Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
76. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1646 Dezember 7/17
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 5] fol. 1024–1027; Eingangsvermerk Stockholm 1646
Dezember 24/1647 Januar 3.
Pommern. Vorschlag der pommerschen Stände. Schreiben Generinis. Visite der brandenburgischen
Gesandten, Pfalz-Neuburg. Verhältnis zu den französischen Gesandten. Eingabe der pommerschen
Gesandten zur schwedischen Satisfaktion. Visite des mecklenburgischen Gesandten. Eingabe des
Bremer Administrators. Deputation der evangelischen Stände. Streit der beiden hessischen Häuser.
Schreiben Johan Oxenstiernas an Feldmarschall Wrangel.
PS: Antwort auf die Eingabe des Bremer Administrators. Schreiben d’Avauxs’ an Salvius.
Fem dagar förän Eders Kongl:e Maij:tts nådigste breef af den 14 passato
[ 14./24. November] kom oss här den 1 huius [ 1./11. Dezember] till handa,
hade vij skrifvit till dem Frantzöske och theri efter här närvarande beskaffen-
heet och Eders Kongl:e Maij:tts näst tillförende ankomne ordre förestält
them keijsl:e optionen att skaffa Eder Kongl:e Maij:tt antingen För-
pommeren medh een determinerat deel af Hinderpommeren medh chur-
furstens af Brandenburg consens eller och, ifall den inthet vore att nå, då
heela Pommeren medh Keijssarens och heela Rom. rikssens garanda, som
Eder Kongl:e Maij:tt förmodelig uthur vår nästföregående underdånigste
relation och dess bijlago[r] med mehra reeda hafven förnummit. Thet var
altså inthet mehr in integro och i vårt våldh att på sätt och vijs, som i thetta
sidst ankomne brefvet oss nådigst befalles, begära och stå på Hinder- och
Förpommeren cum consensu electoris.
Pommerske landtständernes meeningh, at hålla heela Pommeren odismem-
brerat ihoop, går therpå uth att Eder Kongl:e Maij:tt måtte begära och
nåå sin satisfaction uthom Pommeren antingen i stiffterne eller Schlessien
eller och i bägge tillijka, låtandes sigh, hvadh Pommeren och theruthur
försökte och härefter befarande osäkerheet vidhkommer, för thenne tijden
benöija medh een alliance och simultanea investitura medh churfursten
sampt landtständernes eedh och plicht; thermedh the meena Eder Kongl:e
Maij:tt skulle först och främpst vara och blifva i framtijden nogsampt för-
säkrat och thertill medh njutha dubbell satisfaction. Hvadh Eder Kongl:e
Maij:tt härom kan fatta för tankar, thet ställe vij till dess nådigste resolution
och svar.
Medh förre posten sändes itt Generinis breef
Vgl. Vincenzo Generini an Salvius. Münster 1646 Dezember 7. [Beilage E zu Nr. 65] .
förän thet bleef vitterligit hvadh för resolution vij hade tagit och då svarat
dem Frantzöske af den 25 passato [ 25. November/5. Dezember] . Sedan thet
kom uth, skrifver han, Generini, nu åter itt annat, som nu bijfogas copialiter
under lit. A.
Dee Churbrandenburgiske, grefven af Wittgenstein och Löben, hafva fuller
oss besökt, men icke så directe i thenne saken, then the lickväll hafva bracht
på taal och theri discurrerat nästan efter förra vahna och tenor. Hvadh the
hafva skrifvit till them här varande evangeliske finnes under lit. B.
Effter churfurstens resident vidh Eders Kongl:e Maij:tts hoff skall hafva
berättat att Griessheim
versien , så communicerade herr von Löben innelagde tvenne latinske
tractater med begären att the måtte komma i Eders Kongl:e Maij:tts händer
till efterrättelsse och information i saken.
Thet är mält i tvenne residentens Rosenhanens breef, thet eena till oss och
thet andra till Eder Kongl:e Maij:tt in originali (hvilka fölgde hoos sidst
öfverskrefne breef)
Vgl. [Nr. 76 Beilage C] .
