Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter

11
Jagh hafver i går effter middagen särskijlt besökt Frantzösche gesandterne
12
och först til her d’Avaux refererat, huru i Osnabrüg tilstodh och hvadh
13
Eders E. E. meening var såväl in publicis som elliest in privato emot
14
honom öfver hans fattade resolution at reesa härifrån. Han optogh thet alt
15
så temmeligh väl. Belangande Eders E. E. resolution at komma een heller
16
både framdeles hijt at medh them öfverläggia om propositionens endtlige
17
richtigheet, hvilken the och i medier tijdh på sin sijda ville färdig göra,
18
hölt han rådeligast, at Eders E. E. thermedh ännu någon tijdh ville instella,
19
besynnerlig intil thess S:t Romain motte tilbaka komma. Ty thessförinnan
20
kunde the inthet företaga och til något vist resolvera; och är them ifrån
21
håfvet aviserat, at S:t Romain inthet kan despescheras, förrän theres uthskik-
22
kade courrier Heron kommer tilbaka medh berättelsse, hvadh her d’Avaux
23
i Ossnabrügk har negotieradt. Bemelte courrier är och i går åtta dagar
24
sedan affärdadt och kan nu först vara til Paris ankommen. Sedan behöfvas
25
någre dagar, förränn S:t Romain kan få sin despesche, synnerlig effter the
26
tidender inkomma om theres brouillerie och confusion på thenne orthen,
27
öfver hvilket the något skole vara bekymbrade. Fördenskuldh låfvade han
28
at avisera, hvadh han förnimmer medh S:t Romains reesa lider, och när
29
the sin ordre bekomma och ähre i den postur, at the något fruchtsambligen
30
medh Eders E. E. kunna negotiera. Thessföruthan berättade han inthet
31
vara här något i medier tidh föregångit. Utaf mediatorerne eller veder-
32
parten hafva the sedan inthet förnummit, och var han väl tilfridz, at the så
33
länge låtha them i fredh.

34
Beyersche gesandterne skole lijkväl hafva sagdt, då dhe i förgår besökte her
35
Servien, at the keijserske vore sinnade, som i går eller i dagh är, at ingifva
36
sit svar opå theres sidste proposition. Aff then occasion frågade jag, huru
37
the Beijersche blifva af them i ceremonier tracterade, och förnam, at them
38
inthet gifves excellentietitulus, uthan at the nämpnas in tertia persona,
39
såsom monsieur l’ambassadeur och monsieur le baron, hvilket then

[p. 527] [scan. 559]


1
Beijersche baron de Haselang och brukar på sin sijda igen, men Doctor
2
Crebs gifver them excellentie. Och sade her d’Avaux them sådant göra,
3
effter greffven af Nassow så hade begynt. Älliest hadhe the väl varit til-
4
fridz at tractera them som andre kungelige legater, hvilket h:r d’Avaux
5
hölt rådeligit, på thet at man therigenom och i uphöijande af churfursterne
6
infringerar Keijsarens respect och at man sedan så mycket bättre hafver
7
raison at sluta alliancer medh them och hålla them hufudet uppe.

