Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
172. Die Königin an Joh. Oxenstierna Stockholm 1644 Mai 31/Juni 10
172
Stockholm 1644 Mai 31/Juni 10
Kopie: RR 676–681
Erste Visite bei schwedisch-französischer Konferenz. Ausweichen der kaiserlichen
Gesandten wegen des fehlenden Vermittlers. Rechtfertigung des dänischen Krieges
gegenüber französischen Gesandten.
Auf Nr. 151, 153 u. 157. Belangende thet förste, så ähr fuller till beklaga, att
i verlden nu så vidt är kommet medh sådane ceremonier, thet icke allenast
een högheet och praeeminentz therunder sökes, uthan och att therigenom
vidh denne tijden ett så högtt och önskeligit värk, som fridztractaten ähr,
skall kunna difficulteras och förhindras. Men sedan then härmedh söckte
högheet hoos folcket i verlden ähr af then consequentie, som kunde ther-
igenom een diminution af kongeligh reputation och een disparitet i vår och
andre konungers souverainitet föllia och förorsakas, så ähr af Eder väl
giordt, att I om sådant till förekomma stå på rationes aequalitatis och till
den ände uthan tvifvell giordt åthskillige förslagh och voro kombne på sor-
tem , hvem then och kunde drabba och kunde i så måtto ingenthera deelen
therigenom praejudiceres. Och hafve vij fuller thenne saken hoos oss öf-
verlagdt och befinne på både sijdor temelige skääl anten att cedera Francke-
rijke eller bestå allt fast, som hertill ähr skedt på rationes aequalitatis. Vij
påminne oss väl, hvadh dee Frantzösiske ministrernes comportement både
i vår högst ährade kiäre her faders tijdh såväl som sedhan hafver varit, och
att andre konunger mehrendeels Franckerijke cedere, Spagnien och (som
achtas fast för then mächtigste konung), ehuruväl han fuller ocke vill synes
per expressum et directe cedera Franckerijke, så declinera lijkväl thes ge-
santer the vahnliga congresserne medh den Frantzösiske och de facto et per
indirectum gifva effter. Så kommer och hertill, att nu en så stoor saak skall
företagas, som fuller i sig siälf fordras och krafde, att man tänckte på medell
henne mehr till befordra ähn förargra och fördenskull cederade tempori.
Vij och hafve ganska få vänner att tillijta, ähre hoos mången exos och susti-
nere een jalousie så stoor, att then skulle falla androm odrägeligh, och att
vij fördenskull hade orsak att hålla och förmehra vänskapen och alliancen
medh Franckerijke och bekomma subsidierne. Men när vij hoos oss här
bredevidh betrachta, hvadh för en consequentie äfven denne saken medh
sigh drager, före och oss till sinnes, att ändoch offta tillförenne ähr thet-
samme af Frankerijke styfft påstådt, men lijkväl på vår sijda aldrig vara gif-
vit theruthinnan effter, eij heller hafver högstbemälte vår käre her fader eller
effter Hans M:ts dödh vij och våre legater aequaliteten velat cedera och
afstå, denne congressen och, som nu emillan Eder och dem Frantzösiske
skall anställas, ähr solenn och kastar fast heela verlden theropå ögat, och vo-
ro icke uthan, att, ther d’Avaux så styfft och starkt thenne saken insisterer,
I tå äskade af honom hans fullmacht och commission af sine principaler att
skola thenne saken nu äfven drifva och sökia till slätta, icke mindre ähn
nähr bemälte d’Avaux uthi förleden vinter hafve hoos General Staterne
giordt en proposition öfver liberteten af then påviske religionen, men ähr
af honom fördradt, att han skulle thee sin commission hertill. Det kommer
och hertill, att, ther vij ville i thetta cedera tempori, skulle vij framdeles icke
kunne igenhemptat, fast vij nu skulle mehre caute ähn regie gifva Franckerij-
ke effter och och dess gesanter förste visiten. Dertill medh och ther vij skönt
ville thet giöra cum protestatione et reservatione, icke att dragas oss en annan
gångh in praeiudicium, så skall dock tilläfventyrs d’Avaux vara sa opinia-
trisk , att han vill absolute och uthan nagon respect och våre förbehåldh
praetendere praeeminentiam regis Galliae och icke eens veele förstå till
något, som allenast hafver en speciem aequalitais, men ther ofvan opå och
firmeres i flere andre saker emot oss, der vij dock ähre Franckerijkes ex aequo
foedererade, erkenne Frankkerijke för vän och ingen för vår herre eller öfver-
man ähn Gudh allena.
