–/18/–

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine

Osnabrück 1645 Dezember 31/1646 Januar 10

Pr.: Stockholm 1646 Januar 26/Februar 5

Ausf.: DG, A I 1, Legat. [3], 914–924’; Konzept: J. Ox. Slg. A

Mitteilung der Vereinbarungen mit den Franzosen an die Stände. Besuch Wesenbecks. Unterredung mit den kaiserlichen Gesandten über den Paß für Lothringen, Satisfaktion der Kronen, Zulassung der Portugiesen, Kriegsschuld, Schönebeckischen Traktat, Amnestie, Gültigkeit des Prager Friedens, Freiheit des Handels, schwedische Kriegsentschädigung, Abtretung Schlesiens und einiger Stifter, Türkengefahr, hessische Forderungen, Befriedigung des Militärs, Reduktion und Exekution des Friedens. Verrichtungen Rosenhanes in Münster.

Effter hållen concert medh legatione Gallica öfver replicquen, sattan dagh at uthlefverera henne och min Johan Oxenstiernas återkompst hijt till Ossnabrugge sampt helgedagarnas förbijgångh hafva vij funnit nödigt, atgifva ständerne någorlunda part om thet som i Munster var föreluppit. Till then ända hafva vij begärat någre deputatos till oss. Hvarpå the Alten- burgiske

August Carpzow, * 4. Juni 1612 Colditz, † 19. November 1683 Coburg. ADB IV S. 10. Bildnisse II S. 2. Eine Leichenpredigt auf ihn befindet sich im Hauptstaatsarchiv Düsseldorf, Stolberger Leichenpredigt-Sammlung Nr. 7733 und 7842 (frdl. Hinweis von Herrn Fritz Roth, Boppard). APK 4579f., 38036f.

och then Lünenburgiske Dr. Lampadius

Jakob Lampadius, * 21. November 1593 Heinsen, † 10. März 1649 Osnabrück. ADB XVII S. 574–578. Richard Dietrich: Jacob Lampadius. Seine Bedeutung für die deutsche Ver- fassung und Staatstheorie. In Forschungen zu Staat und Verfassung. Festgabe für Fritz Hartung (Berlin 1958) S. 163–186. APK 14481–14483, 34378.

 i the andres nampn komme. Them hafve vij optäckt: 1. att thet vore concerterat och aftalt medh legatione Gallica, at man, hvadh negotia Imperii och eenkannerligh the evangeliskes interesse vidkommer, ville i replicquen stå på cronornes förra propositioner och theruthi ingen ting låta falla; 2. att vij hafva funnit gott at ombyta ordningen i något och för the andra sakerne sättia och drifva Romerske rijkets och ständernes interesse, såssom på hvilkets rätta reduction och fattande cronorne till een godh deel fundera sin satisfaction och säker- heet; 3. at the Frantzöske hafva änteligen ståt på at göra replicquen mundte- ligh; oss fuller hafva vellat vara indifferent, men ännu genom La Barde blefne bedne, at vij måtte så i detta som alt annat blifva med Frankrijke conform och lijke, för hvilken skuldh vij då inthet väll kunde annars göra än lämpa oss efter dem.

The togo samma communication medh stoor taksseijelsse op och tesmoigne- rade sigh vara content, hoppandes at theras medständer skulle göra thet samma och vij, så härefter som härtill thet må skee skrifft- eller mundtelig, stå på och sökia ständernes bästa. The ville theremot inthet förgäta, uthan efter yterste flijt och all möijeligheet falla oss bij i Eders Kgl. Maj. desideriis. The viste fuller at oss borde i thetta fallet stå främpst i spetzen och prima acie. När så när komme ville the inthet vara långt therifrå, uthan blifva såssom succenturiati och våra secunder in secunda och tertia acie. Thetta skedde then 28. huius [28. Dezember 1645/7. Januar 1646] förmiddagen.

Efter middagen var stunden satter, at vij skulle förfoga oss till the keijserlige. Strax efter middagzmåltiden kom på the Churbrandenburgiskes vägnar doctor Wesenbeck

Matthäus Wesenbeck, * 1600 Westfalen (?), † 24. April 1659 Bremen. ADB XLII S. 758– 761. Ehregott Johann August Zeiz: Historische und genealogische Nachricht von dem … altadelichen Geschlechte derer von Wesenbeck (Frankfurt a. d. Oder 1751). APK 28024–28026.

och badh om tu tingh: 1. att vij inthet ville i satisfactio- nen nämpna Pommeren. Thet samma hafver Wittgenstein på een tijdh mächta trägit sökt och drifvit

Auffällig ist, daß Oxenstierna die heftige Auseinandersetzung mit Wittgenstein über diese Frage verschweigt. Sie ist bekannt aus der brandenburgischen Relation vom 28. Dezember 1645 / 7. Januar 1646 (Urk. u. Aktenst. IV S. 416f.). Oxenstierna erwähnt auch nicht, daß Wittgenstein ihn am 30. Dezember 1645/9. Januar 1646 wegen der in der schwedischen Replik vom vorhergehenden Tage aufgeführten Satisfaktionsforderungen zur Rede stellte (ebd. S. 417).

. Therme hafver fåt röken uhr Sverige, at hans discourser i Munster öfver denne materien äre inthet väll optagne.Han skiuter skulden på duc de Longueville, at han hafver i förtijdh giordt thetta alarmet; 2. at vij ville komma dee reformerade på bästa måtton ihugh vidh den IVde punchten. Thet samma påminte och then Hessen-Casselske och öfverlefvererade oss landtgrefvinnans Furstlige Nådes postulata

Gravamina und Postulata von Seiten Hessen-Cassel, gedruckt: J. G. von Meiern II S. 161ff.

 bij- fogade under lit. A, dem vij skulle them keijserlige under replicerandet tillställa.

Vij förfogade oss derföre, som sagt var, ungefär vidh klockan tree till grefven af Trautmanssdorff

Vgl. Kayserliches Protokoll über den Actum der exhibirten Replicarum: J. G. von Meiern II S. 182ff. Schwedisches Protokoll wie vor: ebd. S. 190ff.