8
Uthi sin particular difference och tvist medh her Servien bestodh han ännu
9
på sin förre meening, nemblig at inthet villia vidare negotiera medh honom,
10
uthan, såframpt han, her Servien, icke blifver härifrån kallad, vore han full-
11
komblig sinnad at reesa härifrån och skulle ingen bringa honom ifrån then
12
meeningen. Han skulle och icke gerna see, at Eders E. E. skulle tentera nå-
13
gon reconciliation them emellan, effter then vore heel inutile och onyttig
14
och honom mehra til skada; ty thetsamma skulle h. Servien draga sig mehr
15
til nytta och uthföra, huru benägen han vore til eenigheet och at deferera
16
Eders E. E. interposition och drifva altså heele skulden innpå honom.
17
Jagh svarade, at Eders E. E. sådan hans resolution ogärna skulle förnimma, så-
18
väl för then hinder och afsaknadt publicum kunde taga af sådan theres di-
19
vision och inbördes missförståndh, såsom och för then particular aestime
20
Eders E. E. altijdh hafva hafft om hans persohn och fördenskuldh icke
21
gerna skulle mista honom härifrån. Men at Eders E. E. directe skulle läggia
22
sigh theremellan och urgera någon reconciliation, hadhe jag inthet förståt,
23
icke heller hade jag therom någon ordre, thermedh han var väl tilfridz.
24
Dogh discurrerade jag sedan något medh honom om thenne saken, förde
25
honom til sinnes hans förrige commissioner och svåre arbete och möda han
26
i thetta algemena värkedt uthstått hafver och att hans ambition skulle vara
27
at föra thet honorablement til endan och icke unna een annan then ähran at
28
slutha och vinna prijsen uthi thet han så länge hafver arbetadt och
29
lagdt fundamenterne til, synnerlig effter han nu voro kommen såssom på en
30
theatre, ther heele verlden hade öga på honom, hvarutaf han nu inthet kun-
31
de afkomma medh oförrättade saker uthan stoor estonnement och förun-
32
dring af alle menniskior, som theröffver skulle fälla åthskillige iudicia och
33
honom tiläventyrs inthet alt till fromma, hvilket och posteriteten jemväl skul-
34
le admirera och honom räkna til een imbecillitet och klenmodigheet. Syntes
35
och l’innocence och tendreté de sa conscience inthet effterlåtha, att han för
36
ett particular haat och ovänskap skulle släppa ett så heeligt värck och ther-
37
medh förlohra så månge benedictiones och förböner, som han hade til at
38
vänta, ther han hulpe til at förskaffa een godh fridh och brachte så månge
39
tusende älende menniskior til repos och tranquillitet. Fördenskuldh vore
40
mehr glorieux för honom, at han genereusement förachtade andre sådane
41
attaquer och alt condonerade patriae och publico til bästa. Sakerne kunde
42
och hereffter förandras, at han slikt mescontentement inthet hadhe at vänta,
43
Servien kunde hereffter taga sig bettre til vahra och thenne gången få til-

[p. 528] [scan. 560]


1
äfventyrs från håfvet een godh reprimende. Genom duc de Longevilles
2
ankompst kunde och myckit remedieras. Skulle och Servien komma bort,
3
motte kan skee en annan komma, som inthet giorde bättre, och hvadh meh-
4
ra sådant jag som i een godh meening kuttrade för honom och bekom thet
5
til svar, att han ingen möda hafver hafft ospard så lång tidh til at arbeta i
6
thetta värkedt, jemväl och hafft then ambition at föra thet lyckeligen til
7
ända, för hvar skuldh han hafver quitterat sin anseenlige charge, ther han
8
medh större nytta och heder hade kunnat vara och uthan andre considera-
9
tioner sedt allenast uppå at han motte hafva thenna hugnan at föra thetta til
10
endskap. Men effter han seer sig inthet kunna uthrätta, uthan skal blifva här
11
plågad och liggia under een annan, så nödgades han öfvergifvat, ehuru thet
12
är emot hans villie och förrige upsååt. Han ville och theröfver hafva ett gott
13
samvet, effter han inthet hafver gifvit thertil orsaak, icke heller ville han
14
bära något haat och ovänskaap til h. Servien deröfver, uthan göra honom alt
15
gott och berömma honom, som han för sine qualiteter är beröm värd
16
allenast til at negotiera ytterligare medh honom är helt omöjeligitt, icke
17
heller är någon bättring til at vänta, effter the så offta tilförende genom een
18
och annan ähre reconcilierade, och fast om duc de Longeville kommer här,
19
så blifver äntå värre och icke bättre. Ty Servien lärer slå sig intil honom, sås-
20
som han är artificieux och en courtisan, och altså hafver han them beggies
21
emot sig sedan. Derföre om icke her Servien icke blifver förordnadt til
22
Rom eller andra orther, så ville han vijka antingen til at exercera sin charge
23
i Franckrijke äller retirera sig på sine godz, thermedh läste han för mig con-
24
ceptet af sit bref til Eders E. E. och sade sig fulkommelig blifva thervidh.
25
Thereffter frågade han något, huru Servien hade sine saaker förebracht i
26
Ossnabrügk och hvadh svar han af Eders E. E. hade bekommit, therupå
27
jag doch korteligen berättade, hvadh mig var vitterligit. Han vil icke hop-
28
pas, sade han, at Eders E. E. skulle hafva gifvit honom något vidh handen,
29
theruthaf han kunde få orsak at ingifva någre memoires emot sig vidh hof-
30
vet, såssom han nu uthan tvifvel på alt sätt skal beflita sig. Han frågade, om
31
Eders E. E. hafva något schrifvit therom til Grotium och Cerisantes, hvar-
32
til jag svarade mig hafva förstådt Eders E. E. skulle hafva något skrifvit til
33
Grotium, men til Cerisantes viste jag inthet. Han hölt thet vara rådeligit,
34
at Eders E. E. beklagade sig och inthet låthet thenne gången så gå förbij.
35
Ty skulle her Servien blifva härvidh och thenne gången inthet tiltahl få, så
36
skulle Eders E. E. väl framdeeles befinna, hvadh therutaf ville föllia. Jag
37
frågade, om the sedan inthet hafva varit tilhoopa och huru the sig nu mot
38
hvarannan comportera. Tå sade han, at her Servien var dagen, efftersom
39
han kom ifrån Ossnabrügk hoos honom, dogh hafver inthet talt om
40
sin reesa äller theras tvister, uthan in gernere snackat så något om andre
41
saaker.

