Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
18. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1645 Dezember 31/1646 Januar 10
–/ 18 /–
Osnabrück 1645 Dezember 31/1646 Januar 10
Pr.: Stockholm 1646 Januar 26/Februar 5
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 3 ], 914–924’; Konzept: J. Ox. Slg. A
Mitteilung der Vereinbarungen mit den Franzosen an die Stände. Besuch Wesenbecks. Unterredung
mit den kaiserlichen Gesandten über den Paß für Lothringen, Satisfaktion der Kronen, Zulassung
der Portugiesen, Kriegsschuld, Schönebeckischen Traktat, Amnestie, Gültigkeit des Prager Friedens,
Freiheit des Handels, schwedische Kriegsentschädigung, Abtretung Schlesiens und einiger Stifter,
Türkengefahr, hessische Forderungen, Befriedigung des Militärs, Reduktion und Exekution des
Friedens. Verrichtungen Rosenhanes in Münster.
Effter hållen concert medh legatione Gallica öfver replicquen, sattan dagh
at uthlefverera henne och min Johan Oxenstiernas återkompst hijt till
Ossnabrugge sampt helgedagarnas förbijgångh hafva vij funnit nödigt, at
gifva ständerne någorlunda part om thet som i Munster var föreluppit.
Till then ända hafva vij begärat någre deputatos till oss. Hvarpå the Alten-
burgiske
August Carpzow, * 4. Juni 1612 Colditz, † 19. November 1683 Coburg. ADB IV S. 10 .
Bildnisse II S. 2. Eine Leichenpredigt auf ihn befindet sich im Hauptstaatsarchiv Düsseldorf,
Stolberger Leichenpredigt-Sammlung Nr. 7733 und 7842 (frdl. Hinweis von Herrn
Fritz Roth, Boppard). APK 4579f., 38036f.
Jakob Lampadius, * 21. November 1593 Heinsen, † 10. März 1649 Osnabrück. ADB XVII
S. 574–578 . Richard Dietrich : Jacob Lampadius. Seine Bedeutung für die deutsche Ver-
fassung und Staatstheorie. In Forschungen zu Staat und Verfassung . Festgabe für
Fritz Hartung (Berlin 1958) S. 163–186. APK 14481–14483, 34378.
komme. Them hafve vij optäckt: 1. att thet vore concerterat och aftalt
medh legatione Gallica, at man, hvadh negotia Imperii och eenkannerligh
the evangeliskes interesse vidkommer, ville i replicquen stå på cronornes
förra propositioner och theruthi ingen ting låta falla; 2. att vij hafva funnit
gott at ombyta ordningen i något och för the andra sakerne sättia och drifva
Romerske rijkets och ständernes interesse, såssom på hvilkets rätta reduction
och fattande cronorne till een godh deel fundera sin satisfaction och säker-
heet ; 3. at the Frantzöske hafva änteligen ståt på at göra replicquen mundte-
ligh ; oss fuller hafva vellat vara indifferent, men ännu genom La Barde
blefne bedne, at vij måtte så i detta som alt annat blifva med Frankrijke
conform och lijke, för hvilken skuldh vij då inthet väll kunde annars göra
än lämpa oss efter dem.
The togo samma communication medh stoor taksseijelsse op och tesmoigne-
rade sigh vara content, hoppandes at theras medständer skulle göra thet
samma och vij, så härefter som härtill thet må skee skrifft- eller mundtelig,
stå på och sökia ständernes bästa. The ville theremot inthet förgäta, uthan
efter yterste flijt och all möijeligheet falla oss bij i Eders Kgl. Maj. desideriis.
The viste fuller at oss borde i thetta fallet stå främpst i spetzen och prima
acie. När så när komme ville the inthet vara långt therifrå, uthan blifva
såssom succenturiati och våra secunder in secunda och tertia acie. Thetta
skedde then 28. huius [ 28. Dezember 1645/7. Januar 1646 ] förmiddagen.
Efter middagen var stunden satter, at vij skulle förfoga oss till the keijserlige.
Strax efter middagzmåltiden kom på the Churbrandenburgiskes vägnar
doctor Wesenbeck
Matthäus Wesenbeck, * 1600 Westfalen (?), † 24. April 1659 Bremen. ADB XLII S. 758–
761 . Ehregott Johann August Zeiz : Historische und genealogische Nachricht von dem …
altadelichen Geschlechte derer von Wesenbeck (Frankfurt a. d. Oder 1751). APK 28024–28026.
nen nämpna Pommeren. Thet samma hafver Wittgenstein på een tijdh
mächta trägit sökt och drifvit
Auffällig ist, daß Oxenstierna die heftige Auseinandersetzung mit Wittgenstein über diese Frage
verschweigt. Sie ist bekannt aus der brandenburgischen Relation vom 28. Dezember 1645 /
7. Januar 1646 ( Urk. u. Aktenst. IV S. 416f.). Oxenstierna erwähnt auch nicht, daß
Wittgenstein ihn am 30. Dezember 1645/9. Januar 1646 wegen der in der schwedischen Replik
vom vorhergehenden Tage aufgeführten Satisfaktionsforderungen zur Rede stellte ( ebd. S. 417).
hans discourser i Munster öfver denne materien äre inthet väll optagne.
Han skiuter skulden på duc de Longueville, at han hafver i förtijdh giordt
thetta alarmet; 2. at vij ville komma dee reformerade på bästa måtton ihugh
vidh den IV de punchten. Thet samma påminte och then Hessen-Casselske
och öfverlefvererade oss landtgrefvinnans Furstlige Nådes postulata
Gravamina und Postulata von Seiten Hessen-Cassel, gedruckt: J. G. von Meiern II
S. 161ff.
fogade under lit. A, dem vij skulle them keijserlige under replicerandet
tillställa.
Vij förfogade oss derföre, som sagt var, ungefär vidh klockan tree till
grefven af Trautmanssdorff
Vgl. Kayserliches Protokoll über den Actum der exhibirten Replicarum: J. G. von
Meiern II S. 182ff. Schwedisches Protokoll wie vor: ebd. S. 190ff.
