Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
166. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 August 8/18
Stockholm 1646 August 8/18
Separatverhandlungen mit Kurbrandenburg über dessen Entschädigung für Pommern.
Vij hafve på denne sidst ankombne posten fådt samptlige Edert breef uthur
Osnabrugk den 20. nästförleden månadz Julii [ 20./30. Juli 1646 ] , hvaruthaf
vij förnimme, thet alle saker medh tractaten stå alt uthi förra lagh, allenast
att churfursten af Brandeburgh genom sine gesanter hafver tilbudet Eder
tractater öfver Pomeren, men Eder hafva them declinerat och defectu man-
dati excuserat, offererandes elliest Eder cooperation att förhielpan till annat
vederlagh i stället igen.
Vij vette vidh thetta tillståndh medh frijden inthet annat Eder att tillskrifva,
ähn förmana Eder att inhaerera vår ordre häden gången i vårt breef af then
8. [ 18. ] Julii , både om rijkzsakerne och ständernes interesse i theres resti-
tution och gravaminum afhielpande såväl som om vår och chronans satis-
faction
contentement i sine egne postulatis, skole thet väl låta fahra ständernes
ahnlägenheeter och försäkringar; och är på andre sijdan Spagnien nu i den
postur och ecclypsi, att han i någre saker lärer gifva Hollenderne effter till
uprätta medh dem ett stilleståndh, skattandes in praesens sin stat medh
något temporis lucro bäst vara betient; sielfve ständerne och i Romerske
rijket både ex amore pacis et taedio belli icke stoort lärer blifva medh Eder
beständige, när the på föreslagne sätt af Keijsaren och dee catholiske blifva
försäkrade. Men oss ähr derom mäst till giöra och betrachta, att ther Pomern
skull söndres från hvartannat och vij släppe Stettin och Oderströmen, tå
skole vij lätteligen vara till tryckias deruth, såsom incapable giörda till
behållat, sedan divisionen voro giordt och vij af Strålsundh (hvilken stadh
dessföruthan hafver mäst heela Rugen och bäste landet omkringh sigh sin
koos) inthet kunde hafva; fördenskulld vij och icke kunne till cessionen af
Hinderpomern förstå; det I och dem Churbrandeburgiske vele ex funda-
mento remonstrera. På thetta slaget insisterandes fara vij minst villse och
ther ändeligen skulle tagas någon annan resolution och vij för någon oför-
modeligh svårigheet låte falle något heri, thet vij icke vele förhoppas eller
förmoda, att sakerne thijt uthråka skulle och I uthi thet passu måste hålla
rem in integrum och taga hädan ifrån ny ordre; tå omsijder är bättre att
gifva heri något effter, än att vij skulle retractera något ordh som förre
uthfäst voro.
Men hvadh à part tractaten medh Churbrandeburgh öfver Pomern vid-
kommer , så blifve I alt i then tractat och qualitet af person medh Chur-
brandeburgh , som I begynt hafve, nembligen att I bruke honom såsom ett
förnembliget Imperii membro och then ther af churfurstlige collegier thertill
är reesat; men icke måste I angå medh honom någon tractat öfver Pomern
vijdare ähn att I väl må medh hans gesanter tractera och conferera Eder
consilier therhän, att han må komma till något vederlagh igen för Pomern;
i hvilket fall väl är een saak, att I honom all möijeligh befordran lofva och
värckeligen bevijsa. Vij hafve Eder detta till svar på samma Edert breef
icke velat förhålla.