Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
Såsom duc de Longueville var sidst här, altså moste vij therpå visitera honom
och hans colleger igen. The hade fuller gerna sedtt, at her ambassadeur
Oxenstirn och jagh hade både tijt reest, på thet man hade conclusive alt
aftala kunnat, men efter vij väntade än svar uhr Sverige och the hade ingen
gång alla tillopa varit här, så borde oss icke först gifva bort den förmon.
Thet var fördenskuldh för gott ahnsedt, at jagh skulle allena tijt reesa
deels at conferera medh dem om repliquen, men mäst för apparencen skuldh,
att werlden seer, thet chronorne holla ihoop och titt correspondera. Den
8./18. Novemb. kom jagh till Münster, ut moris est, al’incognito; notifi-
cerade mijn ahnkompst ingen mehr än Gallis, Lusitanicis och Veneto.
Lickväll tilbude caesareani, Hispani, Sabaudus, Brandenburgici, Palatini,
Badensis, Hassiciaci, Wurtembergici, Culmbacensis migh ock theres visiter,
them jagh icke annorz kunde än behörligen acceptera, moste ock förden-
skuldh göra mästedeelen een revisite igen, hvilket var orsaken, at jagh icke
kunde komma hijt tilbakar för än den 17./27. huius. Galli alle tree tilhopa
gofve migh tvenne solenne visiter medh sine carosser och hvarthera af them
seedeles een visite till valete. Caesareani, grefven af Nassau och cantzlern
Wolmar, besökte migh en gångh bådhe medh sechs carosser och Wolmar en
gång allena. Hispani, conte de Pigneranda, archiepiscopus Cameracensis,
Don Saviedra och Don Brun besökte migh ock een gång tilhopa medh nijo
carosser och Saviedra en gång allena. Lusitani, Andrada och de Castro, så
ock Contarenus, Sabaudus och the öffrige gofve migh hvar för sigh allenast
een visite, grefven af Witgenstein tvenne. Gallos besökte jagh lijka monga
gånger igen, blef ock af duc de Longueville en gång solenniter till gäst
budhen. Alla the andra (undantagandes the furstlige, hvilke jagh icke hinte
alla besökia) revisiterade jagh allenast en gång igen. I alla visiter hoos the
keijserlige och konunglige gesandterna giordes migh i alla motto lijka re-
spect som them hoos migh. Allenast her Rosenhane, som allestädes var
medh migh, läte the keijserlige och konunglige så ock Venetus och Sabaudus
såsom resident gå och sittia nedhan för sigh; hvilken recite jagh allenast
derföre gör, at E.K.M:t allernådigst seer theres maneer vidh sådane
congresser. Bispen af Ossnabrugge såsom Bavaricus legatus lätt och märkia
sigh at vele besökia migh, såframpt jagh ville notificerar mijn ahnkompst
och tracterar såsom Venetum. Detta kunde jagh icke göra, efter han är ther
icke (såsom Moguntini, Brandenburgici och Colonienses) nomine totius
collegii electoralis, baar fördenschuld den andra äntskyldningen före at vara
ther incognito och lijkväl notificera migh vara contraria, men ville han komma,
skulle han vara välkommen, allenast lätt jagh hans sonderare oblique för-
nimma, at jagh icke kunde gifvan titulum excellantiae. Han kom altså icke,
eij heller Påvens nuncius. Venetus och Sabaudus tracteras elliest af regiis
såsom konunglige legati i gång och sätet och medh titulo excellentiae. Och
efter rex Galliae låter i lijka motto tractera Batavos legatos, så vore oss fuller
nödigt at veta E.K.M:tz allernådigste befalning. Huru vij them holla
skole, när the ankomma, aldenstund vij ännu ingen ordre therom hafva
och uthan sådana vetskap kunne vij icke medh them komma tilhopa, hvilket
skulle förorsaka offension.
