Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
154. Salvius an Carl Gustav Osnabrück 1646 Juli 20/30
–/ 154 /–
Osnabrück 1646 Juli 20/30
Ausf.: Stegeborg Slg.
Sonderverhandlungen mit Brandenburg über Pommern. Einschluß Spaniens in den Frieden. Stand
der Verhandlungen. Kaiserlich-französische Abmachungen. Schwere der schwedischen Forderungen
und Empfehlung zur Mäßigung. Bitte um Geheimhaltung.
Militärische Nachrichten aus Hessen und den Niederlanden. Ankunft der Gemahlin
des Herzogs von Longueville. Beratungen der evangelischen Stände zur Beantwortung
der katholischen endlichen Erklärung.
Am verwichenen freytag seind die Churbrandenburgische gesandte bey unß
gewesen und haben im nahmen ihres churfürsten einen tractat wegen satis-
faction der chron in Pommern unter interposition der Französischen und
Holländischen gesandten offerirt. Eben selbiges haben gestern die evange-
lischen ständte vermittelst einer solennen deputation intercedendo recom-
mendirt . Immittelst vermerkt man von den herren Churbrandenburgischen
soviel, daß von ganz Pommern abzustehen ihr churfürst sich nimmer werde
bereden oder bewegen laßen. Den außgang haben wir zu seiner zeit zu sehen.
Underdeßen aber und nachdem angedeuter mediation halber wir der erklä-
rung erst auß der chron erwarten müßen, muß das werk nach und nach
mehreren verzug unterworffen werden.
Zu Münster sollen sich nun die Kayßerlichen gesandten dahin erklärt haben,
in einige handlung weiter nicht einzulaßen, es wehre dan sach, daß des königs
in Spanien interesse zugleich mit gehandelt und eingeschloßen würde, bey
deßen erfolg auch des orths die difficulteten dem ansehen nach mehr zu-
alß abnehmen wollen.
[Eigenhändiges Postskript:]
Nådigste furste och herre! Såsom jagh är ingen näst mijn allernådigste
drotning högre obligerad än Eders Furstliga Nådes hus, altså kan jagh icke
underlåta, Eder Furstliga Nåde i underdånigt förtroende nogot à part at
uptäckia, som jagh medh greff Johan Oxenstierna icke kan beqvämligen
mijn allernådigste drottning tilskrifva. Jagh seer at thet nalkas till aftaal
mellan Kaijsaren och Fransoserne, så ock emellan Kaijsaren och the evan-
gelische ständerne, och finner sakerne så beskaffade, at heela fridensvärket
synes sedan vela stöta sigh och stutza hoos oss och Sveriges chrona. Hvadh
praeiudice theraf ville föllia, thet förstår Eder Furstliga Nåde bätter än jagh.
Fransoserna köpa nästan theres satisfaction af Kaijsaren, för Elsas gifva
the honom tree millioner i tree åhrs terminer och betala thertil een million
schuld. När Kaijsaren hafver nogon apprehension af Turkenkrieg, lofva
the honom åhrligen 150 000 rd., och när Turken actualiter ahntastar honom,
ville Franckrijke på egen pung underholla honom till hielp 10 000 man åhr-
ligen . D’Avaux skrifver migh en particulier dessa ordh theropå: Nous
prenons sur nous beaucoup de conditions onereuses, mais le conseil du
Roy a jugé qu’il y avoit plus de seureté, plus de justice et plus de reputation
pour la couronne de France d’en user ainsy. Il semble que l’interest et avant-
age de deux couronnes est de finir pour ce que la nuée grossit tous les jours
en Hollande et allieurs pour rayson du commerce. Af hvilket alt Eder Furst-
liga Nåde seer, huru när friden Fransoserne synes vara.
Die evangelischen Stände suchen vornehmlich eine Universalamnestie von 1618 an und
ewigen Besitz der geistlichen Güter, die sie in diesem Jahre besaßen. Der Kaiser biete
die Amnestie von 1624 an und die geistlichen Güter auf 100 Jahre. Ständerne gå
nu fuller från anno 1618 til 1620 medh amnestian, men kan icke annars vara
då förrän the blifva i krijget länger, säija the oss in secreto, at the begge
desse förslag acceptere.
