Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
188. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 März 20/30
–/ 188 / [ 208 ]
Osnabrück 1648 März 20/30
Ausf.: DG 12 fol. 475–483; Eingangsvermerk Stockholm 1648 April 6/16; Druck: ST VI.1,
S. 277–283.
Unterzeichnung des Artikels betreffend die Gravamina. Streit um die Oberhoheit über Erfurt.
Scheitern des Planes, die schwedischen Satisfaktionen gleichzeitig mit der bayerisch-pfälzischen
Frage zum Abschluß zu bringen und der zur Überwindung der Schwierigkeiten vorgeschlagene
Kompromiß. Hessische Satisfaktionen. Mecklenburgische, holsteinische und pfälzische Fragen.
Gleichzeitige Abhandlung der hessischen, pfälzischen Probleme, der schwedischen Satisfaktionen
sowie der Amnestie für die aus Böhmen und den Erbländern stammenden Offiziere und Beamte
Schwedens. Verfahrensfragen. Ausschluß der Abtei Hersfeld aus den hessischen Satisfaktionen.
Beilegung der Streitigkeiten zwischen den hessischen Linien Kassel und Darmstadt. Bestätigung
der sächsischen und brandenburgischen Hausgesetze. Majoritätsprivileg für den Sohn der Land-
gräfin von Hessen. Strittige Rechte von Hessen und Sachsen in Hersfeld. Berechtigung der hessi-
schen Satisfaktion, da auch Bayern diese erhält. Demolierung der Festungen. Sachsen- lauenburgi-
scher Protest gegen die Abtretung des Amtes Sachsenhagen. Hinhaltende Taktik der Kaiserlichen
bei den Verhandlungen über den Artikel Tandem etc. Rat der kaiserlichen Gesandten an Hessen,
sich lieber der Freundschaft des Kaisers zu versichern, als sich feindlich gegen ihn zu stellen, da
die hessischen Rechtspositionen auf schwachen Füßen stehen. Vertretung des hessischen Stand-
punktes durch Schweden. Ausdehnung der Amnestie auf Böhmen und die Erbländer sowie deren
Bindung an das Contentement der Soldateska, die jedoch von den Kaiserlichen geleugnet wird.
Beschwerden der evangelischen Stände über die Verzögerung der Verhandlungen. Evangelische
Resolution wegen der Reformierten. Eintreffen eines Vertreters der böhmischen Exulanten.
Schreiben aus Kassel. Wulfraths Absendung an Wrangel. – PS. Zurückstellung des § Tandem etc.
Bereitschaft der Kaiserlichen zu Gesprächen über die Soldateska. Bitte um königliche Resolution,
wie weit auf der Restitution der aus den Erbländern stammenden Offiziere zu bestehen sei. –
Persönliche Angelegenheiten Johan Oxenstiernas.
Med de käijserlige gesandterne hafve vij i desse nyss förflutne otta dagar 3
gånger varit tillsammans och i förste conferencen bracht articulum gravami-
num , som han hoos vårt nästförre breef öfverskickade till sådan underskrifft,
som af littera A ähr att see.
De Churmeintziske och Sachssen-Altenburgiske igenhämptade då åter
mundteligen emot hvarandre deres tillförende skrifftelig gjorde protestation
om iure superioritatis öfver Erffurt
Kurmainz legte am 8./18. März 1648 schriftlichen Protest ein ( Meiern V S. 541 f.), Thumbs-
hirn am selben Tage eine Reprotestation ( ebd. S. 542f.).
Vij förmodade fuller och hade gierna sedt, at aequivalenterne, såssom itt
stycke af Eders Kongliga Maijestättz satisfaction, hade effter afftalet tillijka
kunnat blifva underskrefne, men ehuruväl de käijserlige för deres perssoner
tesmoignerade sig intet betänckiande hafva dertill, lade sig lichväl den Bey-
erske gesandten deremot och opviglade de catholiske ständerne med sigh, eff-
ter vij, för de orsaken, som för detta ähre berättade, intet kunde förstå till den
Pfaltziske sakens subsignation . Vij gofve fuller vår mundtlige parole ifrå oss,
att oansedt samme Pfaltziske eller Beyerske sak var accorderat emillan de
Frantzöske plenipotentiarierne och oss, man fuller kunde hafva orsak för det,
som sedan ähr fallit i vägen, at intet simpliciter blifva dervidh, ville doch
lichväl, när man komme dertill, så låta finna oss deri, at churfürsten skulle
deraf få contento, oachtandes att Brandenburg, Neuburg och flera prote-
sterade deremot för deres interesse skuld, men med den condition, om han
hjelper de andre saker, som ähn restera uthi tractaten, till ett gott uthslag.
