Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
327. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 September 18/28
Stockholm 1647 September 18/28
Ausfertigung: J. A. Salvius Slg. vol. 7, E 5259 = Druckvorlage; Eingangsvermerk Osnabrück
1647 Oktober 4/14. Kopie: RR fol. 1977’–1981.
Schwedisch-französisches Verhältnis betr. politische und militärische Zusammenarbeit; Subsidien-
frage . Überlegungen zu einer neuen französisch-schwedischen Allianz. Bayrische Forderungen.
Bezug auf Nr. 307 mit ausführlicher Inhaltsangabe. Vij befinne af Eder vara vell
svarat opå Servients förebrachte communication, taal och förslagh. Till att
afskäre fienden och våre vederverdige alt hopp till vår separation och
befordra fredztractaterne till een önskeligh ände och fredh synes och oss vara
af nöden att I uniere Edre consilia medh them Fransösiske och frequentere
congresserne, skiptes resandes till Munster och Osnabrugge. Vij måtte och
gärne önska att Frankerijke effter alliancen agerade medh vapnen nogot
starkare i Tysklandh, at icke heele svarmen af kriget vältrades in på oss fast
allena och fruu landtgreffvinnan af Hessen-Cassel. Hvadh i vår eller sommer
lärer ske och föllja, och om Frankerijke medh een så considerabel armée
kommer öfver Rehnströmmen, som oss nu vill om förtröstes, thet öpner
oss tijden och eventus framdeles. Imedlertijdh är ingen tviffvel att fienden
lärer medh all macht göra sitt bästa och vij hanss force och theruppå föll-
jande fahra icke allenest denne höst och tillstundande vinter, uthan kanskee
och fram bättre uthstå måste. Vij hafve fuller varit nogerlunda i dee tanker
om vij skulle göra Frankerijke ett nytt förslagh, att thet gofve oss nogre
tunnor guldh uthöfver dee subsidier oss nu praesteres effter alliancen och
vij theremot toge på oss att föra kriget och göre arméerne så mycket
starkare i heele Tysklandh, att vij kunde sustinere heele krigzväsendet och
arbete tillijke för Frankerijkes interesse och säkerheet lijkasom för vår egen.
Men såsom vij sij att Frankerijket thertill nepligen skulle kunne förstå
begifve sigh så vidt det directorio belli han kan i Tysklandh haffva och låte
sigh lijkasom disarmera, behollandes allenest platzerne vedh Rehnströmmen
medh sine guarnisoner, att vij andre hanss considerationer och betänkiande
härvedh gåå förbij, så haffve vij eij heller funnet gott att låta oss theröfver
här eller genom Eder theruthe emot Frankerijke noget höra och märkia.
Men det tycker oss vara rådeligere först att emedan vij nu denne tijden
bortåth ingen adsistence hafve hafft af Frankerijke i Tysklandh effter allian-
cen , icke heller haffver Frankerijke nogen armée mehr i Tysklandh och
äffventyrliget ähr om thet och i våhr en anseenligh macht thijt låter gåå, I
fördenskull förnimme af dee Fransösiske plenipotentierade, samptligen eller
särskildte, om icke durante bello Frankerijke ville doublere eller ju förhöije
sine förre subsidier uthom all mention och consideration aff hanss nu be-
rörde Tyske armaturs cession. Ville Frankerijke dertill förstå, skulle thet
märkeligen lysa våre besvär och förstärke krigzväsendet i Tysklandh, hvar
och icke, tå är thermedh inthet förlorat vordet, allenest Frankerijke i det
fallet ville vara förtänkt att fortsettia kriget medh macht.
Sedan och effter vij sij att Frankerijke och Hollandh hafve gjordt sin emillan
en garantietractat och sluut och vij icke kunne veta hvadh för consequen-
tier , skada och fahra den i framtijden oss och chronan kan caussera eller
och om den 5:te articklen dertuhinnan äfven kan vara på Portugall allene
ansedt
Vgl. [ Anm. 2, 3 S. 565 ] und [ S. 565f ] .
liguer emot oss af Danmark, Pohlen och kanske aff det Förenade Neder-
landet medh Spagnien, dertill medh och effter Servient i sin discurs han
medh Eder hafver fördt hafver gijfvit anledningh till een nährmare och
starkare förknippelse och union emillan oss och Frankerijke, ty synes oss
och gott att I sondere them Fransösiske plenipotentiarierne om Frankerijke
skulle vare benäget att ingåå medh oss och vår chrono een nährmare in-
telligence och alliance, som förknippade oss post pacem så tillhopa att
vij vore hvarandre obligerade på alle fall till adsistence, försvar och säkerheets
conservation; och kunde sådant icke allenest af occasion af Servients conte-
station , uthan och jemvell theraf komme på discurs och förslag när I förhörde
och begärade vetha Frankerijkes meningh och tankar huru vij å både sijdor
hade till försäkra begges vår stat och krigzväsende in omnem eventum
fredztractaterne lupo ofruchtsamligen aff eller och fredh blefve sluten.
Elljest hvadh Churbeyerens postulata ahnlanger, så tycker oss icke vara
rådeliget att låte förre stilleståndzrecess fåå ett hohl förmedelst anten nyy
tractat eller consens aff hanss guarnisoners beholdh i Wirtenberg och Augs-
burg eller öfverlåtelse af vijdere quarteer. Derföre och ändogh vij ganske
gerne sij och önska att Beyern ingalunda må bryta stilleståndet och aff een
neutral vän åther blifve fiende, så holle vij lijkvell icke säkert att göra noget
vijdere än förre recess, hvilken vij hafve ratificerat och churfursten vår
ratification emottaget, förmår eller inlåte oss i een nyy tractat medh honom
häröfver, men förmene vara säkrast att Beyern blifver conserverat i det
ståndh han nu är kommen uthi efftersom vij och vele förmoda att han icke
så lätteligen skall komma till ruptur, besinnandes både vårt och Frankerijkes
honom betedde adsistence i fredztractaterne, jemvell och sin egen höge
ålder och genom ett dödzfall förelöpande händelser vedh desse troubler i
Tysklandh och ther Keijsaren skulle blifve hanss barns förmyndere. Alt
fördy och såsom I hafve refererat den saken om Churbeyerens postulatis
till feltmarskalken her Wrangell, så skrifve vij och sjelvffe honom nu herom
till medh befallningh att han remonstrerer Beyerfursten postulaternes
oskäligheet och seger sigh ingen ordre hafve från oss om i thesse Beyerens
desiderier att bevillja eller kunna af sigh sjelff noget theri efftergiffva, sedan
vij hade förre recess ratificerat och uthantvardat, men till det ytterste tage
det ahn ad referendum hijt till oss och förvänte deröfver vår egen förkla-
ringh och uthslagh.