42
Ifrån thet taalet komme vij at discurrera om nya tidender, och sade jag ib-
43
landh annat migh hafva den dagen uthur Hollandh förnummit, huruledes

[p. 529] [scan. 561]


1
Estrades på crohnan Franckrijkes vägnar myckit hefftigt opponerar sigh
2
emot thet, at Staterne icke motte fulgöra then allience the medh H.K.M:tt
3
och cronan Sverige slutidt hafva, uthan at han descrierar thet för een procé-
4
dé precipité och violation de la foy publique och theröfver hootar them medh
5
ett och annadt; nempnar kungen i Danmarck theras allié, giör icke een ährlig
6
mention om oss, lijkasom vij vore fiender, hvilket jag för min particular
7
inthet kunde förstå, uthan tyckte, det vore een mauvais office d’un bon amy
8
et allié, som vij hölle kungen i Franckrijke före. Nu besynnerlig emedan
9
executionen af förberörde alliance länder Franckrijke och then allgemene
10
saken til bästa, ty ther Staterne moverade sig, vore ingen tvifvel på een godh
11
fridh i Danmarck och per consequens en krafftigare operation af vapnen i
12
Tysklandh. Thetsamma kunde icke heller hindra, at kriget förtsättes i Flan-
13
dern, och såssom cronan inthet hindrar och praejudicerar theres desseiner,
14
syntes mig, at the inthet mehr borde föreschrifva oss uthi thet som them in-
15
thet angår.

16
Härtil svarade her d’Avaux sig motte bekenna hafva fått samma tidender,
17
hvilket honom något fremmadt förekommer och uthi ingen motto kan gilla,
18
fruchtar och, at Estrades theruthi hafver mått öfverträdt sin commission och
19
att sådant mehr ähr een practique utaf princen än som een ordre de la cour.
20
Ty effter all raison hafver Franckrijke inthet til at opponera sig emot samma
21
alliance, effter thensamma medh theres veetskap och approbation är sluten
22
och inthet tenderar emot theres desseiner, uthan som cronan Sverige står på
23
execution af sin alliance, så vida kan Franckrijke göra thetsamma på sin
24
sijda, effter then eena inthet är emot then andra och Hollenderna väl kunna
25
praestera beggies. Fördenskuld bekände han, at man hade stor skähl och or-
26
saak at beklaga sigh häröfver; badh och, jagh ville avisera Eders E. E., at
27
han hölle rådeligit, thet man giorde ther något til saken; ty uthi sådant, ther
28
man hafver godh raison som i thetta, motte man stå ferme och tala högt,
29
hvilket altidh frambdeles skulle komma til nytta.

