Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
118. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Januar 16/26
Kopie: RR fol. 69’–73.
Billigung der Absprachen über Pommern; Garantiebestimmungen. Condominium Wismarense.
Schreiben des Adm. Friedrich und Kg. Christians IV. an Kgin. Christina. Forderungen der
pommerschen Stände. Dam.
Vij finge nu på sidst ankombne ordinarie post Nr. 101, 102, 103, hvaruthaf
vij förnimme att churfursten af Brandeburg icke hafver velat acceptera thet
gjordhe förste förslaget om Pomerske satisfactionen, men slutet thenne
saken opp till sin frendes och Pomerske landtständernes sentement, theropå
I sedan den 27 passato [ 27. Dezember 1646/6. Januar 1647 ] hafve slutet
medh them keijserlige commissarierne att för oss och Sveriges chrono be-
holla heele Pommern medh Keijsarens och Romerske rijkzens garantie och
manutention, och det uthan churfurstens consens, icke mindre än beholla
Wissmar uthan hertigens af Mechlenburgz och stiffterne Brehmen och
Vehrden uthan förre erchiebiskops bevillning; och voro I till värcke att den
29 passato [ 29. Dezember 1646/8. Januar 1647 ] träda vijdare medh them
keijserlige i tractat och till sluuth öfver guaranden, varandes bekymbradhe
huru och medh hvadh conditioner then rätteligen och bäst voro till beskrifva
och således tänckiandes att affatta heele satisfactionspuncten som den uthi
instrumento pacis voro till inserera. Derhoos I Eder befahre thet I skole få
besvär hervijdh af the Pomerske ständerne och Strålsundz stadh, som ligge
Eder inständigt ahn at i fridztractaten och instrumento pacis per expressum
motte införas deras interesse icke allenast till försäkring af deras rätt och
privilegier, uthan och att alle forter tempore belli gjordhe guarnisonerne
och licenterne motte afskaffas, taffelgodzen ahnvändas till öfverheetenes och
regementetz underholdh, regementet beställas af infödde allena och landet
medh ständerne få beholla beneficium appellationis till tribunal Germaniae.
Nu hadhe vij fuller förmodat at churfursten af Brandeburg skulle hafva
betencht sigh och gifvit sin consens till gjordhe förslag öfver Förpommern,
Rugen, Wollin, Stettin medh hvadh på then sijdan Odern ligger, Dam,
Golnow och Tifonow medh dess strander och desse stycken oplåte oss och
Sveriges chrono godhvilligen till satisfaction och taget det öfrige till tacka
och fådt sine Märkiske fästningar igen. Men effter honom thet icke hafver
behagat, uthan han söcht undflychter och differerat saken, sedan han nu så
långan tijdh hafver hafft till betänckja sig, så hafve I gjordt rätt och vähl
att I hafve slutet medh them keijserlige öfver heele Pomern det att beholla
uthan churfurstens bevillning, men medh Keijsarens och Romerske rijkzens
consens och guarande. Och emedan I på det slaget äre medh dem keijserlige
ense och uthan tvifvel, förrän dette vårt bref kommer Eder till handa, hafve
I och slutet medh them öfver guarandens och manutentionens conditioner,
hvarföre hafve I och thervidh att blifva och sedan icke höra af någon chur-
furstens offereradh consens och bevillning, medh mindre han vill consentere
till heele Pommern, att vij och chronan det beholler odismembreradh till
satisfaction. Och såsom det ligger högh och stoor macht oppå huru gua-
randen blifver rätt beskrifven och afhandladh, alldenstundh ingen tvifvel
ähr att Keijsarn therunder fomenterar sine desseiner, altså vill det och
besynnerligen vara af nöden at I fatta alle Edre tanckar tillhopa och medh
sådanne conditioner af Keijsarens och rijkzens stenders manutention och
eviction som kunne hafve beståndh och varde minste öfvertyrat och anse-
riske uthslagh underkastadhe försäkre oss och chronan heele Pommern,
serdeles på det fallet och när churfurstens consens framdeles icke är annor-
ledes ähn genom vapnen till erholle.
Men dhe andres, såsom hertigens af Mechlenburgz öfver Wissmar och
hertigh Fridrichz öfver stiffterne Brehmen och Vehrden, consenser äre af
ringare consideration. Och ther så händer att Mechlenburg icke vill con-
tentere medh godho till Wissmars cession, tå vele vij att I ingaledes förstå
till något condominium, uthan tager Wissmar och hvadh derunder är för-
ordnadh absolute.
Förre erchibiskopen af Brehmen hafver oss fuller sjelf i sommars och i
höstas tvenne resor tillskrifvit om samme stiffters restitution och att ther-
öfver anstellandhe tractat motte thijt uth remitteras och förläggas
fadren, kongen i Danm:k, nu nyligen oss den saken recommenderat, men
sedan hafve vij opå hans skrifvelsser intet svarat, uthan låtet blifva vijdh
then resolution vij hans gesandter här gofvo nu äfven för ett åhr sedan .
