Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Eders Kgl. Maj. allernådigste breef af den 10. [ 20.] November uhr Stock-
holm
APW, [II C 1 Nr. 437] (S. 843ff.).
reverentz handfångit och theruthur med hugnat förnummit icke allenast,
at våre rapporter intill den 13. [ 23.] October äre väll framkomne, uthan
och at Eder Kgl. Maj. låten märkia sitt allernådigste behagh och åtnöija
till vårt procedere och härtill förde actioner i tractaten; förklarandes sigh
therhoos öfver the förnämste och vichtigste ährenden, som nu komma i
consideration och röra 1. om ständernes restitution, 2. Eders Kgl. Maj. och
chronans satisfaction, 3. the churfurstliges eenskylte tilbodh och therpå
fölgde betänkiande om alle ständers intervention emellan oss och the keijser-
lige, 4. the fyra uthslutne ständers admission till the här emellan Keijssaren
och ständerne anstälte deliberationer, 5. the Beijerskes neutralitet, 6. trac-
taten medh the Brandenburgiske öfver Pommern och 7. Saviedras offerter
emot residenten Rosenhanen.
Denne Eders Kgl. Maj. allernådigste förklaringh är oss nu kommen rätt
à propos, alldenstundh vij, som våre näst föregångne breef mäla, hafva
väntat therefter och tijden nu är för händer, at hålla någon specialere concert
med legatione Gallica och tala med ständerne öfver replicquen, inrätta then
samma och sedan skrijda närmare i tractaten.
Hvadh restitutionspunchten vidhkommer, finne vij fuller them evangeliske
ständerne intentionerade och fullhogade, at sielfve stå på och medh oss
hielpa drifva then, som thet sigh bör och Eders Kgl. Maj. intention och
ordre till oss förmår, nyttiande närvarande tijdz lägenheet och eenkannerlig
Eders Kgl. Maj. vapn, |:män när man rörer om satisfaction, finnes the
hvarken verme eller kalla:|. Vij, befinnandes, at evangelici i sitt betänkiande
öfver cronornes propositioner och the keijserlige svaren, som the nu een
lång tijdh hafva arbetat på, |:vilia nästa draga sigh ifrå satisfaction, som
vore the deruthi inthet interesserade, hafver giordt deröffver tilbörligen i
stället påminnelsse och någorlunda lämpa sigh, men hade förmodat, att the
skulle och billiga, att Eder Kgl. Maj. om satisfaction, ehuru vij nu, [?]:| at the
hafva i förledne veeku sigh emellan sluttit, at hålla tilbakar och intet uthlefve-
rera samma sit betänkiande |:effter all apparence till att the med edvijka och
samma:| [ Textverlust].
Den 5. huius [ 5./15. Dezember] vore i the evangeliskes nampn hoos oss then
Darmstädtiske Dr. Schutz
Justus Sinoldt gen. Schütz, Dr. jur., Hessen-Darmstädtischer Vizekanzler, * 8. April 1592
Burbach, † 12. Dezember 1657. ADB XXXIV S. 399–400 . APK 24487.
Tobias Oelhafen von Schöllenbach, Syndikus der Reichsstadt Nürnberg, Bevollmächtigter der
Reichsstädte Nürnberg, Rothenburg, Weißenburg und Windsheim, der Fränkischen Grafen und
des Fränkischen Reichskreises, * 23. August 1601 Nürnberg, † 27. Oktober 1666 Nürnberg.
ADB XXIV S. 298 . Er verfaßte einen Templum Pacis in Romano Germanico Imperio
nuper extructum Germaniae restauratae eiusque conservandae mediis orationes (Frank-
furt 1657). APK 18488–18493.
på Eders Kgl. Maj. vägnar betacka oss för thet, at evangelicorum interesse
var icke allenast i propositionen, uthan så ofta elliest lägenheet och tillfälle
var fallit af oss väll och till alles hugnat och nöije tagit i acht; 2. at efter
ständerne förmodade, thet the härtills i vägen lagne hinder skulle antingen
vara eller och snart kunna blifva undanrögde, vij då ville maturera medh
replicquen och 3. then göra in scripto.