Men detta ville de ähndå intet låta seija sigh, och blef altså derföre den aequi-
valenternes generale subscription tillbakars. De som deruthi interessera, i syn-
nerhet Brandenburgerne och Brunssvijkerne, Meckelburgern, ähr intet här,
hafva icke desto mindre sedan varit sorgfälliga, att och få deres försäkrade,
och effter det intet annors kunde skee, hafva de öfvertalat de Beyerske, at ad
interim låta nöija sigh dermed, att ständerne sin emillan tecknade under caus-
sam Palatinam, på det de och lijkaså måtte få meehrbemälte aequivalenter,
enkannerlig af de catholiske, om hvilka de tvijkade, bekräfftade. Dermed de
så acquiescera, tilldess den Hessiske saken blifver klar, då subscriptionen af
oss och skall gå för sigh.
Huru och på hvad foot offtaberörde aequivalenter såväl som det Mecklenbur-
giske och hertig Friederichs af Holstein sampt den Pfaltziske saken ähre rät-
tade , vijsar bijlagorne under litterae B, C, D, E, F.
Derpå hafve vij, till att incaminera handeln om landtgrefvinnans Furstliga
Nådes sak, öfvergifvit dem käijserlige på hennes gesandters vegner een sådan
skrifft , som littera G inneholler. Sedan hafve vij uthi residentens La Cours
närvaru hollit med bemälte gesandter een concert deröfver och dervid afftalt
1. ratione ordinis, att samma sak vore att sättia emot den Pfaltziske, den ena
såssom chronornes och den andre Käijsarens allierades, och att Eders Kung-
liga Majestättz soldatescas contentement skulle al pari med § om offician-
terne uhr Behmen och Erfländerne afhandlas; 2. ratione modi, att tractaten
deröfver skulle föras in praesentia ordinum Imperii på lijka sätt, som härtill
med det förrige ähr skedt, doch så att man intet skulle tillstädia ständerne, att
de effter deres godtyckio handterade värket, som de hade gjordt i commun
Rijkzsakerne; 3. ratione materiae vore att stå på det, som för itt åhr sedan
ungefär, när greef Trautmansdorff var här, blef bevilljat och offererat; men
der man 4. quoad formam deri funne någon svårhet, då kunde man deri tillåta
någon ändring. In § 1 vore epitheton illustrissima att sättia uth, såssom det
der intet brukades i andre slijka tillfällen uthi instrumento; sedan i fället för
neutralium och Bohemici, på hvilke de käijserlige critiserade det förre, sås-
som ville Käijsaren intet veeta af någon neutralitet i Rijket, och det senare
såssom odieust, bruka någre andre lämpeligere ord. § 2: Om abtiet Hirsfeldt
vore att transferera till amnestien, såssom det der huus Hessen-Cassell alla-
redo anno 1624 hade hafft i possession och derföre intet proprie hörer till
satisfactionen
Die hessen-kasselischen Deputierten forderten am 8./18. November 1646 die Abtei Hersfeld als
Satisfaktion ( Meiern III S. 755 ), was die Kaiserlichen am 8./18. Februar 1647 bewilligten
( ebd. IV S. 423), jedoch hielten die Hessen-Kasselischen das kaiserliche Angebot nicht für hin-
reichend ( ebd. S. 437); vgl. Art. XV § 2 des schwedischen Vertrages ( Müller S. 66).