Crane vore för oss. Praemisso voto till theras ingångne nye åhr påminte vij
oss, at här hafva på een tijdh varit någre remorae i vägen, men them på vår
sijda nu vara afrögde och vij färdige at göra vår replicque; begärandes
allenast at vetta, om the hade på sin sijda något som the meente vara i
vägen och replicquen till förhindera, jämväll om icke replicquen måtte skee
mundtelig. Oss fuller hafva varit theri indifferent och till både färdigh
antingen at görat skrifft- eller mundtelig, men efter legatio Gallica hade
hafft någre orsaker hvij man häller måtte replicera mundtelig, vore vij och
nästan på then meeningen, doch ville vij lickväll först höra theras senti-
ment .
The keijserlige tackade för nyåhrs önskningen och sade, at the på sin sijda
här i Ossnabrug inthet see något synnerligit obstaculum. Uthi Munster
hade man begärat pass för hertigen af Lottringen och hoppades, efter thet
vore billigt, at legatio Gallica skulle theruthi beqväma sigh. Doch ehuru
thet blifve, skulle thet inthet oppehålla värket. Om vij ville gifva them satis-
factionspunchten skriffteligh, kunde thet vara nogh och tiena till efter-
rättelsse för them som theruthi måtte interessera. The andre punchterne,
som vore proponerade och therpå af the keijserlige svarade, kunde man
taga för sigh, gå them igenom och jämka then eene och andra, som man
bäst sigh föreena kan. Doch efter raden och ordningen var nu hoos oss at
svara, så stälte the till vårt gottfinnande at fortfahra som vij funne beqvämast.
Skulle thet ske mundteligh, så måtte på bägge sijdor vara frijtt och tillåte-
ligit , at secretarii legationum opläste och confererade protocollen, efter
sakerne äre månge, at man theribland inthet fahr öfver eller meeningen
annars fattar, än thet är talt. Och på thet sättet vore thet föga annat än een
skrifftelig tractat.
Vij sade oss hafva så mycket förståt, dät legatio Gallica skall svårligen
bringas till at gifva pass för Lottringen, efter thet är reeda i praeliminar-
tractaten afslagit och then saken à part vorden tracterat. Uthaf thetta till-
fället kunde vij inthet oförmält låta, at the Portugiske gessandterne hade
hoos bägge cronornes legationer sökt det pass måtte för them uthvärkas,
under hvilket the kunne stå säkre här på tractaten. Nu efter then här och i
Munster anstälte tractat vore universal och kongen i Portugall hafver orsak
at hafva sine fullmächtige härmedh, så hafve vij, betrachtandes at kongen i
Portugall inthet är Keijssarens fiende eller söker i någon måtto at läggia
sigh i rikssens saker, uthan alenast at hans gessandter må kunna säkert
bijvista thenne tractaten, lofvat them theruthinnan alle möijelige officia,
uthi then visse förhopning, at cronornes begäran för them inthet skall blifva
uthslagen. Elliest kunde vij i detta fallet eij heller förlåta Portugall såssom
Eders Kgl. Maj. foedererad, uthan härmedh begära, at the keijserlige ville
vara betänckte huruledes the Portugiske gessandter såväll som andre foede-
ratorum regnorum sändebudh måtte bekomma och niutha frij- och säker-
heet på thenne conventen. Siöstäderne i Romerske rijket, som handla på
Portugall, hafva och interesse theruthi, at kongens af Portugall gessandter
blifva på sådant sätt handterade elliest måtte them och theras handteringh
på then ohrten något vidrigit mötha.
Caesareani svarade, at med Portugall vore fast itt annat värk än med
Lottringen. Thenne var öfver heela världen känder för een souverain printz,
men duca de Braganza var een rebell. Keijssaren kände ingen annan för
konung i Portugall än regem catholicum Philippum IV., och efter duca de
Braganza hafver satt sin herre och konung uhr possessionen af it heelt
kongarijke och trachtat efter hans crona, stode och nu i vapn emot hüüs
Österrijke och Spagnien, kunde Keijssaren inthet gifva honom titulum
regium och mindre skulle Lusitanici inthet villia taga emot. Doch vore thet
een saak, som hörde till Munster och ginge the Spagniske an. The kunde
thet inthet annars hålla än it inventum Gallicum, at förhaala och opphålla
tractaten. Lusitanici kunde vara uthan it sådant pass och lijka säkre i
Munster.
Vij replicerade, at ehuruväll thet kunde finnas argument till at justificera
kongens i Portugals iura och procedere till at taga igen och maintenera
possessionen af sitt rijke, lickväll och emedan vij inthet vore sinnade och
komme at ingå i contestationer med them, uthan häller förbijgåendes thet
som kan mehr och mehr exacerbera gemutherne, at läkia the missförståndh
som är emellan bägge sijdors principaler och adhaerenter, sa stälte vij det
therhän och till them som thet proprie angår. Thetta postulatum vore inthet
inventum Gallicum eij häller anstält at retardera tractaten, men flöto af
Lusitanorum ägen tarf och begäran och bägge legationernes, the Svänskes
och Frantzöskes, concert theröfver, at man måtte stå på thetta postulatum,
thet vij och ännu giorde tractaten vore anstält in Imperio och therföre
fordrade cronan billigt pass af Keijssaren för kongen i Portugall såssom sin
foedererade och adhaerent, at hans gessandter måtte här i rijket och på
thenne conventen säkert vistas. Them som i Munster äre, vore fuller inthet
än något vidrigit mött, men theras collegae Rodorigo Botelhos
var och efter sin död måste uthstå furorem militarem icke af Spagniske,
uthan Keijssarens eller Tyske militien; exempell står them för ögonen.
Them toras nepligen fram på gatun i Munster och fahra uhr sine huus, fast
mindre låta see sigh uthom staden. Lusitanici legati hade åtskillige förslagh,
huru man kan gifva them pass och inthet komma ihug kongetitulen, såssom
ibland andra: 1. at the kallades gessandter af kongarijket Portugall eller och
2. at the keijserlige och Spagniske tillåto och opdrogo legationi Gallicae at
förpassa them med försäkringh, at thet skulle vara lijka gyldigt som hade
the sielfva gifvit them pass.