Att berätta hvars och ens discurser skulle falla E.K.M:tt förtretligen. I
gemeen contestera alle theres fridhbegärigheet, lofva flijt att befordra saken
och bedia oss göra thetsamma; berömma alla E.K.M:tz her faders hög-
lofligst i åminnelse treffelige konunglige qualiteter, E.K.M:t egne höga
förståndh och vijsa conduicte i alle saker, säija E.K.M:tt uthi inthet synes
vela gifva thes her fader effter, stryka högt uth våre Svenske consiliers
försichtigheet och nationens mandom i krijgh, aestimera i synnerheet högt
feldtmarskalkens, her Linnart Torstensons conduicte, och åstunda alla
E.K.M:tt och Sveriges chronas närmare venskap och correspondentz
härefter. In specie låttes caesareani, Hispani och Venetus lijkväll märkia
sigh, såsom trodde the them Svenska inthet alfvar vara til frieden; doch synes
the thet mehra göra at uthfiskia vår contrarie inclination, Lusitani i lijka
motto, ther doch desse gerna såge, at Sverige länge continuerar i krijget,
sigh till diversion och lijsa, eftersom the lijthet eller inthet högre hafve till
sij fridh medh Spagnien.
The keijserische och Spanische tala mäst uhr een munn, at theres herrer och
serdeles Kaijsaren moste hafva fridh, Turken hafva besluttat föra krijget
i siu åhr moot Christenheeten, Kaijsaren ingen tidh veta sigh säker för
honom. Får Rakoczy aldrigh så lijtet vink, så går han åter lööss igen at
assecurera Turken flanquen på den sidan, på thet han desse stärkare kan
vända fronten åt mare mediterraneum och dess conquester; Kaijsarens erf-
länder vara ruinerade, Spagniern härtill hafva hållat hafvandet oppe på
honom, men nu inthet mehra förmår, eftersom han hafver sielf siu krijgh på
halsen i Portugal, Catalonien, Maijland, Burgund och tå i Nederland, moot
Frankrijke och Hollandh som ock moot Turken; tala begge illa om
Fransosen, at han ingen orsak hafver till nogot thera krijget; gifva Sverige
efter, at thet hafver lijkväll haft större orsaker; låttes fördenskuld vele väl
contentera Sverige, ther vij ville à part eller secrete tractera; bedia oss elliest
vachta oss för Fransosen. Spagnierne berömma sigh vara ex antiquo Gotho-
rum sanguine, Saviedra sade sigh hafva en book förfärdigat de antiquis
Gothorum regibus, den han ärnar låta tryckia i Nederland vår nation och
Spagnien till ähra. Spagnien ingen fiendskap hafve haft eller än hafva medh
Sverige; önske, at the motte komma i alliance medh E. K. M:tt, ville vijsa
E. K. M:t stora praerogativer i commercier och annan correspondents
medh Spagnien; sigh icke vele på thet fall fridh eller stillestånd medh
Holland, uthan medh E. K. M:tts consens och fördeel och hvadh mehra
sådana complimenter äre.
Portugueserne begärde tu tingh af oss, 1. at vij ville ännu stå på prints Edu-
ardi liberation, hvilket ock the Ossnabrüggiske ständerne poussera, efter han
är fången på Tyske botn; 2. at vij medh Frankrijke ville procurera them
salvos conductus aff Kaijsaren at säkert vistas här vidh tractaten; meene
Kaijsaren thet väl kunna göra sine mentione vel regis vel legatorum, ther
han anten kallar them plenipotentiarios regni Lusitaniae eller tilstår Gallis
salviconducera alla sina foederatos, och Galli sedan gifva them theropå theres
leigd. Vij förtrösta them på begge deelarne, så myket hoos oss står.
Grefven af Wittgenstein hade i första visiten inthet annat at grufva sigh
öffver, än at han hörer, thet E. K. M:t och Sveriges chrona vil hafva
Pommern; trodde aldrig, at E. K. M:t eller Sveriges chrona skulle thet
begära. Churfursten skulle all sijn välfärd theremot hazardera. Kaijsaren,
ständerne, Polen, Danmark vorde honom bijfallande; nekade lijkväl icke, att
E. K. M. och Sveriges chrona böör satisfaction, men meente nogra af
stifterne thertill kunna brukas: Magdeburg, Halberstadt, Minden, Ossna-
brugge, Verden eller Bremen; kunde fuller icke förtänkia oss såsom tienare,
ther vij hade ordre at begärat, at vij thet giorde; men badh oss för Gudz
skuld thet icke göra. Fastän churfursten kunde thet nu icke hindra, skulle
thet deel i framtiden gifva vidhlöftigheet.
