Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
198. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 September 28/Oktober 8
Osnabrück 1646 September 28/Oktober 8
Abneigung der französischen Gesandten gegen eine Vermittlung in Reichssachen. Besuch Saint-
Romains: Schwedische Satisfaktionen, Befriedigung der Soldateska, Veröffentlichung des Instru-
mentum pacis. Bitten der Evangelischen um Vermittlung der Kronen in den Reichssachen. Besuch
Wittgensteins: Pommern, Klagen über die Parteinahme der Franzosen für die Katholiken. Ent-
täuschung der Evangelischen über Kursachsen. Besuch bei Lamberg: Schwedische Satisfaktionen,
geplanter Waffenstillstand.
Eder Kgl. Maj. hafve vij uthi åtskillige våre breeff underdånigst berättat,
dät vij efter hållen conference och concert medh legatione Gallica öfver
the saker som här tracteres, vore resolverade och hoppas få lefverera åth
them keijsserlige vårt project af instrumento pacis; jämväll nu i tu näst-
förgångne breeff af den *** huius, at ofvanbemälte legatio Gallica, inthet
kunnandes här förlijka Eder Kgl. Maj. och churfursten af Brandenburg om
Pommeren, declinerade concerten medh oss öfver Romerske rikssens saker,
ehuruväll vij offererade oss thertill, och evangelici i lijka måtto ville hafva
deputerat under sigh een eller två och disponerat then Wurtzburgiske att
på the catholiskes vägnar optäckia legationi Gallicae hvarpå differentzen
uthi the stridige gravaminibus mäst stodh, och på hvadh sätt man them medh
maneer kunde jämka till förlijkningh.
Legatio Gallica gaf till svar, at efter thetta the evangeliskes förslagh kom
förseendt på bahnen, the då ville deputera någre uhr sitt meddell, antingen
af them som äre i Munster eller härifrå, hvilka i Munster om samma diffe-
rentzier in tractatu gravaminum kunde informera the Frantzöske. Evangelici
togo theraf een stark apprehension, som ginge Frankrijke, efter erhållen
particularsatisfaction, och sedan status catholici måste lijta till dess protec-
tion, vidt ifrå sine förre consilier och sökte först att Eders Kgl. Maj. måtte
få sitt contentement och sedan at disponera å Eders Kgl. Maj. vägnar oss
på slijka förlijkningzförslagh in puncto gravaminum, som skulle mehra låtha
them catholiske än them evangeliske. Efftersom thesse förmedelss een ans-
senligh deputation, som the den 23. huius [ 23. September/3. Oktober 1646]
hade hoos oss, låte märkia och anhålla, att, som alt härtill å Eders Kgl. Maj.
vägnar lofligen var giordt, vij och härefter ville taga oss an theras interesse
och medh thet förderligaste gifva uth instrumentum pacis.
Vij svarade oss fuller vara villige och färdige thertill, men hafva funnit at
legatio Gallica hvarken hade ännu något opsat eller och tyckte än vara tijdh
at thet skulle komma fram, medan mästedeels sakerne äre inthet giorde och
till thet effet kommer at the kunde publiceras. Om instrumentet nu skulle
komma i liuset, måtte thet få andre operationer, än vij och ständerne inten-
dera, ja afskära och abrumpera heela tractaten. Likväll och emedan Eder
Kgl. Maj. uthi sitt nådigste breeff af den 5. huius [ 5./15. September 1646]
Abschrift in RR, 1657–1658’, Entwurf in Kungl. Concepter . Die Königin bestätigte darin
den Empfang des Berichtes vom 17./27. August 1646 und befahl, den hessen-kasselschen Gesandten
beizustehen, jedoch die Verhandlungen in dieser Hinsicht durch französische und kaiserliche
Kommissare führen zu lassen.
som den 22. kom hijt, oss nådigst befaller at fara fort medh instrumenti
uthgifvande, så lofvade vij, att vij ville ännu på nytt genom residenten
Rosenhanen låta remonstrera thetta och bruka all flijt, at ständerne måtte
häruthi skee itt nöije. Hvadh på thet slaget skreefs till residenten Rosen-
hanen, och han oss efter duc de Longuevilles ordh svarar den 25. huius
med posten, thet finnes härhoos under lit. A och B.