Hvadh satisfactionspunchten vidhkomme, vore thet inthet svårt för oss at
sättian op på papeeret, men efter legatio Gallica inclinerar therpå at man
måtte göra heela replicquen mundtelig, hafva vij oss theri lämpat och låta
altså sammaledes bevända med satisfactionens specification. Derhoos med
och efter cronornes propositioner äre fundne något olijke uthi ordningen
af punchterne, hafva legationes sigh föreenat och tyckt lända till sin ägen
och parthiernes bättre efterrättelsse sampt mehra conformitet i tractaten på
bägge ohrterne, när res tractandae svara hvarandre på både sijdor, at man
redigerade och förde them till fyra huffvudclasser
Kurtzgefaster Inhalt der Schwedischen Replic: J. G. von Meiern II S. 203f.
med mehra optäckia, sedan man hade först igenom gått proaemiumet.
The låthe sigh thet alt behaga. Togs altså proaemiumet före
Vgl. J. G. von Meiern II S. 192ff.
theri påmint: 1. till the orden „qua intentione vel studio corona Sueciae
arma in Imperium intulerit etc.“, dätt vij höllo vara öfverflödigt och onödigt
at opreepa cronans Sveriges intention med thetta kriget, eftersom thet vore
öfver heela världen kunnigt, dät Eders Kgl. Maj. högstährade herrfader,
glorvärdigst i åminnelsse, och efter dess dödh Eder Kgl. Maj. sielf inthet
vore villiandes eller ungefär kommen theruthi, uthan förmedelss åtskillige
påförde injurier och torter, retter och nödgader aff Keijssarens och the
ligistiskes vapn sampt kallat och solliciterat af the undertryckte och för-
jagade rikssens ständer. Då omsijder när inge vänlige meddell mehr vore
öfrige och ville achtas till at botha och ställa uhr vägen then fahra som
sahlige Kgl. Maj. och dess undersåtare sampt Romerske rikssens ständer
deels vore påförd, deels stodh för dören och ögonen, hade the som värket
förde på then tijden, hållit i tygelen med militien och inthet tilstådt henne
sådane insolentier, så hade förmodelig then brånan inthet tagit så längt
omkring sigh och naborne inthet hafft orsak at löpa tillsamman och see
sigh om rådh, huru the fahran, som een part reeda hade öfver hufvudet
och somblige hootade, måtte här i rijket blifva studssat och dämpat. Nu efter
thet hade såvijda tagit öfverhanden och Keijssaren tesmoignerar sin frid-
begirige intention, så ville man vänta sielfva effecten, och å Kgl. Maj. vägnar
och på våt sijda vij secundera them i thet som länder till een universal,
säker och reputerligh fridh.
2. Kunde vij therhoos inthet bestå thet som the keijserlige förde inuthi
proaemio coronam Sueciae arma intulisse in Imperium och äntå uthtrycke-
ligare i then förste och andre punchten af propositionen placet ut bellum
quod inter Sacram Caesaream Maiestatem et sacrum Romanum Imperium
eiusdemque electores, principes ac status, regem Hispaniarum etc., som hade
sahlige Kgl. Maj. begynt och Eder Kgl. Maj. alt sedan fördt kriget emot
heela Römerske rijket och dess samptlige ständer. Thet vore liust och klart
at see såväll af krigets lopp som then Svänske propositionen, at Eder Kgl.
Maj. hafven hållit och tracterat för fiender icke evangelicos et protestantes
status eij eller alle catholiske ständer i Tyskland, mycket mindre heela rijket
och samptlige ständerne, icke häller Keijssarens foedererade och adhaerenter
uthom Tysklandh, uthan Keijssaren med then catholiske ligan uthi rijket
och theras adhaerenter i Tysklandh. Samma beskedh hade thet med rege
Hispaniarum. Eder Kgl. Maj. viste sigh inthet stå i något krigh emot honom
eij heller bestå the Spagniske gessandterne som äre i Munster thet samma,
uthan fastmehra, at deras herre försågo sigh alt gott till cronan Sverige.
Kunne therföre inthet see, af hvadh orsak the keijserlige ville räckna honom
op ibland Eders Kgl. Maj. fiender i ofventillförde ordh uthi then första
punchten.
3. Frågades hvadh the meente medh tractatu Schönbechiano. Ther vore
fuller itt project som theraf hade nempnet, men fleere andre sedan opsatte
emellan Eders Kgl. Maj. och Sveriges rikzcantzler sampt Chursachssen,
om the och skulle therunder förståås. Hvilket man derföre frågade, efter
the keijserlige i sitt svar till cronornes satisfaction beropade sigh på Schön-
beckiske tractaten, hvilken ständerne inthet ville vetta af.
The keijserlige förklarade sigh, at the förstodo thermed complexum af alt
thet som på then tijden var förefallit och at thet hade nampnet af thet Schön-
beckiske projectet, såssom thet första theruthi rudimenta tractatus vore
abumbrerade. Therpå sade vij, at såssom på både sijdor är tillförende
bevilliat och gott achtat, at Schönbeckiske articuli måtte reassumeras pro
materia tractatus; altså kunde vij lijda, det blefve ännu thervidh, at thet
adapterades till närvarande tijdh och saker.
4. Rördes obiter et quasi repetendo på nytt om salvo conductu för Portu-
giserne .
5. At såssom vij tillförende och the keijserlige i sitt svar behöllo sigh före
facultatem addendi, minuendi, explicandi öfver the förestälte articuler, altså
giorde vij thet ännu och reserverade oss thet intill ändan på tractaten.
Belangande sielfva materien och articlerne, så vore the deelte i fyra hufvudh-
classes som bijlagon under lit. B uthvijsar.
Then första innehåller Romerske rijkets interesse och saker och deriblandh:
1. amnestien, hvilken är af oss proponerat in articulo III et VIII . Therpå
läste Mylonius
secretarius theras svar; hvilken ordning sedan höltz genom alle punchter.
