Instruktion für Johan Adler Salvius

11

Stockholm 1637 September 13/23

12

Ausf.: Salvius Samling vol. 8

13

Kopie: Riksregistraturet 1637 fol. 676’ ff.

14

Instruction hvareffter Hennes Konung. M:tt vil, att hoffcantzleren her

15

Johan Salvius sigh vedh den Frantzösiske och andre tractater retta skall.

16

1.

17

Hennes Kong. M:tt haffver aff orsaker her Salvio noghsampt bekände een

18

tijdh longh hafft betenckiande att foortfara medh den Frantzösiske alliancen

19

och öffverleffvereranded aff dee Wissmariske pacternes ratification

26

Gemeint ist der von Schweden nicht ratifizierte Bündnisvertrag, Wismar 1636 März 20/30

27

( Sverges traktater V, 2 Nr. 44 S. 366; vgl. auch S. Arnoldsson S. 176ff. und S.

28

Lundgren S. 160f.). Die Argumente des Reichsrates für und gegen das Bündnis mit Rücksicht

29

auf die Friedensverhandlungen (Sept. 8/18) vgl. SRP VII S. 95ff.; über diesbezügliche Be-

30

ratungen im Mai ebd. S. 34ff., 47f., 49ff. –Zu den Allianzverhandlungen mit Frankreich

31

1637/38 vgl. besonders folgende ungedruckte, für Salvius in Hamburg bestimmte Weisungen:

32

Instruktion 1637 Nov. 29/Dez. 9, Memorial und Nebenmemorial 1637 Dezemb. 30/1638

33

Jan. 9, zur Erneuerung der Allianz von 1638 die Instruktion 1640 Juli 31/Aug. 10 (sämtlich

34

als Kopie in Riksregistraturet und mit Ausnahme des Nebenmemorials als Originalaus-

35

fertigung in Salvius Samling vol. 8. – Die schwedischen Bedingungen für einen allgemeinen

36

Waffenstillstand (unter anderem weitere Besetzung Pommerns) im Memorial 1637 Dez. 30/1638

37

Jan. 9 Art. 5 und in der Instruktion 1640 Juli 31/Aug. 10 Art. 11–12). Über weitere unge-

38

druckte Quellen vgl. S. 196 Anm. 3.

och

20

fördenskuldh hållett gått att beholla Frantzösiske ambassadeuren in suspen-

21

so. Men effter konungen i Franckrijcke genom alle sine breeff och skrijff-

22

velser till H:s Kong. M:tt och dess tiänare så och igenom sine ambassa-

23

deurer och agenter stadigt örckar på ratificationen medh månge promesser

24

så och een förklaringh öffver eenformigh tractat, sedhan att man görligen

25

märcker, intet alvar på Keysarens sijdha vara till någen fredztractat, uthan

[p. 218] [scan. 252]

1

fast mehra intentionen därhän dirigerat att affsij tijdhen och tillfällen och

2

särskilia alla interessenterne, på ded man dem åthskilde deste bätre kunde

3

undertryckia; och hvadh som till effventyrs aff een eller annan privatman kan

4

däremoot föregiffvas, mehra att vara een enskijlt åstundan och fåfengh

5

giordh förmoding ähn fiendens beständige resolution. Därföre haffver H:s

6

Kong. M:tt resolverat och beslutat att ratificera alliancen medh Franck-

7

rijcke och fördenskuldh den samme ordh ifrån ordh, såsom hon aff rijckz-

8

cantzleren bleeff conciperat och förslaghen i Wissmar, låthedt reenskrijffva

9

och stadhfästa och den härmedh her Salvio veelat öffversendha.

10

2.