§ 3 blefve billigt vid det slaget, som vij jempte de käijserlige deri gjorde för-
ledna sommars i Munster, så att Darmbstatiske linien bekommer (exceptis
patrimonialibus bonis) 5/8 och den Casselske deremot 3/8, eller den förre
10/16 och den senare 6/16 deelar, oansedt landtgraf Jöran intet kunde prae-
tendera någon communion i Marpurg, hvilket landtgrefvinnan doch hade eff-
tergifvit , at uthi sidste particular tractaten i Cassel vinculera honom så myckit
mehra med. Doch kunde man bruka deri den moderationen, at der annorle-
des nu skulle förlijkas i Cassell, chronorne och Käijsaren och motte holla det
angenämbt och låtat så insereras uthi instrumentet .
Uthi § 4 kunde de orden „piae memoriae“, som de käijserlige och stackla på,
lembnas uth. I det öfrige vore att insistera derpå, at de käijserlige alle deruthi
begrepne pacta, så confraternitatis som gentilitia, confirmerade. Circa pactum
Saxonicum moverade de käijserlige ingen difficultet, uthan allenast vid det
Brandeburgiske, hvilket aldrig tillförende aff någon Käijsare var confirmerat,
derföre at man hafver befahrat det, om uhr de andre hussen alle skulle döö
bort och successionen altså komme på itt dera, det samma då blefve förmäch-
tigt och torde opponera sig Käijsaren sampt andre. Det Hanoviske ville de
käijserlige icke heller befatte sig med för Darmbstats skuld. Dee Sachsiske
och Brandenburgiske vorde för erfförbrödringen skull jempte Cassell de förre
behauptandes
Am 16./26. März 1648 forderten die hessen-kasselischen Deputierten die Bestätigung der Erb-
verträge und Aufnahme in das Instrumentum Pacis ( Meiern V S. 614 ). Am 3./13. April d. J.
wurden die Gesandten der erbverbrüderten Häuser deswegen bei den Kaiserlichen vorstellig
( ebd. S. 692).
controversien blifver bijlagd i Cassell; i vidrigit fall vore den lichväl att stå på,
såssom ett högnödigt ting, hvilket öfver etthundrade åhr ähr observerat, och
borde vid macht hollas, såframpt man icke ville vara hvariehanda olägenheet
underkastat. Dy skulle det stötas omkull, då storde de unge foglerne med
tijden kiööra de gamble uhr nästet och giöra dem i deres iure primogeniturae
itt ingreep.
Privilegium maiorennitatis hoppades de Käijsaren intet skulle vägra landt-
grefvinnans Furstliga Nådes son
Hessen-kasselische Postulata vom 16./26. März 1648 ( Meiern V S. 614 ).
Det vore fuller communi lege in Imperio dem vid satt een viss termin af 24
åhr, men effter churfursterne hafva erhollit det på 18, så kunde tillefventyrs
och dette gå an. Om de Sachsiske kunde komma desse begge saker till väga,
då vore at gifva dem förtröstning, at de skole njuta det till godo igen uthi
oppignorationerne, som det husset praetenderar i Hirschfeldt; hvilket doch
stod till särskildt handel, effter landtgrefvinnan hafver ius reluendi.
§ 5 blifver, som han ähr. In § 6 kunde een annan clausula, som Brunssvijkerne
begiära, för dem admitteras. § 7 vore att gifva itt annat nampn, antingen sås-
som itt vederlag för de platzer, som restitueras, eller elljest, allenast man in
effectu erhollo det samma, effter satisfaction vore een lapis offensionis för de
käijserlige. Hvad sjelfve quantum anlangade, hvilket de låto komma på de
600 000 Richzdaler, som af greff Trautmansdorff var föreslagit, såframpt de
strax erlades, vore intet at uthlåta sigh öfver, förähn man de modo solvendi
var assecurerat, och tychtes den vara att rätta derhän, att den, som gifver pen-
ninger , intet skulle gifva hypoteck. Hennes Furstliga Nådes milities contente-
ment kunde in § 8 med god skiäl fordras, effter Beyern detsamma vederfores.
Quoad § 9 vore fortificationernes destruction i de restituerade platzerne att
maintenera. Och effter evangelici status opponera sig ratione religionis, så
ville de tillåta libertatem conscientiae, der de evangeliske ville förmå de käij-
serlige , att gifva effter demolitionen.