, ther hans colleger grefven af Lamberg och Crane vore för oss. Praemisso voto till theras ingångne nye åhr påminte vij oss, at här hafva på een tijdh varit någre remorae i vägen, men them på vår sijda nu vara afrögde och vij färdige at göra vår replicque; begärandes allenast at vetta, om the hade på sin sijda något som the meente vara i vägen och replicquen till förhindera, jämväll om icke replicquen måtte skee mundtelig. Oss fuller hafva varit theri indifferent och till både färdigh antingen at görat skrifft- eller mundtelig, men efter legatio Gallica hade hafft någre orsaker hvij man häller måtte replicera mundtelig, vore vij och nästan på then meeningen, doch ville vij lickväll först höra theras senti- ment.

The keijserlige tackade för nyåhrs önskningen och sade, at the på sin sijda här i Ossnabrug inthet see något synnerligit obstaculum. Uthi Munster hade man begärat pass för hertigen af Lottringen och hoppades, efter thet vore billigt, at legatio Gallica skulle theruthi beqväma sigh. Doch ehuru thet blifve, skulle thet inthet oppehålla värket. Om vij ville gifva them satis- factionspunchten skriffteligh, kunde thet vara nogh och tiena till efter- rättelsse för them som theruthi måtte interessera. The andre punchterne, som vore proponerade och therpå af the keijserlige svarade, kunde man taga för sigh, gå them igenom och jämka then eene och andra, som man bäst sigh föreena kan. Doch efter raden och ordningen var nu hoos oss at svara, så stälte the till vårt gottfinnande at fortfahra som vij funne beqvämast. Skulle thet ske mundteligh, så måtte på bägge sijdor vara frijtt och tillåte- ligit, at secretarii legationum opläste och confererade protocollen, efter sakerne äre månge, at man theribland inthet fahr öfver eller meeningen annars fattar, än thet är talt. Och på thet sättet vore thet föga annat än een skrifftelig tractat.

Vij sade oss hafva så mycket förståt, dät legatio Gallica skall svårligen bringas till at gifva pass för Lottringen, efter thet är reeda i praeliminar- tractaten afslagit och then saken à part vorden tracterat. Uthaf thetta till- fället kunde vij inthet oförmält låta, at the Portugiske gessandterne hade hoos bägge cronornes legationer sökt det pass måtte för them uthvärkas, under hvilket the kunne stå säkre här på tractaten. Nu efter then här och iMunster anstälte tractat vore universal och kongen i Portugall hafver orsak at hafva sine fullmächtige härmedh, så hafve vij, betrachtandes at kongen i Portugall inthet är Keijssarens fiende eller söker i någon måtto at läggia sigh i rikssens saker, uthan alenast at hans gessandter må kunna säkert bijvista thenne tractaten, lofvat them theruthinnan alle möijelige officia, uthi then visse förhopning, at cronornes begäran för them inthet skall blifva uthslagen. Elliest kunde vij i detta fallet eij heller förlåta Portugall såssom Eders Kgl. Maj. foedererad, uthan härmedh begära, at the keijserlige ville vara betänckte huruledes the Portugiske gessandter såväll som andre foede- ratorum regnorum sändebudh måtte bekomma och niutha frij- och säker- heet på thenne conventen. Siöstäderne i Romerske rijket, som handla på Portugall, hafva och interesse theruthi, at kongens af Portugall gessandter blifva på sådant sätt handterade elliest måtte them och theras handteringh på then ohrten något vidrigit mötha.

Caesareani svarade, at med Portugall vore fast itt annat värk än med Lottringen. Thenne var öfver heela världen känder för een souverain printz, men duca de Braganza var een rebell. Keijssaren kände ingen annan för konung i Portugall än regem catholicum Philippum IV., och efter duca de Braganza hafver satt sin herre och konung uhr possessionen af it heelt kongarijke och trachtat efter hans crona, stode och nu i vapn emot hüüs Österrijke och Spagnien, kunde Keijssaren inthet gifva honom titulum regium och mindre skulle Lusitanici inthet villia taga emot. Doch vore thet een saak, som hörde till Munster och ginge the Spagniske an. The kunde thet inthet annars hålla än it inventum Gallicum, at förhaala och opphålla tractaten. Lusitanici kunde vara uthan it sådant pass och lijka säkre i Munster.

Vij replicerade, at ehuruväll thet kunde finnas argument till at justificera kongens i Portugals iura och procedere till at taga igen och maintenera possessionen af sitt rijke, lickväll och emedan vij inthet vore sinnade och komme at ingå i contestationer med them, uthan häller förbijgåendes thet som kan mehr och mehr exacerbera gemutherne, at läkia the missförståndh som är emellan bägge sijdors principaler och adhaerenter, sa stälte vij det therhän och till them som thet proprie angår. Thetta postulatum vore inthet inventum Gallicum eij häller anstält at retardera tractaten, men flöto af Lusitanorum ägen tarf och begäran och bägge legationernes, the Svänskes och Frantzöskes, concert theröfver, at man måtte stå på thetta postulatum, thet vij och ännu giorde tractaten vore anstält in Imperio och therföre fordrade cronan billigt pass af Keijssaren för kongen i Portugall såssom sin foedererade och adhaerent, at hans gessandter måtte här i rijket och på thenne conventen säkert vistas. Them som i Munster äre, vore fuller inthet än något vidrigit mött, men theras collegae Rodorigo Botelhos

Rodrigo Bothelho de Moraes, portugiesischer Bevollmächtigter in Osnabrück, † Dezember 1644 (APW, II A 1 S. 24 Anm. 2). Nähere Lebensdaten konnten nicht ermittelt werden (frdl. Auskunft des Arquivo Nacional da Torre do Tombo, Lissabon).

, som härvar och efter sin död måste uthstå furorem militarem icke af Spagniske, uthan Keijssarens eller Tyske militien; exempell står them för ögonen. Them toras nepligen fram på gatun i Munster och fahra uhr sine huus, fast mindre låta see sigh uthom staden. Lusitanici legati hade åtskillige förslagh, huru man kan gifva them pass och inthet komma ihug kongetitulen, såssom ibland andra: 1. at the kallades gessandter af kongarijket Portugall eller och 2. at the keijserlige och Spagniske tillåto och opdrogo legationi Gallicae at förpassa them med försäkringh, at thet skulle vara lijka gyldigt som hade the sielfva gifvit them pass.