11

När her Salvius nu den haffver undfångett, skall han vedh tillfälledt optäckia

12

den Frantzösiske ambassadeuren, monsieur d’Avaux, att han igenom een

13

express haffver bekommett till sigh H:s Kong. M:ttz ratification, lydandes

14

ordh ifrån ordh, såsom i Wissmar bleeff afftaalt medh befalningh att först

15

communicera henne medh her d’Avaux och begäre däremoott, att sij konun-

16

gen i Franckrijckes ratification; och där dee på bådhe sijdhor finnes richtige

17

och formblige, då afftala medh her d’Avaux dee öfrige punchter, så och där

18

någet sijdermeehra voro infallet, som behöffde förklaringh. Vedh hvilkedt

19

eller per occasion, där drögzmålet blijffver förvijdt, skall her Salvius ded

20

veeta på behörligit sätt att endskylla och ju icke annars låta sigh merckia,

21

ähn att alliancen för baron de Rortez ankompst var åstadh sendh.

22

3.

23

Begärar nu d’Avaux att sij ratificationen, skall her Salvius intet vägra

24

sigh däruthi; män deremoot begäre att sij den Frantzösiske ratificationen,

25

och då observera granneligen, att dee mutatis mutandis svara och ähre hvar-

26

andre lijke in essentialibus. Män där d’Avaux vägrar sigh att vijssa sin eller

27

söker uthflychter, skall Salvius icke hasta för myckett, uthan söckia till att

28

förfahra orsaken. Män lijckväll, om d’Avaux begärer att sij vår ratification,

29

vijse henne och doch tagha henne tilbakars igeen.

30

4.

31

Kommer nu på taall vedh ratificationerne ded, som uthi her Salvii breeff

32

undher dato den 26. Augusti [5. September] blijffver förmält, att d’Avaux

33

meenar intet vara beslutet i Wissmar, män allenast projetterat och förden-

34

skull intet kunne ratificeras, cum non entis nulla sint accidentia, kan her

35

Salvius svara sådant vara mehra scholastice taladt, ähn att man sigh till

36

sådanne reglar behöffver att bindha. I Wissmar vara alt in forma tracterat

37

och författadt; men effter S:t Chamond icke hadhe mandatum att förklara

38

Keysaren fiende och eij heller att giffva Sveriges chrono högre subsidium

39

om åhredt ähn 200 000 rijckzd[aler]. Ehuruväll att han meener sigh oss väll

40

kunne försäkra, att hans konung, nähr denne bleffve påminter, skulle låta

41

sigh behagadt, så haffver ded intet kunnat underskrijfvas, män är taget ad

[p. 219] [scan. 253]

1

referendum an medh sådanna förordh, att, såframpt konungen i Franck-

2

rijcke ded bejakadhe, skulle ded vara beslutadt. Därför kunde H:s

3

Kong. M:tt sådant intet förandhra, uthan hafver funnet gott att sendha

4

ratificationen öffver, såsom den allaredhe i förledne åhr är vorden straxt

5

effter rijkzcantzlerens ankomst confirmerat och stadhfäst. Effter såsom och

6

dee andre förslagen att här låtha författa alliancerne och accomodera dem

7

till denne tijdh, synes ochså någre andre betänckiandhe haffva medh sigh.

8

5.

9

Sedhan dette är således praeliminariter passerat och inclinationen till

10

alliancens fulbordan förnummen, skall Salvius begiffva sigh i vijdare

11

conference öffver någre punchter i alliancen till dens förklaringh. Såsom

12

först är den 11. artikel i alliancen om subsidierne, däruthij fyre tingh ähro

13

att tagha i acht: 1. att resten aff åhr 1632 subsidie blijffver erlagdt, 2. att

14

förledne åhrs begge terminer Octob. och Aprilis blijffva betaalte, såsom

15

och denne Octob. månadz subsidium i lijka motto, 3. att betalningen och

16

erlägningen skeer i rijkzdaler eller deeres fulle värde och icke i francker,

17

4. att sådant skeer och erlägges i Hamburg eller ju i Amstelredam uthan

18

affkortningh.

19

Desse petita att vara skälige är lätt att bevijssa. Ded första ähr säkert

20

och offta loffvat och een godh deell på leffvererat.

