Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
148. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Juli 8/18
Stockholm 1646 Juli 8/18
Weisung, von den in der Instruktion vom 30. März/9. April enthaltenden Forderungen wegen der
Satisfaktionen nicht abzugehen und keine Minderung zu dulden
Entschädigung von Kurbrandenburg durch Halberstadt und in Schlesien, von Mecklenburg-Schwerin
durch Ratzeburg. Amnestie für die Reichsstände. Geistliche Güter. Rechtsstellung der zu erwer-
benden geistlichen Fürstentümer.
Vij hafve bekommit Edhert breef, daterad Osnabrugk den 15. Juni näst-
förleden [ 15./25. Juni 1646 ] och theraf förnembligen och iblandh annat
sedt, hvadh difficulteter grefven af Trautmansdorf gör både i vår och
Sveriges chronos satisfaction, såväl som dee saken som angå Romersche
rijket. Vidh thedh förre ehrendet uthlofvar han Keijsarens fullkomblige
jakordh på hele Pommeren under furstligh rätt, Brehmen och Vehrden
under dee vilkor som dhe nu äre, nembligen bischopligh rätt, sampt Wismar
och hvadh therhoos begäres evärdeligen under chronan; men för Chur-
brandeburgz och hertigens af Mechlenburgz skuldh råder, att vij ville låta
contentera oss medh Förpommeren allena och itt condominio af Wissmar,
så och stiffterne under bischopligh rätt; belangande rikzsakerne och sten-
dernes postulata, föreslå the keijserlige uthi amnistien en terminum inter-
medium åhr 1624; och vidh dhe andelige godzen göre the och dhe catho-
lische ständerne förslagh, att the evangelische må them besittia och behålla
i ett hundrade åhr under den hela tijdhen oanfächtade, både via iuris et
facti, men efter förloppet af dhe 100 de åhr skulle via facti cessera in perpe-
tuum , men via iuris blifva öpen; Edher theremot påstå, att och via facti
måtte cessera, hvar icke in perpetuum, doch usque ad amicabilem compo-
sitionem , medh mehra slijke, som Trautmansdorf emot Edher hafver sigh
förklarat, serdeles om soldatescens contentement, att ständerne måtte för-
eena sigh therhän, att några circuli togo vår armee, någre den keijserlige
och någre den Beijerische till afbetala.
Vij läte sidst ordinarie post löpa af uthan vårt svar höropå, villiandes först
saken tagha uthi ett godt och noga betänkiande. Nu hafve vij lagt henne
medh flijt öfver, i synnerheet om vij skulle någorledes kunna moderera
våre postulata i vår och chronones satisfaction och låte oss benöija 1. medh
Förpomeren allena; 2. medh stiffterne Brehmen och Vehrden under biskops
rätt och condition och icke under iure ducatus, 3. medh ett condominio
af Wissmar och thess begärte annexer.
Men när vij hooss oss besinne, att thedh ene såväl som thedh andre är
lijka odieust och vij igenom någon remission och mitigation af thesse våre
postulatis intedh stort vinne gemütherne anten hooss våre fiender alle
afvundzmän, men mehra befinna att vij medh sådane lindringar och föran-
dringar göre intedh annat än invefva oss i flere besvarligheter; hvarföre
och effter vij uthan dess äre till offendendo fast i allt thedh vij begära och
therhooss pröfve vara bättre, så och medh skähl och vår säkerheet mehra
kunna komma öfverehns, att vij måste sökia en sådan satisfaction för oss
och chronan, som är real, det vari och een eller annan biufft eller ledt, ty
är härmedh vår nådige villie och alfvarlige befallningh, att I blifve bestående
vidh then resolution vij Edher gofve och tillskickade uthi vårt breeff af
den 30. Maii sidst förleden , theri vij förklarade oss oppå dedh keijserlige
conceptu instrumenti pacis.
Och så mycket vår och Sveriges chronos satisfaction vidhkommer, hålle I
Edher fast och beständigt vidh denn 13. artiklen i samma vårt breeff och
förklaringh och serdeles, att I icke vedertage Förpommern allena, uthan står
allt på hele Pommern, som dedh är besuttit af förra hertigar, så och medh
alle regalier, rätt och rättigheeter, att nåå och bekomma iure ducali och in
perpetuum under Sveriges konungar och chrono.
Samme saak och beschedh är och medh Wissmar och hvadh therhoos är
begärat, att nåås och besittias af Sveriges konungar och chrono allena och
uthan condominio af hertigen och [!] Mechelburgh.
Ertz- och stiffterne Brehmen och Vehrden hålle I ahnn vijdare ahn, som
begynt är, att dhe må converteras in principatus et ducatus. Nå I det, tå
kunne I och tentera, att få behålla the sessiones et vota som stiffterne härtill
hafve hafft, både i rijkz- såväl som kreitzconventerne; såvidt och, fast det
Vehrdische votum skulle stötas ihoop och blifva ett medh thedh Brehmische.