25 passato [ 25. November/5. Dezember] till heela ambassaden, hafver då
inthet annars än väll dömbt om saken. Hvadh han, residenten Rosenhanen,
af den 4 huius rapporterar om samma hertigz discurser, thet finnes under
lit. C och under D hvadh heela legatio Gallica skrifver oss till om sitt för-
rättande och hvadh them tycker om Eders Kongl:e Maij:tts föreslagne
option. Thet är såväll i duc de Longuevilles särskilte tall emot Rosenhanen
som i theras samfällige breef någre förvijtelsser och praesupposita, som the
med foog inthet kunne oss tillmähla: ty 1) at thet klagas thet the inthet
kunna komma under vädret medh vår dessein och spörja inthet förtroende
hoos oss, är itt sälssampt besvär, alldenstundh vij ingen annan dessein böra
hafva eller och kunna bevijsas hafva hafft än then Eder Kongl:e Maij:tt
sjelf förer. Thensamma borde them vara bekändh icke allenast af alliancen
och i så månge åhr till vederpartens och heela Europae admiration conso-
cierade beständige consilier i handlingen och med vapnen, uthan eenkanner-
ligh här på tractaten förmedelss i Eders Kongl:e Maij:tts nampn här uth-
gifne publicque skrifter och med them altidh föruth theröfver håldne con-
certer, men i synnerheet i then sidsta vår skrifvelsse af den 25 passato
[ 25. November/5. Dezember] , theri Eders Kongl:e Maij:tts declaration in
puncto satisfactionis är nog cathegorice uthsatt. Vij see inthet mehra feela
till at öppa vårt förtroende emot them än att vij läggia fram för them vår
instruction! 2) Att vij inthet blifva vidh afskeedh och hveeka ifrå thet eena
förslaget till thet andra vill thermedh bevijsas att vij skulle hafva i Munster
declarerat oss det Oderen kunde blifva satt för termino emellan Eder
Kongl:e Maij:tt och churfursten, thet vij sidermehra i oftabem:e vår
skrifvelsse af den 25 passato [ 25. November/5. Dezember] återkallade eller
kanskee innuerar hertigen på the Pommerske deputerades sidst gifne för-
lagh. Thetta seenare är inthet kommit ifrå oss, eij eller hafva vij thet någor-
städes föreslagit som een proposition och föga talt therom emot andre hvadh
oss tyckte, alldenstundh vår ordre obligerar oss fast annars. Att Oderen
skulle blifva terminus är af them Frantzöske proponeerat och åtskillige
gånger drifvit. Vij hafva theremot contesterat att vij salvo mandato Vestrae
Maiestatis thet inthet kunde eftergifva, remonstrerandes therhoos theraf
fölljande inconvenientier, som rapporterne, efter handen gjorde, såväll i
thetta som alt annat skola kunna gifva vittnessbördh om. Vij hafve altså i
thenne passu inthet hveekat eller dragit oss tillbakar. Ja, efter vij på the
Frantzöskes eenträgne åliggiande, emedan vij vore både ihoop i Munster,
månde oss emot them i förtroende låtha märkia att stifftet Camin kunde på
visse sätt cederas, hafve vij efter Eders Kongl:e Maij:tts ankomne ordre
af den 7 passato [ 7./17. November] , när vij skulle oss ändteligen förklara,
mäst i respect af the Frantzöske, att the icke skulle hafva orsak at vijta oss
före thet vij äre ostadige och hveekande, uthan meer at the, märkiandes vår
realitet, skulle theraf taga orsak at desto mehr arbeeta på E. K. M:tz bästa,
då strax uthelåtit och gåt stifft Camin förbij. Thetta oachtadt skylla the oss
3) att vij nu augmentera vårt postulatum mycket mehr än förr. Thet vij
begära een penningesumma, skeer till at erhålla någon compensation för the
styckerne som Eder Kongl:e Maij:tt, såframpt churfursten togo vidh thet
förre förslaget, på een tijdh måste mista, villjandes vij försökia at antingen
få samma post penningar eller och landh i dess ställe igen. Huru vijda 4) thet
är funderat, at vij medh våre rapporter och förslagh äre orsak till att vij få
nye ordres och at saken här theraf förvirrar och the Frantzöska thermedh
förlohra sin credijt, thet ställes i underdånigheet till Eders Kongl:e Maij:tts
ägen dijudication. Vår plicht fordrar och kräfver at vij efter bästa förståndh
och förmögenheet icke allenast vigilera här till Eders Kongl:e Maij:tts
tjenst, uthan gifva om sakerne troovärdige rapporter. Om vij stundom säija
vårt ringa sentiment är thet alt underkastat Eders Kongl:e Maij:tts aller-
nådigste gottfinnande och therpå fölljande resolutioner och ordres. Och
hoppas vij hafva fölgt them i thet närmaste och Eders Kongl:e Maij:tts
sidst ankomne resolution at föreställa the två punchter så sammanhängt
medh våre förre skrifter att the keijsl:e inthet hafva hafft at säija therpå,
fastmindre vij väntat at the Frantzöska thet skulle göra medh then ijfver
och passion som nu är skeedt.