Hvadh satisfactionspunchten vidhkomme, vore thet inthet svårt för oss at sättian op på papeeret, men efter legatio Gallica inclinerar therpå at man måtte göra heela replicquen mundtelig, hafva vij oss theri lämpat och låta altså sammaledes bevända med satisfactionens specification. Derhoos med och efter cronornes propositioner äre fundne något olijke uthi ordningen af punchterne, hafva legationes sigh föreenat och tyckt lända till sin ägen och parthiernes bättre efterrättelsse sampt mehra conformitet i tractaten på bägge ohrterne, när res tractandae svara hvarandre på både sijdor, at man redigerade och förde them till fyra huffvudclasser

Kurtzgefaster Inhalt der Schwedischen Replic: J. G. von Meiern II S. 203f.

, eftersom vij thet ville med mehra optäckia, sedan man hade först igenom gått proaemiumet.

The låthe sigh thet alt behaga. Togs altså proaemiumet före

Vgl. J. G. von Meiern II S. 192ff.

och bleef theri påmint: 1. till the orden „qua intentione vel studio corona Sueciae arma in Imperium intulerit etc.“, dätt vij höllo vara öfverflödigt och onödigt at opreepa cronans Sveriges intention med thetta kriget, eftersom thet vore öfver heela världen kunnigt, dät Eders Kgl. Maj. högstährade herrfader, glorvärdigst i åminnelsse, och efter dess dödh Eder Kgl. Maj. sielf inthet vore villiandes eller ungefär kommen theruthi, uthan förmedelss åtskillige påförde injurier och torter, retter och nödgader aff Keijssarens och the ligistiskes vapn sampt kallat och solliciterat af the undertryckte och för- jagade rikssens ständer. Då omsijder när inge vänlige meddell mehr vore öfrige och ville achtas till at botha och ställa uhr vägen then fahra som sahlige Kgl. Maj. och dess undersåtare sampt Romerske rikssens ständer deels vore påförd, deels stodh för dören och ögonen, hade the som värket förde på then tijden, hållit i tygelen med militien och inthet tilstådt henne sådane insolentier, så hade förmodelig then brånan inthet tagit så längt omkring sigh och naborne inthet hafft orsak at löpa tillsamman och see sigh om rådh, huru the fahran, som een part reeda hade öfver hufvudet och somblige hootade, måtte här i rijket blifva studssat och dämpat. Nu efter thet hade såvijda tagit öfverhanden och Keijssaren tesmoignerar sin frid- begirige intention, så ville man vänta sielfva effecten, och å Kgl. Maj. vägnar och på våt sijda vij secundera them i thet som länder till een universal, säker och reputerligh fridh.

2. Kunde vij therhoos inthet bestå thet som the keijserlige förde inuthi proaemio coronam Sueciae arma intulisse in Imperium och äntå uthtrycke- ligare i then förste och andre punchten af propositionen placet ut bellum quod inter Sacram Caesaream Maiestatem et sacrum Romanum Imperium eiusdemque electores, principes ac status, regem Hispaniarum etc., som hade sahlige Kgl. Maj. begynt och Eder Kgl. Maj. alt sedan fördt kriget emot heela Römerske rijket och dess samptlige ständer. Thet vore liust och klart at see såväll af krigets lopp som then Svänske propositionen, at Eder Kgl. Maj. hafven hållit och tracterat för fiender icke evangelicos et protestantes status eij eller alle catholiske ständer i Tyskland, mycket mindre heela rijket och samptlige ständerne, icke häller Keijssarens foedererade och adhaerenter uthom Tysklandh, uthan Keijssaren med then catholiske ligan uthi rijket och theras adhaerenter i Tysklandh. Samma beskedh hade thet med rege Hispaniarum. Eder Kgl. Maj. viste sigh inthet stå i något krigh emot honom eij heller bestå the Spagniske gessandterne som äre i Munster thet samma, uthan fastmehra, at deras herre försågo sigh alt gott till cronan Sverige. Kunne therföre inthet see, af hvadh orsak the keijserlige ville räckna honom op ibland Eders Kgl. Maj. fiender i ofventillförde ordh uthi then första punchten.

3. Frågades hvadh the meente medh tractatu Schönbechiano. Ther vore fuller itt project som theraf hade nempnet, men fleere andre sedan opsatte emellan Eders Kgl. Maj. och Sveriges rikzcantzler sampt Chursachssen, om the och skulle therunder förståås. Hvilket man derföre frågade, efter the keijserlige i sitt svar till cronornes satisfaction beropade sigh på Schön- beckiske tractaten, hvilken ständerne inthet ville vetta af.

The keijserlige förklarade sigh, at the förstodo thermed complexum af alt thet som på then tijden var förefallit och at thet hade nampnet af thet Schön- beckiske projectet, såssom thet första theruthi rudimenta tractatus vore abumbrerade. Therpå sade vij, at såssom på både sijdor är tillförende bevilliat och gott achtat, at Schönbeckiske articuli måtte reassumeras pro materia tractatus; altså kunde vij lijda, det blefve ännu thervidh, at thet adapterades till närvarande tijdh och saker.

4. Rördes obiter et quasi repetendo på nytt om salvo conductu för Portu- giserne.

5. At såssom vij tillförende och the keijserlige i sitt svar behöllo sigh före facultatem addendi, minuendi, explicandi öfver the förestälte articuler, altså giorde vij thet ännu och reserverade oss thet intill ändan på tractaten.

Belangande sielfva materien och articlerne, så vore the deelte i fyra hufvudh- classes som bijlagon under lit. B uthvijsar.

Then första

ebd. S. 194f.

innehåller Romerske rijkets interesse och saker och deriblandh: 1. amnestien, hvilken är af oss proponerat in articulo III

ebd. I S. 436.

 et VIII

ebd. I S. 437.

. Therpåläste Mylonius

Matthias Mylonius, 1646 geadelt Biörneklou, * 26. Dezember 1607 Västerås, † 20. August 1671 Stockholm. SMK I S. 324f. Bildnisse I S. 12; APK 2210–2213. C. Th. Odhner S. 116.

 op then punchten uhr vår proposition och then keijserlige secretarius theras svar; hvilken ordning sedan höltz genom alle punchter.

