Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
155. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Juli 20/30

4
–/ 155/ [166]

5

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine


6
Osnabrück 1646 Juli 20/30

7
Pr.: Stockholm 1646 August 6/16

8
Ausf.: DG, A I 1, Legat. [ 4], 1371–1378’

9
Bitte der Evangelischen um schwedische Unterstützung bei Behandlung der Gravamina. Besuch bei
10
den kaiserlichen Gesandten. Überreichung des kurbrandenburgischen Beglaubigungsschreibens. Rang
11
des Gesandten von Heyden. Bereitschaft des Kurfürsten von Brandenburg zu Verhandlungen mit
12
Schweden über Pommern unter Vermittlung Frankreichs und der Generalstaaten; Ablehnung des
13
Vorschlags durch Schweden. Brandenburgischer Wunsch nach enger Verbindung aller Evangelischen
14
gegen die Katholiken. Eintreten der evangelischen Stände für Brandenburg durch Ablehnung der
15
Abtretung ganz Pommerns. Angebot Schwedens, Kurbrandenburg zu einer Entschädigung für
16
Pommern zu verhelfen. Gespräch mit den Kaiserlichen über den Amnestietermin, die Kurpfalz,
17
die Gravamina und die schwedische Satisfaktion

33
Man vermißt in dieser Relation einen Bericht über die Audienz der pommerischen Deputierten
34
vom 12./22. Juli 1646 bei Oxenstierna. Die Pommern berichteten ihren Auftraggebern sehr
35
ausführlich darüber: Baltische Studien VI 1 S. 15–23.
.

18
Ederss Kgl. Maj. hafve vij medh nogra postar seerskilt opvartat och till-
19
skrifvit om sakerne här på tractaten för min, Johan Oxenstiernas, resa till
20
Mönster

36
Vgl. die Darstellung bei J. G. von Meiern III S. 87–92 .
. Hvadh jagh ther hafver haft för händler och observerade, thet
21
berättade till Ederss Kgl. Maj. jagh i all underdånigheet idag 8 dagar, som
22
var dhen 13. huius [ 13./23. Juli 1646] .

23
Then 11. [ 21. Juli] hadhe status evangelici några deputatos hoos oss, be-
24
gärandess först att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij, så häreffter som härtill,
25
ville drifva thee evangeliskes interesse in puncto gravaminum, när så
26
komme till pass; 2. att thee måtte få part om dhet som i Mönster var i
27
then saken förefallet, och 3. veta vårt betänkiande öfver dhe catholiske
28
ständerness nyt utgifne förslaagh att bijläggia gravamina. Sade sigh då
29
medh thet första vilia öfverläggia them samme.

30
Till svar på dhet första förde vij dhem till sinnes, hvadh in hoc passu var
31
till dhen tijden förelupit, contesterandes å Eders Kgl. Maj. vägnar samma
32
ijfver och benägenheet att stå dhem bij i allt thet som möijeligit är att ehr-

[p. 388] [scan. 428]


1
hollass. Sedan informerades the summariter om thet som i Mönster in puncto
2
gravaminum och andra ricksenss saker var förefallet. Och ytterst rådde vij,
3
att the ville see sigh väl före, noga öfverläggia alle puncter och inthet prae-
4
cipitera sigh i thet ena eller andra, them nu hafva een sådan lägenheet att
5
redressera och sättia thet evangeliske väsendet på föttren och rätte laget,
6
som dhe häreffter i een långh tijdh näpligen skulle finna; och ehuruväl
7
vederparten synnes yfvass och högmodass dheraff, att the allierades kraffter
8
vore delss separerade, delss svagare ähn dherass, motte the intet theraf låta
9
sigh förföra. The förra tijdher hafva ju vijst och stält oss för ögone, att
10
Gudh dhen aldrahögste hafver varit och än är een ringmuur kringhom sin
11
hoop, beskyddandess dhen samma emot vederpartenss macht, högmodh
12
och hoot. Vij hade godh kundskap, att Eders Kgl. Maj. hufudharmee och
13
dhet Hessiske corpo vore ännu i ett sådant postour, att dhe inthet behöfdhe,
14
hvarken för fiendenss mera mackt eller någon annan trånghmåål, vijka af
15
platzen för sin fiend. Ther ofvanoppå vore Turenne reda gången öfver
16
Rhenen, jämväl een secours förhandhen vijdh Östersiökanten. Sedhan ther-
17
hoos effter att vij vore till värkat att inrätta frijdzconditionerne, ville in
18
puncto gravaminum förvänta ständerness resolution, och sedhan medh
19
dherass inråådh thet ena och andra, som Romerske rijket angår, laga och
20
ställa.