Uthi thenne punchten och then första, ther som talas om, ifrå hvadh tijdh
then här reconciliationen och friden skall tagas, vijste vij them, at vij än
vore långt ifrå hvarannan och at man billigt och medh rätta togo terminum
reconciliationis a quo ifrå sielfva uhrsprunget till kriget. Nu är thet värld-
kunnigt , at Ferdinandus II. hade reeda anno 1628 och 1629 fördt kriget ini
Preussen på Eders Kgl. Maj. högstähradhe herrfader, loffvärdigst i åmin-
nelsse , och tillförende hafft een flotte och med then lijka som it gallerie
hootas öfver siön ini Sverige, föruth infesterat siön, hämmat commercierne,
proscriberat rikssens furstar och Eders Kgl. Maj. religions- och blodz-
förvanter , som i thetta fallet hafva sökt hoos Eder Kgl. Maj. sin tillflycht,
på mångehanda sätt förfölgt. Hvilket alt, såssom thet var passerat för anno
1630 och hade sin rätta källa och uhrsprung uhr then Behmiske oroon,
altså fordrar sielfva billigheeten och Keijssarens sampt rikssens ägen säker-
heet , at man tager terminum a quo ifrå anno 1618. Hvadh then Regenss-
burgiske rikzdagen och then ther giorde amnestie vidhkommer, finnes fuller
the som säija och förmodeligh kunna bevijsa, at thet inthet alt är in comitiis
Ratisbonensibus så tillgångit som thet sigh hafver bordt. Och äre ständerne
inthet med then amnestien tillfridz. Ty hon är hvarken universal eller
illimiteradh. Han sluther uth Behmen med dess incorporerade provincier,
erffländerne, Palatinam causam, Wurtenbergicam, Badensem, Nassovio-
Sarepontanam, Augssburg, Egern, Donowert och andre mehr. Och the som
äre under Regenssburgiske amnestien begrepne, the hafva allenast at trösta
sigh vidh Prager friden. Nu är thet manifest och oppenbart, at Prager friden
är giord them som theri mäst interesse hafva oatspordt och sedan medh
hoot och trug een och annan påträngd eij heller ex postfacto lagligen vorden
ratificerat, så at man med rätta kan hålla then samma icke för een förlijkning
af then innerlige oron i rijket, uthan häller een vapnhvijlo emellan ständerne,
ja it vist och säkert krig emot cronorne. Hvarföre och såframpt thenne
tractaten eller och amnestien icke tages tilbakar alt ifrå begynnelssen af
första oroon i Behmen, uthan Prager handlingen och then therpå funderade
amnestien i Regenssburg skulle här, som framslagit är, gillas och så månge
besvär lembnas oafhulpne, skulle theraf tändas een större och fahrligare
veldh. Ville the keijserlige stiffta een redskaffens och beständig fridh, så är
för all ting aff nöden, at the therhän see och så laga, at Prager friden
(undantagandes hvad som elliest theri består på sin ägen validitet) och
amnestien aboieras och alle sampt och synnerlige, som ifrå anno 1618 äre
vordne spolierade och af oss deels ofvantill nämbde, deels som härefter
kunna exprimeras, må åter igen blifva fulkomligen och uthan något reser-
vato , exception, limitation eller condiction restituerade ad modum in arti-
culo III. delineatum. Till the orden „quacunque necessitudine etiamnum
iuncti“ bleef påminnt, at the förre orden „iuncti fuerant“ vore i thet keijser-
lige svaret uthelåtne, hvilka man ingalunda kunde låta uthplånas.
Till then VIII. articlen påmintes, at the hafva uthelåtit the orden „sive ex
haereditariis Imperatoris sive aliis“ etc. och efter thet som ofvantill är mält
om amnestien, bör och här komma i consideration, så vill vara af nöden, at
Keijssarens haereditarii subditi såväll som andre, som ifrå thet Behmiske
krigets begynnelsse hafva hängt vidh thet eene eller andre parthiet, måtte
therunder indistincte comprehenderas.
II.
J. G. von Meiern II S. 195.
considereras. Them hafve vij i propositionen berördt uthi V. och VI.
artikeln . Till hvilka the keijserlige i theras generalförtall på 3 punchter
med thesse orden svara: Quarum rerum caussa vel ratione Imperatori cum
coronis exteris neque communio aliqua est neque bellum susceptum vel
gestum hactenus . Vij remonstrerade them, at cronorne hafva fuller till-
förende inthet mehra bekymbrat sigh om Tyska staten än Keijssaren hafver
lagt sigh i theras staat och vore at önska det, förän kriget sattes uhr Behmen
i Tysklandh och sedan uhr Tysklandh inpå Sverige och Frankrijke; jämväll
förän så månge ständer äre proscriberade vordne och edictet anno 1629
publicerat. Keijssaren hade legitimo et comitiali modo hämptat ständernes
inrådh öfver thet eene och andre och elliest tijdeligen afhulpit the store
gravamina och besvär. som från then eene tijden till then andre äre inrijtne.
Så hade förmodeligh hvarken Leipziger conventen behöft anställas, eij
häller slijka inbördes sampt uthländske krigh kommet i Romerske rijket
och cronorne fåt orsak at röra om ständernes privilegiis et iuribus. Nu
emedan ofvanbemälte saker vore stälte i värket och passerade emot rikssens
constitutioner ständerne oåtspordt och een så stoor oreeda inn- och uthom
Tysklandh theraf fölgt, hafva naborne, såssom the ther fundera theras staats-
säkerheet på Romerske rikssens operturberade staat och aequilibrio, inthet
mindre än the Tyska sielfva orsak at arbeta på och therhän förhielpa, at
Romerske rikssens staat, funderat på rikssens constitutioner och stadgar,
må blifva reducerat och stälter i sitt förra lagh igen.
In specie till then V. punchten frågades, hvadh then clausulen „salvis tarnen
iis“
J. G. von Meiern I S. 620.
skulle betydha. Om then senare vore at förstås om the gambla tijder under
Tyberio.