Huru hertigen af Sachssen-Lauenburgz fullmechtige hafver protesterat emot
ampt Sassenhagens cession, det finnes under littera H.
Vij hafve så sedermehra de tvenne sidste gånger hafft La Cour med oss hoos
de käijserlige, men icke synnerlig kunnat komma till att negotiera med dem
om sjelfve saken, effter de hafva moverat oss een ny quaestion om ordningen
och vele ändteligen föruth vetta af oss vår definitiff förklaring in § Tandem
etc.; ja så att de fuller i medlare conferencen hade deres skrifftelige resolution
med sigh i den Hessiske saken, hvilken de, när vij dereffter frågade, quasi
nolentes volentes låta sigh märkia vara så fatt, som med greff Trautmansdorff
var accorderat; ville doch ingalunda oss låta få den hender emillan, förähn de
vore försäkrade, hvad vij ville giöra uthi § Tandem etc. Derföre slogo stän-
derne sig åter deremillan; och läte vij det då ankomma på detta expedientet,
att emedan de käijserlige så eenträgit stodo derpå, vij då ungefär opsatt våre
tanckar öfver § Tandem etc. dem evangeliske dem tillstälte, at de tanquam
intermediatores uthvexlade dem emot de käijserlige declaration in causa Has-
siaca , doch med det förord, att de käijserlige skulle bona fide gifva dem äfven
det papperet, som de hade med sigh hoos oss. Detta gick altså för sigh, men
intet finge vij densamma deres förklaring, som de sjelfve sedan bekienne.
Huru vårt project in § Tandem etc. och detta de käijserliges svar uthi Hes-
siske saken lyder, teckes Eders Kungliga Majestätt sig låta föredraga af bijla-
gon under litterae J, K. Vijdere hafver man intet ähn kunnat uthrätta med
dem deri, effter de een väg som annan ähre blefne vid bemälte § ochså att vij
skulle acceptera det, som deri deras sidste excerpto instrumenti häruthi hade
affattat. De hafva derföre, så sjelfve som genom ständerne, gifvit oss att förstå,
det de hade hoppas, vij skulle bättre hafva uthlåtit oss deröfver, men moste
med stoor passion erfahra, at vij absolute ville trängia igenom med vårt förste
uthkast, hvilket obillige anmodande hade drifvit gref Trautmansdorff härifrå;
förandes oss tillsinnes, att vij lätt kunde tänckia, det de intet hade rummare
ordre ähn han. De kunde fuller, om det skulle så giella sig, något så när låta
passera det, som vij in generalibus terminis postulerade, men hade expresse
befallning, att annectera der hoos een exception för Erfländerne. Samma di-
stinction torde de intet låta fahra. Skulle vij vela sättia dem vijdere an derom,
då kunde de intet annat see, ähn at Eders Kungliga Majestätt sökte per indi-
rectum , at evertera och convellera Käijsarens particularstaat, hvilket ofehl-
bahrt innan få åhr lärde skee, der man ville skynda Käijsaren een 30 000 re-
beller i landet. Det vore bättre, man strax intimerade Käijsaren in futurum itt
formalt och oppenbara feigde, hvilket vore erdrägligare att continuera ähnnu
i 20 åhr, ähn låta setta sig denne kapsonen på näsan.
Der man post conclusam pacem intercederade och anhöllo hoos Käijsaren om
någres restitution in particulari, tviflade de intet, at icke dem, som gref Traut-
mansdorff hade gifvit förtröstning om, skole blifva hörde och hjelpte. Men
ähnnu vore intet tempo att tala derom. De moquerade sig och icke lijtet der-
öfver , att icke allenast begge chronorne, uthan och landtgrefvinnan, ville uthi
dette anfächta Käijsaren, der hon doch väntar een sådan ståttlig satisfaction
och nåde af honom och fördenskull borde annorledes anställa sig, ähn så li-
derligen bjuda honom spitzen. Ville Hennes Furstliga Nåde hafva een favora-
bel och villfarig Käijsare in sin sak, då måtte hon låta falla detta olijdlige
postulatum. Det vore skimpflig för chronorne att lijda, det Hennes Furstliga
Nåde ville giöra sig lijka myndig och stoor i reedan med dem. Käijsaren hade
aldrig vägrat huus Cassell sin lycka, ehuruväl det annat hade förtjänt. Bemälte
linie hade icke heller så altz tingz stoor rätt at stå på. Det vore världen kun-
nigt , huru landtgref Wilhelm den sidste var kommen till den landen. Hans
her fader hade under käijserlige confirmation opdragit honom administratio-
nen emedan han ähn lefde
Landgraf Moritz mußte nach dem Einmarsch Tillys in Hessen das Land verlassen und über-
trug seinem Sohn Wilhelm (V.) die Statthalterschaft. Zwar kehrte er noch einmal zurück,
dankte aber unter dem Eindruck des nochmaligen Einmarschs Tillys am 17. März 1627 ab.