21
Then 15. huius [ 15./25. Juli 1646] besökte vij them käijserlige, greef Lam-
22
berg och Crane, confererandess då medh dhem allenast om dhe saker, som
23
i Mönster emellan migh, Johan Oxenstierna, och therass colleguer, grefven
24
aff Trautmanssdorff och Nassaw sampt Wolmar, vore förefalne, sökiandess
25
dhermedh att komma medh dhem här in ordinario loco tractatus till handelss
26
igen.

27
Dhen 17. huius [ 17./27. Juli 1646] skickade grefven aff Witgenstein till oss
28
churfurstenss af Brandebourg creditif för sigh och sine colleguer här och i
29
Mönster, som copian undher A thet utvijser, begärandes få een stundh
30
andra dagen. Nu efftersom han, von Heiden

37
Friedrich von Heyden, Drost zu Lippstadt: APW, [III D 1 S. 348] . Vgl. L. W. Barthold :
38
Urkundliche Geschichte nebst Urkunden der Edlen Herren von Heyden (Greifswald 1857).
, doctor Portman

39
Johann Portmann: APW, [III D 1 S. 348] . Ch. A. L. Klaproth und C. W. Cosmar (Hrsg.):
40
Der Königl. Preußische und Churfürstlich Brandenburgische Wirklich Geheime Staatsrath an
41
Seinem zweihundertjährigen Stiftungstag den 5. Januar 1805 (Berlin 1805) S. 353 Nr. 44.
42
Er wird an dieser Stelle 1651 anläßlich der Departementsverteilung als Mitglied des Geheimen
43
Rats aufgeführt. Das Jahr seiner Bestallung ist unbekannt. Auf dem Friedenskongreß löste ihn
44
Johann Fromboldi ab. 1653 und 1658 war er als kurfürstlicher Gesandter zu den Kaiserwablen
45
abgeordnet (frdl. Hinweis des Geheimen Staatsarchivs in Berlin).
och Froom-
31
holt, som ordinarie pläga vara i Mönster och inthet ännu hafva varit hoos
32
oss, befunno sigh undher samma commission, och det var therhoos troligit
33
att han, von Heiden, skulle villa praetendera i titel, rangh och sätet then
34
ähran, som grefven af Witgenstein får, effter han, von Heijden, plägar i
35
Mönster förträda grefven aff Witgensteinss ställe, när then är här eller annor-
36
städess bortz, men får lijkväl inthet af alla dhen heedern som een principal-

[p. 389] [scan. 429]


1
gesanter, så fann man rådheligit, att förfråga sigh hoos grefven af Witgen-
2
stein, huru bemelte tvenne Mönsterske gesandter blifva aff dhe Fransöske
3
i Mönster tracterade i slijka visiter, att vij them ock behörligen måtte kunna
4
excipera.

5
Grefven aff Witgenstein svarade, det duc de Longeville hafver difficulterat
6
att honorera honom, von Heiden, medh sådhan titel och annan heedher,
7
som han, Witgenstein, fick, och derföre vare han, von Heijden, aldrig
8
kommen tillsammans medh dhe Fransöske. Men the käijserlige, Spaniske
9
och churfurstlige hafva tracterat honom, Heijden, al pari, förmodandess
10
att vij skulle fördhenskuldh intet hafva nogot betänkiande dheruti.

11
Thet svaradess, att vij fuller gärna ville, såväl Hanss Churfurstlige Durch-
12
leuchtigheet till behörlig respect, såsom ock för Heidenss egen person skuldh
13
in particulari bevijsan all vänskap, ähra och cortoisie. Men in hoc publico
14
actu och som dhet begärtess, föllo dhet oss såsom ministrer något betänke-
15
ligit. Angående sielfva stunden och värffort att komma till oss, stältess i
16
grefven aff Witgensteinss sköön, om han det ville förebringa och huru han
17
ville taga medh sig af sine colleguer, them ville vij vänte klockan emellan
18
9 och 10, att undfå hvar och een effter vanan.

