Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
449. Königin Christina an Pfalzgraf Carl Gustav Stockholm 1648 November 22/Dezember 2
–/ 449 /–
Stockholm 1648 November 22/Dezember 2
Ausf.: Stegeborg Slg. II: A, E 124, unfol. = Druckvorlage; Kopie: RR (sv) fol. 342–352’.
Billigung des Friedensvertrages. Ratifikation und Waffenstillstand. Mahnung zur Vorsicht bei
Abdankungen und Rückgabe der Festungen vor den Ratifikationen des Vertrags. Auftrag an Gu-
staf Hansson zur näheren Unterrichtung des Pfalzgrafen Carl Gustav, 1. über den Plan zur
Abdankung der Soldateska und 2. den Erhalt von acht Regimentern Infanterie in schwedischen
Diensten. Hoffnung auf eine Beruhigung der polnischen Verhältnisse nach der Königswahl sowie
Abwehr der Kosaken und Tataren. Notwendige Vorsorge, daß nicht andere Mächte sich der
Schwäche Polens bedienen, aber Zurückhaltung Schwedens, um nicht in die Wirren verwickelt
zu werden. Wachsamkeit, aber freundliche Haltung gegenüber dem neuen König und den polni-
schen Ständen. Räumungen der deutschen Festungen von den Alpen anfangend bis zur Küste.
Zusammenhaltung der Armee, um notfalls in Polen eingreifen zu können. Bitte, in allen diesen
Angelegenheiten strenges Stillschweigen zu wahren.
Effter genom Gudz dens aldrahögstes milde skickelse och behagh såvijda
medh våre långsame fredztractater i Osnabrügge kommet är, at een almän
fredh i Tysklandh emellan alle krigande partierne den 14. Octobris är sluten
till vår och flere principalers ratification och oss pacis instrumentummed är
tillsändt, hvilket vij hafve genomläset, befunnet effter deene tijdz lägenheet
gott och tilldrägeliget, önskandes af Gudh till alt lycko och välsignelse, och
sändt det ratificeradt tilbakars till våre fulmächtige i rättan tijdh och rum at
förväxlas, dermedh at betyga vår fredzbegärigheet och åstundan, såsom och
icke at finnas i nogon motto skyldigh till nogon yttermehre förvir- eller
irringh, uthan mycket mehre at gifva andre orsaker och anledningh till vän-
skap och fredlige tanckar. Så aldenstundh nu såvijda kommet är, efftersom vij
inthet tvifle, at Eders Kärlighet ju derom ähr förständigat af våre fullmächtige
legater i Osnabrügge, ty förmodhe vij ochså, at Eders Kärlighet effter undfån-
gen notification hafver medh feltmarskalcken och flere sine underhafvande
generaler anstält i armeen och garnisonerne een sådan förordningh, så och
medh fiendens generaler aftalt, at all hostilitet är instält å både sijdor och våre
armeer och soldatesca medh säkre och torfftige quarteer försedd, tilldes rati-
ficationerne är förväxlade, dee uthlofvadhe contante peningarne af 1 800 000
Rijkzdaler erlagde, dee 1 200 000 Riksdaler adsigneradhe och hvadh till af-
danckningzbefordringen kräfvelse skaffat tillhanda. Så endogh oss icke vitter-
ligit är, huruledes fienden sigh häremoot förholler, och förrige exempla och
göre åhugsefulle och tvetanckige, så at vij fördenskuldh bäre till Eders Kärlig-
het det förtroende och härmedh vele påminte och förmahnat hafva, at gå i alt
vahrsampt, conservere armeen och platzarne i vår devotion och icke tillstädia
i armeen eller hoos soldatescan nogot till vårt praeiudicium, förrän friden å
alle sijdor är ratificeradt. Och sedan at alt ex praescripto pactorum, såväll å
fiendens som å vår sijdho, pari passu må executeres, uthi alt corresponderan-
des medh våre plenipotentiarier i Osnabrügge, på det icke nogot af dem våre
och åå vår sijdho må begåås emoot aftaal, och at fienden å sin sijdho må i lijka
måtto holles till sin löffte och plicht och altså alt förfångh i tijdh undanböijas.