21

Ded andre kan medh skäll intet neekas, alldenstundh alt, hvadh alliancen

22

oss tillbinder, ähr aff oss icke uthan Franckrijckes märcklige lindring

23

effterkommett, i ded vij icke allenast haffve avancerat på fiendhen, uthan

24

draget alle hans forcez på oss, och eij haffver oss heller någen tingh högre

25

hindratt att öffversendha ratificationen, ähn att vij såge på Frantzösiske

26

sijdhan medh Cölniske conventen vahra gått vijdare, ähn som eens con-

27

faederati rätt synes medhgiffva, så att skullen icke så myckett hooss oss

28

som hooss Franckrijcke består.

29

Ded tridie ähr skäligt, effterdy vij på gångbaart mynt och effter rijkzdalers

30

värdhe haffve tracterat, hvilket in praejudicium confaederati och in realem

31

diminutionem subsidii att förandra genom myntetz förringringh intet kan

32

skee sine laesione faederis. Ded 4:de är pacterne lijkmätigt och böör stå

33

till H:s K. M:ttz option och godhtyckio.

34

6.

35

I lijka motto behöffver och den 15:de artikel någen förklaringh. Ty

36

effter vedh fredztractaterne, där rummedt blijffver mentionerat, ähr Cöln

37

satt medh desse ordh: Locus eligatur utrique parti commodus et tutus,

38

qualis pro praesente rerum statu videtur esse Colonia. Och Franckrijcke

39

icke allenast samme platz haffver placiterat, uthan och starckt hooss oss den

40

att besökia anhållet; och lijckväll nähr vij sakerne rätt betrachta, samme

41

platz oss hvarken är säker eller beqvemb, därföre skall h. Salvius sökia

42

dens articuls effect att förandra och förklara. Ville nu d’Avaux Cöln

[p. 220] [scan. 254]

1

erholla uthur artikeln, så kan her Salvius honom uthur artiklen remon-

2

strera, att den icke absolute ähr vedertaghen, uthan allenast förslagzvijss

3

och efftersom tijdhen och tillfällen då syntes kunna lydha. Men om d’Avaux

4

vill erholla Cöln för andhre beqvembligheeter och skäl skull, haffver her

5

Salvius först dee våres osäkerheet i och uthan om stadhen att vijssa, sedhan

6

att effter Påven

41

Zur päpstl. Vermittlung vgl. Nr. 14 Art. 5 (S. [211, 31] ).

skall blijffva director aff den handelen och vij fuller intet

7

annat kunne säija, ähn att han den beqvemeste ähr emellan dee catholico-

8

römerske konunger och princer att underhandla, män lijckväll oss intet

9

anstår däruthij att förmängias eller medh honom att komma uthi någen

10

communication. Därföre skulle eij heller vara stoort aff vår hedher heller

11

nytto att låtha finna oss där, synnerligit medhan siälffve orten, som sagdt

12

ähr, icke ähr oss beqvemb och säker nogh. Män effter her d’Avaux, som

13

aff her Salvii breeff ähr förståndit, haffver siälff giffvitt dette förslagh, att

14

Keysaren, konungen i Franckrijcke och Spanien tracteradhe i Cöln, vår

15

drotningh och Keysaren sampt hans adhaerenter i Hamburg, allenast att

16

drotningen hadhe sine hooss Franckrijckes ambassadeurer i Cöln och

17

konungen i Franckrijcke sine hooss våre ambassadeurer i Hamburg;

18

medh hvilke alt inbördes communiceradess och tractaterne anten slutes

19

tillijka eller och abrumperades och affbrutes tillijka

42

Über die beiderseitigen Residenten vgl. Art. 14 (S. [223, 14–17] ) und Nr. 17 Art. 22 (S. 241f.).

, då vill H:s Kong.

20

M:tt, att her Salvius och på detta slagh medh d’Avaux sluter. På ett fall,

21

att häröffver discurser vela falla, varder her Salvius argumenta effter sin

22

eghen discretion väll finnandhes att erholla vår intentions skäll och rättvijssa.

23

7.

24

Så kan och fuller den 5:te artiklen i alliancen giffva och förorsaka någen

25

discurs om begge chronornes satisfaction, vedh hvilken Hennes Kong.