19
Grefven af Witgenstein kom på sattan dagh och tijma

42
Vgl. die brandenburgische Relation vom 13./23. Juli 1646: Urk. u. Aktenst. IV S. 450f.
43
und XXIII 1 S. 90f. Vgl. auch S. von Pufendorf, Suecia lib. 18 § 130 und S. von Pufen-
44
dorf
, Friedrich Wilhelm lib. 2 § 55.
, hafvandes medh sig
20
allenast dhen ena, nemblige Fromholt, som i Mönster plägar föra dhet
21
Förpommerske votumet. Grefven förde ordet, och näst hälsningar och andra
22
complimenter sade att therass nådigste herre, churfursten, hade fuller medh
23
största bedröfvelse sport och förnummet, at Eder Kgl. Maj., såsom hans
24
så nära blodzförvant, och till then han hafver burit och än bär ett synner-
25
ligit förtroende och lijt, hafver här på tractaten icke allenast låtet föreslå,
26
uthan ock effterhanden medh alfvar negotierar att få sitt förstendöme Pom-
27
meren till sin satisfaction. Hanss Churfurstlige Durchleuchtigheet, hafvan-
28
dess på behörligit sätt och vijs låtet remonstrera sin rätt och hvadh honom
29
medh een slijk praetension vill tillfogas, hafver fuller förhoppas, att sådanna
30
funderade skäl skulle kunne finna rum, men efter icke allenast dhe intet äre
31
till dato i dhet ringeste ansedde, uthan dherofvanpå vill utgifvass, som vore
32
skuldhen aff opskofvet på tractaten hoos churfursten, så hafver hanss
33
nådigste herre, delss att vijsa heela verlden, dhet han för ingen deel vill
34
kasta nogot hinder i vägen för frijden, delss och förnämst att medh sielfva
35
värket gifva tillkänna, hvadh för een högh respect han bär till Eder Kgl. Maj.
36
och chronan Sverige, omsijder öfvervunnet sigh sielf och nu resolverat till
37
een handling öfver Pommeren. Såge hälst att then motte här in locis tracta-
38
tuum anställass och att dhen Fransöske och Generalstaternes legationer
39
blefve tagne till mediatorer eller interponenter, förmodandess han att vij
40
skulle theri hafva intet betänkiande, hälst medh mediatorerne, såsom Eders
41
Kgl. Maj. foedereradess ministrer.

[p. 390] [scan. 430]


1
Thet andhra var in puncto religionis för dhe reformerade. Therass nådigste
2
herre och churfurste hadhe mäckta väl förmärkt, att å Eders Kgl. Maj.
3
sijdhe the reformerade såväl vore ihugkompne i propositionerne. Ville nu
4
förmoda, att såsom dhet synness lijda till slutet, man altså varder i dhet
5
propost fortfarandess, stifftadess dhermedh i rijket emellan dhe evangeliske
6
ett gott förståndh och evigvarande bundh emot papisterne.