Till thet förste hafve vij them med tienlige remonstrationer fördt till sinnes
Eders Kgl. Maj. hafvande och än påstående besvär, omkostnat och ijfver
för the evangeliskes bästa och närvarande tijdh och lägenheet för them at
gripa Eder Kgl. Maj. under armarne med gode rådh, bijståndh och före-
trädande i thet som kan lända Eder Kgl. Maj. till säkerheet och någon
satisfaction, stadgandes och stadfästandes the sielfve och thervidh sitt inter-
esse och staat emot them som härtill hafva legat them på halssen, och hvar
icke Gudh hade skickat Eders Kgl. Maj. herfader, glorvärdigst i åminnelsse,
them till errättelsse och alt sådant emot all meeniskligh förhopning them
erhållit, efter all licknelsse hade alldeles tryckt och trampat them under sigh.
Oss hafva giordt och än villia göra alle menisk- och möijelige officia till
erhållelssen af thet som är begynt och proponerat. Efftersom vij och för
thet andre hade öfverlagt replicquen och vore, så mycket vij nu saken efter-
tänkia kunde, färdige at göran, men befunne strijderne om salviconductus
interpretation och ständernes admission ännu liggia i vägen, icke mindre
och then variable resolution, som ständerne hafva med theras betänkiande.
Oss hafva väntat och töfvat therefter på een lång tijdh med förtröstning
at få thet händer emellan. Nu hvekade the thermedh och satta oss i tvijk
såväll theruthi som elliest, hvad man hade at lijta sigh på them. Till thet
tridie, att legatio Gallica stode mycket theropå, vij ville replicera mundte-
ligen, oss hafva ståt på och än villia försökia, at legatio Gallica må böijes
till att replicera skrifteligh. The churfurstlige hafva sedan inthet talt eller
budit fram theras intervention. Eij heller hafver legatio Gallica något rördt
om Beijerske neutraliteten. När thet kommer till pass och occasionen prae-
senteras, skole vij föllia theruthi Eders Kgl. Maj. gifne ordre, jämväll emot
the Brandenburgiske om theras particularhandlingh.
Trautmanssdorf kom den 5. huius [ 5./15. Dezember] efter middagen hijt i
staden, lijka som incognito med 5 vagnar och fägnader med lössn af 3
stycken på vallen och musicerande af kyrkiotornet. Han notificerade oss
emot afftonen sin ankompst
Vgl. auch das Schreiben Johan Oxenstiernas an Rosenhane vom [8./18.] Dezember 1645
( J. Ox. Slg. A II) mit der Mitteilung hierüber. Gleichzeitig deutete Oxenstierna die Verschiebung
seiner Unterredung mit den Franzosen bis nach Weihnachten an. Gegen den Konferenzort Lengerich
wandte er die Unbequemlichkeit der örtlichen Gegebenheiten ein. Vgl. Baltische Studien IV
(1837) Teil II S. 70f.
begära, han ville efter sin lägenheet nämpna oss dagh och stundh at komma
till honom. Thet han och giorde, ställandes oss heem at komma löger- eller
söndagen. I går vore vij hoos honom och hade fuller inthet tänckt göra
mehr än bara complimenter. Men som han inthet är mångolig och af store
och vidhlyftige discourser, så kom han och strax på talet om sielfva saken
och the förhinder, som nu på een tijdh hafva oppehållit värket och för-
nimmandes våre rationes och resolution, at stå på keijserlige leigdens egent-
lige interpretation; svarade, at thet missförståndh som häri vore, syntes
honom, som hans ord vore, komma af suspicione infinitae consequentiae.
Han ville gå oprichtigt och vänta thet af oss igen och förthenskuldh lofvade
villia gifva pass för them som vij begärte. Han offererade sigh och strax
till editionen af sin fullmacht, frågandes, om var then som vij hafva them
keijserlige öfverlefvererat och är anno 1641 af då varande rikssens regering
underskrifven, skall kunna vara gyldigh. Vij hoppades den vara godh nog
och byndigh, men han meente, at thet vore ad melius esse och större för-
säkringh, om the måtte bekomma fullmachten af Eder Kgl. Maj. sielf
underskrifven; hvilket vij ställa till Eders Kgl. Maj. allernådigste gott-
finnande och ville härpå vänta resolution och förklaringh.