Till then VI. punchten begärte vij, at the orden „modo non sint contra
Imperatorem et Imperium“ etc. måtte så införas „contra Imperatorem qua
Imperator est manetque“. På thet, om Keijssaren ville göra något emot iura
Imperii fundamentalia eller och någon af ständerne atrociter laedera, them
tå defension och foedera måtte vara tillåtelige.
III. Blandh rikssens interesser och negotia räknade vij op ordinum grava-
mina , hvilke beskrifvas i vår propositions IV. och VII. puncht , förmälandes
at the evangeliske hade oss öfverlefvererat sine, förmodandes at the papisti-
ske vore och färdige med theras. Och efter ständerne här i Ossnabrug
slå förre, hvadh justitien vidhkommer, it billigt sätt och i thet keijserlige
svaret blifver bevilliat icke alenast att the gambla ständernes gravamina ec-
clesiastica et politica måtte här tillijka med tractaten emellan parthijerne bij-
läggias , uthan och at the tvister, som härefter måtte opkomma, kunde icke
på annat sätt än amicabili compositione termineras. Så togo chronorne och
ständerne thet medh tacke op, förmodandes at såssom the här i Ossnabrugge
offerera sigh till billige reconciliationsmeddell, dät Keijssaren och the catho-
liske ständerne, betrachtandes riksens tarfver och sielfva billigheeten, skole
ingå thet samma och sampteligen så laga, at them emellan må införas och
stadgas i alt een aequalitet, betrachtandes at gravamina vore rätte källe
odran till thetta kriget, ifrå hvilke chronorne (eftersom legatio Gallica och
hade sig nu förklarat at vella stå på thenne saken öfver såväll som vij och
drifva henne sålunda, som vij hafva proponerat) sigh icke kunde separera.
Begärte therföre vetta, huru snart tractaten emellan ständerne theröfver
skulle kunna skee och på hvadh ohrt.
Vij fogade och derhoos, quid sibi vellet illa clausula in IV to articulo „si ipsi
velint et quiete vivant“ etc.
IV. och yterst nämbde vij commerciorum libertatem, som är omrörder i
vår XV de puncht . Vij sade oss vänta particularinformation af ständernes
deputerade häröfver och tyckte, at then punchten inthet skall hafva stoor
difficultet, uthan lätteligen kunna jämkas.
Then andra classem , som innehåller satisfactionen för chronorne, landt-
grefvinnan och militien, är i den X., XI., och XII. punchten af vår pro-
position .
Hvadh thet keijserlige svaret anginge till ofvanbemälte punchter och een-
kannerligen om hertigen af Siebenburgen
ssaren à part, thet stältes therhän och till sin ohrt.
Men 1. Eders Kgl. Maj. satisfaction anlangande, ehuruväll thet i förstonne
mälar, at Keijssaren inthet vill bestå Eder Kgl. Maj. någon satisfaction, uthan
förbehölle sigh, om tractaten skulle gå sönder praetensionen emot Eder
Kgl. Maj., ställes lickväll efteråt till ständernes gottfinnande, om the villia i
thetta blifva vidh Schönbeckiske projectet. Så ville vij therföre vetta, hvad
the meente med the orden „Dicto tractatui Schönbechiano in hoc quoque
puncto placeat inhaerere“
J. G. von Meiern I S. 622 Zeile 3f.
The keijserlige sade sig therföre häruthinnan hafva föreslagit thet Schön-
beckiske projectet, efter theri talas om een satisfaction i penningar, nemb-
ligen tiugu fem tunnor guldh, som chronan Sverige skall vara offererat af
churfursten af Sachssen och af the evangeliske ständerne skulle sammanskiu-
tas och erläggias, hvilket Chursachssen och andre hans religionsförvanter
af ständerne hafva på rikzdagen i Regenssburg anno 1641 låtit votera och
drifva, at efter friden komme alle ständerne i gemeen i rijket till bästa, the
protesterande då icke allenast uthan och the catholiske måtte concurrera
till at betala satisfactionen. Nu stode therhän, hvad vij ville begära!
Vij svarade, at hvad the 25 tunnor guldh vidhkommer churfursten af
Sachssen thet fuller så må hafva uthspridt och andre inbillat, eftersom itt
falskt breef på then tijden till at denigrera cronan Sverige var vulgerat sigh
them hafva anbudit, hvilket doch i sanning inthet var skedt. Men om thet
och så vore, at churfursten hade hafft commission, fullmacht och villia thet
at göra, hade man å chronornes sijda äntå billigt måt stå an at vedertaget,
uthan fast mehra at remonstrera churfursten, thet chronan på thet slaget
allena inthet vore at ställa tillfridz, emedan hennes störste och förnämbste
afseende och trachtan var at blifva i framtijden på alla händelsser försäkrat,
ther henne doch tå inthet annat praesenterades, än at man måtte packa sigh
neder till Strålssundh och ther vänta beskeedh. Nu vidh thenne tijden kunde
man fast mindre förstå till någon satisfaction uthi penningar, betrachtandes
at chronan Sverige vore oförskylt och emot sin villia dragen i thetta kriget
och theri hållen uthi sexton åhr; hafver fuller eftersökt friden, men altid
fåt återslag och blifven stält uthi store och månge fahrligheeter, lijdit obo-
telig skada, uthståt otalige omkostnader och satt efter så månge tapre män,
ja sin ägen konung och herre, then incomparable hielten Gustavum magnum,
och vore allerhögstbemälte konungz afsaknat allena föruthan alt thet andra,
som ändå inthet kan med något värde opvägas, inaestimabel och thertill
med, om något sådant skulle anpraesenteras, så föllo thet vidh thenne tijden
och lägenheeten omöijeligit och inpracticabelt för betallningz terminen,
försäkringen och andre slijke conditioner. Hvarföre och emedan all folkss
rätt för ögonen stående exempell föregångne consens lyfte, afskeder och
pacter gifva med och dictera, at Eder Kgl. Maj. ju bör någorlunda hållas
skadelöös och blifva försäkrat emot then fahra som man hafver måst uthstå
och see öfver sitt hufvudh. Så kan ingen, som opassionerat ville häri döma,
förtänkia Eder Kgl. Maj., om Eder Kgl. Maj. inthet går üthur the fasta
platzar, som igenom Gudz skickelsse Eders Kgl. Maj. rättmätige vapn här
i Tysklandh innehafva och restituerar något, förän Eder Kgl. Maj. är realiter
försäkrat och någorlunda nögder. Vij skulle gärna see och höra, om the
keijserlige ville göra häri någon ouverture!