7
Sedhan vij hadhe dhenna, the churfurstligess, proposition recapitulerat och
8
på behörligit maneer svarat till hälsningen och andra complimenter, dis-
9
curerandess emellan oss öfver dhen första puncten af och till, men enteligen
10
bleef svarat, att vij dhen samme ville efftertänkia, läsa igenom vår instruction
11
och Eders Kgl. Maj. allernådigste ordres, och effter sakernes art och egen-
12
skap låta dhen medh thet förderligast få vår resolution tillbakar. Hvadh
13
then andra puncten anginge, vore thet oss kärt att förnimma, dhet therass
14
nådigste herre churfursten så väl hade optaget thet som är proponerat
15
vordet. The gesandterne vijste sigh väl påminna af förgågne åtskillige håldne
16
discourser öfver dhenna saken, sedhan han är blifven något disputerat,
17
huru man then clausulen förstår; såsom dhen första propositionen var i
18
mäst alla sijna puncter stält in terminis generalibus och till vijdare declaration
19
och spaecificationer, altså är dhet ock fatt medh dhenna clausulen, som lijka
20
medh dhe andra behöfver ett lius och tillåteligh och funderadh limitation.
21
På chronornes sijda är proponerat och begäratt, att status Germaniae och
22
hvar och ett ståndh för sigh in particulari, som genom dhette krieget och
23
medh voldh är graverat, motte restitueras och sättiass i the vilkor och
24
rättigheeter, som dhe vore anno 1618. Om dhe status protestantes hafva
25
odisputerligen hafft ius reformandi, som dhe nu i krafft af dhenne clausulen
26
näst andra rättigheeter praetendera, så är saken klar. Men om the då vore
27
in dubio och saken disputerlig, kunne vij intet tvinga på them andra therass
28
medhständer thenna saken emot therass vilie, hälst effter icke allenast dhe
29
catholiske strijda dheremot, uthan ock våre egne religionsförvanter, som
30
mena, att the reformerade härmedh sökia foogh och lägenheet, att thermedh
31
förfölia then religionen som dhe bekänna.

32
Grefven af Witgenstein regererade fuller nogot dheremot, men då han
33
hörde, att vij inthet kunde väl komma åt, att öfvertala våra religions-
34
förvanter, att låtha dhen clausulen stå som dhe henne i propositionen utyda,
35
svarade, att hanss herre, churfursten, i fall dhet intet kunde blifva dhervijdh,
36
uthan dhenne clausulen måste modificeras, seer häller, att han låtes full-
37
kommeligen och medh alla ut, än han skulle medh nogon modification stå
38
och blifva dem reformerade till praejuditz. Hvadh dhe andre reformerade
39
mente dherom, stälte han dherhän och till gesandterness resolution, som
40
här äre.

41
Sedhan vij nu dhen dagen och dhen 18. [ 18./28. Juli 1646] hade öfverlagt
42
dhen puncten och dherhoos betrachtat, att dhe Churbrandeburgiske, som
43
vore hijt komne från Mönster, motte villa hädan och dijt öfver igen, fanss
44
för gott att låta dhem i tijdh få vår resolution och dhen genom secreteraren

[p. 391] [scan. 431]


1
Biörneklou; hvilken kommande till grefven af Witgenstein, fick audience
2
af honom och hanss fyra colleguer tillijka, bringandess dhem till svar, att
3
vij giärna hafva hördt och förnummet, att Hanss Churfurstlige Durch-
4
leuchtigheet nu omsijder hafver öfvervunnet sigh sielf och tillåtet sina full-
5
mächtige gesandter, att annorledess än härtill är skeedt, tala om Pommeren.
6
Oss hafva väl infattat dherass, dhe churfurstligess, proposition och förslaagh
7
till accommodation öfver Pommeren förmedelss een particulartractat, som
8
kunde förmedlass af dhe Fransöske och Generalstaternes legationer. Hvilket
9
förslaagh vij höllo i sitt värde, men funno dhet för närvarande tijdh och
10
här anstälte universaltractat sampt för dhen form sakerne nu äre råkade uti,
11
ogörligit. För våre personer hade vij hvarken ordre, instruction eller full-
12
mackt at angå nogon slijk particulartractat, uthan vore fast mera befalte, att
13
låta dhetta och annat slijkt komma på dhenna universalförlijkningen. Och
14
dher vij till dhet förre vore fullmächtige, så är dhet ändå inthet i vår mackt
15
att taga emot och acceptera een sådhan solen mediation, som nu vill anbiu-
16
dass. Vårt råådh vore, att dhe ville see på andhra medell, som kunde saken
17
uthan tijdzspillan och så långe omgångar befordra. Och effter Ederss Kgl.
18
Maj. såtte iustissimo titulo i possessionen af Pommeren och hade icke
19
allenast begärat thet att behålla till sin satisfaction och för sin stats säkerheetz
20
skuldh, uthan ock allreda fått Käijsarenss consens dherpå, så fordrar nu
21
ordo rerum, att dhe churfurstlige effter sitt tillståndh respectu illius provin-
22
ciae, och som dhe thet finna bäst, låta sigh höra, hvadh dhe ville giöra till saken.
23
Härtill hafva dhe sagt bara neij och hållet saken omöijelig. Ehvadh dheri
24
skeer, antingen nogra skola mediera eller saken förefaller immediate, så bör
25
lijkväl nu dhem tala. Therföre vore bäst, dhe giorde thet nu i tijdh och när
26
lägenheeter vore frij och öppen, att secondera then. Vij förnimmandess
27
hvarpå churfurstenss hugh till ett vedherlagh leeker, villia praestera dhem
28
alla möijelige och tienlige officia.

