Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
100. Salvius an Joh. Oxenstierna Osnabrück 1644 Januar 6/16 Pr.: Minden 1644 Januar 9/19
100
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Besuch Rortés bei Langerman. Unzufriedenheit Frankreichs u. der evangelischen
Reichsstände über Krieg mit Dänemark. Reise nach Hamburg aufgegeben. Ver-
öffentlichung der Briefe der schwedischen Regierung u. des Reichsrates an den dänischen
Reichsrat zur eigenen Rechtfertigung. Brief des Kaisers an den Deputationstag in
Frankfurt. Hilfe für Steenbock.
Baron de Rorté visiterade i går Langerman allena meo instinctu, förnam
ther in substantia detta, först at the än til denne dagh icke den ringeste
skrifvelse hafva frå theres konung, ja icke sedan otto vekor, vete förden-
schuld icke, huru thet tilstår i Danmarck, om the skole blifva här eller reesa
hädan eller hvadh the skole taga sigh före. Thet rijkzcantzlern Hög var
bortryckt, var uthan nogon ordre eller befalning skedt, allenast til at besö-
kia erchiebispen af Bremen at förnimma, efter han stodo väl medh Sveriges
chrona, om han icke kunde strachs interponera sigh och in herba bijläggia
detta missförståndh. Kann skee han, cantzlern, torde medh thetsamma
ryckia öffver till Gluckstadt att see, huru ther tilstode.
I går sade här en borgare sigh hafva hört i Danicorum legatorum logement,
at rijkzcantzleren väntes snart hijt igen. De iusticia vel iniusticia armorum
Suecicorum hade Langerman sagt sigh inthet kunne döma, effter han icke
viste Sveriges chronas praetenderade orsaker, hafver lijkväl nogot sökt at
justificera sin kung och inculpera Sveriges chrona. Men baron de Rorté haf-
ver tämmeligen mycket vetat föra honom til sinnes theremot, som the Dans-
ke hafve i longan tijdh i ett och annat varit Sverige till meen, doch alt mo-
derate såsom en neutral i saken. In summa migh synes, at Dani vete än icke,
om the skole blifva här eller afreesa, uthvälia lijkväl thet förne, til thes the
kunne få ordre. Men qua via? Cimbria är dem heelt slutin, Oceanus fahrlig,
åt Lubeck genom Östersiön torde vara then principaleste och säkraste vä-
gen , men i Trawmünde skal man nu för ijsen skuld näpligen komma i land
och på Mechelburgische eller Holsteinische sidan liggia the våre.
Jagh hafver inthet kunnat märkia ännu, huruledes the hafva optaget E. Exc.
svar . The synes nästan vara i the tanckar, at hvarken E.Exc. eller jagh
hafve nogon ting vetat af detta infall, förän thet skedt var, oahnsedt the i
förstonne meente thet icke allenast vara vår practique, uthan mäst komma
af Frankrijkes drifvande hollandes så före, at legati Gallici hafva mäst der-
före så länge drögt theres ahnreesande, til thes detta infall skulle skee och at
the allenast derföre ännu liggia i Hagen och siuda ihoop medh Holländerne.
Langerman hafver ock sagt Rorté, at the hafve i 8 vekor inthet sedt the keij-
seriske , eij heller desse the Danske. Men sedan detta skrijet om infallet kom,
hafver Auersberg två reesor på hvarannan ultro besökt them och offererat
alt gott. Men Langerman hafver slaget op händerne cum exclamatione
bediandes, Gudh bevare them för the kaijseriskes assistence.
Ehuru ock mehra är, så förnimmer jagh uhr alla örter, att alla evangeliska i
Tyskland så väl som Frankrijke sielff äre illa tilfridz medh detta Danska
krijget, ja vele häraf skiuta skulden på oss, at vij til ingen fridh i Tysklandh
vele, efter vij hafve nu rätt i begynnelsen af tractaten assaillerat sielfva me-
diatorn ; och är fördenschuld högh-högh-nödigt, at chronan låter medh
then alreförsta uthgå ett manifest pro iusticia belli Svecici contra Daniam.
Ehuru höga orsaker jagh mu hade at göra ett lijthet ryckiande til Hamburg,
så moste jagh doch samma E.Exc. betänckiande in contrarium, efter alle
man, ja Rorté sielff äre här i samma tanckar som E.Exc., medh mindre
jagh läte sielff säija Auersberg migh strachs vela komma tilbakes och han
gofve sielff sitt betänckiande, at han ville väl töfva så länge. Men thet ville
illa skickia sigh at fråga honom therom.
Ibland annat ställer jagh till E.Exc. höghförnuftige betänckiande, om icke
ett ting vore, at man läte väl transferera regeringens och senatens sidsta bref
til rijkzrådh i Danmarck, thet sedan tryckia och uthsprida här och ther sotto
la mano, dock icke såsom thet kommer af oss. Jagh meener, thet skulle
tiena för en lijthen justification, til thes stora manifest uthkumme, såframpt
jagh elliest rätt minnes thes contenta, som E.Exc. migh sidst communi-
cerade . Jagh beder E.Exc. täckes öfversee samma breef och tänckia theropå.
Thet Danska svaret theropå giordes inthet behoff at låta uthkomma. Chro-
nan är fuller icke skyllig at reddere rationem consiliorum suorum nisi soli
Deo. Men alla imperia göra lijkväl sådant at erholla verldennes applausum
eller ju åtminstonne at praeoccupera sinistra malevolorumque iudicia et ca-
lumnias .
E.Exc. seer af innelagde Kaijsarens innelagde breef til conventen i Frank-
furt , huruledes han traducerer regna foederata, såsom hitzade the Turken på
Christenheeten. Thet tiente fuller ock dementeras medh een contarie skrif-
velse til bemälte convent, ther E.Exc. så gott funne, eller ju från E.Exc. till
landgrefinnan, och at hon theraf communicerade E.Exc. brefs copia till be-
mälte convent … Rortée hafver än ingen skrifvelse frå d’Avaux. Post von Spie-
ringk beigefügt.
Eigh. PS.: Her Steenbeck ville jagh hierteligen gerna assistera, men jagh
veet för Gudh ännu ingen rådh eller medel hertil annat än the jagh i går
skreef E.Exc. … Thet låter inthet göra sigh att sittia här och uphandla
penningar i Hamburg hoc praesertim tempore et rerum statu!