Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
332. Joh. Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1645 Mai 10/20 Pr.: [Münster 1645 Mai 11/21]
332
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie als Beilage S der Nr. 337
Streit zwischen d’Avaux u. Servien. Französische Militärhilfe gegen Bayern.
Termin für Übergabe der Proposition II. Konferenz zwischen kaiserlichen Gesandten
u. Wittgenstein über Adhaerentes. Erwähnung der Portugiesen in der Proposition.
Auf Nr. 330. Till vänligit svar kunna vij eij låta oförmält, at thet gör oss
ondt och är värdt at beklaga, det dee Frantzöske ambassadeurernes splijt
och oeenigheet hafver så vijda tagit öfverhanden, at then eene, som vij
lickväll nödigt miste, måste vijka sin koos, och altså publiques affairerne
theröfver råka i een qvarstadh. Men såssom vij thet på inthet annat sätt,
än af oss är nu reeda giordt, kunna förekomma och hielpa till at ändra, altså
måste vij thet låta till sin ohrt.
Hvadh h:r Serviens deels remonstrationer, deels begäran och theribland,
1. at han vill skiuta skulden af nederlaget på Frankrijkes allierade, vidh-
kommer , så hafver man fuller icke uthan orsak kastat ögonen på Beyerne
och hafft dess värff till Frankrijke suspect, icke at man ville strax troo, at
Frankrijke skulle gilla hans förslagh, uthan at tijden hafver lärdt och gif-
vit med, at Beyern funderar sine consilia mycket på slijke bedrägelige prac-
tiker . Men största orsaken, at man hafver örkt på mareschal de Tourennes
motion, hafver varit then action, som feldtmarskalken, h:r Torstensson, nu
sticker uthi, jämväll Frankrijkes egen promesse och så ofta giorde contesta-
tioner at något märkeligit praestera på thenne sijdan. Inthet hafver man be-
gärat eij eller åstundat, at the Frantzöske generalerne skulle med een näfva
folck uthan regard på fiendens force och contenance avancera och löpa
honom i händerne, lijkasom hade the genom sielf villiande ruine vijst och
framtedt sin ijfver till thet gemeene bästa. Nu ehuruväll thet vill för visso
berättas, at kongen i Dannemark nepligen skulle så vijda, som man vill
säija, cedera och gifva efter i våre billige postulatis, såframpt han inthet
befarade, at våre skulle vinna öfverhanden noch speela mästare i Hollstein och
Jutlandh i thenne sommar och theruthur kunna incommodera hans landh
meer och meer. Hafver generalleutnanten Königzmark lickväll vidh thenne
beskaffenheeten af sakerne theroppe stält så godh anordning som skee kan i
Hollstein och marcherar nu med sitt underhafvande corpo opåt varandes
sinnat at en passant taga Hennes Furstl. Nådes landtgrefvinnans advis och
inråd uthi itt och annat, som tienar till at oprätta sakerne igen. Men såsom
han fuller hafver intention at göra all möijelige officia theroppe, man hafver
express ordre at vända sin ögon på siökanten och the Danske sakerne at
kunna så mycket, som man af hans actioner vänter, cooperera till att med
hast bringa thet kriget till ända, altså ville h:r residenten hoos the Frant-
zöske både eller särskildt therhän drifva at the förmå drottningen till en
anseenlig secours och valide diversion emot Beyern.
Hvadh thet och 4. om punchterne vidhkommer, som vore något i them at
påminna och ändra och therhoos at Servien meenar, man skulle innehålla
med extraditionen intill Pingessdagh, lijkasom vore thet så aftalt, så står
1. honom fritt at påminna och säija theri hvadh han tycker gott vara.
Allena synes vara tienligast och bäst, at efter h:r residenten är för sådana
saker i Munster förordnat, at han thet skrifft- eller mundteligen gör hoos
h:r residenten och icke sänder någon hijtöfver, eftersom her r:sidenten
kan på thetta vårt svar låta säija honom, Servien, thetsamma. Thet synes
meer vara giordt at differera och vinna tijdh, än hade han stort at påminna.
I religionspunchten kunna vij inthet ändra, uthan blifva vidh thet som i
vårt sidste breef förmältes, jämväll och om Behmen. Om tijden, som skulle
vij hafva aftalt, at propositionerne måtte uthlefvereras emot Pingessdag-
hälgen , veet h:r residenten bättre, och h:r Servien kan sig påminna, at han
hafver brukat the orden entre Pasque et Pentecoste icke förståendes thet
entre närmare inpå Pingessdag än Påskahälgen. Effter nu vij äre vidt
öfver medle tijden, så kunna the med skääl inthet förtänkia oss, om vij gå
theri fort ställandes till Frankrijkes behag at gå pari passu eller några steeg
efter oss.
Doch kunna vij therhoos och till then 3 die punchtens svar eij låta oförmält,
at grefven af Wittgenstein efter sin återkompst hijt till Osnabrug hafver
med sine colleger varit i går till conference med the keijss:e om thet ordet
adhaerentes och hvadh vij therpå praetendera och tå efter itt långt debatt
så vijda förnummit, at the keijss:e skole som i dag vela convocera alla här
närvarande ständers gessandter at öfverläggia thenne saken. Effter vij
ännu inthet vetta, huru och på hvadh sätt thet skeer eller hvadh uthslag
the göra, så stå vij an med propositionen så länge, förmodelig öfvermårgon
dagen, at vij om måndag kunna skrifva till h:r residenten hvadh här
passerar och om vår intention. Oss tycker, at the fuller måtte gifva oss
satisfaction och altså, och när thet skeer, propositionen böra föllia. H:r
residenten ville therföre remonstrera, 1. at vij inthet känna thet för aftalt,
at man skulle bijda till Pingessdagen, 2. att vij, när beskaffenheeten af andra
requisiter så medgåfvo, äre sinnade at gå thermed fort. Om Danska trac-
taten hafve vij ingen efterrättelsse eller något breef uhr Sverige, vele icke
desto mindre skrifva i then saken hvadh som kan finnas tienligit.
Vij finge och med thenne posten itt breef ifrån h:r Servien om Portugiserne,
at the nu oachtandes the raisoner, som them härtill hafva hållit tilbakars,
hafva begynt tractera them som kongl:e gessandter förfrågandes, om vij
icke tyckte, thet man skulle nu i första propositionen röra om kongens i
Portugall saak och sökia pass för gessandterrie? H:r residenten ville på
våre vägnar excusera, at vij nu på bägge sijdor occuperade med små
curer inthet hinna at svara h:r Servien hållandes therhoos så före at een så
lijten saak, som thenne är, hade tient och bordt föreställas genom h:r
residenten ther eller baron de Rorté här. Sielfve saken anbelangande så
tyckes oss vara gott och nödigt, at Frankrijke, som hafver at göra med
Spagnien och nu hafver ther i Munster hoos sigh the Portugiske gessandter-
ne , talar för them på sätt som thet skee kan i första propositionen. Vij på
vår ohrt, efter vij inthet äre på thet sättet engagerade med the Spagniske,
hafva icke eller nu någon Portugisk minister här, så kunna vij icke eller nu i
propositionen begära pass för them, men hafva rördt om then saken i een
puncht och äre beredde at göra i sielfva tractaten alle möijelige officia, som
tiena och kunde lända till at secundera the Frantzöska i thenne saken …