Dagen förrän Rosenhanens breef kom, var Saint Romain här och brachte
på legationis Gallicae vägnar thet samma mundteligen före
1. att grefven af Trautmanssdorf nu omsijder hafver bekommit Churbranden-
burgz consens på Förpommeren, att Eder Kgl. Maj. måtte thet få, jämvähl
och condominium öfver Wissmar, och ertz- och stiffterne Bremen och Verden
medh then qualitet som the bära af andelige godz, att recognosceras af
Imperio Romano iure perpetui feudi. Och Keijssaren sampt Römerske
rikssens ständer ville vara garanter häröfver, at thet skall hållas. Thenne
offerten af the ofvanbemälte stycker och conditioner tyckte han vara hono-
rable och så beskaffade, att Eder Kgl. Maj. förmodeligh skulle thermedh få
i thet närmaste och så mycket skee kunde sin satisfaction, och dess staat
märkeligen thermedh försäkras och bekräfftas. Varandes altså och thermedh
nägen at gifva värket een gångh, effter heela väsendet af tractaten studsar
och stannar på Eders Kgl. Maj. satisfaction, om then skulle spännas ad
extrema, måtte een slijk occasion och offerte härefter feelas och chronornes
saker råka i någon annan oförmodeligh staat; 2. att Eders Kgl. Maj. solda-
tesca skulle blifva contenterat; 3. att legatio Gallica vidh så fatta saker,
ther man nu, som bäst är i värket at tractera, håller vara orådeligit at man
skulle medh extraditione instrumenti giutha någon mehra bitterheet ini
gemutherne på een och annan sijda. Badh att vij ville medh thertill tienlige
argument remonstrera them evangeliske the inconvenientier som syntes
vella resultera af slijk otijdigh publicatione instrumenti.
Thermedh reeste han strax sin koos igen, berättandes att then Frantzöske
residenten monsieur de la Cour Grouillard
Henri Groulart, Seigneur de la Court: APW, [III D 1 S. 346] .
alle dagar till Munster.
Vij hafva i thesse fyre dagarne talt medh een och annan af evangelicis och
them förehållit legationis Gallicae betänkiande och svar, som vij genom
residenten Rosenhanen och Saint Romain hade fått, befinnandes att the
fuller hälst hade sedt instrumenti extradition, men efter plenipotentiarii
Gallici äre theremot, så måste the thet så låtha skee. Icke desto mindre
ligger ofvanberörde apprehension them mycket i sinnet, och hålla the för
fult och fast, att the catholiske gå thermedh om, att hålla tractatum grava-
minum in suspenso, så länge chronornes particularinteresse är richtigt, och
att the catholiske förth då sedan kunna medh chronornes tilhielp sättia them
oförmod- och olijdelige conditiones före, them the nolentes volentes sedan
måste emottaga och alt så hafva then nyttan af alt, att the först äre af kriget
uthmärgade och medh tractaten giorde heela världen till itt åthlöije. Hvilken
discours the Altenburgiske och then Brunssvijk-Lünenburgiske, doctor
Lampadius, hafver emot oss fördt och nu begärat at å Eders Kgl. Maj.
vägnar vij, till att bevijsa vårt zelum in re communi, ville både två eller
eenthera, som vij thet bäst finna, reesa öfver till Munster, at ther conferera
och göra itt vist aftaal medh legatione Gallica om Romerske rikssens saker,
som nu äre stridige emellan bägge religionsförvanterne, på thet dee må
vara afhandlade och richtige lijka medh them andre. The begära inthet vetta
hvadh resolution ther i Munster fattas och tagas af legationibus coronarum,
förän vij finna tijdh att gifva them part therom, varandes the försäkradt och
visse therpå, att Eder Kgl. Maj. effter så dyre contestationer och thet stoore
interesse, som Eders Kgl. Maj. hafver medh them, icke allenast som een
drottningh aff Sverige, uthan nu häreffter (thet the önska måtte väll och
lyckligen skee) itt förmodeligit medhståndh, af Gudh uthkoradt at hägna
och försvara sin församblingh, inthet skall genom oss något låtha skee,
som löper libertati conscientiae et status emot.