Seine letzten Lebensjahre verbrachte er im Konflikt mit seinem Sohn und seiner zweiten Frau
Juliane, die auf seiten Wilhelms stand. Moritz starb verbittert am 15. März 1632 in Eschwege
( Stammtafeln I Taf. 98).
fader, så illa hade han och lönt Käijsaren för den välgerning, att han satte
honom i possessionem. Effter evangeliske ständerne hade gifvit dem vid
handen, att § Tandem etc. skulle jämpte den Hessiske saken blifva afhulpin,
så kunde de intet vijka ifrå ordningen. Det vore intet reputerligit för Käijsa-
ren , att annars negotiera. Han vore principalis pars tractans, kunde intet låta
föreskrifva sigh något för een, som ex accedenti komme dertill.
Vij tychte deremot, att landtgrefvinnans Furstliga Nåde som jämpte chro-
norne förde svärdet i handen och agerade fritt i fält, intet mindre ähn andre
kunde låta betaga sig den frijhet, at tala om sitt tarf. Hennes Furstliga Nåde
hade efvensåväl som chronorne betjänte uhr Erflanden, fast de ähn intet vore
månge, som hon måtte sörja före. Det vore och icke lijtet fremmande för oss,
att de så snöplig hade förklarat sigh i det, som Hennes Furstliga Nåde an-
ginge . Vij hade talt med Hennes Furstliga Nådes gesandter här och rättat det
på så billige fötter, at ingen kunde med fogh gifva Hennes Furstliga Nåde
skulld, som comporterade hon sig in hoc passu annors ähn som raisonabelt
ähr. Effter § Tandem etc. handlar om officialer och hafver altså sui natura een
stoor connexitet med Eders Kungliga Majestättz soldatescas contentement, så
vore bäst man intet trännade den ifrå hvarannan, uthan drefve nu Hessiske
saken emot den Beyerske. Vij hade gjordt Käijsaren till villjes i denne, de
måtte man giöra oss det igen i den förre. Vij sågo intet, hvad poinct d’ hon-
neur de käijserlige skulle kunna mäta sig deraf, om den sålänge uthstältes.
Det ena kunde på det fallet aflähna det andre, och skulle månge af Behm- och
Erfländiske, der de hade hopp, att få någon anseenlig satisfaction ibland mili-
tiens aflöning, intet så stort stå på deres restitution. Men e contraire vore det
een sak af större consideration för oss, at man skulle så aldeles gifva bort
deres timmelige vällfärd och connivera dertill, att de saltem quoad corpus
men intet quoad fortunas et animum blefve restituerade. Skulle det vara een
general och olimiterat amnestia, så rijmade det sigh illa, at man ville deri
bruka een restriction och icke låta den extenderas på Behmen och Erflän-
derne medh. Det skulle förorsaka een stoor oreda i Eders Kungliga Majestättz
armeer, der desse, som hafva något lijff och blod i hopp att få något af sitt
igen, skulle höra sigh vara förlåtne. Andre som tjena, skulle deraf taga exem-
pell och kan skee der öfvergåå till fahrlige och desperate consilia; och vorde
intet feelandes, att icke de malcontente instigerade och reeta dem till vägz
med sigh. Punctum executionis kunde intet inrättas, som han bör vara, förähn
soldatescan blifvit contenterat, effter det till een stoor deel hafver sitt funda-
ment deri. Det gåå elljest sådana discurser i mjugg, som icke obilligt af oss
appraehenderas, och giör oss sky, att låta handeln om soldatescan längre sät-
tias tillbakars. Det ähr itt partij, som låter sigh lyda, att man intet bör tala om
henne, förähn alt annat ähr färdigt, och skulle man då intet kunna blifva rich-
tig dermedh, då vore intet fördenskull att continuera kriget. Men alle desse
argument kunde intet giella hoos de käijserlige, som bjuda till att behauptat,
det quo ad materiam var een så stoor differentz emillan § Tandem etc. och
soldatescan igemeen, så att de för ingen deel kunde combineras; dy annat
vore förmedelst amnestien att restitueras och annat att få månadtzsold. Sedan
vore § Tandem etc. Käijsarens äigen sak. Om vij förklarade oss deri, som de
ville hafvat, väl, då ville de uthi soldatescans förnöijelsse praestera oss gode
officia igen. Men det kunde intet skee, förähn ständerne komma att consul-
tera derom. För hvar skull den intet strax kunde företagas, vore oss kunnigt.