26

M:tt icke så högdt för denne gångh vill, att her Salvius skall anten göra

27

eller tagha någhen förklaringh, män lijkväll sökia att förnimma, om konun-

28

gen i Franckrijcke icke skulle veela sigh obligera att adsistera Hennes

29

Kong. M:tt till att erholla Pomeren. Om sådant kunde nåås uthan att

30

reciproce försäkra konungen i Franckrijcke på Lottringen eller någett

31

annatt sådant, vore gott, att her Salvius togho een förklaringh och obliga-

32

tion. Män om obligationen skall blijffva reciproque, så är bäst man blijffver

33

in terminis discursuum och allenast förfahrer intentionen, huru vijdha man

34

gåå kan och vill och må frambdeles ex occasione tracteras därom.

35

8.

36

På samme sätt må och discurser föras öffver Tyske förstarnas och sten-

37

dernes restitution att förnimma, hvilke konungen i Franckrijcke skattar sin

38

stat nyttighe, där dee restitueras, och för hvilke han ährnar någott att

39

göra eller icke. Och dette alt att göra praeparatoria till den föreslagne

40

Engelske tractat i Hamburg. Män så måste härom uthan sluutt eller re-

[p. 221] [scan. 255]

1

solution allenast discursive handlas och omgåås och värcket så caute aff

2

Salvio föras, att Frantzosen icke märcker annars, ähn att man ju intenderar

3

alles restitution. Män finner sigh den ehne meehra ähn den andre obligerat

4

och att alles så väll som sielffve imperii status antiqui restitutio är för alle

5

naborlige rijken och republiquer den beste säkerheett.

6

9.

7

Näst dette skall her Salvius tagha för sigh dee punchter, som rijkzcantz-

8

leren gaff den 10./20. Martii åhr 1636 åth S:t Chamond i Wissmar att sökia

9

konungen i Franckrijkes resolution uppå och fordra därpå beskeed och

10

försäkringh om Mentzes och Wormbs reservation under Sveriges chrono in

11

eventum, om donationibus defuncti regis sedhan rijkzcantzlerens å H:s

12

Konung. M:ttz vägnar giffne vällförtiänte persohner och städher, om her

13

Gustaff Horns

40

Horn war in der Schlacht bei Nördlingen 1634 von bayer. Truppen gefangen genommen worden,

41

bis 1642 zumeist zu Ingolstadt in Haft; vgl. SMK 3 S. 535.

feltmarskallens förlossningh och sijdst om Beenfeldz, Dach-

14

steens och fleres ähnnu erholne platzars i Elsas frijheett och conservation.

15

Och skall her Salvius desse så strengt och alffvarsampt drijffva till resolution,

16

som han kan, och ded han kan nåå sökia att bringa i declaration och pactis,

17

män doch såsom han intet skall låtha deeres recusation hindra ratificationer-

18

ne, altså skall han icke heller cedera dem, uthan tagha ded, som icke nåås, ad

19

referendum an och i lijka motto recommendera deem ähnnu till d’Avaux

20

godhe och favorable rapport, hollandes alt in integro till beqvämare tijdh.

21

10.

22

Faller nu öffver subsidierne eller om Cöln någen disput in, som icke kan

23

slutes eller föraffskeedhes effter sätt, som här ähr beskrijffvett, då skall her

24

Salvius tagha saken an ad referendum medh godh förtröstningh och begära

25

ded samma aff d’Avaux och hålla så inne medh ratificationernes öffverant-

26

vardningh, män såframpt man om dee tvenne posterne, subsidierne och

27

Cöln, kan blijffva eense och där uprätta eett instrument öffver, då finner H:s

28

Konung. M:tt dee andhre punchterne intet aff den vichtigheett, att dee

29

någett skole förhindra, uthan vill på ded fallett, att her Salvius öffverant-

30

varder d’Avaux Hennes Konung. M:ttz ratification och anammer konunges

31

i Franckrijcke aff honom igeen, den medh godh beqvämligheett och säker-

32

heett att skicka hijtt öfver.

33

11.