Thet ville the inthet, uthan urgerade med ängsslan, at vij ville specificera
Eders Kgl. Maj. postulatum. Hvartill vij då omsijder komma, säijandes, at
efter Keijssaren hafver förorsakat chronan Sverige till detta kriget, så höllo
han sigh först och främst intill honom och så ständerne. Och derför till at
vijsa sin fridbegirigheet, måtte Eder Kgl. Maj. lijda, at dee platzar som Kgl.
Maj. innehafver i Mähren och Österrijke, kunde restitueras och Eder Kgl.
Maj. theremot behålla deels till sin indemnitet, deels sastifaction Schlessien,
Pommeren medh stifft Camin, Wissmar medh Pöel, Hwalfisken och Wärn-
munde sampt the innehafvande stiffter, at recognosceras af Imperio iure
feudi
Mazarin hielt Rosenhane für den Erfinder dieser Idee; vgl. sein Memoire vom 13. Januar 1646
( Négociations secrètes III S. 14): Que Rosemhan dise tout ce qu’il voudra, j’ai
encore eu la confirmation de Vienne, que c’est lui qui a fait le premier la proposition
de la Pomeranie et que la Couronne de Suède fût reconnue dorenavant Prince de
l’Empire comme le Roi de Danemark.
Eder Kgl. Maj. innehafver och iblandh andre Bremen och Verden, aff the
öfrige ohrter och elliest kunde interessati blifva contenterade.
När thesse ofvanembde öhrter räcknades op, sade Trautmanssdorff: Basta,
basta! På thet sättet skulle tractaten snart ändas. Man funne i inge historier
och vore i världen ohörligit, at någon sin sådan fridh vore tilbuden!
Schlessien allena vore 60 mijll i längden och hade 16 furstendömer, uhr
hvilka Keijssaren hafver ifrå anno 1627 dragit siutijo fem millioner i contri-
bution . Han aestimerade thet bättre än regnum Bohemiae! Om Keijssaren
satte fången i Stokholm, som Fransiscus Galliarum rex var i Madrid, hade
man aldrig kunnat spånnat högre! The skifvades öfver Frantzoserne och sade,
om vij fleere gånger, medan thenne punchten är under handelen, draga till
Munster, så taga vij bort heela Tysklandh .
Vij förde them till sinnes at Eder Kgl. Maj. begärar ju ingen deel ifrå
Tysklandh, icke häller at Keijssarens dignitet skall thermed förringas.
Keijssaren, som härtills hafver reges Hispaniae et Daniae till vasallos, finge
thermedh Eder Kgl. Maj. och hade, om krigh skulle föras med Turken,
at vänta dästo mehre assistentze af een chrona! Man måtte säija hvadh man
ville, så klådde han sigh lickväll i hufvudet och jämrade sigh mäst för
Turken, efter han reeda hade mästa regnum Candiae i sine kloor och gör
store uthrustningar till vatn och landh; sade att han hafver begärat pass
genom Keijssarens erffländer inåt stato di Venetia. Effterläte Keijssaren thet,
så vore thet inthet försvarligit för christenheeten. Skulle thet neekas, så
blefve thet straxt krigh af. Om Eder Kgl. Maj. ville errätta och understödia
christenheeten emot Turken, måtte Eder Kgl. Maj. inthet betaga Keijssaren,
som närmast sitter een sådan christenheetens fiende, medlen at stå honom
emot. Effter the remedia, som Keijssaren skall kunna bruka emot Turken,
måste vara färdige innan 3 månader och Eders Kgl. Maj. satisfaction spännes
nu alt för högt, så kunne han inthet annat än befalla saken Gudi. Skulle
Turken nu komma, så hade han inthet mootståndh i Österrijke, uthan sin
frije curs ini Tysklandh och lärde nepligen stanna förän vidh Nurnbergh
och theromkring. The ville skrifva efter sine colleger i Munster, at the
komma hijt, tå the samptligen ville öfverläggia then saken, frågandes oss
efterst, om the skulle toras säija för ständerne, hvadh vij hafva i thenne
punchten proponerat. Vij sade oss therföre hafvat proponerat, at the skulle
thet få vetta.
II.
J. G. von Meiern II S. 197 unten.
gade , mäler fuller thet keijserlige svaret, at thet var „iam pridem in certas
conditiones cum landtgravia Hassiae conventum, quas Caesarea Maiestas
ratas habet“ . Förmodelig och som oss tyckte, meente the keijserlige ther-
medh then Maintziske tractaten
hade sigh emot oss fast annars uthlåtit och må sin principals angelägenheeter
skriffteligen opsatt, som tillförende bemälte bijlagon under lit. B omstände-
ligar vijsar, at genom oss till the keijserlige öfverantvardas. Thet vij och så
giorde, säijandes therhoos at ofvanbemälte Hessen-Casselske gessandten
varder uthan tvifvell sigh sielf anmälandes hoos them och härefter, som
sakerne fordra, sökia tractaten öfver thet samma.
III.
J. G. von Meiern II S. 198 Abs. 1.
hoppades likväll at the varda sigh än vijdare therpå förklarandes och till-
seendes , att then punchten får sin richtigheet .