Hvadh vijdare här hoos är till at ihugkomma, det hafver Eders Kärlighet bäst
at förfahra och sij uthur sjelfve fördraget, såsom Eders Kärlighet deraf uthan
tvifvell hafver undfånget copie eller sigh den kan gifva låthe, och om resten
låte sigh underrätte af våre plenipotentiarier i Osnabrügge.
Men effter oss nogre ehrenden äre uthur fredzfördraget infalne, som synes nu
eenkannerligen at moste tagas i acht, och ingen annan kan förrätta till vår
tjenst än Eders Kärlighet medh feltmarskalcken och flere sine underhafvande
generaler, ty hafve vij funnet nödigt, medh denne vår skrifvelsse att under-
rätta Eders Kärlighet derom. Och derjämbte committeradt och förtrodt vår
härtill medh legationen brukade secretario Gustaff Hansson, att effter inle-
fvererat instrumento pacis ratificatae och medh våre plenipotentiarier hafde
communication begifva sigh till Eders Kärlighet, öfverantvarda denne vår
skrifvelsse och des inneholdh, effter våre ord egentligen förklara uthi det,
som kunde behöfva nogon uthtydningh.
Det första är soldatescans affdanckningh och betalningh och hvadh der hoos
kommer i betänckiande. Vij sij fuller att, der freden på alle sijdor blifve stad-
fäst och hollen, det soldatescan till häst och foot moste afdanckas och conten-
teras , efftersom vij vedh denne tijdh icke nogon annan oppenbahr fiende
hafve. Vij hafve och, så mycket giörliget varit, hafver och till att nåå hoos
Romerske Rijkes ständerne anhollet och erhollet, at 5 millioner
afbetalningh är bevilliat vordet: 1 800 000 Rijkzdaler i contant at lefverera
strax a ratificata pace, 1 200 000 Riksdaler per adsignation och rästen på för-
säkringh effter nogon tijdh, som pacterne uthvise. Huru dette nu holles och
effterkommes, det ställe vij till dem, men icke annars ähn såsom förlåtandes
oss deropå, moste vij lijckväll fatta våre tanckar och disposition, så at det kan
gåå uth, räckia till och salvera vår credit hoos soldatescan som andre interes-
senter . Våre plenipotentiarier i Osnabrügge tillijka medh vår krigzpraesident
Esken hafve i Osnabrugge dette ehrende öfverlagdt och gjordt deropå ett
förslagh och oss det communicerat, hvilcket vij hafve öfversedt och det något
här och där förandrat, alt till den ände, at det kunde räckia till och salvere oss
och vårt rijke medh soldatescans gode contento ifrån dette långsame besvär-
lige krigetz last och tunga. Vij skicke härmedh Eders Kärlighet samma vårt
förslagh här innelycht och begäre, såsom och tilltroo Eders Kärlighet, att
Eders Kärlighet tager dette ehrendet i ett gott och noga betänckiandhe, öfver-
lägger det medh feltmarskalcken och generalen af Svenske militien, grefve
Magnus, sedan medh generaltygemästaren Arfvedh Wittenberg och Esken,
och såframpt det sigh låter practicera, at Eders Kärlighet då soldatescans con-
tentement dereffter vidh afdanckningen anställer. Om nu Eders Kärlighet
funno gott och saken tilldrägeliget, så och feltmarskalcksleutenanten Königz-
marck deruthinnan raisonabel och i alla måtto oss och vår estat så affectione-
radt , som vij hoppes och honom tilltroo, at man af honom deruthinnan adsi-
stence förmoda kunde, då ställe vij Eders Kärlighet heem, at njuta och bruka
hans rådh och communication. Dette är allenast vår intention, at vij gerne sij
