Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
168. [Johan Oxenstierna und Salvius] an Rosenhane Osnabrück 1647 März 11/21
–/ 168 /–
Osnabrück 1647 März 11/21
Kopie: DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 427–427’ = Beilage A zu Nr. 173.
Konzept: J. Ox. Slg. A: II, E 921 ( hiernach ist der Absender allein J. Oxenstierna ).
Schwedische Satisfaktion: Haltung Mecklenburgs. Äquivalent für Braunschweig-Lüneburg und
Adm. Friedrich. Hessen-Kassel. Satisfaktio militum. Bayrische Unterstützung bei gravamina
abhängig von schwedischer Haltung in Pfalzfrage. Autonomia subditorum in den Erblanden.
Vij sände Biörnklou i går till de käijserlige och låto påminna om the punch-
terne som hängia af satisfactionen och ähn ähre ogjorde, såsom 1) att fråga
om the käijserlige hade något svar ifrån hertigen of Mechelborg? Tijden
lijder, och vij ville gierna vara visse om then saken.
De låddes undra hvarföre hvarken skrifft- eller muntelig svar brachtes till-
bakar , aldenstund det lichväl vore långe sedan Käyser reste herifrån. Så
snart the finge något, ville de meddela oss ehvadh det och vore.
2) Att de ville förklara sig emot de Brunssvijk- Lunaeborgiske på den
skrifft som desse hade ingifvit at erhålla vederlag för det deras härskap
mister. Öffver den saken ville de, caesareani, med oss communicera.
3) Att de käijserlige ville i lijka måtto förklara sig emot konungen af Danne –
m:ks sons, hertig Friderici, gesandter, effter han och haffver sökt om
vedergelning.
Derpå svarades att man måtte honom, Rynkinch , afferda medh ett höff-
liget afsked. Hans herre bleffve snart konung och finge altså meer för
mindre.
4) Att de för alle andre saker ville svara och uthlåta sig fulkomligen och
enteligen i lantgreffvinnan Furstl. Nådes satisfaction och det öfrige som
högtb:e H. F. N:de anginge.
Caesareani haffva svarat at den saken kunde stå till des punctus gravaminum
och causa Palatina vore richtige. Gravamina anginge hela imperium och
importerade mora. Sverige ville inthet förlåta Hesse-Cassel och eij heller
Käijsaren lantgraff Georgen. Man kunde effteråth använda all flijt at slute
then tvisten och förnöija landtgreffvinnen. Landtgraff Georgen ville inthet
fram med måget [någet] vijdere förähn han seer om här är hopning om
friden.
Biörnklou invände det vij fuller vore nu färdige med vårt svar in puncto
gravaminum och kunde det, fast det vore på den stunden, utgiffva för-
modelig uthi angenämme och gode terminis, men effter man haffver behagat
begynna tractaten af satisfactionen och deri procederat methodice alt härtill,
inthet blandandes det ena ihop med det andra, så ville det och i denna saken
sig bäst skicka at hvad som hörer till punctum satisfactionis, bleffve ihop
och får hvart effter annat sin fullkomlighet, efftersom han, Biörnklou, them
keijserl. therhos uttryckeligen sade det vij för den orsaken nu stodo stilla,
väntandes de käijserl. resolution och fulkomlige slut i den Hessiske saken.
De måtte man inthet giöra sin hopning af någon söndring i denna punch-
ten , uthan fastmeera befodre värket med sin resolution, det vari munt- eller
skriffteligh. Landtgreff Georgen kunde ju med conditioner och vilkor, som
med tractatens olyckelige uthslag ginge sönder, sig nu uthlåta och altså
på sin sijda befordra värket. Omsijder svarades at de ville saken efftertänkia
och komma med oss till taals.
Ytterst och till det 5) påmintes at de ville sig förklara öfver soldatesquens
contentement.
De begiärte deremot vij ville giöra förslag.
I de terminis stå vij med de käijserlige.
Evangelici rådde att vij, förähn vij svarade de käijserl. in puncto gravami-
num måtte tala med de Beyerske, styrkiandes dem till att hjelpa under med
oss hoos de käijserlige. Det ähr och skedt. Män man finner hoos de Beyerske
ingen inclination dertill. De låddes lichväl ville något giöra, om de man
först kunde få vår declaration in causa Palatina, huruvijda man å K. M.
sijda deri ville och kunde favorizera Beyern. När de det hade, ville de sända
een expresse courir till Wasserburg och innan kortt förskaffa svar.
De säija det de käijserl. blifva styfft emot autonomia subditorum i erff-
länderne . De hålla och lijkasom för medh biskop Frantz Wilhelm at han
måtte få detta stifftet igen, skjutandes sig in på d’Avaux at han tröster och
gifver dem så i detta, som det förre om exclusione nostrae religionis uhr
erffländerne, all god hopning.