34

Hvar dee och sinemellan kunne föreenas om förb:te bijpunchter, vore

35

gott, att dee medh hvarandra uprättade däröffver ett instrumentum publi-

36

cum att låta medh första ratificera på bådhe sijdher.

37

12.

38

Går nu den alliancehandel för sigh och ratificationerne blijffve öffverleff-

39

vererade, skall her Salvius drijffva medh macht uppå att peningerne, som vi

[p. 222] [scan. 256]

1

faederis restera aff förledne och dette åhredt, måge tillfyllest och in con-

2

tinente blijffva leffvereradhe, sökiandes alt ded han nåår och tagandes, hvadh

3

han fåår, notificerandes sådant her Steen Bielke och på hans ordre remit-

4

terandes till Stetin 24 000 rijksd[aler] och till Strålsundh åth Hallenum 8 000

5

r[ijks]d[aler] till garnisonernes entretenament i Förpomeren, men ded

6

öffrighe behollandhes till H:s Konung. M:ttz disposition, som skall där-

7

på fölia, så snart H:s K:e M:tt förnimmer, hvadh summa ded blijffver. Hvar

8

och så hende, att icke ratificationerne kundhe leffvereras och doch lijckväll,

9

sedhan därtill hopp funnes, någott aff subsidierne vore att erholla, skall her

10

Salvius drijffva däropå, så mycket han kan, och ded han fåår hender emellan

11

distribuera och conservera, som sagdt är.

12

13.

13

Näst dette moste her Salvius ochså flijtigt tagha i acht och rätt lämpa alla

14

dee härtill påbegynte och dreeffne fredztractater medh Keysaren och hans

15

adhaerenter, så att dee icke försumes och aldeles sätties affsijdhes, så vijdha

16

dee anpraesenteras och doch lijckväll icke görs någett emoott dette Frantzö-

17

siske förbundh, och vill fördenskuldh Hennes Konung. M:tt, att her Salvius

18

därmedh på föliande sätt procederar. Först att han väll observerar och dömer,

19

om dette Frantzösiske förbundh kan få någon effect och ded uthan drögz-

20

mååll, eller om dette ähr een Frantzösisk mine och kan skee aff een contrari

21

effect. På dette fall, att man anten kastar sigh eller att sådanne hinder infalla,

22

ded ingen adparence blijffver till fulbordan och teckn synes till longt upskoff,

23

då skall her Salvius blijffva in terminis tractandi medh d’Avaux, män icke

24

däste mindre, så mycket medh reputation och skäll skee kan, fomentera ja

25

poussera tractaten medh Keysaren förmedelst hertigh Frantz Albrechtz aff

26

Saxen-Lauenburgs förslagh

40

Über die Friedensvermittlung der lauenburgischen Herzöge vgl. C. Th. Odhner S. 56f.

41

R. Stehmann S. 50ff. sowie Nr. 16 Art. 1ff. ( S. 226ff. ).

, eenkannerligh där hertigh Frantz Albrecht

27

kommer siälff eller någen annan medh Keysarens fullmacht till Hamburg att

28

tractera och sluta in secreto medh her Salvio. Så skall och her Steen Bielke

29

på samme fall blijffva befalat att holla tractaten medh margreeff Sigismund

30

gående och osönderslitin

42

Vgl. Nr. 14 Art. 8 (S. 213).

. Och skall her Salvius på dette fallett rätte sigh

31

effter den bijfogade memorialen

43

Vgl. Nr. 16 ( S. 226–230 ).

, huru vijdha han sigh i samma handell

32

inlåtha skall. Och må han icke heller vara så heell sorghfäldigh, att samme

33

tractat på sidstonne blijffver heemligh, eenkannerligh, om han finner till

34

effecten någott gott teckn. Hans drifft i een summa skall denne vara, att han

35

medh alliancen skyndar dee keyserske till eett gott och reputerligit sluut;

36

och där dette icke vill säkert gåå, att han då ägger Frantzosen till alliancens

37

fulbordan genom sin fredztractat; och där så på lychtonne hende, att een

38

fredh bleffve sluten medh Keysaren, då står her Salvio an att justificera våre

39

actioner, så vijdha han kan.