29
Grefven aff Witgenstein svarade dherpå, att han och hanss colleguer medh
30
soorgh och bestörtung hade förnummet dhenna resolutionen. Viste ock,
31
att then skulle högt bedröfva dherass herre, churfursten, när han förnimmer,
32
att hanss välmente förslaag intet ville optagass. Then som dhe föresloge
33
vore ingen particular och afsondrat tractat från dhen allgemeena, utan hänger
34
länkie talss medh dhenne tillsammanss. Vill man hafva dhen allmänna befor-
35
drat, så fölier, att man måtte förlijkas öfver Pommeren. Ville man dhet intet,
36
uthan taga ett sådant förstendöme medh mackt ifrån churfursten, så kan
37
Hanss Churfurstlige Durchleuchtigheet dhet nu inthet hindra, uthan moste
38
dhet låta skee och befalla Gudi saken. Medh hvadh titulo Eder Kgl. Maj.
39
såtte i Pommeren, thet stälte dhe till sin ohrt. Käijsaren kunde intet förgifva
40
af dhet churfursten tillkommo, och grefven af Trautmanssdorff hafver con-
41
testerat, thet han inthet hafver gifvit bort een landegårdh i Pommeren, fast
42
mindre heela furstendömet. Orden vijste dhet ut i sielfva instrumentet. Så
43
längie vij stodho på heela Pommeren, kundhe dhe churfurstlige intet föreslå.
44
Grefven af Witgenstein repeterade några gånger mot oss dhessa orden:

[p. 392] [scan. 432]


1
So war, alss Gott ein Gott ist, so war ist auch, dass mein gnedigster herr in
2
ewigkeit nicht wirdt consentieren zu gantz Pommeren!

3
I gåår hadhe evangelici status een anseenligh deputation hoos oss

34
Die Initiative hierzu ging von den Brandenburgern aus; vgl. Baltische Studien VI 1 S. 28.
aff
4
effterskrefne gesandter: 1. tvenne Magdeburgiske, 2. tvenne Altenburgiske,
5
3. een Weijmarsk, 4. een Braunssvijk, 5. een Darmstädisk, 6. een Würten-
6
bergisk, 7. een Schwartzburgisk

35
Elias Augustin Huefler: APW, [III D 1 S. 352] . Huefler wurde am 27. März 1601 in Franken-
36
hausen
geboren und starb dort am 5. Januar 1660. Seit 1658 war er Direktor der Kanzlei und
37
des Konsistoriums daselbst. Seine münsterische und osnabrückische Korrespondenz befindet sich im
38
Staatsarchiv Rudolstadt, Geheimes Archiv. – Anno 1646 wurde der Kanzler Hüfler
39
den 20. Maii von sämtlichen Grafen von Schwarzburg, Stolberg und Reußen und
40
Herren von Schönburg zu den münsterischen und osnabrückischen Friedenstractaten
41
abgeschicket, wo er anderthalb Jahr redlich gedient und revociert wurde post mortem
42
Ludwig Guntheri (Staatsarchiv Rudolstadt, Geheimes Archiv A VIII b Nr. 16 Bl. 251.
43
Frdl. Auskunft des Staatsarchivs Rudolstadt).
och 8. aff städherness dhen Straasburg-,
7
Regensburg-, Lubek- och Nurenbergiske, alle ihoop 13 stycken