Man viste nog, att man intet kan få soldatescan uhr Rijket uthan recompens.
Hon måste bettalas, doch intet för afdanckningen. De beteurade med höge
ord, at det intet stod i deras macht till att condescendera i vår mening. Eme-
dan vij ingaledes kunde vinna dem, hafva evangeliske ständerne rådlagt med
de catholiske och åter föreslagit som itt expedient, att vij måtte per gradus
giöra bod emot hvarannan, vij med den Hessiske saken, och de käijserlige
med § Tandem etc. Men såssom det intet hafver synts oss practicerligit, så
hafve icke heller de käijserlige velat höra deraf. Vij stå derföre an, hvad vid
een sådan beskaffenhet ähr att giöra. Någre af catholiske ständerne förminna,
vij vore på de tanckar, att det intet vore otjenligit, att § Tandem etc. blefve
tillijka med soldatescans interesse afhandlat, doch intet förrähn man kommer
till executionspunchten och man hade fått assecurationen, som han bör vara,
så att man ähr försäkrat om frijden; då hvar och een vorde giörande sitt till att
häfva den stenen. Vij hafve och fått andre förslag heruthi. Men vij holla tryg-
gast , att intet ingå någon handell med de käijserlige om § Tandem etc., förähn
vij blifva förvissade om quanto för soldatescan, och hafve vij så myckit mehre
orsak, att vigilera i denne saken effter Eders Kungliga Majestättz ordre, som
idagh oss tillkom af den *** huius, och stemmer öfvereens med de andre
förrige oss det yttermehra imponerar och inbinder.
Igår var een ängare deputation af evangelicis hoos oss och besvarade sig högt
öfver det man i 8 dagar med blotta formaliteter hafver hollit värket oppe. Vij
repraesenterade dem, att skulden intet stod hoos oss. De måtte intet för-
tänckia oss, att vij intet kunde så aldeles dantza effter deres pijpa eller lijda,
att de skole förskrifva oss, hvadsom vore att giöra. Vij funne större difficultet
hoos dem (hvilket och så i sanning ähr) ähn de käijserlige. Så snart man stötte
sig på något i tractaten, låge de oss altid an, suckade, qvidde och maante, att
vij skole cedera och gifva effter, men intet sporde vij något efftertryck af deres
assistence hoos de käijserlige. Uthi hvad, som möijeligit vore, ville vij gierna
deferera dem, men att så låta med sig procedera, hoppades vij de intet vorde
oss anmodande. Det ähr altså blifvit dervidh och står derhän, hvad i det ena
och andra vijdare kan skee.
Evangelici hafve åter gifvit oss öfver deres ytterste resolution in puncto de
reformatis, som ähr under littera L. Det differerar intet myckit ifrå det förre
insände. De förmeente sig i det närmeste hafva så jämkat det, att de reforme-
rade skole kunna vara tillfridz dermed; och effter de intet temperament deri
vijdare kunde tillåta, begierte de, vij ville öfvertala de reformerade at taga
dervidh. Vij förmoda intet, att reformati stort skola vara deremot, uthan at
den saken och dermed får sin ändskap.