Hvadh anlangar Eders Kongl:e Maij:tts förslagh, så hafva the Frantzöska
suggererat och pousserat oss till thet rådet at före inn then efterste clausulen
i propositionen vij gjorde then 10 passato [ 10./20. November] i Munster,
nembl:n quod si supradictus proxime interessatorum consensus omnino
denegetur, liberum etc., och vij öfverlagt och befunnit att thet vidh så fatta
saker och churfurstens närvarande contenance skulle kunna värka något,
sättiandes thet omsijder in efter theras förslagh, som sidermehra befinnes
instämma och är confirmerat medh och af Eders Kongl:e Maij:tts nådigste
ordre. Nu synes the falla theremot. Vij disputera inthet theras rationes, uthan
ställe them och heela saken under E. Kongl:e Maij:tts mogne rådh och
betänckiande, eftersom thet och synes vara een saak af consideration, hvilken-
thera deelen skulle vara bättre: antingen låtha nöija sigh med een deel con-
sentientibus interessatis än taga större emot theras villje och cession. Vij ville
inthet underlåtha at påminna them Frantzöska at när the för Frankrijkes och
the nys inkrächtade conquesterne inmoot Rhenen bättre säkerheet skuldh
begärte och stodo efter Brisach och Philipzburg, tesmoignerade the at the
hällre skulle villja föra krigh i 20 åhr vijdare än släppa så importante ohrterne
uhr händerne igen. The kunna för samma orsak skuldh inthet undra att
Eder K:e Maij:tt och i cessionen åth churfursten seer på sin ägen och sine
allierades säkerheet. Vij ämna svara them på brefvet och thet inrätta som
saken sigh bäst skickar och thet nu tjenar.
Uthi sidste brefvet bleef något rördt om the Pommerske deputerades
insagor emot vår proposition. I går gafve the them skriffteligen in, them
vij läggia härhoos under lit. E, underdånigst bedjandes at Eder Kongl:e
Maij:tt ville taga them uthi berådslagh och therpå sigh nådigst förklara .
Vij märckia at the fyre punchterne skräckia och förföra landtständerne
mycket, och licenternes continuation skall opväckia åtskillige opponenter
här på tractaten.
Then Mecklenburgiske , nu nyligen hijt igenkommen, hafver fuller varit
här hoos oss, men inthet talt om Wissmar. Uthan tvifvell töfva the och afsee
huru thet aflöper medh churfursten. Thet eendeste han här hoos oss före-
brachte var een berättelsse hurusom Eder Kongl:e Maij:tt hafven sändt
residenten Hallenum
under lit. F, G hvadh thervidh var passerat, ömkandes sin herre och hans
närvarande tillståndh på thet högste, såssom then ther gärna gjorde Eder
Kongl:e Maij:tt alt thet möijeliget vore till tjenst och behag, men beskaffen-
heeten vore sådan at Hans Furstl:e Nåde hade nappast maaten at äta, fast-
mindre at nu (emedan Eder Kongl:e Maij:tt hade ther starka guarnisoner
och drager anseenlige contributioner aff landet, som uthan dess är af marcher
förödat) betala sine skulder, hälst them som Hans Furstl:e Nåde medh ingen
billigheet kan stringeras till, uthan hvadh som eftergifves, skeer deels i then
regard at Lewitzou
thee hoot och trungh som inmängies, bedjandes at vij ville intercedera för
Hans Furstl:e Nåde, at executionen, som skall vara å förde [färde], måtte
för Gudz skull inställes.
