Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
96. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Dezember 18/28
–/ 96 /–
Stockholm 1647 Dezember 18/28
Kopie: RR (sv) fol. 3235’–3237’; Druck (Auszug): UA XXIII S. 112.
Befremden der Königin über die Uneinigkeit der beiden Gesandten. Vorbereitung der Verhand-
lungen mit Kurbrandenburg über die Grenze in Hinterpommern.
Vij hafve i förgår fått Edre bref af then 29. passato hvart serskildt af Eder
underskrifvit. Förundra inthet lijtet, hvadh Eder till sådant, som in lengden
föder inthet gott, men vår och rijksens otjenst utaf sigh må transportera eller
förorsaka. Derföre vij och nu som på sidste post vele hafva Eder både i nåder
och alfvar varnade och påminte, att I taga Eder annat sinne före och samhel-
liga i rådh och dådh sampt skriffter giörligen tesmoignere Eder sämja och
enigheet, sättiandes alle andre particularsaker och respecter, som jolousier [!]
kunne generera, afsijdes, och ju för ingen deel något committerandes, som oss
och cronan kan lända till afsaknadt i Eder commission och förrätningar,
hvilcket vij oss till Eder säkerligen försij.
Elljest, såsom I, grefve Johan Oxenstierna, förmäle i Edert bref, att then
Churbrandeburgiske gesandten, grefven af Witgerstein
Wittgenstein hatte im Juli den Kongreß verlassen und kehrte erst am 24. November 1647 n. St.
nach Osnabrück zurück ( Meiern IV S. 808 ).
vägnar föreslaget Eder vilkohren, att göra een richtigheet och vissheet om
grentzeskillnaden emellan den deel af Hinderpommern, som oss och Sveriges
crono blifver cederat, och den störste delen af samme furstendöme, som chur-
fursten är tillaccorderad, anten att sådant i Ossnabrügg eller och i Pommern,
såsom in loco, ther grentzen kan tagas i ögonskeen. Nu kunne vij så myckit
theraf spörja, att churfursten gärna skall sij then saken richtigh gjord, förän
friden slutes, att han icke må befahra sigh sedan tilstöte någon vidlöfftigheet
och tvist. Och kunne vij å vår sijdo thet i lijka motto väll skee låta. Och
fördenskuldh helst sij, att I ther i Ossnabrügg både lägge Eder theröfver
medh churfurstens deputerade i handel och tractat; men påminnandes Eder
der hoos, hvadh för en ocularinquisition om grentzen är i förleden våhr hål-
len af någre våre tjenare vidh Pomerske consilio status, och i synnerheet se-
creteraren Lillieström, som och theröfver en planta tå hafver förfärdigat och
then in duplo oss och Eder communicerat. Den måste I föllje och stå deropå
fast och deri framhärda, att I tillaccordere oss grentzeskildnaden theroppe
vidh Neumarck, alt ifrån Oderen österuth medh Märkiske grentzen intill
Latzke och Wasin. Therifrån norruth på Lübbetou och Weilen och öster om
Maduesjön åth Conou, sedan till Benfort, som är ett gräntzemärcke emellan
Stargardiske och Friedrigsvaldiske skogarne, gåendes therifrån på Ihneströ-
men och den ett stycke uthföre till Mortgrube, men sedan ifrån strömen
östernorråth Berensdörp, och sedan vesternorr genom Fleminger sedan åth
Hoenbrügg, Medevitz, Martentin, och genom byarne Perbo, Dopperfuhl, Re-
kou , Görke, Recvin och Refenou på Weichenmühle. Och så een half mijl
öster om staden Camin genom morasten nidhtill Altluchtentin i store salt-
sjön . Således befinne vij grentzen vara att leggia och determinera, icke alle-
nast theroppe vidh Neumärkishe territorio, så at Colbatzer och Piritzer inbe-
grijpes och oss till accorderes; uthan och grentzen går for nidre så långt från
Oderen, Friskehafvet och inloppet Difenou, som för är sagt, och I hafve till
att sij af bemälte Lillieströms öfverskickade planta och ther hoos fölgde rela-
tion och underrättelse, efftersom han i sitt bref till oss af den 3. Maii förmäler
sigh hafva Eder all thenne underrättelsen öfverskickat. Vele nu churfurstens
legater till thenne grentzeskillnaden förstå, tå kunna I medh dem deröfver
sluta, tagandes der hoos i acht, att ius territorii, dominii et superioritatis öfver
dett, som innan om bemälte grentzer begrijpas, förblifver oss och Sveriges
chrono medh deres effectis, homagio, iurisdictione, contributione, sequela
och hvadhmehr dertill lyder; vele dhe och icke, då må den saken stå odecide-
rat och oerörtradt, tilldes almänne fridztractaterne äre ändade, då vij förmoda
skole kunna finnas expediente och uthvägar, att förmå churfursten dertill. Vij
hafve Eder dette till svar och information i thenne saken icke velat förholla.