Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
536. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1649 Januar 27 / Februar 6
–/ 536 /–
Stockholm 1649 Januar 27 / Februar 6
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 555–556; Eingangsvermerk Münster 1649 Februar
13/23; Druck: Gjörwell II, S. 542–543.
Bestätigung des Briefs vom 6. Januar. Gesundung Axel Oxenstiernas. Beginn des schwedischen
Reichstages. Der durch die Unentschlossenheit Schwedens und der evangelischen Reichsstände
geförderte Hochmut der Feinde, verstärkt noch durch die innerfranzösischen Unruhen. Rat, je-
derzeit Friedensliebe zu bezeugen, aber hinsichtlich des Austauschs der Ratifikationen, der Ab-
dankung der Armee und der Rückgabe der Festungen äußerste Zurückhaltung zu üben, da der
durch seine Werbungen gestärkte Feind im Frühjahr vermutlich gegen Schweden aktiv werden
dürfte.
Din schrijffvelse aff den 6. huius kom mig med posten i förgåår tillhandha,
aff hvilken jag med hugned förnimmer Din och Din käre hustrus välmåge
och contentament aff andre. Gudh continuere och erholle ded så länge och
ini begges Eder höge ålder och välsigne Eder i alle motte. Min och min hus-
trus , Din moders, tilståndh och lägenheet ähr effecten aff ålderdomen, ded
ähr svag- och skröpligheet, och intet stoort mehra till at botha i denne verl-
dhen , uthan vij haffve billigt at förventa vederqvickelse och hugned i den
tilkommande. Men så haffver ded sig dogh något med mig bettrat sedhan
nyåhred, så at fast jag ähn icke ähr såå stark at gåå uth eller göra mitt embete,
lijkväl kan vara uppe och taga mitt i acht. Huru Gudh frambdeles disponerar
däruthij, ded ståår till honom.
Vår rijkesdag här ähr begynt och drijffves opå efter lägenheeten. Och kan jag
för denne gong intet mehra röra härom, sparandes ded öffrige til frambettre,
när något remarquabelt ähr passerat.
Jag förnimmer uthur Din och Din colleges schrijffvelse till Hennes Kungliga
Majestät, at ded ståår misligt medh instrumentorum pacis ratificationum
uthvexling, så och om fredhens execution in puncto amnistiae et gravami-
num . Så merker jag och, at Keijsaren intet dankar aff, men stärker sin armee,
dedsamme churfursten aff Beijern. Och vendes idell kåle excuser in. At nu vår
och de evangeliskes irresolution förorsakar fiendens hogmod och gör oss be-
queme at bedragas, serdeles efter Frankrijkes turber och motus giffve dem
mod, ded kommer mig intet selffsynt före. Vore fuller gott, att man sig i
begynnelsen och alt sedhan något bettre hadhe föreseet och öffverväget våre
vederpartens vaanliga konster och däruthur lärt sig achta såsom en piscator
qui ictu sapit. Men efter orden mehra gella ähn skääl och förfarenheet, så ähr
intet at undra ded så gåår till. Käre son! Kungliga Majestätz breff giffva uth-
slaget ded Du haffver at följa. Men såframpt mine tankar icke löpa däremot,
så hölle jag före, at man fuller i alt med orden och, såframpt alvar funnes hoos
fienden, i gerningen bevijser sin fredzbegärligheet, men aldrig troor dem en
ordh, uthan så medh ratificationernes uthvexling, som medh armeerne och
quartererne och festningars retention allting så ansteller, som skulle våre trac-
tater lijten effect nåå. Jag befarer mig, at fiendhen, sedhan han sig recruterat
och stärkt hafver och åhrstijdhen tillåther, betalar oss vår godtroheet och alt
för stoore begärligheet till fredh. Gudh vände all olycka aff och giffve Eder
och dem våre godhe och helsosame consilia. Han ähr och den jag Dig och
Din käre hustru befaler till lijff och själ.