Hvadh vij fadren, konungen, theropå hafve svarat, thet, jempte hvadh han
till oss i thette ährendet hafver skrifvit, gåå härhoos copialiter
och thenne saken hafver sin bevändning.
Belangandhe Pomerske ständernes och Strålsundz stadz postulata, att dhe
in specie och per expressum uthi instrumento pacis må blifva försäkradhe
om ofvanber:de deras ahnlägenheeter, så skrifve vij Eder till vår meening
therom uthi vårt bref till Eder, hädan gånget den 2 huius [ 2./12. Januar ] ,
sij och nu ingen annan resolution theröfver vara af oss att taga. Vij kunne
vähl besinna hvadh dem trycker och vele såvidt dem icke förtänckia
att dhe sin och sin posteritetz interesse äre sorghfäldige. Oss ähr aldrig
kommit i sinnet att giöra stenderne och staden något ingreep och förfång
uthi deras välfångne rätt, frijheet och privilegier, efftersom Liflandh
och andre af Sveriges chrono vundne länder och provincier noghsampt
vijsa uth att vij mehra hafva förbättrat ähn förminskat ständernes och
invånernes privilegier och vilchor, vette eij heller om behof giörs nogre
forteresser at opbygge eller guarnisoner i festningar holla, serdeles emooth
Eder till seija uthi Strålsundh, ther ingen 〈l〉iten guarnison oss om staden
försäkradh, eij heller är een stoor thijt in at leggia för then stora omkost-
nadh som theroppå skulle gåå; eij heller hafve vij hertill excluderat eller
häreffter tänckie till excludere dem Pomerske ab muneribus et officiis publi-
cis , eij heller abalienerat från fisco ducali någre synnerlige godz, uthan för-
länt theras usum fructum på visse åhr till vähl meriteradhe tjenare, ther
dogh een god deel af dhe Pomerske stenderne och betjente hafve låtet gifva
sigh af framfarne hertiger store godz och lähn, och i synnerheet Strålsundh
stadhz icke annorledes ähn ex liberalitate principum Pomeraniae theras
landzgodz hafve bekommet; och ther så skulle finnas bättre och rådeligare
att the af oss concederadhe taflegodzen motte revoceras och the till landt-
furstl . öfverheeternes stat och underhåldh nogot märckeligit förslå, kan man
väl finna rådh och uthvägh till deras restitution, så att det förnembste, om
hvilcket vij äre bekymbradhe, äre medlen som oundhvijkeligen fordras till
landzfurstl. öfverheetenes och regementetz tillbörlige underholdh. Nu, ehu-
ruväl vij icke tänckie till giöra och anstella något i Pomern som stenderne
och invåhnarne å landet och i städerne kan praejudicera, eij heller holle
förbem:te deras postulata oskiählige, men vare dem deras rätt, frijh[et]och
privilegier gierna, lijkvähl emedan det icke vill oss anstå att vij per publica
pacta till dhe öfrige deras dissiderier låta stringera oss, eij heller vele vij
vahra bundne thertill mera än förrige hertigen af Pomern, i hvilckes rätt
vij succedere; så sij vij icke rådeligit vara annorledes att försäkra stenderne
och staden Strålsundh eller låte oss obligeras i pactis ähn i gehmen och
såsom vij till en deel uti ber:de vårdt bref af den 2 huius [ 2./12. Januar ]
förmälte, nembl. att dhe restitueras in eum statum som dhe voro för dette
kriget och att vij, såsom landzfurste, vele regera dem effter Pomerske rijk-
zens lagh och deras välfångne privilegier, landzfurstens rätt och högheet
oförkräncht; förseendes oss till dem igen att dhe sigh emooth oss såsom
trogne och rättsinnige undersåthere emooth deras rätte landzfurste tillbör-
ligen förholle. Vijdare att gåå ad spem vette vij icke hvadh stort giörs behof.
Men ther Strålsundz stadh skulle nembnas i instrumento pacis, så hafve thet
sine godhe skiähl, effter then först intogh Kongl. M:tz guarnison .
Det privilegium de non appellando hafve förre hertiger af Pomern hafft,
men dess exercitium suspenderat, som I hafve sedt af thet extract vij för
14 dagar sedan sendhe Eder uthaf Pomerske hofgerichts ordningen till
handha
Fehlt; zur Pommerschen Hofgerichtsordnung vgl. [ Anm. 3 S. 196 ] .
skahl kunne erörtras, men ifall thet ingalundha vill gå, thå må I omsijder
theruthinnan stenderne och Strålsunderne deferere.
Och effter vij icke sij eller finne af Edre rapporter eller the skriffter theruthin-
nan I mentionere om the stycken af Hinderpomern vij begere till Förpomern
i satisfaction att I per expressum nembne Dams stadh, så vele vij Eder
hermedh hafva påmindt att I thet ingalunda förgäte.