Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
208. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Oktober 10/20
Stockholm 1646 Oktober 10/20
Kopie: RR, 1846–1847’
Billigung des Rats der französischen Gesandten zur vorrangigen Abhandlung der Satisfaktionsfrage
und Zurückhaltung des Vertragsentwurfs. Königliche Dotationen in Pommern. Ablehnung eines
Waffenstillstands. Verhalten gegenüber dem polnischen Residenten.
Vij hafve sedt af Edert bref sub dato Ossnabrügg den 21. passato ( 21. Sep-
tember /1. Oktober ) , thet Frantzösiske commissarierne, varande hoos Edher
i Ossnabrugk, icke hafve velat komme till nogon afhandlingh och afftaal
medh Edher öfver fridzprojectet, men drifvit alt theropå, huru vår och
chronans satisfaction motte blifva richtigh giordt, giörandes thertill thvenne
förslagh. Derhoos hafve dhe och sampt Contarini rådt Edher till att sluta ett
armistitium näst för endan af tractaten, men I remitteradt saken till feldt-
marskalckens Wrangels betänckiandhe.
Och sidst hafve vij sedt, hvadh den Pohlniske residenten Krakow negotierar
och hoos Edher icke mindre än andre söker till blifva admitteradt på ett öpet
creditif, theri then konungen förer titulen af Sverige.
Till nådigt svar häropå holle vij vidh så beskaffadhe saker, som nu ähre, the
Frantzösiske commissariers rådh vara gott, at icke nogot proiect af instru-
mento pacis uthlefvereres, förän alt är richtigt och afftalt om vår och chro-
nans satisfaction. Derföre och emedan Franckrijke hafver giordt sitt interesse
richtigt medh then keijserlige, och lijkt synes att ständerne för sin begärlig-
heet till friden läre sleppa altihoop, när the nogorlunde blifva contenteradhe,
ty vele vij och, at I afhandle vårt och chronones interesse för alle tingh och
derhoos drifve och anholle, at ständernes saker och åliggiande blifva afhand-
ladhe , dogh så at I icke blifve ultimi i satisfactionspuncten; och fördenskuldh
kunne I holle tillbakar och icke uthlefverera instrumentum pacis, som förr
och re nondum conclusa emellan Franckerijke och Keijsaren var meent,
förrän I medh vår och Sveriges cronos satisfaction ähr richtige. Elliest hvadh
sielfve satisfactionen ahnlangar, sij I vår meningh theröfver i vårt bref af
then 19. Septembris ( 29. September ) nästförleden; deri vele I negotiera dett
bäste I förmå och vette: Och der I kunne göre våre conditioner bettre, än
vij dhem deri hafve sadt, tå vele I theruthinnan göra Edher möijeligste flijt,
vettandes oss skee deruthinnan een stor tiänst: Allenast I subsistere vidh
dhet som deri är sagt, när I icke vijdare kunne gåå, efftersom vij Edher eghen
godhe försichtigheet nådigst tilltroo, at uthi modo procedendi förfahre, som
I thet in loco finne raisonabelst. Hvadh andre saker kunne vara, ther I blifve
medh them keijserlige eense om satisfactione coronae, tå låter sigh the öfrige
alt bettre göra richtige. Härvidh vij Edher nu som förr recommendere och
begäre at I vele hafva ett öghon på dhem som vij hafve gifvit våre bref opå
någre godz i then delen af Pomeren, som vij till äfventyrs skulle afstå och
cedere, beflijtandes Edher, at the vidh våre bref blifve mainteneradhe.
Belangande thet föreslagne armistitiumet, så kunne vij alt ännu icke skicka
oss deri, eller sij nogre skähl, hvarföre dhet må tillåtes, men fast richtigare, at
thet uthslås.
Den Polniske residentens congress är bäst I declinere, föregifvandes annor-
ledes öfver titeln hafve varit afftalt på sidste stilleståndztractat och -sluth,
och derföre intet kunna eller fördrista Edher at taga emot nogot bref under
annan titell ähn blott a regis Poloniae. I alle andre mottor kunne I tesmoig-
nere emot honom all höfligheet och bäste vänskap.