[p. 223] [scan. 257]

1

14.

2

Män där så hender, att alliancen medh Franckrijcke slutes och ratificatio-

3

nerne öffverleffvereres, så må han fuller örckia och adprobera in genere fredz-

4

handlingen, män på sidstonne remittera fienden till een allmen tractat, som

5

måste anstellas medh begge chronorne, Sverige och Franckrijke, och ded

6

effter alliancen, excuserandes Hennes Konung. M:tt att haffva alt härtill

7

hållett Franckrijke uppe i den förhopningh att skole haffva funnett hooss

8

Keysaren och hans adhaerenter någen benägenheett till affhandlingh, män

9

effter sådant ähr förachtat och förbijgångett, skall han remonstrera, ded

10

Hennes Konung. M:tt fuller haffver behållet sin huugh att tractera och aff-

11

hiälpe dette krijgedt, män ratificerat alliancen medh Franckrijcke och sigh

12

således obligerat att krigha och tractera conjunctim, skall på sådanne fall

13

medh d’Avaux afftaala och göra ded förslagh, att tracteras motte medh

14

Sverige i Hamburg och medh Franckrijke i Cöln, doch så, att Franckrijcke

15

haffver sin man hooss dee Svenske commissarier och Sverige sin hooss

16

dem Frantzösiske

40

Über die beiderseitigen Residenten vgl. Art. 6 (S. [220, 15–22] ), Nr. 17 Art. 22 (S. 241f.).

, efftersom däröffver ähr schrijffvedt till Venedig och

17

deeras interposition vedertaghen och agnoscerat, såsom häreffter fölier.

18

15.

19

På ded fall nu, att alliancen blijffver sluten och ratificationerne öffverleff-

20

vererade, så blijffver fuller krijgedt fördt, såsom ded bäst föras kan, och man

21

sigh framdeeles kan öffver föreena. I lijka motto vill då och, såsom i förre

22

punct är sagdt, all fredztractat remitteras till een allmän och samfält handell

23

och måste då fuller aff Hennes Konung. M:tt fattas een ny och sakerne

24

sampt tijderne beqvämat resolution; lijckväll på ded her Salvius motte

25

veetta, huruledes H:s Kong. M:tt vill, att han in antecessum skall alt bere-

26

dha, så kommer i consideration 1. rummett och tijdhen, där och då tracteras

27

skall, 2. mediatorerne, som parterne skola öffvertala och föra tillsammans,

28

3. commissarierne aff begge parterne, 4. deeres fullmachter, 5. parternes

29

allierede och correspondenter, 6. deeres och deeres medhfölies säker leigd;

30

om hvilket alt her Salvius medh Frantzösiske ambassadeuren haffver att dis-

31

currera, män icke vijdare att sluta, ähn att han ded tagher ad referendum an,

32

undantaghandes hvadh härmedh updrages.

33

16.

34

Ded första om rumedt, då ähr bäst, att emellan dem catholiske, Keysern

35

och konungar tracteres i Cöln, och emellan H:s K. M:tt och Keysaren i

36

Hamburg; och måste man om tijdhen föreena sigh, att den taghes tillijka.

37

2. Mediatorerne ähre tvenne, som sigh haffva oss offererat och styrckt till

38

fredzhandell, konungen i Danmarck till eenskijlt tractat och Venedig till een

39

allmän. Om konungen i Danmarckz interposition

41

Vgl. Nr. 14 Art. 5 (S. [211, 21–28] ).

kan annatt intet statue-

[p. 224] [scan. 258]

1

res, ähn att den moste anammas och vedertaghes, om hoon vijdare tilbiudes

2

och continuerar, allenast att han den dirigerar häreffter på begge chronorne,

3

Sverige och Franckrijcke, därom, nähr någett meehra passerar, ochså

4

statueras måste.

