Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
341. Salvius an Johan Oxenstierna Osnabrück 1648 August 18/28
–/ 341 /–
Osnabrück 1648 August 18/28
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II; Eingangsvermerk Wismar 1648 August 24/September 3.
Angebot Serviens, das Elsaß als Reichslehen zu nehmen. Bisher keine Gespräche über den Assi-
stenzpunkt . Wahrscheinliches Verbleiben der schwedischen Armee in Deutschland über den Win-
ter . Drängen Lambergs auf Freilassung des Obristen Gordon. Gespräch Salvius’ mit Krane. Ver-
langen der Stände auf Hinterlegung eines versiegelten Vertragsexemplars beim Mainzer Direkto-
rium . Protest Serviens gegen die Abreise Gustaf Hanssons mit der Ratifikation, weshalb eine
andere Abschrift geschickt wird, mit Rücksicht auf den Wunsch der Königin, die Freundschaft
mit Frankreich zu erhalten. Dank der Reichsstände für Salvius’ Vermittlung bei Servien. Ihr
Beteuern, mit dem Vertrag, mit Ausnahme des Assistenzpunkts, so gut wie fertig zu sein. Unbil-
liges Verlangen Serviens auf Aufnahme einer Klausel in den Vertrag, wonach Bestimmungen des
schwedischen Vertrages, die der französischen Satisfaktion widersprechen, ungültig sein sollen.
Vorschlag Salvius’, solche Punkte in einen Nebenrezeß aufzunehmen. Weigerung Serviens, vor
Austausch der Ratifikationen auf die Kontributionen zu verzichten.
Hvadh til i tidzdags här är förelupet, synes af relationen. Sedan hafver greff
Servien offererat, at taga Elsas til feudum. Thermedh blefve monga controver-
sier afhulpne om immediatis et feudatariis. Ständernes declaration ärne the
sända immediate til kungen i Franckrijke, men icke förän moot thet Gallicum
instrumentum skal underskrifvas. Om assistenspuncten är än inthet vist
handlat. Och lärer fuller, alt moste till Münster. Innelagda tijdende fick Ser-
vien idagh frå Munster. Han är öffver motton gladh theröffver. Holler thet
för vist och sant. C’est un grand coup! Thet synes lijkt, at vår armée blifver i
Tyskland öffver vintern.
Annat är här inthet förelupet, som meriterar skrifva. Alt går mächtog long-
sampt till. Greff Lamberg holler mächtog ting ahn, at öffversten Gordon
motte löössgifvas. Igår var jagh hoos Crane. Ständerne nogre begäre, at in-
strumentum pacis authenticum motte i pappeer försegles och hoos directo-
rium deponeras. Crane ville inthet, förän the Münsterische ständerne ock
consentere thertill. Servien opponerar sigh så högt moot Gustaff Hanssons
reesa medh ratificationen, at jagh hafver ännu icke torts försändan. Doch
sände jagh sidst ett annat collationerat instrument sampt formen på ratifica-
tionen . Jagh seer af Kunglige Majestäts breef, at Hennes Majestät vil ändeli-
gen bijbeholla Frankrijkes affection.
På timan var åter een deputation hoos migh af alle collegiis, tackede för den
interposition, som jagh hade härtil inlagt hoos herr Servien. Sade, sigh vara
mäst richtige medh instrumento Gallico, undantagandes assistenspuncten
(theri the begärte mijn meening om ett temperament) och een clausul i execu-
tionsartikeln , han vil therin hafva, si quid in instrumento Suedico reperitur
quod Gallicae satisfactioni directe vel indirecte praeiudicat, id pro nullo et
irrito declaratum esto. Denne clausul synes både oss och ständerne schimpflig
och praejudicerlig, at Gallicum skull declarera vårt instrument in parte vel
toto nullum. Så är hon ock så general, at therunder motte myket förbärgas.
Altså meente jagh, thet vara bäst, Servien sådant i en nebenrecess specifice-
rade , quod status approbarunt. Så myket herr Servien hafver mig sagt, skal
thet var 1. titulus landgraviatus Alsatiae. 2. in primo articulo rex catholicus.
3. Mompelgart. 4. Sarbruck wegen Lotthringen. 5. Vinstingen. Therom jagh
vil nu tala vidh honom. Han vil elljest icke cedera contributionerne ante rati-
habitionum commutationes. Om assistenspuncten vele the imorgon handla.
Detta är alt, hvad jagh denne gången hafver kunnat advisera.
PS: Sedan Gustaf Hansson var helst affärdat, sände greve Servien herr Schäfer
och herr Croißich til migh, bedjandes för alt thet heeligt är, at ännu nogot
inneholla medh afsändingen, ja hotande, at holla subsidierne tilbaka. Oahn-
sedt jagh hade nu stort betänkiande thertil, så moste jagh doch hollan ännu
ett pahr dagar, tilthes man får see, hvartuth thet vil. Han hafver nu skriftligen
begärt Elsas till lähn. Thermedh falla en hoop difficulteter. Men effter ius
dioecesanum på the tree stifterne Toul, Metz och Verdun sträcker sigh på en
hoop furstendömer och grefskap uthan bemälte stifter och her Servien vil
äfven så vidt extendera ius superioritatis Gallicae, så opponera sigh ständerne,
icke villjandes mehra inrymman, att Gallia i 100 åhr haft hafver och cum iure
supremi dominii. Härvidh står saken.