Then tridie classis
J. G. von Meiern II S. 198.
kommande säkerheet och fäste. Therom talas i vår propositions 1. och 2.
artikell . Till thet 1. oprepades och påmintes, hvadh som i förtalet var rördt,
1. om them som förmedelss thenne tractaten skulle reconcilieras och förlij-
kas , och 2. a quo tempore. Reconciliandi höllo vij förre vara the samma,
som hafva fördt krig sin emellan. Och efter Eder Kgl. Maj. inthet hafven
tagit dess vapen emot heela Romerske rijket, så kunde icke heela Römerske
rijket föras inpå Keijssarens parthij. Eij heller hafven Eders Kgl. Maj. fördt
krigh emot kongen i Spagnien. The Spagniske gessandterne bekänna thet
samma och villia inthet bestå, at theras herre är Eders Kgl. Maj. och cronans
Sveriges fiende. Terminus a quo var och tillförende nämbder.
The keijserlige hade och fördt ini theras svar till then 1. articlen thesse
orden: „Ex hoc bello“ et „occasione huius belli“ etc. Jämväll och uthi
svaret till then Frantzöske propositionen articel III thesse orden: „Sicuti
vicissim coronae Galliae neque directe neque indirecte bellis et controversiis
quae inter Maiestatem [Suam] Imperialem et sacrum Romanum Imperium
et coronam Sueciae nasci possent“ etc., med hvilka the keijserlige synes
innuera, som tänckte Keijssaren bringa Eder Kgl. Maj. it krig på af een
annan praetext. Vij höllo therföre bäst at the orden uthlåtes. The keijserlige
excuserade, at the inthet stoort hade tänckt therpå, uthan allenast loco
retorsionis sattet them inne.
II. Om fridens securitet , som beröres i vår propositions XVII de puncht ,
påmintes at the keijserlige i theras svar hafva uthlåtit status Imperii. Nu
emedan chronorne hålla them lijka som tertios intervenientes emellan Keijs-
saren och chronorne, som skulle kunna jämka och justera vichten, så vore
af nöden, at punchten blefve ungefär som vij thet hafva proponerat. Traut-
manssdorf hölt thet vara inconvenient och inthet bättre skicka sigh, än om
Keijssaren ville hafva een slijkan obligation af ständerne i Sverige och i
Frankrijke. Thet vore olijkt, at ständerne i Sverige och Frankrijke skulle
stå sin öffverheet bij, men status in Imperio inthet!
Then fierde classis är om executionen af tractaten. Theriblandh räcknass:
I. Fångarness demission och permutation, hvaruthi tvenne tingh anfördes:
1. sade vij oss hafva fåt efterrättelsse ifrå feldtmarskalken her Torstensson,
dät it chartell var oprättat om fångarnas förlossning och at thet samma vore
af Keijssaren ratificerat; höllo therföre vara bäst at man, hvadh thenne
punchten vidhkommer, blefve thervidh. 2. at kongens af Portugall broder
printz Eduard, såssom then ther hade tient hoos Keijssaren och blifvit här
mit i rijket fången och inthet vettat af sin broders consilier, måtte gifvas
löös, begärandes therhoos at the keijserlige ville, så mycket hoos them stodo,
förhindra, at then Spagniske inquisitionen, som på honom är anstält, måtte
blifva tilbakar och han icke allenast förskont, uthan och löster uhr sitt
fängelsse, och thet så mycket mehra, efter icke allenast Imperii dignitas
verserar therunder, uthan och theras som uhr Römerske rijket handla på
Portugall securitet i commercierne. Skulle thet blifva förvägret och passet
för Portugiske gessandterne nekas, måtte kongen i Portugall sökia repres-
salier på Hänsestäderne, som drifva theras handling med Portugiserne.
II. Restitutio locorum , hvilken beröres uthi vår propositions XIII. artickel ,
hvilken vij fuller låta bevända vidh sitt förre innehåldh, men finna bäst att
the således declarera, nembligen dät alle mobilia som i fästningarne finnes
och Eder Kgl. Maj. eller dess betiente tilhöra, in specie styckerne med dess
tillhörige ammunition, som kunna vara tecknade med Eders Kgl. Maj. vapn
eller inthet, tagne i combatter eller fästningar tijt införde eller ther fundne,
må alle föras bort och föllia Eder Kgl. Maj., och thet alt conclusa, ratificata,
publicataque pace.
III. Militiens afdankningh , som talas om i then XIV. punchten : The orden
i thet keijserlige svaret: „Retento ex iis qui volent“ etc. „quem quaeque
pars pro securitate sua necessarium iudicaverit“ etc., synes bringa med, at
Keijssaren vill hålla it corpo i sine erffländer eller och guarnisonerne så
stärkia, at han kunde theruthur lättligen it corpo göra; hvilket såssom thet
inthet kan skee, uthan naborskapets apprehension, så kunne then punchten
annorledes inrättas.
IV. Principum enumeratio, hvilken skall skee, förän tractaten kommer
till sluth.
V. Subscriptio.
VI. Ratificatio: The keijserlige frågade, om man behöfde någon annan
ratification, än then man nu hade i händerne. Vij svarade: Ja freylich!
Friden kunde lickväll och thess förinnan sluthas sampt hostiliteten cessera,
så snart plenipotentiarii utriusque partis hade gillat och underskrifvit con-
ditionerne ; dessföruthan vore nödigt, at både sijdors principaler och the
som thetta angår, ratificera instrumenta. Och kunde man fatta terminum
ratificationis och extradendorum utrinque instrumentorum så vijdan, som
man kan ungefär troo, at ratificationerne kunna hinna inn. Greffven af
Trautmanssdorf sade, om vij ville och hade lust, så kunde the nu på tijman
slutha! Vij meente, at vår villia och huugh vore reeda vijst af oss sampt
sättet, huru thet kunde skee. Här vore månge och vichtige saker, synner-
ligen the som angå Romerske rijket och dess ständer. Kunde the uthi een
hvij förklara sigh theröffver efter interessenternes nöije, skulle thet vara oss
kärt och vij skatta thenne dagen een lyckosam dagh.
Önskade them thermed godh natt och at the effter natten då tillstundade
theröfver måtte hafva gode drömar och bringa oss villfarigit svar på alla
punchter. Skildes så åt klockan emellan 8 och 9 om aftonen.