5

Venedigh

39

Schriftliches Angebot der Republik Venedig 1637 März 21; die schwed. Antwort 1637 Dez. 30/

40

1638 Jan. 9 verweist weitere Verhandlungen darüber an Hugo Grotius in Paris. Vgl. C. Th.

41

Odhner, Sveriges förbindelser S. 435 und C. Th. Odhner S. 53.

tilbiuder sigh höfligen medh ett tillstyrckiande och offert

6

och föreslås aff konungen i Franckrijcke

42

Vgl. Nr. 14 Art. 5 (S. [211, 29] ).

. Och effter iblandh konungarne

7

ingen ähr, som sigh den saak antagher meehra ähn konungen i Danmarck,

8

så kan ded och fuller vara skäll, att man tackar dem därföre och vedertagher

9

offerten. Hvarföre och Hennes Konung. M:tt haffver låtit författa een

10

skrijffvelse till Venediske republiken, såsom copien härhooss liggiandhe

11

uthvijsar, och sendt samme breeff till her Salvium ded att öffversendha till

12

her Grotium

43

Hugo Grotius war von 1634 bis kurz vor seinem Tode 1645 schwedischer Resident in Paris;

44

seine Briefe an Oxenstierna in: AOSB II 2 und 4.

, Hennes Konung. M:ttz ambassadeur i Franckrijke, att

13

öffverantvarda den Venediske ambassadeuren, som där residerer; doch skall

14

her Salvius holla breffvet hooss sigh, intill dess att han ähr eense medh

15

d’Avaux och ratificationerne öffverleffvereradhe; och där han icke blijffver

16

eense, då icke sendha breffvet aff, förähn ny befallningh hädhan kommer.

17

3. Commissarierne må hvar part förordna dem honom täckes, doch så, att

18

dee keyserske commissarier immediate haffva sin fullmacht aff Keysaren så

19

väll som dee Svenske aff H:s K. M:tt, så att legati tractera medh legatis och

20

subdelegati medh subdelegatis. 4. Fullmachterne måste vara stylizerade,

21

såsom seedh ähr i sådanne fall och emellan souveraine princer. Och kan her

22

Salvius låta vara sigh anläghet att få sij dee fullmachters copier, som brukes

23

emellan Keysaren, Franckrijke och Spanien, att stylizeras effter samme

24

konungerijkers seedhvahna och bruuk och dette rijketz högheett och rätt

25

dem andre deste bätre tillämpa. 5. Parternes allierede och correspondenter

26

böre dragas därtill och hörer ligen medh våre affveekne bundzförvanter, så

27

månge som sigh till fienden slaget haffve, till Keysarens adhaerenter. Blijffver

28

och på vår sijdha icke disputerat, att dee böre vara därhooss. Män såsom

29

Hennes Konungl. M:tt sampt konungen i Franckrijke icke kunne förkastas,

30

altså är intet tvijffvell, att dee evangeliske stender i Tysklandh, Sveriges

31

chrones bundzförvanter, skole vele förskiutes och till Pragiske fredhen och

32

egett förödhmiukande remitteres. Häröfver är aff nödhen, ded her Salvius

33

flijtigt öffverlägger saken medh d’Avaux, hvadh häruthinnan att göra ståår;

34

altijdh betygandes, ded Hennes K. M:tt icke kan förlåta sine bundzför-

35

vanter, som stadigt hooss H:s K. M:tt blijffne ähre eller uthur deeres landh

36

förjaghadhe och således hålla denne saken in integro och till eett gott effter-

37

taall hooss interessenterne. 6. Så måste säkre leigdh vara ex dignitate, securi-

38

tate et usu hvars deera parten uthan vanck eller list dirigerat på begge

[p. 225] [scan. 259]

1

parters commissarier, deeres medhfölie och courrierer till, i och vedh så

2

och fråhn tractaten, och att begge parterne på bådhe ortarne ähre säkre åå

3

personer, godz, breeff, budh och hvadh meehra till tractaten hörer. Sådane

4

säkre leigder måste giffves begge parternes allierede och correspondenter,

5

som däruthij interessera.

6

17.