30
Thernäst begynte han tala om thet Englische väsendet säijandes, at, såssom man
31
på Hennes Kongl. Maij:ts och cronans vägnar kan hafva raison i the tu
32
förre ehrenden, så kan han inthet förtijgga, at thetta icke är een saak, som
33
gifver them stoor apprehension och blifver vidh håfvet sälsampt uptagen,
34
ty them blifver ifrån alla orther aviserat, huruledes then Schotten ther är på
35
cronan Sveriges vägnar, föreslår en alliance offensive och defensive medh
36
parlamentet och therpå fölliande värkelig assistence, hvilket han badh Eders
37
E. E. ville sökia til at moderera, så mycket som möijeligit; ty, effter sådant
38
directe är ansedt emot kungen i Engelandh, kan Franckrijke inthet låtha
39
honom uthan adsistence, såväl för skyllskapen skuldh såssom pour la
40
dignité de la personne du roy, jemväl och effter sådant går til oppression af
41
Catholische religionen. At cronan engagerade sig i Danske krigit, vil han
42
inthet tala om, oansedt thet mången i Franckrijke sälsampt förekom, så var
43
han lijkväl den som thet altijdh försvarade. Men nu emädan man reeda haf-

[p. 530] [scan. 562]


1
ver tu krigh på händerna och vil lijkväl blanda sig i thet tridie, kommer
2
them så mycket mehr suspect före, och thet han inthet veet at excusera.

3
Jagh togh thetta ad referendum och kunde föga svara thertil, effter saa-
4
ken var mig okunnig, dogh förmente jagh, at det motte vara them orätt
5
berättat och nepplig cronans intention at engagera sig ther uthi något krig,
6
uthan mehr til at förekomma, at Engelandh icke vecklar sig uthi något krig
7
emot oss giörandes assistence til landh eller vatn åth våra fiender, hvilket
8
ingen kunde förtänckia, at man i tijdh söker til praeveniera. Thette var thet
9
förnämbste, som hoos h:r d’Avaux passerade.

10
Hoos h. Servien föll inthet synnerligitt före. Om sin tvist medh h:r d’Avaux
11
lät han sig ingenting märckia, uthan medh ett ordh sade, at han sådant alt
12
hafver förgätet.

13
Om S:t Romains reesa och visiten til och från the Beyersche berättade han
14
elliest som h:r d’Avaux. Item sade han, at the hade fått breef ifrån Croysi,
15
at Racozi står sig väl, har mächta skönt cavallerie, doch ringa officerare och
16
at han har fått godh resolution ifrån Constantinopel och vore nu uthi mar-
17
che at avancera öfver Tibiscum och at medh theres tractat inthet hade at be-
18
tyda. Jagh berättade honom theremot mig hafva hördt, at duc d’Anguien
19
väl ärnar sig komma häruth, men inthet länger än upkringh Luxenburg,
20
ther til at divertera fienden, så länge the få fatta någon poste i Flandren, hvar-
21
medh then promesse och dessein synes gå tilbaka at agera puissament uthi
22
Tyska kriget och secondera feldtmarskalken. Han svarade, at thet var allen-
23
ast Cölnische tidender och föga til at troo. Man skulle inthet tvifla på theres
24
fattade resolution, och vore mareschal de Turene väl så stark, at han kan
25
göra diversion nog, om duc d’Anguien inthet så snart kommer.