Till at contestera vår villfarigheet i alla måtto, så skrifva vij idagh till resi-
denten Rosenhanen och gifvan i commission att höra, om legatio Gallica,
till att contentera ständerne, må vara resolverat till een slijk conference,
efftersom Eder Kgl. Maj. uhr copian under lit. C täckes medh nåder see
thet som på ofvanbemälte sätt är skrifvit till Rosenhanen.
Grefven af Wittgenstein var i går hoos migh, Johan Oxenstierna, at göra
een revisite till migh à part, och discurrerade fuller om allehanda saker,
men rörde inthet om thet som Rosenhanen och Saint Romain effter legatio-
nis Gallicae ordh hafva skrifft- och mundteligen refererat om Förpommeren.
Thet berättade han elliest i then saken, att Brandenburgici hafva varit hoos
them keijsserlige och vellat vetta af them hvadh churfursten hade att vänta
igen, i fall han skulle något släppa och låtha falla af Pommeren. Therpå the
keijsserlige, som han sade, hade remitterat the Brandenburgiske till oss,
och the Brandenburgiske therpå replicerat, att å Eders Kgl. Maj. vägnar
vij hade begärat heela Pommeren och the keijsserlige thet bevilliat, för
hvilken skuldh vij och hålla oss till the keijsserlige och declinera particular-
tractaten medh the churfurstlige, låtandes han, Wittgenstein, lyda sigh, som
skulle the Brandenburgiske gärna höra förslagh i then saken, att kunna
medh maneer komma ihoop medh the keijsserlige. Ther brede vidh kom
han på taal om heela thetta värket och sade, att han hade af godh handh
och kunde sielf aff statu rerum praesentium något så när döma, att Frank-
rijke häreffter inthet lärer, som skedt är, understödia them evangeliske,
uthan fast mehr sökia till att försvaga theras staat. Frankrijke hade reeda
vunnit störste deelen af the catholiske på sin sijda och sökt at draga thet
Beijerske partijet under sin protection. Thermedh hade thet tvenne chur-
furster, honom af Beijern och hans broder, Coloniensem
Frankrijke viss på Trier och, om Moguntinus ginge af medh döden, så
skulle the vinläggia sigh att bringa biskop Frantz Wilhelm, som reeda hafver
een canonicat i Mäintz, i thet stället igen, önskade att Eder Kgl. Maj. och
churfursten kunde förlijkas och förmedelss een alliance bindas till evangeli-
corum statuum försvar, efter the lijtet eller föga assistentz hade aff Chur-
sachssen. Han meente och, att Frankrijke skulle häller taga emot och ingå
medh Keijssaren itt långt stilleståndh än göra een evigh fridh. The Chur-
sachssiske skole, som the Altenburgiske oss läthe säija i går genom Biörne-
klou, för någre dagar sedan hafva convocerat the evangeliske, som äre i
Munster: 1. notificerat them, att theras herre churfursten, befinnandes the
evangeliskes saker här på tractatu gravaminum invecklas och göras alt för
svåre, hafver funnit nödigt at häreffter taga sigh an then saken, och förden-
skuldh befallat them gessandterne att i sitt nampn icke allenast interponera
sigh emellan bägge stridige partijen, uthan och föra directoriumet hoos
them evangeliske, ja vara assistenter i saken; 2. proponerat tvenne tingh,
först om the icke till saken bätre afhielpande måtte taga the catholiskes sidste
förslagh och them löpa igenom, jämförandes them medh the evangeliskes,
att see och uthleeta differentierne. Sedan och till thet andra, hvadh sätt
evangelici här och i Munster vistandes skulle tage till at härefter re- och
correferera i thenne saken.