44
Protocollum über die Deputation der Evangelischen an die Schwedischen Gesandten,
45
Pommern betreffend, 19./29. Juli 1646: J. G. von Meiern III S. 85–87 .
. Hvilke
8
berättadhe, att dhee Churbrandheburgiske gesanterne hadhe then 17. huius
9
[ 17./27. Juli 1646] genom doctor Wesenbek, som i förstenråådet förre votum
10
för Hindherpommeren, låtet repraesentera alle dhe evangeliske ständherne,
11
i hvadh terminis dhet nu var på bäggie sijdher medh Pommeren, nembligen
12
att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij begära och drifva på hela Pommeren, och
13
att churfursten ingalunda och i evigheet inthet dhertill kan förstå, betrach-
14
tandess icke allenast dhen rätt han hafver dhertill, utan ock dhen fara, som
15
han sitt churfurstendöme dhermedh skulle föra på halsen och altså, hvarken
16
för nu varandess interessenter eller posteritet, sådant kunna försvara, be-
17
gärandess aff dhe evangeliske ständerne dhe ville förmedelss een deputation
18
låta föra oss till sinness icke allenast dhesse orvanbemälte skääl uthan andhra
19
som sielfva billigheeter dhem dicterade, hoppandess dhe Brandheburgiske,
20
att sådant skulle finna hoos oss een godh effect. Samptelige evangeliske
21
ständherne på sådant sätt och vijs anmodade, hafva Hanss Churfurstlige
22
Durchleuchtigheet såsom een evangelisk churfurste och herre dhetta offi-
23
ciumet inthet kunnat utslå, uthan dhem närvarandhe deputerat till oss medh
24
förmodhan, att dhet inthet blifver illa optaget och utydt. The evangeliske
25
ständherne och andra som medh dhem gärne see att dherass fädhernesslandz
26
Tysklandz urgamble frijheet och välståndh blifver conserverat och behållet,
27
kunna aldrig till nöije och tacka ihogkomma Eders Kgl. Maj. herfaderss,
28
glorvijrdigst i åminnelse, och effter dess högbeklagelige dödzfall, Eders
29
Kgl. Maj. egne store meriter hoos then Tyske nationen. Salig Hanss Kgl.
30
Maj. hafver medh sin konglig blodh redimerat, och Eder Kgl. Maj. alt
31
sedhan medh vapn och manlige råådh här på tractaten förfächtat och talat
32
för dherass bästa. För hvilken skuldh dhe hadhe orsak, icke allenast att
33
hembära Eder Kgl. Maj. dherass undherdånigste tachseijelse, uthan unna

[p. 393] [scan. 433]


1
och bearbeta, att Eder Kgl. Maj. må få nogot till sitt nöije. Och ginge
2
fördhenskuldh dherass recommendation intet dherut på, att afvända dhem
3
som är Eders Kgl. Maj. till godha, uthan effter dhet är för dhenna saken
4
skuldh infallet een qaestion emellan Eder Kgl. Maj. och Hanss Churfurst-
5
lige Durchleuchtigheet af Brandeburg, så recommendera dhe dhenna saken
6
till een tilldrägeligh accommodation. Om hvilken dhe på Eders Kgl.
7
Maj. sijda intet ville tvifla, när dhe rätt efftertänkia, dhet Eder Kgl. Maj.,
8
föliandess sin högstde käre herrfaderss christlige intention och giordhe
9
contestationer vijdh begynnelsen och successen af dhetta krieget, icke alle-
10
nast dhet evangeliske väsendet in genere, uthan hvar och enss particular
11
välfärdh låte sigh vara befallat, huru hvar och een kan effter tijden och
12
lägenheeten af sakerne komma till dhet han är berättigat.