Exulanterne uhr Behmen och Erfländerne hafva een sollicitant här med full-
macht på deres vägner, een öfverstleutnant, Sudoffsky vid nampn, som vij
förnimme tillförende hafver varit i Sverige brukat af dem i det ährendet.
Hvad hans ansökiande ähr, ligger under littera M.
Griessheim
Heinrich Christoph von Griesheim, * 1596, Vertreter von Pfalz-Neuburg auf dem Friedenstag;
Hinweise: APW [ II C 3 S. 125 Anm. 4. ]
tera N mäler. De Darmstatiske lanternera der och hafva, som lijkt ähr, deres
afseende på denne tractaten. Der de märkia, at man tager sig den saken här
an, mena de Casselske, att det skall obligera dem till att fahra der foort, eff-
tersom man då intet tviflar om itt gott uthslag.
Referendarien Wullffrath kom rätt nu med posten och hafver så myckit, som
Eders Kungliga Majestätt honom hafve befallat, optächt oss om sin commis-
sion åth arméen, dijt han, vill Gud, i öfvermorgon achtar gifva sig till vägz
och skynda sigh så, som sakens vichtighet och tijden thet fordrar. Vij förmo-
dade , att han väll skall komma igenom. Den effterrettellsse vij her hafva om
arméen, ähr under littera O. Ifrån feldtmarschalken herr Wrangell sjelf, herr
Erskein eller någon annan der hafve vij i een lång tijd inge tijdender hafft.
PS: Sedan brefvet var slutet, komme den Altenburgiske och een af Brunssvij-
kerne till oss och berätta, det de hafva icke uthan stort besvär disponerat de
käijserlige till att uthställa § Tandem etc., tilldes man begynner handla om
soldatescan, och att de käijserlige ähre dermed sinnade at, som imorgon, vill
Gud, erörtra den Hessiske saken med oss. Vij finne altså intet orådeligit, at
emedan communia, som ständerne dem kalla, allaredo ähre afhandlade, de
particularia, som restera i amnestien, och må föllja dem så att, der värket
frambdeles, det vij doch eij vele förmoda, skulle stöta sig det då må skee på
bemälte §, såssom den der träffar Käijsaren sjelf. Emedan man nu, som lijkt
ähr, kan vinna den tijden, att vij innan mehrbemälte § tages förr igen kunne
bekomma Eders Kungliga Majestättz allernådigste svar på detta brefvet, så
bedje vij fördenskull underdånigst, Eders Kungliga Majestätt tächtes af det
tillfellet låta oss vetta des allernådigste villja, huruvijda vij skole hafva att stå
på de Erflendiskes restitution quoad bona. Det står altså näst Gudz hjelp
detta värket så sig anlåta, att man förähn man förmodar, kan komma deru-
thur . Till hvilket Gud sin nåde och välsingnelsse mildeligen förlähne.
PS: Dank für die Königliche Resolution in der persönlichen Angelegenheit Johan
Oxenstiernas.
A, B [fehlen]
D: 490–490’ Entwurf zum Äquivalent für Herzog Adolf Friedrich von Mecklenburg- Schwe-
rin
Adolf Friedrich I. Herzog von Mecklenburg-Schwerin, * 25. Dezember 1588, † 27. Februar
1658; Hinweise: APW [ II C 2 S. 282 Anm. 3 ] ; ebd. [ II C 3 S. 148 Anm. 2. ]
E: 491 Desgl. für Herzog Friedrich von Holstein. o. O. u. Tag
F: 492–493’ Entwurf in der kurbayerisch–pfälzischen Streitsache. Osnabrück 1648 März 9/19
G: 494–497’ Desgl. für die hessen-kasselsche Satisfaktion. o. O. u. Tag
I: 500 Kaiserliche Erklärung wegen der hessischen Restitution. o. O. u. Tag
K: 501–502’ Desgl. o. O. u. Tag
L: 503–504 Erklärung der evangelischen Stände wegen der Reformierten. o. O. u. Tag
M: 505–505’ Wenzel Sudoffsky an die schwedischen Gesandten. Osnabrück 1648 März 18/28
N: 506–507 Heinrich Christoph von Griesheim an Johan Oxenstierna. Kassel 1648 März 13/23