Idagh tijdeligen sände vij i Trautmanssdorfs cancellij, huru vij ville hafva
passen för Strålsundt och Erffurt, nembligen per expressum infördt, at the
förpassas i krafft af praeliminarsluthet och then keijserlige generalleigden.
Rätt nu kom Crane
Johann Krane, Lic. jur., Reichshofrat, * vor 1600 Geseke, † nach 1672. NDB III (1957) S. 400 .
Wilhelm Rave: Johann Krane. In Westfalen XXV (1940) S. 120–122. O. von
Gschliesser, Reichshofrat S. 230f. Bildnisse I S. 4–5. APK 5366–5368.
stält annars än then förre vij hafve fåt af Lamberg och Crane, eftersom
copian under lit. A thet med mehra vijsar. Passen vore inthet i then form,
som vij hafva begärat, therföre lefvereras the tilbakar.
Om modo agendi talte vij och något med honom. Han tyckte bäst vara, at
blefve vidh thet som är afftalat, så at vij hade fiije händer at tractera pro re
nata, sampt mundteligh sampt in scriptis och understundom per secretarios.
Thet förste syntes han mäst approbera. Han tesmoignerade een synnerlig
ijfver och begärelsse till fridh och klagade sigh theröfver, at the Frantzöske
hafva then opinion och gofve uth, som ville han göra någon skillnadt
emellan cronorne och emellan thesse och ständerne, sökiandes internam
pacem Imperii; sade sigh inthet vara kommen till then ända, uthan at tillsee
och leeta efter alle görlige meddell, huru then ene och andre kan blifva
contenteradt.
Vij mötte honom med tienlige contestationer igen och villie nu hafva acht
på huru effecten och tijden svarar på hans taal och föregifvande.
Tvenne tingh äre nu, som oss förnämligen åligger: 1. at komma till taals
och concert med legatione Gallica öfver replicquen , förän vij något vidt
engagera oss med Trautmanssdorff; 2. at vij, föruth och förän concerterne
ställas i värket, äre något så när förvissade om ständerne. The hafva länge
farits med theras betänkiande och föregifvit, at the ville lefverera thet heelt
och hållit, som thet är stält öfver alle articklarne uth; nu förevändes 1. at
the äre varnade underhanden, thet the Munsterske inthet skole villia taga
emotet såssom een partu illegitimo och 2. at sådant refus måtte förorsaka
them emellan någon otijdigh separation. Till thet 3. gör the reformerandes
eenbändigheet, at komma på sätt och vijs, som tillförende är mält, under
religionsfriden och at nu förmedelss oftabemälte betänkiande vinna the
Augsburgiskes bejakande them andra sky, så at evangelici af then ofvan-
berörde Augsburgiske confessionen, till at undanböija sådant praejudicer-
ligit bejakande, skole theraf vara förorsakade at hålla inne thermedh
Vgl. J. G. von Meiern II S. 140f.
Hvadh landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstlige Nåde skrifver oss i
thenne saken till, vijsar bijlagon under lit. B.
Grefven af Wittgenstein, som drifver thetta med noga ijfver, är i går igen-
kommen ifrå Munster och väntas i morgon till oss. Hvadh the nu lära taga
sigh före och huru thet kan jämkas och lagas, thet måtte man ställa till
tijden. Icke desto mindre och efter thet är ständerne angelägit, at gravamina
må här debatteras , så skole the hafva resolverat, at draga ihoop gravamina
evangelicorum och them sända till the Munsterske. I går äre någre depute-
rade komne hijt ifrå the chur- och furstlige i Munster till them som här äre.
Hvadh the hafva i commission, öppar tijden.
