Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
23. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 Oktober 10/20
Stockholm 1647 Oktober 10/20
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 412–413’; Eingangsvermerk Osnabrück 1647 Oktober
25/November 4; Druck: Gjörwell II S. 416–420.
Bestätigung der Briefe vom 13. und 20. September. Ankunft der Leiche von Johans verstorbener
Gemahlin in Schweden und deren voraussichtliche Bestattung im November in Uppsala. Abwe-
senheit Axel Oxenstiernas vom Hofe aus persönlichen Gründen. Geringe Friedenslust des Kaisers.
Mahnung, sich bei den Verhandlungen durch nichts beirren zu lassen und vor allem die Satisfak-
tion der Soldateska durchzusetzen. Waffenstillstandsbruch durch Bayern, vermutlich mit Wissen
der Franzosen. Weisung, die Franzosen ebenfalls zum Bruch mit Bayern zu drängen, damit
Schweden nicht allein steht. Zustimmung zur geplanten Heirat Johans, jedoch mit Sorgen wegen
der zu erwartenden Kinderlosigkeit der Ehe.
Dine tvenne schrijffvelser aff den 13. och 20. passato ähre mig hvar efter an-
nan väl leffvererade, och jag den sijdste här vedh min ankompst för mig fun-
net , eftersom jag i förgåår här heem ifrån arriverede. Så ähr och Din hoffmä-
stare för 8 dagar sedhan med Din salige käre hustrus lijk i skären efter myken
uthstonden storm och ovädher väl ankommen, och skeped medh lijkedt nu
ligger strax uthan före Blockenhus-Udden. Din svärmoder ähr och här. Och
venter jag Din moder efter mig idag heller morgon, alldenstundh jag henne
lämpnade vedh Tijdöön, då jag reeste dädhan. Imorgon, vill Gudh, emott
afftonen achtar man at föra lijkett hijt till stadhen och settiat up i stoore
stadzkyrkian, där at förvaras sä länge alt blijffer färdigt till begraffningen i
Ubsala. Doch menar jag, at begraffningen skall kone skee i Novembris må-
ned , om Gudh vill, och skall jag medh all flijt arbeta därpå, at ded ju förr ju
heller må blijffva förrettat. Din svärmoder hadhe fuller först i sommars i sin-
ned , at lathe lijkedt settia up på Ekebyhoff och därifrån afföras, men föregiff-
ver nu hösten sådant inted tillatha, och då jag hörde henne vele latha härifrån
afförat, styrkte jag därtill, at undvijka ded mykla resande aff och an.
De publicis vore fuller mykedt at schrijffva, men tiidhen lather mig denne
gong inted till. Dogh med få ordh. Hoos oss gåår alt more solito, och ähr
tildrägligt. Till min absentie ifrån hoffved hafver ingen annan orsak varit ähn
min recreation och cura rerum privatarum hactenus intermissa et neglecta.
Hvadh ded anten däruthe heller hema hafver causerat för snack, ded moste så
stå därhen. Hoos Eder sijr jag fredztractaten hvijla och föga annars drijffvas
ähn pro forma. Mig tycker dem keijserske härtill haffve arbetat därpå, at de
motte sij och förfara extremas pacis conditiones, uthan resolution till fredz-
slut , viljandes försökia ähn en gong fortunen, förmenandes sigh kone komma
till en sådan fredh nähr de vela, och imedlertijdh att sökia tillfelle till at me-
lioreran , och där vapnen favorisera dem, at settia kriget fort. Oss står inted
annedt till, såsom mig tycker, ähn at blijffva ferm i vårt proposito, inted aff
lycka insolescera och aff små tilfellen icke latha oss förvirra. Fahrer I fort och
örkar ex occasione på fredhen och ded som en gong ähr afftaalt. Och den
punct om soldatescans contentament förer behörligen på tractat och, om mö-
geligt ähr, till slut och ända. Vill vederparten till raison inted förstå, så justi-
fecerar saken pä ded bestha sättet, så at causae continuandi belli et abruptae
spei pacis icke hädan efter komme, uthan måge fienden åligge. Söker fredhen
hoos dem, som den åstunda, men uthslaget befaller Gudh, som all ting styrer
och best veet vårt gagn. Beijerfursten hafver nu sadlat om och sendt feltmar-
skalken , så och Hennes Kungliga Majestät sjelf et manifest, hvilkedt här in-
nan någre dagar skall svaras opå. Han beskyllar Hennes Majestät, landgreff-
vinnan aff Hessen, feltmarskalken och Eder, commissarierna, serdeles Dig,
ded ene så sant som ded andhre. Doch kommer mig hans omsadlande och
proces inted fremmed före, men hade inted anned at förmodha, då stilleston-
ded slöts. Men ded ähr våre Françosers consilia. Man moste nu affsij, huru de
sig vedh dette omsadlande förholla vele. Och ståår Dig och Din collega inted
anned an, ähn at drijffva hoos Françoserne, at de ochså stillestonded medh
Beijern uphäffva och icke lempna oss ensamma däruthij. Huru alt vill afflöpa,
ded giffver tijdhen.
De privatis Tuis skulle jag fuller något mehra schrijffva, men hinner eij heller
ded. Lijkväl kan jag icke aldeles gåå saken förbij. Om Ditt gifftermål haffver
jag, så snart jag Dine tankar förstood, strax giffvet Dig tilkenne min mening.
Jag veet väl, at Dig inted anned häreffter anståår, och fordra ded Din ähr och
ålder, at tenkia därpå. Moverade mig inted anned, at styrkia därtill, så ähr ded
kraftigt nog, at Du min älste son ähr och jag desföruthan inge barnabarn aff
Dig hafver. Personen, som Du hafver satt Dit sinne opå, hafver jag ingen ting
emot, anned ähn hennes angående åhr och ålder, som stella mig uthan hopp,
at see barn aff Dig. Du veest, jag hafver ingen son mehr ähn Dig och Din
broder, så länge Gudh behagar Eder mig efterlata. Fuller veet jag, at barn
inted ståå i menniskiors hender och vilje, uthan ähro en Gudz gåffvo. Doch
efter Gudh sellan gör mirakel och mest följer sin ordning i naturon stadgat
efter, ty såge jag gärna, at Din intention annorledes vore fattat. Men såframpt
Du ded hafver Dig så föresat, och hon på sin sijdha lather finna sig benägen,
då finner jag ingen orsak at opponera mig. Till dotter önsker jag mig och min
hustru ingen bettre. Och tror fuller, at Du skulle kone haffva Dit contenta-
ment däraff. Men at Du såväl som jag priveras därigenom aff den förnembsta
orsak till echtenskapen, som ähr barn och lijffzerffvinge-hopp, ded faller mig
fuller något besvärligt. Men sosom jag medh phantasier och fåfenga hopp
mig inted gärna besvärer, altså steller jag dette alt till Gudh, och där ded ähr
beslutet hoos Eder bådhe, önskar jag Eder aff hjärtat aff Gudh lycke och
välsignelse. Huru Din svärmoder dette uptager, skall Du frambdeles få under-
rettelse . Din moder kom ret nu hijt och lather kärligen helsa Dig.