Uthi thenne punchten och then första, ther som talas om, ifrå hvadh tijdh then här reconciliationen och friden skall tagas, vijste vij them, at vij än vore långt ifrå hvarannan och at man billigt och medh rätta togo terminum reconciliationis a quo ifrå sielfva uhrsprunget till kriget. Nu är thet värld- kunnigt, at Ferdinandus II. hade reeda anno 1628 och 1629 fördt kriget ini Preussen på Eders Kgl. Maj. högstähradhe herrfader, loffvärdigst i åmin- nelsse, och tillförende hafft een flotte och med then lijka som it gallerie hootas öfver siön ini Sverige, föruth infesterat siön, hämmat commercierne, proscriberat rikssens furstar och Eders Kgl. Maj. religions- och blodz- förvanter, som i thetta fallet hafva sökt hoos Eder Kgl. Maj. sin tillflycht, på mångehanda sätt förfölgt. Hvilket alt, såssom thet var passerat för anno 1630 och hade sin rätta källa och uhrsprung uhr then Behmiske oroon, altså fordrar sielfva billigheeten och Keijssarens sampt rikssens ägen säker- heet, at man tager terminum a quo ifrå anno 1618. Hvadh then Regenss- burgiske rikzdagen och then ther giorde amnestie vidhkommer, finnes fuller the som säija och förmodeligh kunna bevijsa, at thet inthet alt är in comitiis Ratisbonensibus så tillgångit som thet sigh hafver bordt. Och äre ständerne inthet med then amnestien tillfridz. Ty hon är hvarken universal eller illimiteradh. Han sluther uth Behmen med dess incorporerade provincier, erffländerne, Palatinam causam, Wurtenbergicam, Badensem, Nassovio- Sarepontanam, Augssburg, Egern, Donowert och andre mehr. Och the som äre under Regenssburgiske amnestien begrepne, the hafva allenast at trösta sigh vidh Prager friden. Nu är thet manifest och oppenbart, at Prager friden är giord them som theri mäst interesse hafva oatspordt och sedan medh hoot och trug een och annan påträngd eij heller ex postfacto lagligen vorden ratificerat, så at man med rätta kan hålla then samma icke för een förlijkning af then innerlige oron i rijket, uthan häller een vapnhvijlo emellan ständerne, ja it vist och säkert krig emot cronorne. Hvarföre och såframpt thenne tractaten eller och amnestien icke tages tilbakar alt ifrå begynnelssen af första oroon i Behmen, uthan Prager handlingen och then therpå funderade amnestien i Regenssburg skulle här, som framslagit är, gillas och så månge besvär lembnas oafhulpne, skulle theraf tändas een större och fahrligare veldh. Ville the keijserlige stiffta een redskaffens och beständig fridh, så är för all ting aff nöden, at the therhän see och så laga, at Prager friden (undantagandes hvad som elliest theri består på sin ägen validitet) och amnestien aboieras och alle sampt och synnerlige, som ifrå anno 1618 äre vordne spolierade och af oss deels ofvantill nämbde, deels som härefter kunna exprimeras, må åter igen blifva fulkomligen och uthan något reser- vato, exception, limitation eller condiction restituerade ad modum in arti-culo III. delineatum. Till the orden „quacunque necessitudine etiamnum iuncti“ bleef påminnt, at the förre orden „iuncti fuerant“ vore i thet keijser- lige svaret uthelåtne, hvilka man ingalunda kunde låta uthplånas.

Till then VIII. articlen påmintes, at the hafva uthelåtit the orden „sive ex haereditariis Imperatoris sive aliis“ etc. och efter thet som ofvantill är mält om amnestien, bör och här komma i consideration, så vill vara af nöden, at Keijssarens haereditarii subditi såväll som andre, som ifrå thet Behmiske krigets begynnelsse hafva hängt vidh thet eene eller andre parthiet, måtte therunder indistincte comprehenderas.

II.

J. G. von Meiern II S. 195.

Näst amnestien bör ibland rikzsakerne ständernes privilegia och iura considereras. Them hafve vij i propositionen berördt uthi V. och VI. artikeln

ebd. I S. 437.

. Till hvilka the keijserlige i theras generalförtall på 3 punchter med thesse orden svara: Quarum rerum caussa vel ratione Imperatori cum coronis exteris neque communio aliqua est neque bellum susceptum vel gestum hactenus

ebd. I S. 619f.

. Vij remonstrerade them, at cronorne hafva fuller till- förende inthet mehra bekymbrat sigh om Tyska staten än Keijssaren hafver lagt sigh i theras staat och vore at önska det, förän kriget sattes uhr Behmen i Tysklandh och sedan uhr Tysklandh inpå Sverige och Frankrijke; jämväll förän så månge ständer äre proscriberade vordne och edictet anno 1629

Ein kaiserliches Amnestieedikt aus dem Jahre 1629 ist nicht bekannt. Es muß sich um eine Verwechslung mit einem anderen Jahr handeln (frdl. Auskunft des Haus-, Hof- und Staats- archivs Wien).

 publicerat. Keijssaren hade legitimo et comitiali modo hämptat ständernes inrådh öfver thet eene och andre och elliest tijdeligen afhulpit the store gravamina och besvär. som från then eene tijden till then andre äre inrijtne. Så hade förmodeligh hvarken Leipziger conventen

Leipziger Konvent der Protestanten vom Februar 1631. Vgl. F. Dickmann S. 60, 72 u. ö.

 behöft anställas, eij häller slijka inbördes sampt uthländske krigh kommet i Romerske rijket och cronorne fåt orsak at röra om ständernes privilegiis et iuribus. Nu emedan ofvanbemälte saker vore stälte i värket och passerade emot rikssens constitutioner ständerne oåtspordt och een så stoor oreeda inn- och uthom Tysklandh theraf fölgt, hafva naborne, såssom the ther fundera theras staats- säkerheet på Romerske rikssens operturberade staat och aequilibrio, inthet mindre än the Tyska sielfva orsak at arbeta på och therhän förhielpa, at Romerske rikssens staat, funderat på rikssens constitutioner och stadgar, må blifva reducerat och stälter i sitt förra lagh igen.

In specie till then V. punchten frågades, hvadh then clausulen „salvis tarnen iis“

J. G. von Meiern I S. 620.

etc. och sedan „iuxta morem ex antiquo in Imperio receptum“

ebd.

 etc. skulle betydha. Om then senare vore at förstås om the gambla tijder under Tyberio.

Till then VI. punchten begärte vij, at the orden „modo non sint contra Imperatorem et Imperium“

ebd. I S. 621.

etc. måtte så införas „contra Imperatorem qua Imperator est manetque“. På thet, om Keijssaren ville göra något emot iura Imperii fundamentalia eller och någon af ständerne atrociter laedera, them tå defension och foedera måtte vara tillåtelige.

III.

ebd. II S. 195.

