Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
147. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Februar 14/24
–/ 147 / [ 167 ]
Osnabrück 1648 Februar 14/24
Eigh. Ausf.: DG 12 fol. 288–289; Eingangsvermerk Stockholm 1648 März 2/12.
Neuer Verhandlungsmodus, bestehend aus gegenseitigen Besuchen der Kaiserlichen und Schweden
bei Anwesenheit der Stände in zwei Kammern. Verlangen der evangelischen Stände auf Abhand-
lung der Generalpunkte (Autonomie und Justiz) vor den Privatpunkten (darunter Abfindung der
Miliz und hessen-kasselsche Satisfaktion). Schwedischer Gegenvorschlag zur gleichzeitigen Ab-
handlung aller Punkte. Einwände der evangelischen und katholischen Stände. Gefahr einer Eini-
gung der Stände untereinander und mit dem Kaiser gegen die Kronen. Französische Einwände
gegen den kaiserlichen Titel und gegen die Einbeziehung Lothringens sowie des Burgundischen
Kreises in den Friedensvertrag. Restitution der in den Festungen befindlichen Geschütze.
Huruledes fienden hafver härtill spelat medh tractaten, den ena gången be-
villjat , den andra nappat sitt ord igen, enkannerligen i the två förnämbsta
Rijkzsakerne, authonomien och justicien, thet är Eders Kungliga Majestätt af
andra våre relationer nogsampt bekant. Man hoppas, efter Eders Kungliga
Majestätts armée är nu åter bracht på beenen, så at hon med macht convojerar
fienden i sitt eget land igen, at han skal moste fatta annan resolution. I syn-
nerhet , efter man hafver ock här på sijdor bevilljat en novum tractandi mo-
dum , nembligen, at vij och the käijserische fuller efter vahnan ömsom besökia
hvarannan, men at alle ständer, såväl catholische som evangelische, äre medh
thetsamma i tvenne camrar ther hoos.
Ther hoos kune fuller ock nogra besvärligheeter förefalla, i synnerheet efter
the evangelische vela ändeligen, at publica et communia omnium statuum,
såsom authonomian och justician, skole ante omnes privatas et particulares
caussas (hvarunder the ock begripa soldatescan och landgrefvinnan) erörtras,
försäkrandes oss, så mycket medh orden kan skee, at sedan ständerno see sigh
i the svåresta punctarne, som ahngå heela Rijket, kunne blifva eense och ven-
ner , thet particularia sedan iunctis consiliis et operis desto lätteligare afhjelpas
kunne och skole. Men vij och the andra particularinteressenterne fruchte, at,
när the största saker blifva afhulpne, motte the icke långan tidh och ijfver vele
ahnvända til the particularia. Vij hafve fuller föreslaget, at the fyra svåreste
sakerne, authonomian, justicien, militien och causa Cassellana motte doch
tillijka afhjelpas, så at ingen thera blefve prae- eller postponerade. Men there-
mot förebära the, at vij äre ju alloreda försäkrade om quaestione an för mili-
tien , och efter quantum moste aff heela Rijket bevilljas, så kunne icke stän-
derne theröffver komma till taals och consultation, förän begge religionerne,
serdeles i authonomiae puncten, äre förenade.
Så invände och the catholische à part, at the icke vele lijda den despecten, at
vij skola tvinga them, såsom hostes, at betala Eders Kungliga Majestätts ar-
mée , men när the see sigh vist blifva försäkrade realiter om friden, då vele the
såsom venner tillijka med them evangelische contentera armeen, väl seendes,
at efter the hafve alloreda bevilljat an, thet ingen fridh in effectu kan blifva,
medh mindre militien blifver ock de quanto förnögd.