soldatescan och dee oss tjent hafve, contenterat och vår så och rijckzens credit
hoos soldatescan erhollen och bevarat. Men effter vij högeligen genom dette
kriget äre graveradhe på åthskillige ohrter i Tysklandh till krigetz uthför-
ningh geldh gjorde, och behöfves ännu mycket till afförslen, så och deres som
qvarr blifva inrätningh, ty skedde oss och rijcket af Eders Kärlighet och våre
hoos Eders Kärlighet stadde generaler een stoor tjenst, den vij medh nåder
skulle optaga, om Eders Kärlighet och dee andre medh flijt derhän arbetade,
at vårt förslagh motte erholles och executeres, så och effter skedd contente-
ment een deel till geldens och dee andre importante ehrendens förrätningh
blifva eröfrade. Vij vele icke dette Eders Kärlighet föreskrifva såsom een or-
dre och befalningh, mycket mehre lämbnandes alt i Eders Kärlighets disposi-
tion och till des bijhafvandes rådh och gottfinnandhe, hafvandes förnämbligst
vårt öga på soldatescans, som oss så väll tjent hafver, gode nöije och conten-
tement . Men effter vij väll vete, at vedh uthdelningen så blifva rijka deraf och
dispositionen, när han rätt fathes, at kunne mycket importera oss, ty vele vij
Eders Kärlighet dette ehrendet fliteligen hafve recommenderat, och tilltroo
Eders Kärlighet sampt des bijhafvande generaler, at låte sigh i dette ehrendet
vår och rijckzens tjenst vara befalat, och ju mehre och bättre till vårt gagn och
bästa Eders Kärlighet kan uthur desse hjelper och uthlofvade peningar profi-
tera , uthan nogon discredit hoos soldatescan, ju större tjenst skeer oss, och
vele vij det veta emoot Eders Kärlighet och dem andre igen at förskylla,
åstundandes, at Eders Kärlighet medh förste oss sine tanckar och hvadh vij
skole hafve at förmoda, ville optäckia och förständiga.
Det andre ehrende är: Att endogh vij icke kunne beholla i vår tjenst all ar-
meen och hele soldatescan, som oss härtill tjent hafver, så sågo vij lickväll
gerne, at af infanteriedt samblades och söcktes dee bäste karlar så i officerer
som gemene soldater till otta regementer à 8 compagnier complette (vårt lijf-
regemente inräcknadh och till 8 compagnier reducerat) hvilcke vij sedhan
achtade at erholla i vår perpetuelle tjenst. Lijfregementet här i Sverige, fem
regementer i Pomern, Wismar och Brehmen sampt Verden, och tu regemen-
ten i Lijfflandh. Att draga deste bättre vårt Svenske militie heem och bollan-
des dem andre altijdh i beredskap, hvarföre är vår villje och begäran, att Eders
Kärlighet dette medh feltmarskalcken och grefve Magnus öfverlägger och se-
dan oprättar oss förbemälte otta regemente till foot aff dem bäste och valean-
teste officerer och soldater, som till vår tjenst lust hafve, och dem hafve i
beredskap, till att förläggia dem framdeles dijt vij dem förordnandes vardhe.
Till ett förslagh sände vij ochså våre tanckar häröfver till Eders Kärlighet
allenast till att sij intentionen, som sigh dogh framdeles ex occasione låter
förandra till skähl och vår tjenst. Om nu till uprättningh af desse regementer
nogre nye värfningzpeningar behöfdes, det Eders Kärlighet där in loco hafver
bäst at dijudicera, så kan det vidh lägenheet och effter billigt aftaall skee, och
dee uthur förbemälte peningesumma tagas och deropå användas.