Blandh rikssens interesser och negotia räknade vij op ordinum grava- mina, hvilke beskrifvas i vår propositions IV. och VII. puncht

ebd. I S. 437.

, förmälandes at the evangeliske hade oss öfverlefvererat sine, förmodandes at the papisti- ske vore och färdige med theras. Och efter ständerne här i Ossnabrug slå förre, hvadh justitien vidhkommer, it billigt sätt och i thet keijserlige svaret blifver bevilliat icke alenast att the gambla ständernes gravamina ec- clesiastica et politica måtte här tillijka med tractaten emellan parthijerne bij- läggias, uthan och at the tvister, som härefter måtte opkomma, kunde icke på annat sätt än amicabili compositione termineras. Så togo chronorne och ständerne thet medh tacke op, förmodandes at såssom the här i Ossnabrugge offerera sigh till billige reconciliationsmeddell, dät Keijssaren och the catho- liske ständerne, betrachtandes riksens tarfver och sielfva billigheeten, skole ingå thet samma och sampteligen så laga, at them emellan må införas och stadgas i alt een aequalitet, betrachtandes at gravamina vore rätte källe odran till thetta kriget, ifrå hvilke chronorne (eftersom legatio Gallica och hade sig nu förklarat at vella stå på thenne saken öfver såväll som vij och drifva henne sålunda, som vij hafva proponerat) sigh icke kunde separera. Begärte therföre vetta, huru snart tractaten emellan ständerne theröfver skulle kunna skee och på hvadh ohrt.

Vij fogade och derhoos, quid sibi vellet illa clausula in IVto articulo „si ipsi velint et quiete vivant“

ebd. I S. 619.

etc.

IV.

ebd. II S. 196.

och yterst nämbde vij commerciorum libertatem, som är omrörder i vår XVde puncht

ebd. I S. 428.

. Vij sade oss vänta particularinformation af ständernes deputerade häröfver och tyckte, at then punchten inthet skall hafva stoor difficultet, uthan lätteligen kunna jämkas.

Then andra classem

ebd. II S. 196ff.

, som innehåller satisfactionen för chronorne, landt- grefvinnan och militien, är i den X., XI., och XII. punchten af vår pro- position

ebd. I S. 437f.

.

Hvadh thet keijserlige svaret anginge till ofvanbemälte punchter och een- kannerligen om hertigen af Siebenburgen

Georg Rákóczy, Fürst von Siebenbürgen, * 1591, † 1648. Sein jüngerer Sohn Sigismund, † 11. Februar 1652, Erbe der Herrschaft Munkácz, war mit Henriette Maria, einer Tochter Friedrichs V. von der Pfalz, verheiratet. APK 24393f.

, at han hade tracterat med Keij- ssaren à part, thet stältes therhän och till sin ohrt.

Men 1. Eders Kgl. Maj. satisfaction anlangande, ehuruväll thet i förstonne mälar, at Keijssaren inthet vill bestå Eder Kgl. Maj. någon satisfaction, uthan förbehölle sigh, om tractaten skulle gå sönder praetensionen emot Eder Kgl. Maj., ställes lickväll efteråt till ständernes gottfinnande, om the villia i thetta blifva vidh Schönbeckiske projectet. Så ville vij therföre vetta, hvad the meente med the orden „Dicto tractatui Schönbechiano in hoc quoque puncto placeat inhaerere“

J. G. von Meiern I S. 622 Zeile 3f.

.

The keijserlige sade sig therföre häruthinnan hafva föreslagit thet Schön- beckiske projectet, efter theri talas om een satisfaction i penningar, nemb- ligen tiugu fem tunnor guldh, som chronan Sverige skall vara offererat af churfursten af Sachssen och af the evangeliske ständerne skulle sammanskiu- tas och erläggias, hvilket Chursachssen och andre hans religionsförvanter af ständerne hafva på rikzdagen i Regenssburg anno 1641 låtit votera och drifva, at efter friden komme alle ständerne i gemeen i rijket till bästa, the protesterande då icke allenast uthan och the catholiske måtte concurrera till at betala satisfactionen. Nu stode therhän, hvad vij ville begära!

Vij svarade, at hvad the 25 tunnor guldh vidhkommer churfursten af Sachssen thet fuller så må hafva uthspridt och andre inbillat, eftersom itt falskt breef på then tijden till at denigrera cronan Sverige var vulgerat sigh them hafva anbudit, hvilket doch i sanning inthet var skedt. Men om thet och så vore, at churfursten hade hafft commission, fullmacht och villia thet at göra, hade man å chronornes sijda äntå billigt måt stå an at vedertaget, uthan fast mehra at remonstrera churfursten, thet chronan på thet slaget allena inthet vore at ställa tillfridz, emedan hennes störste och förnämbste afseende och trachtan var at blifva i framtijden på alla händelsser försäkrat, ther henne doch tå inthet annat praesenterades, än at man måtte packa sigh neder till Strålssundh och ther vänta beskeedh. Nu vidh thenne tijden kunde man fast mindre förstå till någon satisfaction uthi penningar, betrachtandes at chronan Sverige vore oförskylt och emot sin villia dragen i thetta kriget och theri hållen uthi sexton åhr; hafver fuller eftersökt friden, men altid fåt återslag och blifven stält uthi store och månge fahrligheeter, lijdit obo- telig skada, uthståt otalige omkostnader och satt efter så månge tapre män, ja sin ägen konung och herre, then incomparable hielten Gustavum magnum, och vore allerhögstbemälte konungz afsaknat allena föruthan alt thet andra, som ändå inthet kan med något värde opvägas, inaestimabel och thertill med, om något sådant skulle anpraesenteras, så föllo thet vidh thenne tijden och lägenheeten omöijeligit och inpracticabelt för betallningz terminen, försäkringen och andre slijke conditioner. Hvarföre och emedan all folkss rätt för ögonen stående exempell föregångne consens lyfte, afskeder och pacter gifva med och dictera, at Eder Kgl. Maj. ju bör någorlunda hållas skadelöös och blifva försäkrat emot then fahra som man hafver måst uthstå och see öfver sitt hufvudh. Så kan ingen, som opassionerat ville häri döma,förtänkia Eder Kgl. Maj., om Eder Kgl. Maj. inthet går üthur the fasta platzar, som igenom Gudz skickelsse Eders Kgl. Maj. rättmätige vapn här i Tysklandh innehafva och restituerar något, förän Eder Kgl. Maj. är realiter försäkrat och någorlunda nögder. Vij skulle gärna see och höra, om the keijserlige ville göra häri någon ouverture!