Detta kan nu fuller hafva sitt eftertänkian. Men efter thet begynner mumlas
in secreto under ständerne, at, ther the see oss så aldeles vela stå på vår mee-
ning , ther the doch så högt försäkra oss föruth, at the toras under sigh sjelfve,
uthan oss förlijka sigh medh hvarannan och medh Käijsaren, och sedan alla
tilhopa skrifva til arméen, at efter hon består mäst i Tyskar, som föra krijget
mäst af Tyske medel, och Tyskland moste theröfver contentera honom, thet
the hafve nu gjort fridh sijn emellan och gifvit chronan sijn satisfaction, och
bedja them fördenskull läggia vapnen neder, så synes nödigt, at vij moste
tänkia på nogot expedient i denne controversien. Anten vij nu alternera desse
saker, slättandes 1. authonomian, 2. militien, 3. justicien, 4. causam Hassi-
acam och 5. the öfrige particularia: [ von anderer Hand am Rand: 1. om de
oerörtrade puncter, och om de separatim skole afhandles, alle conjunct] eller,
ther thet icke ville gå, at vij fuller moste först afhjelpa authonomian och justi-
cian , men när vij såge them provisionaliter kunne undertecknas, vij då, ante
eorum totalem signationem eller sub conditione bejakadhe til underskrifnin-
gen , såframpt the öfrige punctarne få ock theres richtigheet. Theröfver stå vij
ännu i een sorgfaldigh deliberation, tilthes vij få see, hvadh sjelfva conferen-
tien tilläfventyrs kan gifva oss vidh handen. Hvilket jagh hafver således à part
i underdånigheet velat gifve Eders Kungliga Majestätt tilkänna, at Eders
Kungliga Majestätt täcktes allernådigst vidare låta oss thes gottfinnande för-
nimma , medan vår amanuensis inthet alt så specialiter kan fatta.
Galli hafve ock nogra difficulteter: 1. at the icke vela lijda the orden „semper
augustus“ i Käijsarens titel, eij heller 2. landgravius Alsatiae. Det förre pläga
the i förre tractaten medh Käijsarne icke gifva honom. Dette andra meena the
honom moste nu cedera, medan han cederar them Alsatiam. Men caesareani
förbära thet första competera Imperatori, såsom christianissimus Gallo och
catholicus Hispano. Vele icke Galli kalla Käijsaren semper augustum, så vele
icke caesareani kalla Gallum christianissimum. Alsatiam cederar Käijsaren
icke heelt. Immediatae urbes blifva än under Rijket. Vij, ad evitandam invi-
diam , säija oss vela gifva Käijsaren den titul, som andra kungar gifvan. [ Am
Rand von anderer Hand: Titulus Caesaris: semper augustus] Mehr kunne the
icke af oss begära. Ständerne meena den titelen väl kunne och moste af them
bevilljas pro more, och efter the skrifva ett instrument medh oss under, så
kunne the orden „semper augustus“ allenast förstås aff them. Galli meena
sigh anten heller vele kalla sin kungh medh semper augustum, eller at man
underskrifver hvar sitt instrument, då Käijsaren må fuller sättia den titelen
semper augustus i sitt instrument, thet the vela acceptera, men i theres instru-
ment vele the uthelåtan. At ock vij gjorde thetsamma och läte ständerne anten
medh Käijsaren eller à part underskrifva sitt instrument. En part meena Eders
Kungliga Majestätt såsom ett stånd af Rijket väl kunne gifva Käijsaren den
titelen semper augustus uthan praejuditz och bäst vara, at Eders Kungliga
Majestätt Käijsaren och ständerne underskrifve ett instrument, så tycktes the
såsom en lex Imperii ock under Eders Kungliga Majestätts nampn. Häröfver
behöfves nu ock Eders Kungliga Majestätts allernådigste förklaringh.
Lottringen och Burgunden vele Galli eij heller comprehendera i theras instru-
ment , hvilket ock lärer gifva difficultet, aldenstund Burgundia är circulus Im-
perii och Lotthringen ratione Nomeniae recognoscerar Rijket. Men desse
hoppas kunne finnes medel till.
Om styckerne in locis restituendis holle ständerne medh Käijsaren starkt ahn,
at the, som äre fundne in occupatione locorum, motte ther per amicitiam
lämbnas, efter Eders Kungliga Majestätt hafver desföruthan stycken nogh.
[Am Rand von anderer Hand: Om styckorne in locis restituendis.] Eders
Kungliga Majestätt får dessföruthan dess satisfaction, och ständerne betala
armeen. I synnerheet hoppas och bedia the evangelische therom. Theröfver
hafve vij eij heller Eders Kungliga Majestätts förklaring. Och synes bäst, ther
Eders Kungliga Majestätt sådana trophaea icke vill unna dem, at the motte nu
itijdh, för slutet, afföras. Ville och Eders Kungliga Majestätt unna them evan-
geliske sina stycken, ställes thet till Eders Kungliga Majestätts nådigste be-
hagh .
Hvad fleere difficulteter förefalla, skole efterhanden öffverskrifvas.