Sveriges chrono hafver theremot the svåreste postulata: 1. Begära vij 15
tunnor guld till militiens contentering; 2. heela Pommern, Wißmar medh
nogra ämpter therhoos, stifterna Bremen, Verden, Camin under verldzlige
titel; 3. at appellationen uhr alla desse länder skal gå till Sverige; 4. at vij
beholla theri guarnisonerne och licenterne.
1. Militien vil Kaijsaren inthet bestå, eij heller hafva ständerna ännu velat
giörtt nogot förslagh thertill. 2. Til heela Pommern sveria och förbanna
sigh the Churbrandenburgische, at thet huset gifver aldrigh i evigheet sin
consens. 3. Moot Wißmars perpetuelle cession arbetar hus Mechelburg
häftig ting. 4. At the trij stiffterne skole förvandlas i verldzliga förstendömen,
thet säija Kaijsarn och alla ständer vara impossibel. 5. Moot guarnisonerna
opponerar sigh Pommern häftigt och 6. moot licenterna heela Hänsen och
alla interesserade. 7. Efter bådhe Danmark ratione Holsatiae och Spagniern
ratione Burgundiae äre vasalli Imperii och doch ingen appellation går uhr
Holstein till Danmark eller uhr Burgund till Spagnien, uthan af begge örter
till Speir, så holler heela rijket absurd at appellationen skulle gå uhr Pom-
mern till Sverige. I desse sve hårde puncter hafve vij ännu ingen tillijteligh
resolution.
1. Om nu Sverige ville vara tilfridz medh Förpommern och Rugen, 2. och
beholla stifterna i thet ståndt som the nu äre, 3. och låte sigh nöija medh
condominio eller communione dominii af Wissmar, så synes thet nogor-
lunda kunna erhollas. 4. Moderata praesidia och moderata vectigalia moste
fuller på en tidh af åhr, åt minstonne til friden väl sätter sigh, erhollas.
5. Kunde man erholla privilegium de non appellando och 6. tu million för
soldatescan, theropå vore ock icke aldeles uthan hopp at arbeta. Uthan
desse conditioner synes heela värket komma till at studza och stahna hoos
Sveriges chrona.
Men ther Kgl. Maj. inthet stort ahnseer Churbrandenburgs och Mechel-
burgs consens, eij heller achtar stort Polens, Danmarks och Hollandz invidia
och contrecarrures, uthan troor sigh nu och i framtiden proprio viribus
moot all orage som af en eller annan kunde enstå, at kunna maintinere, så
bevilliar Käijsaren till heela Pomeren, Wissmar och stifterne, doch stifterna
såsom stifter. I the öfrige hafve vij än ingen resolution af dem kaijserische.
Ther nu Eder Furstliga Nåde täcktes häröfver in secreto communicera medh
rijkzdrotzeten och sedan gifva Kgl. Maj. nogot gott inslag i desse saker,
synes thet fäderneslandzens välfärdh fordra. Är möijeligit nogot bättra, ja
alt thet ofvanbemelte ännu at erholla, thertill skal jagh för min ringa person
all åhuga, ijfver och arbete ahnvenda. Men ther man ju ingalunda skulle
vijdare komma kunna, står icke obilligt till betänckiande, om man skulle
derföre i krijget continuera. Doch bedher jagh om een ting underdånigst,
at Eder Furstliga Nåde ville för ingen mehr än Eders Furstliga Nådes her-
faders Furstliga Nåde och rijkzdrotzeten greff Brahe förmäla, at Eder Furst-
liga Nåde jagh härom hafver tilskrifvit. Täcktes Gudh gifva vapnen ännu
ett lyckeligit streck, så hadhe man thet billigt i ett och annat at nyttia, men
efter vapnen ännu balancera, Frankrijke och rijkzständerne trängia och ijla
til fridh, så äre oss på alle fall extrema mandata i tijdh nödige.
[ Postskript: ] Jagh beder underdånigst, Eder Furstliga Nåde ville icke för-
tänkia migh, at brefvet är nogot plumpit, tijden är kort och posten ijler,
och jagh tors ingen annan låtat reentskrifva.