Den Polniske rörelsen och irringen, som dette åhret är infallen och än på-
ståår , för oss fuller nogot perplex, icke vetandes huru och hvarthän den vill
uthslå. Inthet bekymbre vij oss öfver een fremmad saak. Eij heller hafve vij
hugh at blanda oss deruthi, mycket mindre at bryta nogon artickel i stille-
ståndet . Uthan der deres stat och chrono kan bestå på sigh sjelf, det befarande
onda ifrån dem afvändes, deres nye konungh, som dee välljandes varde, åther
sammanfoga och förbinda deres åthskilde sinnen och ledemöther och läckia
deres och chronans märckelige såår, så och anten medh godho eller ondo
dämpa Cossakernes och Tartarnes infall, såväll som i tijdh förekomma, at
Turken eller Romerske Keijsaren heller Muskoviten sigh dette tillfälle icke
motte betjäna och nyttja, till att skillja chronan och des ständer åth, bemästra
sigh dem eller anrätta så starcke partier deruthi, at man det sedhan inthet
skulle kunne redressera heller förekomma. Der nu altsåledes kan komma till-
rätta , och vij altså njuta stilleståndet och des effect uthan nogot vårt förfångh
eller osäkerheet, det sij vij helst och åstunde inthet at hafva nogon deel i deres
uplop eller oenigheet. Holla och därföre, at tilldes man sijr, huru alt vill falla,
eenkannerligen sedhen vaaldagen är förbij och förmodeligen vahlet förrättat,
om det och nogot till förbättringh giörandes varder, ty ähre vij sjelfve resol-
veradhe , at imidlertijdh holla oss stilla och afsij uthslaget, och vele at våre
tjänare så een som annan, som nogot hafver at commendere å våre vägnar i
negden, att dee sigh och på samme sätt förholla och häreffter rätta skole .
Men effter denne saken sijr nogot fahrligt uthi och der hon icke af dem sjelf
anten medh rådh heller vällfattade vapn stilles itijdh, kan der mycket ondt för
dem upväxa och fräta longt kringh sigh, draga om deres egen ruin och flere i
spelet, så och sättia naborne, eenkannerligen oss, i osäkerheet, fahra och
kanskee krigh och fegde, förrän vij äre der betänckte opå. Ty finne vij nödigt
och helsosampt, at fuller icke mootvilligen mengia oss deruthi, men dogh
hafva ett vakande öga på det som der passerar, och det itijdh mädan res är
integra.
Vij hafve fuller för nogon tijdh sedhan skrefvet ständerne till och recommen-
derat dem i kongevahlet våre frender, printz Johan Casimir och printz Carll
Ferdinand, ställandes personalia i deres sköön och election. Hafve och på-
mindt dem om perpetuele fredztractatens reassumption och medh förbemälte
våre breff och vijdare instruction öfverskickat vår secreterare Lars Canther-
steen . Copier af brefven äre här inneslutne till Eders Kärlighetz bättre infor-
mation . Huru nu det ene och andre aflöper, såsom och hvadh krafft och
värckan det nye kongevahlet fåår, det hafver man at afvänta och afsij. Alle-
nast dette vele vij Eders Kärlighet här hoos och lijkasom föruth påmint och
underrättat hafva om vår villje och intention, som är, at Eders Kärlighet vidh
dette Polniske tillståndet ville fatha et starckt öga och flitigh inspection på
Polniske staten och des consilia, förehafvande, lycko och olycko. Sedhan på
deres grannars, som äre förnembligst Turckiske keijsarens, Muskovitens,
princens af Sibenburgens och förnämbligst på Romerske Keijsarens och des
adhaeranters eller generalernes desseiner och actioner. Sidst på deres fienders,
som vidh denne tijden hafve oprördt och förvirrat staten, nembligen på Cos-
sackernes och Tarternes framgångh heller undertryck, stadige resolution eller
ostadigheet, samdrächt- heller oenigheet. Och efftersom Eders Kärlighet sijr
sakerne löpa lyckeligen heller olyckeligen för Polniske staten, sedhan at der
inge, fåå eller månge mängias uthi, dereffter formera sine consilia och vårt
interesse. Finner Eders Kärlighet det nye konungevahlet få den effect, at sta-