Vij hafve fördenskull för nödigt och godt ansedt, att I och her Salvius icke
komma till någon cession af the acter, som involvere vår kongelig högheet
och rijksens myndigheet, thet vari sigh medh förste visiten eller i andre sa-
ker , men heller, att I stå på paritatem et aequalitatem, ehvadh och andre
konunger giöre. Och så myckit then förste visiten och theri bestående och
sökte praeeminentz vidkommer, hålle vij så före, att han som först komme
till den stadh eller orth, ther congressen skedde, gåfvo then andre, som se-
nare kommo, förste visiten och att sådant blefve een aftald saak. Ty ther dee
Frantzösiske skönt skulle, som fuller troligit ähr, komma senare, så kan
dock oss genom thet vij först låte gifva dem visiten inthet therigenom prae-
judiceres , efftersom thet voro en afftald saak och hoos folcket dijudicerades,
lijkasom skedde thetta casu af thet att then eene råkade komma förr än then
andre. Efftersom vij vette för detta pläge hållas och vara hållet iblandh sou-
veraine princers legater, att then sidst kommer och notificerer then andre
sin ahnkompst, pläger undfå förste visiten, therföre I och vele stå på thet
förslaget. Men vele dee Frantzösiske dertill icke förstå och bevillia, tå hafve
I och her Salvius till giöra dem detta expedientet i saken, nembligen att när
sa I som dee Frantzösiske komma till den orth, som bestembd ähr
till mötet såsom loco medio emellan Ossnabrygge och Munster, att tå mu-
tuelle congressen skedde uthi någons serdeles hus och rum såsom loco ter-
tio et neutro, ther bägge sijders commissarier såsom legater af tvenne sou-
veraine princer och cronor komme der tillsamman, det vore anten i kyrkian
eller på rådhhuset eller något annat beqvembt huus, och att der voro anten
två dörer till ingångerne eller allenast en och then ene kommo förr och then
andre sedhan, hade thet föga till betydha, efftersom och thet fögha hafver
oppå sigh hvem som begynner tala. Men skulle dee och till detta icke vele
bevillia, uthan opiniastrera alt forth, tå må I medh her Salvio säija Eder in-
gen commission af oss hafva till cedera något i then måtton, eij heller kunna
eller töra såsom eens herres tienare extra mandatum thet giöra, uthan heller
vele rapportera therom hijtöfver och förvänta beskedh. Men giöre dem
elliest detta förslaget till det yttersta, att hvadh som vidh congressen voro
till tractera eller adjustera, måtte skee af och igenom bägge residenterne, så
att vår communicerade och aftalte medh dem Frantzösiske legaterne i Munster
och deres medh Eder såsom våre legater i Ossnabrygg. Således hålle vij
heruthinnan vara till procedere och det för visse och godhe skääl skuldh att
observeras, medh mindre alleredho och förähn detta vårt bref till Edher
kommer, nogot annat theri voro passerat. Och tilltroo vij Eder samptelige
discretion, att I gåå häri vahrligen, försichtligen och medh godh modera-
tion och söke herhoos dem Frantzösiske medh gode skääl, som dee och
härtill ähre till hålla i godh humor, efftersom vij eij häller vele förmoda, att
dee så starckt röre denne strängen vidh desse tractater, att värkedt deroppå
skulle brista.
Dee keijserske gesanternes excuse eller rättare till seija tergiversation måste I
undraga och patientera, men vidh occasion lijkväl modeste vrijda skulden af
fiendens opskiutande inopå dem drifvandes tractatens maturation, så godt
I kunne medh remonstrationer och funderade skääl, såsom att heela Chri-
stenheeten och i synnerheet Tysklandh hade nu så länge hafft störste ögat
och hoppet på detta almänne mötet, och önskade hvar man friden i Romer-
ske rijket. Härtill vore ju länge nogh disputerat om praeparatorierne. Skulle
nu andre difficulteter inkastas, thet skulle märckeligen turbera heela saken.