26
Föruthan thetta är jag något bekymbradt, huru jag bäst må comportera
27
mig emoot thesse stridige gesandter, som jag hafver at handtera, och endogh
28
jag väl beflita migh at gå caute theruthinnan och på ingenthera sijdan låtha
29
spöria någon partialitet, uthan så vida sig göra låther, blifva vidh rätta vägen
30
och sanningen och sincere umgås medh them beggies och altidh styrckia
31
til goda, så faller mig therhoos någre scrupler inn, såssom först utaf thet,
32
at h:r d’Avaux så beständigt blifver thervidh at villia sin koos; och när jag
33
öfverväger orsakerne, som jag thertil förebär, kan jag inthet finna them sådane
34
och af then importance, att the skulle movera een mann att quittera een sådan
35
dignitet, cedera sin aemulo och exponera sig mångfaldigt verldennes iudicio.
36
Fördenskuldh synes, såssom något annat occultum vore therunder, som ho-
37
nom til sådan resolution pousserade, och är til befruchta, at Frantzoserne
38
motte tiläfventyrs hafva någon lascheté för händer och kan skee ex invidia
39
nostrae fortunae sökia hemligitvijs att snöda sig uthur krigett och lempna oss
40
uthi sticket, utaf hvilket h:r d’Avaux motte hafva någon röök och, på thet
41
han icke skal vara particeps facinoris och en sådan perfidiae instrumentum,
42
anrättar han thenne comoediam, hvilken sannerlig är ett spunnit värck utaf
43
honom, at han medh sådan lempa kan komma therifrån. At the til någon

[p. 531] [scan. 563]


1
sådan dessein skulle inclinera, conjectureras theruthaf 1. at tota Gallia åstun-
2
dar finem belli, hvartil consiliun och aula necessitate adacta motte consente-
3
ra. Thessföruthan är ingen tvifvel, at drottningen natura sui sexus icke helt
4
åstundar til repos och mitiora consilia och skal hålla thet för een cas de con-
5
science och een oeuvre de pieté rendre la paix à son peuple affligé. Duc d’
6
Orléans amore voluptatis et impatientia laborum, prince de Condé cura
7
suarum rerum bellum detestantur et nil nisi pacem utcunque tandem illa
8
fuerit somniant. Comte de Brienne regeras af munckar och präster, som liggia
9
honom i öronen, at haeretici få för stor framgång. Mazarini är allena och en
10
frembling, cui nondum autoritas ad prohibendum; 2. spörier man theres
11
faiblesse och obeständigheet utaf thet, at the för ett fåfengt roop uthur
12
Italien strax gofve ordre hijt, at man skulle skynda medh propositionen,
13
och effter her Servien har varit så sorgfältig at obediera thensamma, må
14
han tiläventyrs vara skarpare, än h:r d’Avaux vill bekänna; 3. efter duc de
15
Longeville ärnar sig hijt medh sådan pracht och suite, är tekn, at han inthet
16
tänker länge at liggia här, uthan thess förr göra på saken endskap; 4. uthaf
17
Estrades proposition i Hollandh synes, at the inthet unna oss gott, uthan
18
mehr til at hindra vår lycka; 5. sammaledes utaf theres flitige negotiation i
19
Pålandh, hvilken the emot Österrijke gärna hade sig til handa, i fall the
20
inthet mehr förlitte sig til oss. 6. Kunde och ombragen af then Englische
21
handelen bringa them på andre consilia och göra oss emot them så mycket
22
mehr suspect. Ehuru nu thetta är, som man föga behöfver til at troo, oan-
23
sedt det hålles före satius esse vanis moveri et omnia tuta timere quam inani
24
credulitate velut hamo inescari, praesumerar jag lijkväl, om något sådant
25
voro på färde, her d’Avauxes redligheet vara sådan, at han vidh slijke acter
26
inthet gerna skulle finnas tilstedes och låtha bruka sig non quidem amore nostri,
27
som han altidh förebär, uthan mehr propriae existimationis et fidei. Och
28
håller jag för honom lijkväl hafva den respect och credit vidh håfvet,
29
at han sådane consilia, om the vore å gånge, skulle något kunna hin-
30
dra och oppehålla; för hvilken orsak the vidh hofvet kan skee väl vore til-
31
fridz, at han komme hädan. Om thette nu skulle vara orsaken til hans
32
retraicte, synes migh effter mit ringa förståndh, at Eders E. E. använde al
33
flijt sådant at förekomma och at han motte förbijda endan. Skulle och sådant
34
förorsakas af någon hans caprice och otåligheet och han thermedh komma
35
sin koos, skulle han uptaga, at Eders E. E. inthet hafva achtadt honom så
36
stort, hvilket altidh skulle blifva stickandes hoos honom som een offence och
37
orsak til at göra oss någre nicher igen, och til at låtha see, at man saknade
38
honom, skulle han anrätta allehanda disordre och iniqua consilia til at göra
39
sin successorem odieux och svart, ut ita comparatione deterrima sibi glo-
40
riam quaereret, fastän thet skulle skie cum detrimento causae publicae,
41
hvilken offta motte subjacera passionibus privatis. Effter han och åstundar
42
til det andelige ståndet och then gamble cardinal Rochefaucot hafver
43
giordt en platz yppen, hvem veet, om han icke kommer til at succedera och