Eder Kgl. Maj. hafve vij tillförende i underdånigheet berättat huru högt
någre evangelici apprehenderade thetta, the Chursachssiskes, förehafvande.
Nu sedan the hafva anträdt värket, äre the nogh bekymrade och, ther thet
skulle få sin fortgångh, döma att efter Chursachssen dependerar i sine rådh
heel och hållin af Keijssaren, så få the keijsserlige thermedh tillfälle att vända
och vijka thet värket till förlijkningh eller missförståndh, som Spagniske
sakerne sigh lämpa till eller från, och på lychtone, om thet då kommer till
någon accommodation, så vänta the ther genom Chursachssens antingen
direction eller interposition inthet bättre än han tillförende hafver giordt,
effter hans gessandter hafva allaredo låtit see i sine förslagh, att the mehr
assistera them catholiske än sine ägne religionsförvanter. Vij befinnandes
thetta, the Chursachssiskes, procedere vara icke allenast eftertänkeligit och
praejudicerligit för evangeliske ständerne i Romerske rijket, uthan och
anstält at draga then tractaten härifrå och undan händerne på oss, äre sinnade
at begära af corpore evangelicorum een deputation till oss och then samma
repraesentera, hvadh oss tycker therom, som vij thet härnäst förmodelig
varde refererandes.
The keijsserlige bödo sigh then 25. huius [ 25. September/5. Oktober 1646]
att komma till oss. Effter grefven af Lamberg hade någre dagar förr mist
sin son och the elliest varit nyligen hoos oss, så besökte vij them at condolera
Lamberg och thermedh få lägenheet at tala medh them. The optäckte oss
strax, att theras ärende, för hvilkens skuldh the ville komma till oss, var at
göra oss närmare och, som the meente, een behageligh apertur i Eders
Kgl. Maj. satisfaction, hvilken bestodh theri, att Keijssaren ville skaffa Eder
Kgl. Maj. 1. Förpommeren medh alle the stycker och rättigheeter, som
thertill hafva legat och hördt i sidste hertigens tijdh; 2. Wissmar medh ducis
Megapolitani condominio; 3. stiffterne Bremen och Verden i qualitet af
andelige godz och i the vilkor och stånd som the hafva härtill varit, och
thet alt at behålla och recognosceras af Imperio iure perpetui feudi. The
kunde inthet förvissa oss om churfurstens consens, men Keijssaren ville
beflijta sigh therom. Och i fall then inthet skulle kunna nåås, så ville Keijs-
saren så laga, at ofvanbemälte satisfaction blifve infördh uthi itt rikzsluuth
och altså icke allenast then tractaten, uthan heela Romerske rijket blifva
garanter theröfver. Thermedh räckte the åth oss händerne och bode vij
ville thermedh vara tillfridz, så mycket Eders Kgl. Maj. particularcontente-
ment angår.
Vij svarade, att vij fuller taga till tacka thet som theri komme öfvereens
medh Eders Kgl. Maj. praetension, men förmodo att the förbättre thet the
nu offerera, eenkannerligh laga: 1. att effter theras förre offerte heela Pom-
meren medh interessenternes consens blifver hoos Eder Kgl. Maj.; 2. att
Wissmar medh the thertill begärte stycker gifves uthan condominio och
3. stiffterne vandlas i världzlige furstendömer.
The contesterade fuller, att Keijssaren gärna unthe Eder Kgl. Maj. thet som
the hafva föreslagit, men höllo vara omöijeligit at få consens af Chur-
brandenburg på heela Pommeren och af hertigen af Mecklenburg på een
slijk cession af Wissmar. Jämväll att stiffterne skulle förvandlas i värdzlige
furstendömer, strykandes therhoos op offerten medh allehanda ordh och
theremot exaggererandes hvadh man hade att vänta, om man ville alt sättia
på spitzen af vapnen. Hvilka argument ofta tillförende effter theras, the
keijsserliges, sampt legationis Gallicae och fleeres discourser medh oss, äre
öfverskrefne. Therföre låtha vij them nu för denne gången uth.
