35

Vij hafve bekommit Edhert breef, daterad Osnabrugk den 15. Juni näst-

36

förleden [ 15./25. Juni 1646]

40

[Nr. 132 (S. 335ff.)] .

och theraf förnembligen och iblandh annat

37

sedt, hvadh difficulteter grefven af Trautmansdorf gör både i vår och

[p. 367] [scan. 407]

1

Sveriges chronos satisfaction, såväl som dee saken som angå Romersche

2

rijket. Vidh thedh förre ehrendet uthlofvar han Keijsarens fullkomblige

3

jakordh på hele Pommeren under furstligh rätt, Brehmen och Vehrden

4

under dee vilkor som dhe nu äre, nembligen bischopligh rätt, sampt Wismar

5

och hvadh therhoos begäres evärdeligen under chronan; men för Chur-

6

brandeburgz och hertigens af Mechlenburgz skuldh råder, att vij ville låta

7

contentera oss medh Förpommeren allena och itt condominio af Wissmar,

8

så och stiffterne under bischopligh rätt; belangande rikzsakerne och sten-

9

dernes postulata, föreslå the keijserlige uthi amnistien

42

RR irrtümlich armistitien.

en terminum inter-

10

medium åhr 1624; och vidh

RR irrtümlich vij.

dhe andelige godzen göre the och dhe catho-

11

lische ständerne förslagh, att the evangelische må them besittia och behålla

12

i ett hundrade åhr under den hela tijdhen oanfächtade, både via iuris et

13

facti, men efter förloppet af dhe 100 de åhr skulle via facti cessera in perpe-

14

tuum, men via iuris blifva öpen; Edher theremot påstå, att och via facti

15

måtte cessera, hvar icke in perpetuum, doch usque ad amicabilem compo-

16

sitionem, medh mehra slijke, som Trautmansdorf emot Edher hafver sigh

17

förklarat, serdeles om soldatescens contentement, att ständerne måtte för-

18

eena sigh therhän, att några circuli togo vår armee, någre den keijserlige

19

och någre den Beijerische till afbetala.

20

Vij läte sidst ordinarie post löpa af uthan vårt svar höropå, villiandes först

21

saken tagha uthi ett godt och noga betänkiande. Nu hafve vij lagt henne

22

medh flijt öfver, i synnerheet om vij skulle någorledes kunna moderera

23

våre postulata i vår och chronones satisfaction och låte oss benöija 1. medh

24

Förpomeren allena; 2. medh stiffterne Brehmen och Vehrden under biskops

25

rätt och condition och icke under iure ducatus, 3. medh ett condominio

26

af Wissmar och thess begärte annexer.

27

Men när vij hooss oss besinne, att thedh ene såväl som thedh andre är

28

lijka odieust och vij igenom någon remission och mitigation af thesse våre

29

postulatis intedh stort vinne gemütherne anten hooss våre fiender alle

30

afvundzmän, men mehra befinna att vij medh sådane lindringar och föran-

31

dringar göre intedh annat än invefva oss i flere besvarligheter; hvarföre

32

och effter vij uthan dess äre till offendendo fast i allt thedh vij begära och

33

therhooss pröfve vara bättre, så och medh skähl och vår säkerheet mehra

34

kunna komma öfverehns, att vij måste sökia en sådan satisfaction för oss

35

och chronan, som är real, det vari och een eller annan biufft eller ledt, ty

36

är härmedh vår nådige villie och alfvarlige befallningh, att I blifve bestående

37

vidh then resolution vij Edher gofve och tillskickade uthi vårt breeff af

38

den 30. Maii sidst förleden

43

[Nr. 124 (S. 303ff.)] .

, theri vij förklarade oss oppå dedh keijserlige

39

conceptu instrumenti

RR irrtümlich iuramenti.

pacis.

40

Och så mycket vår och Sveriges chronos satisfaction vidhkommer, hålle I

41

Edher fast och beständigt vidh denn 13. artiklen i samma vårt breeff och

[p. 368] [scan. 408]

1

förklaringh och serdeles, att I icke vedertage Förpommern allena, uthan står

2

allt på hele Pommern, som dedh är besuttit af förra hertigar, så och medh

3

alle regalier, rätt och rättigheeter, att nåå och bekomma iure ducali och in

4

perpetuum under Sveriges konungar och chrono.

5

Samme saak och beschedh är och medh Wissmar och hvadh therhoos är

6

begärat, att nåås och besittias af Sveriges konungar och chrono allena och

7

uthan condominio af hertigen och [!] Mechelburgh.

8

Ertz- och stiffterne Brehmen och Vehrden hålle I ahnn vijdare ahn, som

9

begynt är, att dhe må converteras in principatus et ducatus. Nå I det, tå

10

kunne I och tentera, att få behålla the sessiones et vota som stiffterne härtill

11

hafve hafft, både i rijkz- såväl som kreitzconventerne; såvidt och, fast det

12

Vehrdische votum skulle stötas ihoop och blifva ett medh thedh Brehmische.

13

Och äre vij i thedh fallet tillfridz, att Brehmische furstendömet må blifva

14

dedh eftersta i furstenrådet och bänken på rijkzdagar och andre sådane

15

sambquämer. Men ther I sij och befinne, att thetta postulatum om stiffternes

16

conversion in ducatus skulle förorsaka allt för store svårigheether, thå kunne

17

vij på sidstone vara tillfredz, att samma stiffter Brehmen och Vehrden

18

cederes oss, våre effterkommande konungar och regenter och Sveriges

19

chrono in perpetuum att besittias iure archiepiscopali, doch så att vij och

20

våre effterkommande till chronan, såsom drottningh och konungar af Sve-

21

rige, må hafve däruthi att disponera iure suo, och confirmationen på domb-

22

herrar och capitularerne må åthminstone af oss dependere.