7

Om dette alt och på dette slaget haffver her Salvius att communicera medh

8

Frantzösiske ambassadeuren, förfahra hans meeningh öffver ett och annatt,

9

begäre copier aff leigderne, som för een och annan giffne ähre till Cöln,

10

styrckie honom att disponera in antecessum sakerne på sijn sijdha, doch

11

dette alt såsom giorde her Salvius sådant aff sigh sielff, förventandes elliest

12

ordre medh förste aff H:s K:e M:tt. Och så offta ett dubium infaller ded

13

altijdh hijtt remitterandes och lijckväll in substantialibus altijdh gåendes

14

effter ded här förb:tt ståår.

15

18.

16

Belangande den Engelsche i Franckrijke påbegynte och till Hamburg

17

remitterade förbundztractat

35

Gemeint ist das französ.-engl. Vertragsprojekt 1637 Febr. 17, in dem sich die Vertragspartner

36

unter anderem zur Restitution der Pfalz verpflichteten; außerdem sollten auf einer Konferenz

37

in Hamburg Schweden, Dänemark und die Niederlande für ein Bündnis mit dem gleichen Ziele

38

gewonnen werden. Die Bemühungen des zu diesem Zwecke nach Hamburg abgeordneten engl.

39

Gesandten Sir Thomas Roe scheiterten jedoch. Vgl. E. A. Beller und A. Heimer S. 29ff.

40

Zu den Verhandlungen über eine schwedisch-französisch-englische Allianz vgl. auch besonders die

41

ungedruckten Instruktionen für Salvius in Hamburg: 1638 Januar 2/12, Juni 30/Juli 10

42

( Riksregistraturet 1638 fol. 1–4, 631’–635’; die letztgenannte auch als Kopie in

43

Kungl. Concepter). – Über England und die pfälzische Frage vgl. auch Nr. 17 Art. 17

44

und 25 (S. 239f. und [243, 31–33] ).

skall her Salvius flijtigt förnimma och geenom-

18

sökia dess punchter och fundament så och konungen i Franckrijkes censur,

19

intention och consilia; såsom och hvadh Engelandh därmedh söker eller

20

sökt haffver, icke att man icke någorlunda dem skulle kunna gissa och på-

21

finna, män att man måtte gåå säkert och aff andres meeningh och obser-

22

vationer låta sigh informera. Sedhan skall her Salvius, där tillfället sigh låter

23

finna, hooss dee Engliske ministris, eenkannerligen agenten her Averie

45

Jos. Averie, englischer Resident in Hamburg.

24

fordra ett exemplar aff förbundzpunchterne, på ded man kan våra commis-

25

sarier hädhaneffter rätt instruera. Eliest skall han emoott dee Engelske

26

tiänare tesmoignere synnerligh affection till den alliancen, så vijdha man

27

henne in genere kan döma; och där man får veeta dess fundament, varder

28

man härifrån straxt dijtt öffverskickandes commissarier och såsom man intet

29

tvijfflar, ded konungen i Engellandh varder den gemeene saak och sine

30

systersöners sökiandes att restituera och conservera förmedhelst behörlighe

31

requisitis, altså varder man sigh på denne sijdan till alt billigt resolverandes.

32

In summa her Salvius skall alle momenta taga i acht att undvijka och undan-

33

böija affvunden och lijckväll hålle henderne frije, att man må framdeles

34

resolvera ex occasione och temporum rerumque momentis.

[p. 226] [scan. 260]

1

Dette ähr nu alt ded, som vedh denne tijdhernes conjunctur ähr att obser-

2

vera och drijffva, och där någet till bettre underrättelse behöffves och synes

3

vara aff nödhen, skall medh lägenheett fölia och giffves vijdare ordre på.

4

Actum Stokholm den 13. Septemb. Anno 1637.

5

Hennes Konung. M:ttz sampt Sveriges rijkes respective förmyndare och

6

regeringh etc.

7

Gabriel Oxenstierna Clas Flemingh

8

Gustaffsonn S. r. dråttz i r. ammiralens stelle mpria

9

Jacobus De la Gardie

10

S. r. marsk mp.

11

Axell Oxenstierna Gabriel Oxenstiern, frijhärre till

12

S. r. cantzler mp. Mörrby och Lindhålm mp.

13

S. r. skattmästare