Erkiebispens aff Bremen secreterare
Schneidbach, Ludwig: Sekretär bei der erzstiftisch-bremischen, später bei der Glückstädter
Kanzlei; vertrat Adm. Friedrich 1646 und 1647 bei den Friedensverhandlungen in Osnabrück
und Münster; wurde nach dem Regierungsantritt Friedrichs III. von Dänemark einer der Räte
der Glückstädter Regierung. Vgl. Lorenz S. 98 Anm. 5 und ab S. 98 passim.
copian under lit. H gifver till känna. I lijka måtto hafver han skrifvit till
ständerne, som lit. I
Entwurf Reinkingks o. O., o. D. RKG III 11/7 Nr. 353; Reinkonzept N 260; Druck:
Meiern III S. 762f. mit drei Beilagen. Vgl. Lorenz S. 151f.
Evangelici status hade den 4 och 5 huius [ 4./14. und 5./15. Dezember] een
anseenlig deputation hoos oss, then före gången at berätta dät the keijsl:e
slå före att tractatus gravaminum måtte åter reasumeras här emellan stän-
derne och at then keijsl:e Dr. Vollmar medh någre catholiske vore väntandes
hijt, begärandes vårt sentiment theröfver. Vij frågade them hvadh them
sjelfva therom tyckte, om icke the keijsl:e skulle therunder sökia någon
separation? Then förre gången kunde the inthet cathegorice therpå svara,
uthan begärte dilation till andre dagen, sedan the hade hållit samtaal therom
in loco ordinario. Therefter brachte the oss till svar att the fuller troo thet
the keijsl:e och catholiske gärna skulle see chronan Sverige och the evan-
geliske separerade och therhän vände alle artificia, hvilket kunde vara itt
betänckiande at hällre hålla sigh till universaltractaten och vårt instrumen-
tum, lijtandes på at å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij skulle kunna uth-
värka och bringa saken i it gott postur. Men efter alle saker nalkas till sluuth
och the catholiske nu tesmoignera lust at komma hijt till handelss, så vore
theras meeningh att man skulle kunna träda ihoop med them på efter-
fölljande cautioner: 1) att the inthet ville någon puncht företaga eller och
låtha komma till ändteligit sluuth uthan plägadh communication och erhållen
gottfinnande af oss och 2) att om the skulle kunna komma till een ändtelig
förlijkningh i hecla saken, skulle then äntå achtas pro non conclusa, sålänge
alle andre saker, eenkannerligh Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction, vore
richtigh. Vij |:kunnandess med intet maneer läggia oss emot deres före-
hafvande, utan varandes i then meningh att sjelffve materien skall kunna
suppeditere oss medell till gouvernera samma deres handell effter E. M:tz
ähra
Die wörtliche Aufschlüsselung lautet: Vij |:kunnandes mit kein maneer läggia uns gegen
ihr vorhaben, sondern varandes i then meynung, at sjelfve materia soll können suppe-
ditiren uns mittel zu gouverneuren samma ihr handlung nach Euwer May:t interesse:|.
Schlüssel: Gedruckter deutscher Text und Einzelbuchstaben von 4: f bis 110: v (vgl. Geheim-
schlüsselsammlung).
4058 (muta), 471 (muta), 115 (muta), 87: k, 98: v, 36: n, 101: n, 106: a, 73: n, 86: d,
107: e, 80: s, 27 (muta), 54 (muta), 197: mit, 2515: kein, 2250: man, 8: e, 45: e, 47: r,
353 (muta), 83: l, 104: ä, 35: g, 100: g, 17: i, 106: a, 171: uns, 218: gegen, 205: ihr, 168: vor,
2875: haben, 181: sondern, 99: a (wohl 94: w oder 98: v gemeint), 99: a, 84: r, 71: a, 73: n,
86: d, 82: e, 80: s, 30 (muta). 108: i, 25 (muta), 59 (muta), 37: t, 31: h, 45: e, 36: n,
2187: meynung, 34: a, 37: t, 56 (muta), 23 (muta), 43: s, 64: i, 82: e, 46: l, 78: f, 94: w,
107: e, 2214: materia, 179: soll, 13: k, 77: ö, 36: n, 73: n, 45: e, 101: n, 118 (muta), 80: s,
33: v, 18: p, 93: p, 107: e, 86: d, 17: i, 37: t, 64: i, 47: r, 8: e, 101: n, 112 (muta),
171: uns, 2165: Mittel, 157: zu, 2973: Gouverneur, 82: e, 101: n, 6: s, 34: a, 42: m, 79: m,
99: a, 205: Ihr, 2861: Handlung, 196: nach, 3423: Euwer Mayt., 2597: interesse, 2435 (muta),
463 (muta), 627 (muta).
at theras tvistige saker må blifva afhandlade, och förthenskuldh oss inthet
ogärna förnimma at the sjelfva betrachta saken och ämna theri gå med
varsamheet; när the begära vårt sentiment, ville vij thet efter vårt förståndh
gärna meddela. Nu i dagh hafva the delibererat de modo tractandi.