23

Allt efftersomb thetta medh mehre bäst kunne incaminera och beschrifva i

24

denne vår förklaringh, villie och befallningh opreppa vij här korteliga, att

25

I må sij vår mehningh, tankar, consilium och resolution i thenne saken gå

26

therhän, att vij till satisfaction inunder Sveriges chrono icke äre benögde

27

medh Pommern allena, uthan med heele Pommern, Wissmar och dhe där-

28

hooss postuleradhe saker sine condominio, stifften Brehmen och Vehrden

29

converteradhe in ducatus eller ju endteligen under erchie- och bischoplige

30

rätt, och att alle desse länder cederes in perpetuum att besittias, men recog-

31

nosceras af Romerske rijkedh.

32

Gifver nu churfursten af Brandeburgh öfver Pohmerns och hertigen af

33

Mechelburgh öfver Wissmars cession theres consens, att vij och Sveriges

34

chrono samma landh och fästningh bekomme medh dheres bevillningh

35

eller och vederparthen sielf laater för dem, tå hafve och I till urgera och

36

sollicitera aequivalent vederlagh för dhem, såsom Halberstadh och något i

37

Slesien för churfursten och biskopzdömet Ratzeburgh för Mechlenburgh,

38

som nu äre på förslagh, eller och andre lender och vilchor.

39

Hvadh andre rijkzsaker, som ständerne i Romersche rijket och serdeles

40

terminum a quo extensionis amnistiae och dheres gravamina om dhe ande-

41

lige godzen angår, dhem drijfve I och effter vår förre ordre och som i

42

synnerhet uthi den 3., 7., 8., 9., 10., 11. och 13. articklerne

43

Vgl. [S. 304–309] .

blifver beskrifvit,

[p. 369] [scan. 409]

1

påmint och befallat. Och är bäst att I stå opå thet terminum a quo blifve

2

annus 1618, nyttiandes så Frantzösche commissariernes som sielfve evan-

3

gelische ständernes cooperation och adsistence däruthinnan, och drifvandes

4

i lijka måtto medh flijt perpetuitatem possessionis af dhe andelige godzen

5

för the evangelische. Är det intedh till nåå, må I drijfva, att via iuris såsom

6

via facti må cessera in perpetuum; kan och dedh intedh nåås, att tå varder

7

afftalt och beslutat, att exspiratis centum annis skall åther amicabiliter

8

handlas i och, om thedh icke anginge, att tå åther måtte possessio ecclesiasti-

9

corum bonorum varda prorogerat på langh tijdh, som nu kan erhållas.

10

Och hafve I så mycken storre skähl hertill och stå heropå, som vij uthi

11

förbemelde vår trettonde förklaringzpuncht månde Edher befalla, att gå i

12

thesse rijkzsaker och vår sampt chronans satisfaction pari passu och under

13

the förres favor och afhandlingh söke thenne saken om satisfaction att göra

14

richtigh. Desse rijkssakerne drijfve I såvidh och högt I kunne, men såsom

15

I intedh kunne invitis ordinibus Imperii låta dem theri något påträngias,

16

så må I omsijdher både in termino extensionis amnistiae, then voro och

17

åhr 1624, såväl som possessione bonorum ecclesiasticorum lämpa och

18

bequäma Edher sielfve ständernes egne förslagh och åthnöije. Härvidh vij

19

doch hålle högnödigt Edher påminne, thet och kommer och hörer till vår

20

och chronones satisfactionspuncht, att så frampt I på stendernes vägnar

21

icke nåå och erhålle perpetuitatem possessionis bonorum ecclesiasticorum,

22

såsom i thedh fallet effter ett hundrade eller mehre åhr oss och chronan till-

23

äfventyrs skulle disputeres och moveres en controversie om stifterne Breh-

24

men och Vehrden såsom andelige godz, altsså vill och vara af nöden, att I

25

och uthi dedh fallet stå deroppå, thedh vij och chronan må bekomma och

26

in perpetuum behålla samme stiffter under furstligh rätt och villkohr. Men

27

vele the keijserlige commissarierne eller dhe catholische ständerne renunciera

28

suo praetenso iuri på dhe andelige godzen in perpetuum, tå kunne vij och

29

i thedh fallet endtligen vara tillfredz medh Brehmen och Vehrden under

30

erchie- och bischoplige rätt och conditioner. Medh mindre och så skulle

31

kunna blifva afhandlat, att i thedh pacterne blefve oprättade bemelte stiffter

32

per expressum exciperas a temporali possessione bonorum ecclesiasticorum

33

och oss sampt Sveriges chrono cederes och effterlåtes absoluta perpetuitas

34

possessionis archi- et episcopatus Bremensis et Verdensis af Romersche

35

rijket att recognoceres. I hvilkedh fall thesse ofvanbemälte våre påminnelsser

36

äre öfverflödige. Men skulle oss och chronan ingen perpetuitas possessionis

37

på dhem bevillias, ja och i dedh fallet vill vara af nöden att I drifve och

38

erhålle thedh vij och Sveriges chrono till perpetuum må behålla stiffterne

39

Brehmen och Vehrden under iure ducatus.

40

Och är så dette, hvadh vij hafve funnit godt och nödigt att gifva Edher till

41

svar och effterrättelsse i thesse saker tillkenna.