ten redresseres och at dee på begynte motus stillas igen, det vare sigh till
fullkombligh bättringh heller icke, då ville Eders Kärlighet å våre vägnar
betyga emoot Polniske konungen och ständerne (när tillfälle gifves, men icke
sökes), at det oss kärt är, at dee uthur denne fahrligheten sigh väll snoo och
uthreda kunne, önskandes dem vijdare lycka och fortgångh, på det vänskapen
emellan oss och rijken deste stadigare erholles och in perpetuum stadfästas
kunde. Men skulle Eders Kärlighet befinna continuation af förvirringen i
deres stat, och den så stoor, at dee anten gingo sjelfve i store partier, heller
drogo medh villje inn anten Muskoviten, heller eenkannerligen Romerske
Keijsaren, det skee directe heller indirecte, eller at confusionen så stoor till-
vuxe i Pålandh, at grannerne kunde betjäna sigh af den occasionen och under
hvariehanda praetext föra sine vapn derinn, som på sidstone annorlunda in-
thet kunde än till een distraction, dismembration eller total ruin af den Pol-
niske staten uthslå; på desse och deslijka fall, dem Eders Kärlighet flitigt ville
observere, rett döma och taga i acht, vele vij, at Eders Kärlighet nyttjar alle
tillfällen, at insinuera vår affection och godhe benägenheet till Pålniske ko-
nungen och ständerne eller till det förnämbst partiet, så och till deres conser-
vation . Och der dee vore benägne, at förena dee strider och misshelligheter,
som ännu få restera emellan oss och Pålniske konungarne och chronan och
deruthinnan göre oss contentement, skulle dee inge bättre och redeligare
grannar åstunda, så i moot- som medhgångh. Der nu Eders Kärlighet medh
generale contestationer befunne nogon benägenheet hoos dem, och dee skulle
mentionera om nogon adsistence uthi folck, så vill Eders Kärlighet gifva dem
godh förtröstningh, som den der veet vår intention och benägenheet, allenast
lofvandes dem at vele holla all tingh färdigt och recommendere oss saken,
inthet tviflandes på favorabel resolution, hvilcken dee medh förste bekomma
skulle. Och vore gott, at Eders Kärlighet oss derom oförtöfvat underrättade
till vår bättre undervijsningh itijdh, då vij oss så mycket beqvämare förklara
kunne.
Imidlertijdh ville Eders Kärlighet vedh krigzfolckets afdanckningh och mä-
dan dee occuperadhe platzarne blifva restitueradhe, iusto, såsom vij hoppas,
ordine begynnandes vidh Alperne och längst borta och sackandes sigh nede-
råth sjökanten, at Eders Kärlighet derföre drager kernan af sine underhaf-
vande armeer nederåth Slesien och inni Öfversaxen, så och ett stycke i Neder-
saxen , at oppeholla kraffterne af armeerne, hvar icke i momtalet, dogh i qua-
liteten och dygden intill våhren så när tillsammans, at på nödfall den kan
conjungeres och föres ini Pålandh, der det så antränger, heller blifver af dem
söckt och påfordrat.
Dette alt skulle fuller nogot particularius beskrifvas, men aldenstudh inthet
slut af oss deruthinnan är gjordt, icke finne vij heller tillståndtet sådant, at vij
deropå nogot sluta kunne, mycket mindre att vij Eders Kärlighet skulle
kunne befahla cathegorice, hvadh giöras skall. Ty hafve vij saken såvijda i
förtrogenheet och medh tystheet Eders Kärlighet velat optäcke tillijka medh
våre ahnlägenheter, interesse och betänckiande, och gifva dem ahn hoos
Eders Kärlighet, såsom den der nu i Tysklandh förer våre vapn, at bättre i
negden efftertänckia, och der tillfället sigh angifver, alt dirigera till tijdigh
execution. Skulle och nogot oförmodeliget tilldraga, at då Eders Kärlighet
måtte veta vår intention och åthminstone holla rem in integro, tilldes vår vij-
dare förklaringh motte inkomma. Dette alt ville Eders Kärlighet holla hoos
sigh och medh ingen annan än feltmarskalcken och grefve Magnus under
samma tystheets caution communicera. Kommer oss sjelfve ifrån andre ohrter
nogot vijdare härom före, skall Eders Kärlighet itijdh blifva underrättat.