[p. 532] [scan. 564]


1
sedan som en infödd patriot och väl meriterat, capabel mann kan praevalera
2
öfver Mazarini och een dag sättia honom uhr sätet och altså komma i den
3
postur, at vij kunna hafva både ondt och gott af honom, alt som han då ähr
4
affectioneradt. Ginge och annorledes och han behölle platzen och så vida
5
kunde bringat, at Servien motte vijka, skulle han frambdeles gloriera sig
6
deröfver och tribuera sin egen conduicte, at han hafver bracht det tilväga
7
och inthet hafver til at tacka sine vänner, them han i nödhfall hafver litt sig
8
till och förmodadt the mehr skulle aestimera hans persohn och giordt ho-
9
nom i det fallet någon assistence, hvilket han skulle räkna för ett prof, huru
10
man emot honom voro sinnad, effter hvilkedt han och framdeles skulle
11
ställa sine actioner.

12
När jag theremot beskådar Servien och hans stat, befinner jag väl honom
13
vara een raisonable man, klook, försichtig och af godh intention, mehra
14
uppenbar och actif och inthet så subdolus och pendantese som then andra;
15
men theremot är han en homo novus, recens ex exilio, sine officio et digni-
16
tate in patria och nu in incremento äller ascendenti suae fortunae, hvarutaf
17
föllier, at han och motte bruka andre maximer och modum agendi, såssom
18
enkannerlig at aucupera favorem aulae och insinuera sig hoos een och
19
annan, hvartil han motte vara promptus obsequio, flexibilis och ad aulae
20
nutum, penetrera i deras desseiner, thereffter rätta sine actioner och con-
21
silia och altidh föreslå placitura och grata. Ther nu något under tiden skulle
22
förelöpa och agiteras vidh håfvet, som causae publicae vore skadeligit och
23
them allierade til förfång, kan han ännu inthet hafva hardiesse och assez
24
de fermeté at opponera sig theremot och remonstera contrarium, effter
25
thet praesumeras vara emot les maximes de sa propre conservation, öfver
26
hvilken man nogsampt märker, at han är jaloux. Jämväl skall han ännu
27
näpplig hafva vunnit den opinionen om sig vidh håfvet, at han är sufficiens
28
medh sine consiliis, at the behöfva requirera honom. Theremot hafver
29
then andre then aestime, at han genom longlig experientz och praxin
30
förstår sakerne, at the säkert kunne litha til honom och inthet gerna på hans
31
advis förbij. Sedan är han i den stat och officio, at han kan tala fritt och
32
inthet behöfva pendera af en annan, iam enim homo factus est, sibi ipsi con-
33
stat propriaeque meritorum conscientiae incumbit. Fordenskuldh, när han
34
vil, kan han mycket råda til goda. Utaf alt thetta är min eenfaldige meening
35
och betänckiande, at Eders E. E. skulle låtha sig märckia, at the gärna
36
adsisterade honom och sökte medel at behålla honom qvar, antingen det då
37
skiedde realiter och i sanning såssom at låtha therom negotiera genom
38
Grotium vidh hofvet eller och allenast par feinte, at han inthet annars viste
39
och förstode, än att man giorde mycket, ubi nihil tamen subest; hvarom
40
jag på min sijda gärna åstundar Eders E. E. information. Jagh beder
41
Eders E. E. förlåtha min vidhlyfftigheet och kan skee otidige discurser …

Dokumente