Jagh tackade honom för thet han hölt satisfactionen billigh, sade oss fuller
än icke hafva den puncten specificerat; men ther thet skedde, hölt jagh
churfursten kunne få ett aequivalent igen; han hade än aldrig åt Pommern
och, ther icke thet Svenska krijget vore opkommet, hade Baierfursten
gått durch thermedh. At churfursten skulle nu derför begynna nytt krijgh,
thette ländar til större skada, ehvem honom assisterade, ville ock hafva
satisfaction. Han motte derföre heller unnat E. K. M. medh gott maneer
satisfaction, styrkia etc. än en villfrämmande uthan sin tack.
Duc de Longueville hade för mijn ahnkompst til Münster både medh goda
och onda af sigh sielff sökt at disponeran thertill, af thes hoot var han nogot
entrustat; och sade migh högbe:te hertig, at them Brandenburgiske gör
icke så mycket ondt, thet Sverige begär Pommern, såsom at them synes
therigenom alt hopp til en närmare alliance per indirectum afskäras. Ty
ther E. K. M:t sådana alliance behagade, fölle E.K.M:t Pommern til thes-
föruthan; och giorde fördenskuld bäst, ther E. M. begärde nu nogot annat,
men ther E. K. M:t detta icke gorde, så see the fuller, hvadh klockan är
slagen. Hertigen meente sigh vele skaffan en goth vechsel uhr Frankrijke
och hoppades thermedh nogot blidkan. I den andra visiten beklagade han
allenast den separation, som synes vele entstå mellan the evangelische och
reformerade i Ossnabrugge. I thet desse vele (under articulo quarto i vår
proposition) ock hafva ius reformandi och them evangelische icke vele
bestå them (under inslutningen i religionfriden) mehr än blotta pacem
publicam et communem iustitiam in imperio. Badh oss sådan trenningh
förekomma; thet jagh lofvadhe oss vele beflijta oss om. Men ius reformandi
få Calvinisterne fuller ingalunda.
Legatus Venetus besvärade sigh, at alle man i Münster skuta skulden på
oss Svenska, thet repliquen vore icke ännu uthkommen; badh oss thermedh
hasta. Jagh sade hans officium och ijfver at befordra friden kräfver, at han
moste så tala, viste elliest sielff bättre. Vij hade ju ännu ingen satisfaction in
praeliminaribus om leigderne pro mediatis statibus. Och vore ännu den
strijdige admissionspuncten för Hessen, Baden, Zarbruck oerörtradh, at
mora vore derföre hoos them kaijserische. Vij hade ju all vår nödtorft i
första propositionen öffvergifvit. Huru slätt Kaijsaren hade på thet princi-
palste svarat, viste han. Hoos oss feeltes inthet mehr än specificera satis-
factionen. Alle man i Münster sade oss vele och måste hafva Pommern och
han i lijka motto: Vox populi vox Dei, altså viste han då heela värket uthan
nogon replique. Han kunde föga annat än lee åt thet svaret; rådde oss lijkväll
gifva uth repliquen skriftligh, åtminstonne till honom sielff, sigh kunne
sedan så mycket bättre befordra saken; badh oss elliest personligen träda
ihoop medh the kaijserische och muntligen accordera punct för punct; thet
vara den genaste vägen. Ther nogon difficultet förefölle, torde han fuller
sielf reesa hijtöfver, exaggererade mycket fahran af Turken; sade Venedich
hafva resolverat at ännu värfva m/50 knechte och m/12 hästar! Ärnadhe innan
kort sända en courrier till Sverige; hvarom ville han innan kort berätta
oss. Migh syntes om skep eller, om här fridh blefve, om krijgsfolck. Önsker
högt fridh i Christenheeten.
Medh Franzoserne confererade jagh om repliquen. The fölle mäst på den
meeningen, at bäst vore göra henne muntligen. Skrifva tager mycken tidh,
förorsaka förbittring, Kaijsaren fuller nogot toras vele göra, men skal icke
vele synes vara tvungen thertill; at skriftligen refutera amnestian och
Pragische frieden och skiuta iniustitiam belli på honom, skulle hårt schoc-
queran; och uthan sådana refutation kunde vij icke väl stabiliera vår pro-
position. Ther vij toge monsieur de la Barde till oss och personligen trac-
terade medh the kaijserische, ville the ingen jalousie fatta theraf; förmente
oss mycket till samdrächtigheet medh Frankrijke, sigh vele göra reciprocum;
meente bäst vara, man formerade satisfactionen nogot när på thetta sättet:
pro indemnitate et tam publica quam propria regni Sveciae securitate detur
ei P[ommerania] in feudum. Satisfiat etiam Franciae. Så ville the ock på
sijn sida sättiat doch beggesides medh nogot flere ordh. Hölle gott, at
Sverige fienge therhoos en hampn, serdeles Wissmar. The ville begära
Elsas och Philipsburg. (NB. The hafve alt alloreda begärat och vore ther-
öfver i fullan tractat, förän jagh tijt kom, göra ock ännu thensamma och
fordra icke Rosenhane thertill, tala ock starckt för Sverige om Pommern).