13
Nos: Kunde i dhenna saken hvarken förtänkia dhe churfurstlige, att dhe
14
tala i sin herres saak, eij eller dhem evangeliske ständerne, att dhe komma
15
till oss på dhe churfurstliges begäran. Thet var oss fast mera kärt, att dhe
16
uti sitt anbringande så hedherligen ihugkommo, icke allenast Eders Kgl.
17
Maj. högstährade herrfaderss glorieuse intention, actioner och döödh, uthan
18
ock kunna besinna och erkänna, att Eder Kgl. Maj. sijffter medh sine vapn
19
och rådhslaagh hemma och här på tractaten efter samma måål. Och såsom
20
dhe här närvarande gesanter kunne gifva bästa vitnessbördhet om tractaten
21
och dhen ijfver som dheri brukass till dhet allgemena väsendtz bästa, altså
22
vill man ock förmoda att dhe skole vara dhe förste och förnämste, som
23
skola rådhe till een nöijachtig satisfaction och säkerheet för Eder Kgl. Maj.,
24
efftersom dhe nu hafva pröfvatt, hvadh vedherparten förer för rådhslagh
25
och hvadh man hafver att vänta ifrån honom, när han får åter igen komma
26
sigh före, ähr dhet evangeliske väsendet då väl fäst och försäkradt, så att
27
dhet kan stå på sigh sielf härinom Tysklandh, och lägenheet är för Eder
28
Kgl. Maj. och chronan Sverige, att oförhindratt räckia dhem handhen på
29
alle händelser, så förmoder man, att dhe skole hålla tillbaker. Men i fall
30
man nu icke tager tijdhen i acht och seer på dhet som varit hafver och
31
komma kan, så är fara värdt, att vij icke få medh tijdhen een större fara
32
öfver halsen, än hon nu hafver varit och är. Hvadh Pommeren vijdhkommer,
33
vijste, uthan nogon vijdare oprepelse dhe alla, hvadh fara dherutur ville
34
tillfogass Sverige och andra nabor, huruleedes Eders Kgl. Maj. herfadher
35
vore kommen dherinn och Eder Kgl. Maj. dhet ännu innehafver, jämväl
36
hvadh emellan Eder Kgl. Maj. och churfursten vore förefallet. Therhoos
37
refereradess, hvadh dhe churfurstlige gesandterne nyligen hadhe föreslaget
38
och hvadh vij genom Biörneklow låto svara. Thet stodo dherpå att dhe
39
churfurstlige låta een gångh höra sigh och sadhe utryckeligh hvadh dhe
40
ville hafva för vedherlaagh igen för heela Pommeren. Vij ville dhem dheruti
41
gå tillhandha på alla giörlige sätt, förmodhandess att evangelici status skulle
42
först och främst rådha och styrkia dhem Brandheburgiske till cessionen af
43
bemälte förstendömer och sedhan gifva råådh sampt secundera oss och dhe
44
Brandheburgiske, att skaffa churfursten nogot gott igen.

[p. 394] [scan. 434]


1
Sedhan dhetta var förbij, så begärte vij dhe ville referera sine medständer
2
och medh dhem taga i betänkiande: 1. soldatesquens contentement, såsom
3
een sak af stoor consideration och dhen dhem angår, 2. dhe reformerades
4
inclusion i frijdzconditionerne. Dhervijdh bleef dhen kundt giordt, hvadh
5
som grefven af Witgenstein hafver discurrerat, hvilket dhe togo ad referen-
6
dum till sine medhständher.

7
The käijserlige, grefven af Lambergh och Crane, vore för någre tijmar
8
sedhan hoos oss, ställandess i vårt sköön, om vij ville taga dherass instru-
9
mentum pacis före, att gå dhet articulatim igenom eller eliest discurera öfver
10
materien.

11
Vij togo vijdh dhet sennare och kommo förnämbligen om fyra saker medh
12
dhem till talss, såsom äre: 1. terminus a quo uti amnestien, dhen dhe ville
13
hafva anno 1624 och vij 1618, 2. then Pfaltziske saken, dhen dhe ville hafva
14
inrättet effter dhe förslagh, som dhe i instrumento giöra, men vij blefve
15
på plenariam et integram restitutionem. 3. In puncto gravaminum taltess
16
något, men obiter och förnämbligast om dhen saken, när hon blifver jämkat,
17
skall ad longum förass ini instrumentet eller ock seerskilt i een nebenrecess
18
författass.

19
The käijserlige sadhe sigh vara indifferent, och vij tyckte dhet förre vara
20
bättre. Yterst och till dhet 4. talte vij om Eders Kgl. Maj. satisfaction, dhe
21
käijserlige, som dherass förre förslagh lijder, och vij efter Ederss Kgl. Maj.
22
allernådigste ordre. Tijden tillåter intet alla particularia opteckna.

23
Thet är eij eller nogot nytt förefallet, som i förra conferencerne och dher-
24
öfver ingången undherdånigste relationer eij är anfördt.