Thet ville the inthet, uthan urgerade med ängsslan, at vij ville specificera Eders Kgl. Maj. postulatum. Hvartill vij då omsijder komma, säijandes, at efter Keijssaren hafver förorsakat chronan Sverige till detta kriget, så höllo han sigh först och främst intill honom och så ständerne. Och derför till at vijsa sin fridbegirigheet, måtte Eder Kgl. Maj. lijda, at dee platzar som Kgl. Maj. innehafver i Mähren och Österrijke, kunde restitueras och Eder Kgl. Maj. theremot behålla deels till sin indemnitet, deels sastifaction Schlessien, Pommeren medh stifft Camin, Wissmar medh Pöel, Hwalfisken och Wärn- munde sampt the innehafvande stiffter, at recognosceras af Imperio iure feudi

Mazarin hielt Rosenhane für den Erfinder dieser Idee; vgl. sein Memoire vom 13. Januar 1646 (Négociations secrètes III S. 14): Que Rosemhan dise tout ce qu’il voudra, j’ai encore eu la confirmation de Vienne, que c’est lui qui a fait le premier la proposition de la Pomeranie et que la Couronne de Suède fût reconnue dorenavant Prince de l’Empire comme le Roi de Danemark.

. Tå frågade Trautmanssdorf: Hvadh för stiffter? Det svarades: Dee Eder Kgl. Maj. innehafver och iblandh andre Bremen och Verden, aff the öfrige ohrter och elliest kunde interessati blifva contenterade.

När thesse ofvanembde öhrter räcknades op, sade Trautmanssdorff: Basta, basta! På thet sättet skulle tractaten snart ändas. Man funne i inge historier och vore i världen ohörligit, at någon sin sådan fridh vore tilbuden! Schlessien allena vore 60 mijll i längden och hade 16 furstendömer, uhr hvilka Keijssaren hafver ifrå anno 1627 dragit siutijo fem millioner i contri- bution. Han aestimerade thet bättre än regnum Bohemiae! Om Keijssaren satte fången i Stokholm, som Fransiscus Galliarum rex var i Madrid, hade man aldrig kunnat spånnat högre! The skifvades öfver Frantzoserne och sade, om vij fleere gånger, medan thenne punchten är under handelen, draga till Munster, så taga vij bort heela Tysklandh

Der Absatz findet sich fast wörtlich bei S. von Pufendorf, Suecia S. 620f.

.

Vij förde them till sinnes at Eder Kgl. Maj. begärar ju ingen deel ifrå Tysklandh, icke häller at Keijssarens dignitet skall thermed förringas. Keijssaren, som härtills hafver reges Hispaniae et Daniae till vasallos, finge thermedh Eder Kgl. Maj. och hade, om krigh skulle föras med Turken, at vänta dästo mehre assistentze af een chrona! Man måtte säija hvadh man ville, så klådde han sigh lickväll i hufvudet och jämrade sigh mäst för Turken, efter han reeda hade mästa regnum Candiae i sine kloor och gör store uthrustningar till vatn och landh; sade att han hafver begärat pass genom Keijssarens erffländer inåt stato di Venetia. Effterläte Keijssaren thet, så vore thet inthet försvarligit för christenheeten. Skulle thet neekas, så blefve thet straxt krigh af. Om Eder Kgl. Maj. ville errätta och understödiachristenheeten emot Turken, måtte Eder Kgl. Maj. inthet betaga Keijssaren, som närmast sitter een sådan christenheetens fiende, medlen at stå honom emot. Effter the remedia, som Keijssaren skall kunna bruka emot Turken, måste vara färdige innan 3 månader och Eders Kgl. Maj. satisfaction spännes nu alt för högt, så kunne han inthet annat än befalla saken Gudi. Skulle Turken nu komma, så hade han inthet mootståndh i Österrijke, uthan sin frije curs ini Tysklandh och lärde nepligen stanna förän vidh Nurnbergh och theromkring. The ville skrifva efter sine colleger i Munster, at the komma hijt, tå the samptligen ville öfverläggia then saken, frågandes oss efterst, om the skulle toras säija för ständerne, hvadh vij hafva i thenne punchten proponerat. Vij sade oss therföre hafvat proponerat, at the skulle thet få vetta.

II.

J. G. von Meiern II S. 197 unten.

Hvadh landtgrefvinnans Furstlige Nådes interesse och postulata anlan- gade, mäler fuller thet keijserlige svaret, at thet var „iam pridem in certas conditiones cum landtgravia Hassiae conventum, quas Caesarea Maiestas ratas habet“

ebd. I S. 622 ad 12, nicht wörtlich.

. Förmodelig och som oss tyckte, meente the keijserlige ther- medh then Maintziske tractaten

Zu den Mainzer Verhandlungen des Frühjahrs 1633, die von französischer Seite Manasse de Pas, Marquis de Feuquières (* 1590) führte, vgl. F. W. Barthold: Geschichte des großen deutschen Krieges I (1842) S. 35ff. F. Dickmann S. 57.

. Men Hennes Furstlige Nådes gessandter hade sigh emot oss fast annars uthlåtit och må sin principals angelägenheeter skriffteligen opsatt, som tillförende bemälte bijlagon under lit. B omstände- ligar vijsar, at genom oss till the keijserlige öfverantvardas. Thet vij och så giorde, säijandes therhoos at ofvanbemälte Hessen-Casselske gessandten varder uthan tvifvell sigh sielf anmälandes hoos them och härefter, som sakerne fordra, sökia tractaten öfver thet samma.

III.

J. G. von Meiern II S. 198 Abs. 1.

Militiens contentement rörer thet keijserlige svaret inthet om, men vij hoppades likväll at the varda sigh än vijdare therpå förklarandes och till- seendes, att then punchten får sin richtigheet

Zu der den Kongreß überraschenden neuen schwedischen Forderung und deren spätere Behandlung vgl. Theodor Lorentzen: Die Schwedische Armee im Dreißigjährigen Kriege und ihre Abdankung (Leipzig 1894) S. 108ff.

.

Then tridie classis

J. G. von Meiern II S. 198.

innehåller reductionen af sielfva friden och dess til- kommande säkerheet och fäste. Therom talas i vår propositions 1. och 2. artikell

ebd. I S. 436.