D’Avaux meente äntligen theropå uthkomma, at Sverige finge Förpommern
och Wissmar; och Churbrandenburg behölle Hinderpommern och finge
Jegerndorff thertil igen. Wolmar innuerade ock nogot om thet förslagh, som
Lutzow sidst giorde migh i Hamburg. In summa alt står ännu och siuder,
at man icke veet, hvartuth thet ena eller andra vil.
Trautmannsdorf är nu ahnkommen i Münster, såsom föregifves, cum
omnipotentia, men meenes vele separera ständerne från chronorne och desse
från hvarandra; på hvilkenthera han skulle vele begynna, therom indiceras
åtskilleligen. Drotningen i Frankrijke är fuller Kaijsarinnans och kungen i
Spagniens syster och alla af een religion. Men at Kaijsaren derföre skulle
gifvan Elsas, hus Österrijkes arfvegodz, thet meenes icke skee medh torra
ögon; Elsas höra ock ertzhertig Leopoldi omyndige barn til, hvilket them
icke så lätteligen kan fråntagas. Så äre ock i Elsas tretton rijkes städer, hvilka
varda mycket theremot stridande. En part meena, at han tors först sökia
til at contentera rijkzens ständer och således stabiliera först pacem internam,
efter kungen i Danm. och churfurstlige collegii ofta gifva rådh. Och
hafver här den Österrijkiske director i furstencollegio, Richtersberger, i
dessa dagar låtit sigh moot en part ständer förlyda, at han vil i alt gifva them
satisfaction undantagandes satisfactionen (meenandes härmedh chronornes
contentement). Men om Kaijsaren kan alt thet bevillia, som ständerne begära,
eller om ständerne varda sigh therpå allena säkert förlåtande, får man see.
En part meena, at Trautmansdorff lärer först försökia à part medh Sveriges
chronan. Medh Pommerns bortgifvande går hus Österrijka inthet af. Kunde
han thermedh skillia Sverige från Frankrijke och ständerne, skulle thet
kosta honom minst; hvilketthera eller huru han nu ahnslår sakerne, thet
moste alt tijden gifva oss. Vij ville nu gerna uthgifva repliquen. Ständerne
här begäre ändeligen, at thet motte skee denna ena gången skrifteligen. Men
vij vänte först then förtröstade informationen från E. K. M:tt. Galli meente
fyra faulter vara begångne i detta förledne åhr, 1. at Sveriges chrona icke
hafver sändt nogon til Constantinopel; rådde ännu högt thertill. Felt-
marskalken, her Torstensons, hafva förmått den Frantzösche gesandten
Croissick thertil, lofvat honom m/20 rd. at skicka ad Portam (then the
begärte at korta migh i subsidierne). Galli gofve ock m/20 rd. och Rakoczy
skrifver sigh vela gifva m/30 rd. thertill; Rakoczy än vara ijfrigh at rumpera
med Kaijsaren, ther han allenast finge consensum a Porta; Sveriges chrona
icke kunna sådana beskickningen värre uthtydas än androm Christne poten-
tater; 2. at vij hade så bittida taget Königzmark frå Tourraine. Hade Königs-
mark blifvit vidh schlachten, då hade den Beierische armeen varit ruinerat
i grunda; 3. at vår hufvudarmee förnötte så mycken tijdh för Brinn; 4. at
the sielfve icke apprehenderade occasionen at sluta armistitium eller neu-
traliteten medh Beierfursten i sommars, då han begärdet. Nu han hade
drifvit Gallos öfver Rheinströmen, leer han åt them. Annat föll föga före än
complimenter och discurser hoos en och annan. Thet öfrige, som här
passerar, berättas i vår comun relation …
Eigh. PS.: Tod Christoph Ludwig Rasches bei Bremen. Finanzen für Torstensson.