Thet lågo och föga macht opå mediatore och kan skee, ther Danmarck icke
hade trängdt sig in i saken och obtruderat sig för een interponent, tilläfven-
tyrs hade inthet gådt så långt omkringh, som skeedt ähr. Men efftersom
Danmarck mehr hafver förhindrat ähn befordrat värket, står thet nu allenast
till beklaga, som icke kan ändas, medh andre fleere argument, som tiena.
Men elliest måste I förvänta, hvadh uthslagh och thenne saken griper medh
dee keijserske, och icke förtryte, att tijden blifver något långh.
Här det tridie, att vår armee hafver nu på någre månader varit i Hollstein
och Juthlandh, therpå kunne dee Frantzösiske inthet undra, när dee be-
sinna vele, hvadh vij härtill vidh thet Tyska väsendet hafve giordt och agerat
både theroppe såväl som här nidre uthi Tysklandh. Dem sielfvom är ju
vitterligit, huru konungen i Danmarck hafver härtill förhindrat och sökt
till retrahera oss ifrån thet förbundh och then cooperation, i hvilke vij
beståå medh Franckerijke. Hade vij nu strax uthan all respect och considera-
tion af vår säkerheet gåådt opp och förlåtit thenne fienden, tå hade inthet
vissare varit, än att han hade kastat heela vårt krigzväsende theruthe öfver
en hop; och att vij här åhrligen skole sittia i räddhogan till blifva af thenne
anda grannen, när honom så komme till pass, besprungen och icke kunne
adsistera väsendet i Tysklandh hädan ifrån, thet skulle ju mehr hafva skadat
oss och then gemehne saken än något annat. Och vore inthet stoordt till be-
fruchta , att Keijsaren går på Franckerijke, men att han mehra skall sökia till
gåå hijt neder åth Tysklandh, hvar icke af orsak att secundera Danmarck,
dock till impatronera sigh siökanten och sättia oss i deste större angustier.
Franckerijket hafver och lofvat att skola gåå åth erflanden, men nu går com-
te de Turaine icke allenast inthet thijt, uthan och är medh armeen gången från
Rehnströmen och heelt inåth Burgundh; och arbetade Franckerijke medh
andre sine armeer allenast emot Spagnien och ville såsom medh våre händer
taga castanierne uthur elden. Vidh discurser kunne I af sådanne och andre
skääl remonstrera necessiteten af vårt krigh emot Danmarck och något vårt
längre liggiande medh armeen i Hollsten och Juthlandh, än dee tilläfven-
tyrs hade förmodat. Sompt excusere I och i sompt entretenere I saken medh
löften, att feldtmarskalcken medh första skall bryta opp, efftersom och
Franckerijke pläger giöra, men presentere in effectu, hvadh lägenheeten
medhgifver.
Elliest ligger nu vår stoora flotta uthi Dalaröön aldeles färdigh, och vij stun-
deligen budh förvänte honom vara gången tills siös under h:r Claas Flem-
mings conduicte. Och förmene vij, att han skall kunna freda siön och dertill
medh befordra och i värcket hielpa att ställa the desseiner vij förehafve ge-
nom bägge feltmarskalckerne i Skåne och Juthlandh och på alle fall vara
Danske flottan vuxen att biuda honom hufvudet. Efftersom vij häröfver
hafva instruerat her Claas Flemmingh och i lijka matto informerat feldt-
marskalckerne , hvilke förmodeligen skole kunna så myckit bättre sinemillan
cooperera, sedan correspondentzlinien förmedellst vår flottes action i siön
blifver försäkradh och öppen hållen. Gudh förläne sin nåde och vällsignelsse
till godhe consilia och lyckelige framgångh i actionerne …
P[er] B[rahe], J[acob] d[e la] G[ardie], C[arl] G[yllenhielm], A[xel] O[ xen-
stierna ].