Eder Kgl. Maj. hafve vij nu i tvenne våre sidste breef underdånigst refererat,
i hvadh terminis vij stå och nu hvadh som blifver offererat. Vij velle göra
vår möijeligiste flijt och vinläggia oss på alle sätt, at kunna erhålla satis-
factionen efter Eders Kgl. Maj. intention och nådigste befallningh till oss.
Men vij hafva itt seegt höö at nappas medh och månge difficulteter i vägen.
Som sakerne nu komma oss för, tyckes itt vara at vällia af thesse tvenne,
nembligen at antingen taga emot thenne offerten, ungefär efter the keijs-
serliges förslagh, eller och tänkia på continuationen af kriget, till thess man
kan och erhålla thet öfvrige i lijka måtto. Hvadh nu Eder Kgl. Maj. finner
gott och oss i thenne saken nödigst, thet velle vij effter vår plicht och yterste
förmögenheet effterkomma.
The keijsserlige sade sigh och hafva förnummit af the Frantzöske, at här
var talt om itt stilleståndh aff vapnen, och elliest at vij ville sända öffver-
commissarien Brandt op till feldtmarskalken, förfrågandes oss om så vore.
Vij svarade thet så vara talt, men saken remitterat till feldtmarskalken, tijt
Brandt nu skulle reesa. The sade sigh och vella skrifva till erkiehertigen
therom.
Öffvercommissarien Brandt är nu här och blifver depecherat idag eller
morgon till feldtmarskalken at hämpta hans sentiment om soldatescans
contentement, armistitio och någre andre saker, som angå militien. I fall
tractaten kommer till slüuth, så synes thet vara gott att Eder Kgl. Maj. i
tijdh resolverade och låthe vetta hijtuth, huru mycket och hvadh folck Eder
Kgl. Maj. ville behålla för sigh.
Feldtmarskalken her Wrangell hafver gode progresser op i Beijern, som
innelagde adviser gifver tillkänna. Hvadh vij här ofvantill hafva mält om
the Chursachsiskes förehafvande i Munster, thet är uthförligare att see af
bijfogade copia under lit. D, som oss rätt nu blifver communicerat.
B: 487 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 September 22/Oktober 2
488–488’ Rosenhane an Job. Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Sept. 25/Okt. 5 [Nr. 196]
D: 490–491 Memorial über den Auftrag des kursächsischen Gesandten wegen der Gravamina
492–497 Avise
498–501 Kurtze und glimpfliche ablegung dessen, was die herren Beyerschen abge-
sandten in einem per dictaturam vulgirtem memorial
Der Churbayrischen Abgesandten Vorstellung auf das Churpfältzische Memorial, die
pfältzische Restitution-Sache betreffend: J. G. von Meiern III S. 617–620 .
same vermeindtlich eingeführet. Ohne Ort und Tag [ Druck: J. G. v. Meiern III
S. 656–659 mit Präsentatum Osnabrück 1646 September 17/27 und Dictatum September 20/30]
502 Avise
503–505’ Nachricht über die Kriegslasten in Württemberg. Ohne Ort 1646 September 12
506–513’ Avise
514–515 Landgraf Georg von Hessen-Darmstadt an Markgraf Christian von Brandenburg-
Kulmbach. Gießen 1646 September 4/14
516–516’ Kaiser Ferdinand III. an die niederösterreichischen Landstände. Linz 1646 Januar 20
517–518 Die niederösterreichischen Landstände an Kaiser Ferdinand III. Ohne Ort und Tag
519–523’ Avise
524 Aufstellung über die französischen Satisfaktionen
525–535 Avise