Vij hade fuller satt oss före uthi återförden ifrå grefven af Trautmanssdorff
att besökia La Barde och gifvan part om thet som hoos the keijserlige var
passerat. Men efter thet var tå för seent och långt lijdit inpå qvällen bleef
thet dagen therefter, var den 29. huius [ 29. Dezember 1645/8. Januar 1646 ],
efterkommit. Han var inthet väll tillfridz thermedh, att han inthet kom åt
at vara medh som han begärte. Hvadh orsaker och betänkiande man hafver
hafft at vägran thet samma, är Eder Kgl. Maj. af mig, Johan Oxenstierna,
för 8 dagar sedan i min particularrapport om thet som i Munster var
föreluppit, underdånigst berättat.
Residenten Rosenhanen, som är kommen på någre dagar hijt öfver, refererar
at the Frantzöske plenipotentiarii hafva på sattan dagh och när replicquen
skulle skee i Munster först besökt nuncium och uthan tvifvell giordt honom
första ouverturen. Sedan hafva the med Eders Kgl. Maj. resident Rosen-
hanen och then Hessen-Casselske deputerade Dr. Vultejo
Johann Vultejus, * 6. Januar 1605 Marburg, † 16. August 1684 Kassel. ADB XL S. 390 .
G. Heinius : Ehrengedächtnis Johann Vulteji, hessischen geheimen Raths und Cantzlers (Kassel
1684): Hauptstaatsarchiv Düsseldorf, Stolberger Leichenpredigt-Sammlung Nr. 22606
(frdl. Hinweis von Herrn Fritz Roth, Boppard). Johann Philipp Kuchenbecker : Vita
Hermanni Vulteji (Gießen 1731). APK 27243–27245.
Ther hafver d’Avaux läsit op Gallicam propositionen inthet efter then nyss
concerterade och af oss observerade ordningen, uthan the hafva fölgt sin
förre och puncht från puncht then examinerat. Servien hafver theremot
reciterat the keijserliges svar, och duc de Longueville sagt uth hvadh the
på then eene eller andre artiklen hade at desiderera eller eij. Contareni hafver
sådant alt strax satt på paperet och legationi Gallicae föreläsat. Thet skall
vara något oordentelig tillgånget i thet, at the Frantzöske äre fallne hvar-
annan i talet och sigh emellan disputerat, om thet eller thet var rätt och
kunde således som sagt var och Contareni hade optecknat, blifva stående.
Sedan thetta var tillända, är Contareni samma aftonen dragen till nuncium,
ther han säijes hafva varit in öfver midnatten.
På thenne ohrten och vidh vij förrättade vårt värk, hafva secretarii legatio-
num protocollerat och nu sedan trädt ihoop at justera protocollen.
Then 30. [ 30. Dezember 1645/9. Januar 1646 ] vore the Altenburgiske,
Brunssvijk-Lunenburgiske, Mecklenburgern, de Wetterauiske
Specification und Titul der sämtlichen Grafen und Herren des hochlöblichen Wetter-
auischen Grafen-Standes, welche uns zu Endes-bemeldten zu den General-Friedens-
Tractaten nacher Münster und Oßnabrück abgefertiget: J. G. von Meiern I S. 871ff.
gern och Lubecensis deputerade af evangelicis i the furstlige och städtiske
collegierne hoos oss: 1. at betacka oss för then communication, the näst
förän replicquen skulle skee, hade fått om concerterne i Munster, prisandes
Eders Kgl. Maj. beständige intention och arbete för ständernes bästa.
2. Effter replicquen då var giord, begärte the vij ville informera them, huru
thet var afluppet och, om thet kunde skee, meddela them protocollet af
thet som var passerat. 3. Anhöllo the, at så frampt the keijserlige uthi itt
eller annat som ginge ständerne an, ville slutha inconsultis ordinibus, vij då
efter våre förre giorde contestationer måtte ständerne thet communicera
och för alt therhän drifva saken, at icke allenast gravamina måtte å thenne
ohrten blifva på thet slagh, som vij hafva proponerat och the keijserlige
bevilliat, tracterade, uthan och uthaf sielfva grunden afhandlade och theri
sluttet, eftersom osännian emellan ständerne och consequenter thetta kriget
var uhr then källan sprungen och cronorne hade interesse theruthi, at then
ådran blifver igen stoppat och itt gott förtroende stifftat emellan rikssens
ledamoter.
Näst behörlige complimenter till thet 1. svarades ad 2., at protocollen skulle
först collationeras; oss vara reedebogne at communicera them vårt, men
höllo vara tryggast för them, at the töfvade lijtet thermed, så länge the finge
see, hvadh the keijserlige ville göra; om vårt skulle först uthgifvas, måtte
the keijserlige sedan hålla inne medh sitt och heela communicationen öfver
the sakerne med ständerne lijka som the giorde med propositionen; när the
märkte, at ständerne hade fåt then af oss, låthe the blifva och fordrade inthet
theras sentiment theröfver. Vij berättade them elliest summariter, hvad som
vij hade replicerat och förebracht i Romerske rikssens saker, jämväll at
grefven af Trautmanssdorff togh illa vidh sigh, at vij råkade begära Schles-
sien , men om the andre ohrterne nämbde han icke een gångh! Till thet 3 die ,
såssom thetta kriget på Sveriges sijda vore störste deelen för the evangeliskes
skuldh begynt och fördt och Eder Kgl. Maj. haden med alla macht trachtat
efter och sedan så vijda var kommit, inviterat ständerne till thenne universal-
tractaten ; altså emedan the vore nu här och viste allrabäst, hvad them
trycker, sampt hvadh boot man beqvämast skulle kunna adhibera, så vore
af Eder Kgl. Maj. vij befallade och sielfve villige at hämpta theras advis i
Romerske riksens interesse och negotier. Oss hafva proponerat och repli-
cerat om gravaminibus, som the nu begära och förmoda at then tractaten
skall på thenne ohrten kunna anställas och bringas tillända.
A: fehlt