Veneta respublica hafver sändt een adelssman
Vincentio Generini. Vor Generinis Abreise nach Schweden empfahl ihn Johan Oxenstierna seinem
Vater mit Schreiben vom 11./21. Dezember 1645 (A. Ox. Slg. B) und berichtete am selben
Tage der Königin über Generinis Auftrag (J. Ox. Slg. A). C. Th. Odhner, Sveriges för-
bindelser . Generinis Reise wird behandelt von Carlo Bullo: Il viaggio di M. Piero Querini e
le relazioni della Repubblica de Venezia colla Svezia (Venezia 1881) S. 40–42. Biographische
Daten Generinis sind jedoch weder an dieser noch in der genealogischen Zusammenstellung von
Teodoro Toderini: Cittadinanze veneziane (Manuskript im Archivio di Stato di Venezia)
oder anderen einschlägigen Quellen feststellbar. Der Senat verlieh ihm gleichzeitig mit dem Reise-
auftrag am 3. November 1645 den Rang eines Gentilhuomo di sua casa. Generini zeigte sich
im Schreiben vom 17. November unsicher wegen der Schwierigkeiten seines Auftrags, oltre che
bisogna mandar persona che sappi molte lingue; et sapendo queste, non sappia poi
quello che più importi al servitio pubblico (Archivio di Stato di Venezia: Senato,
Dispacci Muenster filza 3 disp. 135). Generini reiste am 15. Dezember von Münster ab
( ebd., disp. 141) und kehrte am 6. April dorthin zurück ( ebd., filza 4 disp. 160). Contarini
übersandte am 13. April seine mitgebrachten Berichte und Papiere nach Venedig, aus denen
interessante Einzelheiten über den Reiseweg hervorgehen (frdl. Auskunft des Archivio di Stato
di Venezia). Vgl. die Verhandlungen des schwedischen Reichsrats vom 19./29. Januar 1646:
SRP XI S. 286f. und öfter.
Then samma kom i förgår hijt och begärte pass och addresse af oss till sin
reesas och ährendes bättre förrättande. Vij märkiandes, hvarpå hans skick-
ningh går, hafve fuller först ståt an, om vij skulle afråda honom reesan i
thetta ährendet, som måtte komma Eder Kgl. Maj. till besvär. Lickväll och
efter han var å vägen reeda hijt kommin, hafva vij inthet mindre kunnat än
tesmoignera oss vederredo, at gifva pass och annar nödvändigh under-
rättelsse. Men efter vij funne inscriptionen af brefvet till Eder Kgl. Maj.
inrättat efter republicquens vanlige form, hafve vij, påminnandes oss thet
som uhr Stockholm af den 15. [ 25.] Aprilis förledne åhret är befallat
APW, [II C 1 Nr. 156] (S. 208ff.).
med maneer remonstrerat brefbärare, 1. at titulus potentissimae, som andre
souverainer gifva Eder Kgl. Maj. var uthe och 2. i stället för then satt
excellentissimae et illustrissimae, som nu mehra vore titlar för crönte huf-
vuders och dess lijke gessandter, eftersom och reipublicae oratores prae-
tendera bägga titlarne, oss förthenskuldh hafve både ordre och fogh, at
vidh någon sådan occasion göra påminnelsse.
Han excuserade fuller thetta thermedh, at respublicen, som är observerat i
alle gamble ritibus, går inthet gärna från vanlige formularer, eftersom thet
samma skeer moot Påfven och cardinalen sampt andre konungar. Men efter
thet lades theremot, at souverainer inthet låta sigh gärna till een annars lag
och vana binda, hälst at emottaga titlar, som icke allenast souveraine, uthan
churfurstlige gesandter nu stå efter och få, så fann han för gott at stanna
här idagh, berättandes öfver till Munster, hvadh som honom var mött i
thenne saken. Copier af republicens och dess ambassadeurens breef till Eder
Kgl. Maj. går härhoos under lit. C, D, E.
Hvadh the Portugiske skrifva oss till om sin leigd och printz Eduardz
saakn, finnes under lit. F, G .
Under lit. H, J äre copier af the breef, som i förgångne veeku äre växlade
emellan oss och Rosenhanen.
Effter Portugiesernes förslag kunne vij fuller inthet stoort göra theri, men
lofva villia tala med legatione Gallica och elliest bevijsa them alle möijelige
officia. Under lit. K äre inkomne adviser.