25
Hvadh dhe Pfaltz-Neuburgske och Pfaltz-Velddenske

39
Johann Konrad Varnbüler (vgl. [S. 99 Anm. 6] ). Das Fürstentum Veldenz im Oberrheinischen
40
Kreis war von 1514 bis 1697 im Besitz der Linie Pfalz-Veldenz und fiel 1733 an das kur-
41
pfälzische
Haus zurück. Vgl. W. Fabricius: Die Grafschaft Veldens ( Mitteilungen des
42
Histor. Vereins der Pfalz 33. 1913 und 36. 1916); Theodor Gümbel: Geschichte des
43
Fürstentums Pfalz-Veldenz. Kaiserslautern 1900.
gesanterne hafva här
26
inlagt, angående dherass interesse i dhen Pfaltziske saken, dhet finness
27
undher litt. B och C. Undher lit. D är een tractat, som landtgraf Georgen
28
skall hafva slutet medh Spanien. Then käijserlige hufudharmeen är dhen
29
6. huius [ 6./16. Juli 1646] opbruten utur sitt läger vijdh Hombourgh an
30
der Om och skall nu stå vijdh Lobach och Lich. Hvadh feldtmarskalken
31
her Wrangell skrifver dherom, vijser copian undher E. Turenne är medh
32
ungefär 6000 man marcherat öfver Rheinen och Lipströmmen. Han går
33
fuller mächta sakta, men så är lijkväl troligit, att conjunctionen nu ungefär
34
må skee eller i dhessa dager kunna fortsättiass. Hvadh ifrån andhra ohrter
35
är inkommet, hafver lit. F undher sigh.


36
Beilagen in DG, A I 1, Legat. [4]:


37
A: 1379–1379’ Kurbrandenburgisches Beglaubigungsschreiben für die Gesandten zur Friedens-
38
konferenz. Cöln a. d. Spree 1646 Juni 24/Juli 4

[p. 395] [scan. 435]


1
B: 1380–1385’ Kurtze information und bericht über die Rechte Pfalzgraf Wolfgang Wilhelms
2
an der Kurwürde, am Reichsvikariat usw.

3
C: 1388–1389’ Kurfürst Maximilian von Bayern an mehrere Reichsfürsten wegen der pfälzischen
4
Kurwürde. München 1646 Juni 27 n. St. [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 587ff.]

5
D: 1390–1391’ Vertrag Landgraf Georgs von Hessen-Darmstadt mit dem König von Spanien.
6
Ohne Ort und Tag [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 625ff. unter Juli 1646]

7
E: 1392–1392’ Wrangel an Johan Oxenstierna. Bei Amöneburg 1646 Juli 9/19

8
F: 1393 Erzherzog Leopold Wilhelm an Fürst NN. Bei Homberg 1646 Juli 9

9
1394–1394’ Anonymer Bericht aus dem Felde

10
1395–1396 Kaiser Ferdinand III. an Herzog Wilhelm von Sachsen-Weimar. Linz 1646
11
Juni 14

12
1395–1400 Avise

13
1401 Bericht über den Einzug der Herzogin von Longueville in Münster

36
Vgl. den Bericht aus dem Diarium Wartenberg in APW, [III D 1 S. 163f] .

14
1402–1419’ Avise

15
1420–1420’ Discurs auss Lynz von 19./29. Junii 1646

16
1421 Bilderbeck an Keller. Köln 1646 Juli 26

17
1422–1423 Avise

18
1424–1426 Die aus ihrem Vaterlande vertriebenen und in Kursachsen lebenden Evangelischen
19
an die Königin von Schweden. Dresden 1646 Juni 24/Juli 4

20
1427–1428’ Dieselben an dieselbe. Dresden 1645 November 25/Dezember 5

37
Memoriale der böhmischen Exulanten an den Friedenscongreß: J. G. von Meiern III
S. 462–467 ; vgl. B. Sindelár: Die böhmischen Exulanten in Sachsen und der Westfälische
39
Friedenskongreß ( Sbornik Praci Filosofické Fakulty Brnenské University IX,
40
1960, Rada Historická S. 215–249).

21
1428’ Schwedische Resolution wegen der böhmischen Exulanten. Stockholm 1643 August 4/14

Dokumente