. Till thet 1. oprepades och påmintes, hvadh som i förtalet var rördt, 1. om them som förmedelss thenne tractaten skulle reconcilieras och förlij- kas, och 2. a quo tempore. Reconciliandi höllo vij förre vara the samma, som hafva fördt krig sin emellan. Och efter Eder Kgl. Maj. inthet hafven tagit dess vapen emot heela Romerske rijket, så kunde icke heela Römerske rijket föras inpå Keijssarens parthij. Eij heller hafven Eders Kgl. Maj. fördtkrigh emot kongen i Spagnien. The Spagniske gessandterne bekänna thet samma och villia inthet bestå, at theras herre är Eders Kgl. Maj. och cronans Sveriges fiende. Terminus a quo var och tillförende nämbder.

The keijserlige hade och fördt ini theras svar till then 1. articlen thesse orden: „Ex hoc bello“ et „occasione huius belli“

ebd. I S. 619 Zeile 4 und 9f.

etc. Jämväll och uthi svaret till then Frantzöske propositionen articel III thesse orden: „Sicuti vicissim coronae Galliae neque directe neque indirecte bellis et controversiis quae inter Maiestatem [Suam] Imperialem et sacrum Romanum Imperium et coronam Sueciae nasci possent“

ebd. I S. 619 vorletzte Zeile bis S. 630 Zeile 1, hier vor coronam eingefügt ac statt et.

 etc., med hvilka the keijserlige synes innuera, som tänckte Keijssaren bringa Eder Kgl. Maj. it krig på af een annan praetext. Vij höllo therföre bäst at the orden uthlåtes. The keijserlige excuserade, at the inthet stoort hade tänckt therpå, uthan allenast loco retorsionis sattet them inne.

II. Om fridens securitet

ebd. II S. 198.

, som beröres i vår propositions XVIIde puncht

ebd. I S. 438.

, påmintes at the keijserlige i theras svar hafva uthlåtit status Imperii. Nu emedan chronorne hålla them lijka som tertios intervenientes emellan Keijs- saren och chronorne, som skulle kunna jämka och justera vichten, så vore af nöden, at punchten blefve ungefär som vij thet hafva proponerat. Traut- manssdorf hölt thet vara inconvenient och inthet bättre skicka sigh, än om Keijssaren ville hafva een slijkan obligation af ständerne i Sverige och i Frankrijke. Thet vore olijkt, at ständerne i Sverige och Frankrijke skulle stå sin öffverheet bij, men status in Imperio inthet!

Then fierde classis

ebd. II S. 198ff.

är om executionen af tractaten. Theriblandh räcknass:

I. Fångarness demission och permutation, hvaruthi tvenne tingh anfördes:

1. sade vij oss hafva fåt efterrättelsse ifrå feldtmarskalken her Torstensson, dät it chartell var oprättat om fångarnas förlossning och at thet samma vore af Keijssaren ratificerat; höllo therföre vara bäst at man, hvadh thenne punchten vidhkommer, blefve thervidh. 2. at kongens af Portugall broder printz Eduard, såssom then ther hade tient hoos Keijssaren och blifvit här mit i rijket fången och inthet vettat af sin broders consilier, måtte gifvas löös, begärandes therhoos at the keijserlige ville, så mycket hoos them stodo, förhindra, at then Spagniske inquisitionen, som på honom är anstält, måtte blifva tilbakar och han icke allenast förskont, uthan och löster uhr sitt fängelsse, och thet så mycket mehra, efter icke allenast Imperii dignitas verserar therunder, uthan och theras som uhr Römerske rijket handla på Portugall securitet i commercierne. Skulle thet blifva förvägret och passet för Portugiske gessandterne nekas, måtte kongen i Portugall sökia repres- salier på Hänsestäderne, som drifva theras handling med Portugiserne.

II. Restitutio locorum

ebd. II S. 199.

, hvilken beröres uthi vår propositions XIII. artickel

ebd. I S. 438.

, hvilken vij fuller låta bevända vidh sitt förre innehåldh, men finna bäst att the således declarera, nembligen dät alle mobilia som i fästningarne finnes och Eder Kgl. Maj. eller dess betiente tilhöra, in specie styckerne med dess tillhörige ammunition, som kunna vara tecknade med Eders Kgl. Maj. vapn eller inthet, tagne i combatter eller fästningar tijt införde eller ther fundne, må alle föras bort och föllia Eder Kgl. Maj., och thet alt conclusa, ratificata, publicataque pace.

III. Militiens afdankningh

ebd. II S. 199.

, som talas om i then XIV. punchten

ebd. I S. 438.

: The orden i thet keijserlige svaret: „Retento ex iis qui volent“

ebd. I S. 622 ad 14.

 etc. „quem quaeque pars pro securitate sua necessarium iudicaverit“

ebd.

 etc., synes bringa med, at Keijssaren vill hålla it corpo i sine erffländer eller och guarnisonerne så stärkia, at han kunde theruthur lättligen it corpo göra; hvilket såssom thet inthet kan skee, uthan naborskapets apprehension, så kunne then punchten annorledes inrättas.

IV.

ebd. II S. 199f.

Principum enumeratio, hvilken skall skee, förän tractaten kommer till sluth.

V.

ebd.

Subscriptio.

VI.

ebd.

Ratificatio: The keijserlige frågade, om man behöfde någon annan ratification, än then man nu hade i händerne. Vij svarade: Ja freylich! Friden kunde lickväll och thess förinnan sluthas sampt hostiliteten cessera, så snart plenipotentiarii utriusque partis hade gillat och underskrifvit con- ditionerne; dessföruthan vore nödigt, at både sijdors principaler och the som thetta angår, ratificera instrumenta. Och kunde man fatta terminum ratificationis och extradendorum utrinque instrumentorum så vijdan, som man kan ungefär troo, at ratificationerne kunna hinna inn. Greffven af Trautmanssdorf sade, om vij ville och hade lust, så kunde the nu på tijman slutha! Vij meente, at vår villia och huugh vore reeda vijst af oss sampt sättet, huru thet kunde skee. Här vore månge och vichtige saker, synner- ligen the som angå Romerske rijket och dess ständer. Kunde the uthi een hvij förklara sigh theröffver efter interessenternes nöije, skulle thet vara oss kärt och vij skatta thenne dagen een lyckosam dagh.