Hvadh then Hessiske gessandten Schäffer rätt nu communicerade om then
Darmstadiske saken, först om Hertigh Wilhelms af Weijmar underhand-
lingh
Wilhelm, Hg. von Sachsen-Weimar: * 11./21. 4. 1598 Altenburg, † 17./27. 5. 1662; folgt
1605. Vgl. ADB XLIII S. 180–195 ; Isenburg I T. 46; zu dessen Vermittlungsbemühungen
vgl. Weber, Kapitel: Erfolglose Verhandlungen (S. 126–139) sowie S. 194–196 (die von Hg.
Wilhelm vorgeschlagenen Waffenstillstandsbedingungen).
gessandten Dr. Schutze, thet lägges copialiter under lit. K och L. Schäffer
begärer at vij ville, när bem:e Darmstadiske kommer hijt till oss, con-
formera oss i then saken medh them Frantzöska, hvilket vij, såvijda thet
kommer öfvereens med Eders Kongl:e Maij:tts nådigste ordre till oss,
achta göra.
Till feldtmarskalken her Wrangell hafver jagh, Johan Oxenstierna, skrifvit,
förän Eders Kongl:e Maij:tts breef kom, ungefär på thet slaget som E.
Kongl:e Maij:tt nådigst befaller, at förtrösta officerarne om theras dona-
tioners conservation. Vij hafva nu nyligen inge breef hafft uhr armeen.
Hvadh aviserne medbringa finnes under lit. M.
P.S.:
På thet som ofvantill är mält om erkiebispens af Bremen secreterares före-
bringande och brefvets innehåldh bleef svarat at vij inthet viste af något
breef som skulle vara afgångit till E. K. M:t, eij heller kunde vij see at
något skulle vara passerat på E. K. M:tts sijda emot then Nordiske freden ;
vij ville lickväll sådant referera till E. K. M:tt.
Hvadh jag, Salvius, rät nu fick för it breef från d’Avaux, finnes copialiter
under lit. N.
A: 1028–1029 Generini an Salvius. Münster 1646 Dezember 12
F: 1043–1045’ Mecklenburgische Resolution für Hallenus. Schwerin 1646 Oktober 31/November 10
H: 1039–1040 Adm. Friedrich von Bremen an die schwedischen Gesandten. Flensburg 1646
November 22/Dezember 2
Vgl. [Anm. 7 S. 128] .
M: Avise
1052 Conclusum in dem evangelischen rath Münster 1646 November 12/22; vgl.
Meiern III, S. 415
1053–1053’ Avise
1054–1056’ Einigungsvorschläge evangelischer Stände und katholischer Stände [ Prinzipalisten]
in puncto gravaminum. Osnabrück 1646 November 9; vgl. Meiern III, S. 412
1057 Avise
1058–1059 Die Gesandten der evangelischen Stände in Münster an die Gesandten der evan-
gelischen Stände in Osnabrück. Münster 1646 November 11/21; vgl. Meiern III, S. 412–414
1060 Instruktion des Mgf. Christian von Brandenburg-Kulmbach
zug ]. o. O., o. D.
1061–1074 Avise
1075 ( 12 Seiten) Endliche erklärung der herrn catholischen in puncto gravaminum,
wie dieselbe den hern evangelischen solche ubergeben [ Druck]. Münster 1646 Novem-
ber 30; vgl. Meiern III, S. 435–442
1076 ( 38 Seiten) Dissertationis Lucii Veronensis de successione in iura et ditiones
Juliae, Cliviae, Montium etc. brevis et solida refutatio [ Druck]. 1646
1077 ( 28 Seiten) Responsio serenissimi septemviri Brandenburgici ad serenissimum
ducem Neoburgicum. E Teutonico Latine versa. De conventione quam vocant
provisionali annorum 1629 et 1630 super partitione provinciarum Cliviae, Iuliae,
Bergae et caeterarum ad istas pertinentium ditionum [ Druck]. 1646
N: 1050–1051 D’Avaux an Salvius. Münster 1646 Dezember 18