Önskade them thermed godh natt och at the effter natten då tillstundade theröfver måtte hafva gode drömar och bringa oss villfarigit svar på alla punchter. Skildes så åt klockan emellan 8 och 9 om aftonen.

Vij hade fuller satt oss före uthi återförden ifrå grefven af Trautmanssdorff att besökia La Barde och gifvan part om thet som hoos the keijserlige var passerat. Men efter thet var tå för seent och långt lijdit inpå qvällen bleef thet dagen therefter, var den 29. huius [29. Dezember 1645/8. Januar 1646], efterkommit. Han var inthet väll tillfridz thermedh, att han inthet kom åt at vara medh som han begärte. Hvadh orsaker och betänkiande man hafver hafft at vägran thet samma, är Eder Kgl. Maj. af mig, Johan Oxenstierna, för 8 dagar sedan i min particularrapport om thet som i Munster var föreluppit, underdånigst berättat.

Residenten Rosenhanen, som är kommen på någre dagar hijt öfver, refererar at the Frantzöske plenipotentiarii hafva på sattan dagh och när replicquen skulle skee i Munster först besökt nuncium och uthan tvifvell giordt honom första ouverturen. Sedan hafva the med Eders Kgl. Maj. resident Rosen- hanen och then Hessen-Casselske deputerade Dr. Vultejo

Johann Vultejus, * 6. Januar 1605 Marburg, † 16. August 1684 Kassel. ADB XL S. 390. G. Heinius: Ehrengedächtnis Johann Vulteji, hessischen geheimen Raths und Cantzlers (Kassel 1684): Hauptstaatsarchiv Düsseldorf, Stolberger Leichenpredigt-Sammlung Nr. 22606 (frdl. Hinweis von Herrn Fritz Roth, Boppard). Johann Philipp Kuchenbecker: Vita Hermanni Vulteji (Gießen 1731). APK 27243–27245.

farit till Contareni. Ther hafver d’Avaux läsit op Gallicam propositionen inthet efter then nyss concerterade och af oss observerade ordningen, uthan the hafva fölgt sin förre och puncht från puncht then examinerat. Servien hafver theremot reciterat the keijserliges svar, och duc de Longueville sagt uth hvadh the på then eene eller andre artiklen hade at desiderera eller eij. Contareni hafver sådant alt strax satt på paperet och legationi Gallicae föreläsat. Thet skall vara något oordentelig tillgånget i thet, at the Frantzöske äre fallne hvar- annan i talet och sigh emellan disputerat, om thet eller thet var rätt och kunde således som sagt var och Contareni hade optecknat, blifva stående. Sedan thetta var tillända, är Contareni samma aftonen dragen till nuncium, ther han säijes hafva varit in öfver midnatten.

På thenne ohrten och vidh vij förrättade vårt värk, hafva secretarii legatio- num protocollerat och nu sedan trädt ihoop at justera protocollen.

Then 30. [30. Dezember 1645/9. Januar 1646] vore the Altenburgiske, Brunssvijk-Lunenburgiske, Mecklenburgern, de Wetterauiske

Specification und Titul der sämtlichen Grafen und Herren des hochlöblichen Wetter- auischen Grafen-Standes, welche uns zu Endes-bemeldten zu den General-Friedens- Tractaten nacher Münster und Oßnabrück abgefertiget: J. G. von Meiern I S. 871ff.

, Strassbur- gern och Lubecensis deputerade af evangelicis i the furstlige och städtiske collegierne hoos oss: 1. at betacka oss för then communication, the näst förän replicquen skulle skee, hade fått om concerterne i Munster, prisandes Eders Kgl. Maj. beständige intention och arbete för ständernes bästa. 2. Effter replicquen då var giord, begärte the vij ville informera them, huru thet var afluppet och, om thet kunde skee, meddela them protocollet af thet som var passerat. 3. Anhöllo the, at så frampt the keijserlige uthi itteller annat som ginge ständerne an, ville slutha inconsultis ordinibus, vij då efter våre förre giorde contestationer måtte ständerne thet communicera och för alt therhän drifva saken, at icke allenast gravamina måtte å thenne ohrten blifva på thet slagh, som vij hafva proponerat och the keijserlige bevilliat, tracterade, uthan och uthaf sielfva grunden afhandlade och theri sluttet, eftersom osännian emellan ständerne och consequenter thetta kriget var uhr then källan sprungen och cronorne hade interesse theruthi, at then ådran blifver igen stoppat och itt gott förtroende stifftat emellan rikssens ledamoter.

Näst behörlige complimenter till thet 1. svarades ad 2., at protocollen skulle först collationeras; oss vara reedebogne at communicera them vårt, men höllo vara tryggast för them, at the töfvade lijtet thermed, så länge the finge see, hvadh the keijserlige ville göra; om vårt skulle först uthgifvas, måtte the keijserlige sedan hålla inne medh sitt och heela communicationen öfver the sakerne med ständerne lijka som the giorde med propositionen; när the märkte, at ständerne hade fåt then af oss, låthe the blifva och fordrade inthet theras sentiment theröfver. Vij berättade them elliest summariter, hvad som vij hade replicerat och förebracht i Romerske rikssens saker, jämväll at grefven af Trautmanssdorff togh illa vidh sigh, at vij råkade begära Schles- sien, men om the andre ohrterne nämbde han icke een gångh! Till thet 3die, såssom thetta kriget på Sveriges sijda vore störste deelen för the evangeliskes skuldh begynt och fördt och Eder Kgl. Maj. haden med alla macht trachtat efter och sedan så vijda var kommit, inviterat ständerne till thenne universal- tractaten; altså emedan the vore nu här och viste allrabäst, hvad them trycker, sampt hvadh boot man beqvämast skulle kunna adhibera, så vore af Eder Kgl. Maj. vij befallade och sielfve villige at hämpta theras advis i Romerske riksens interesse och negotier. Oss hafva proponerat och repli- cerat om gravaminibus, som the nu begära och förmoda at then tractaten skall på thenne ohrten kunna anställas och bringas tillända.

Beilagen in DG, A I 1, Legat. [3]:

A: fehlt

B: 925 Proemium und vier Classes der schwedischen Replik [vgl. J. G. v. Meiern II S. 203f.: Contenta Replicae Suedicae ad Resolutionem Caesaream, den 28. Decembris 1645 [7. Januar 1646] dominis Caesareis Plenipotentiariis Osnabrugis oretenus propositae]