Och äre vij i thedh fallet tillfridz, att Brehmische furstendömet må blifva
dedh eftersta i furstenrådet och bänken på rijkzdagar och andre sådane
sambquämer. Men ther I sij och befinne, att thetta postulatum om stiffternes
conversion in ducatus skulle förorsaka allt för store svårigheether, thå kunne
vij på sidstone vara tillfredz, att samma stiffter Brehmen och Vehrden
cederes oss, våre effterkommande konungar och regenter och Sveriges
chrono in perpetuum att besittias iure archiepiscopali, doch så att vij och
våre effterkommande till chronan, såsom drottningh och konungar af Sve-
rige , må hafve däruthi att disponera iure suo, och confirmationen på domb-
herrar och capitularerne må åthminstone af oss dependere.
Allt efftersomb thetta medh mehre bäst kunne incaminera och beschrifva i
denne vår förklaringh, villie och befallningh opreppa vij här korteliga, att
I må sij vår mehningh, tankar, consilium och resolution i thenne saken gå
therhän, att vij till satisfaction inunder Sveriges chrono icke äre benögde
medh Pommern allena, uthan med heele Pommern, Wissmar och dhe där-
hooss postuleradhe saker sine condominio, stifften Brehmen och Vehrden
converteradhe in ducatus eller ju endteligen under erchie- och bischoplige
rätt, och att alle desse länder cederes in perpetuum att besittias, men recog-
nosceras af Romerske rijkedh.
Gifver nu churfursten af Brandeburgh öfver Pohmerns och hertigen af
Mechelburgh öfver Wissmars cession theres consens, att vij och Sveriges
chrono samma landh och fästningh bekomme medh dheres bevillningh
eller och vederparthen sielf laater för dem, tå hafve och I till urgera och
sollicitera aequivalent vederlagh för dhem, såsom Halberstadh och något i
Slesien för churfursten och biskopzdömet Ratzeburgh för Mechlenburgh,
som nu äre på förslagh, eller och andre lender och vilchor.
Hvadh andre rijkzsaker, som ständerne i Romersche rijket och serdeles
terminum a quo extensionis amnistiae och dheres gravamina om dhe ande-
lige godzen angår, dhem drijfve I och effter vår förre ordre och som i
synnerhet uthi den 3., 7., 8., 9., 10., 11. och 13. articklerne
Vgl. [ S. 304–309 ] .
påmint och befallat. Och är bäst att I stå opå thet terminum a quo blifve
annus 1618, nyttiandes så Frantzösche commissariernes som sielfve evan-
gelische ständernes cooperation och adsistence däruthinnan, och drifvandes
i lijka måtto medh flijt perpetuitatem possessionis af dhe andelige godzen
för the evangelische. Är det intedh till nåå, må I drijfva, att via iuris såsom
via facti må cessera in perpetuum; kan och dedh intedh nåås, att tå varder
afftalt och beslutat, att exspiratis centum annis skall åther amicabiliter
handlas i och, om thedh icke anginge, att tå åther måtte possessio ecclesiasti-
corum bonorum varda prorogerat på langh tijdh, som nu kan erhållas.
Och hafve I så mycken storre skähl hertill och stå heropå, som vij uthi
förbemelde vår trettonde förklaringzpuncht månde Edher befalla, att gå i
thesse rijkzsaker och vår sampt chronans satisfaction pari passu och under
the förres favor och afhandlingh söke thenne saken om satisfaction att göra
richtigh. Desse rijkssakerne drijfve I såvidh och högt I kunne, men såsom
I intedh kunne invitis ordinibus Imperii låta dem theri något påträngias,
så må I omsijdher både in termino extensionis amnistiae, then voro och
åhr 1624, såväl som possessione bonorum ecclesiasticorum lämpa och
bequäma Edher sielfve ständernes egne förslagh och åthnöije. Härvidh vij
doch hålle högnödigt Edher påminne, thet och kommer och hörer till vår
och chronones satisfactionspuncht, att så frampt I på stendernes vägnar
icke nåå och erhålle perpetuitatem possessionis bonorum ecclesiasticorum,
såsom i thedh fallet effter ett hundrade eller mehre åhr oss och chronan till-
äfventyrs skulle disputeres och moveres en controversie om stifterne Breh-
men och Vehrden såsom andelige godz, altsså vill och vara af nöden, att I
och uthi dedh fallet stå deroppå, thedh vij och chronan må bekomma och
in perpetuum behålla samme stiffter under furstligh rätt och villkohr. Men
vele the keijserlige commissarierne eller dhe catholische ständerne renunciera
suo praetenso iuri på dhe andelige godzen in perpetuum, tå kunne vij och
i thedh fallet endtligen vara tillfredz medh Brehmen och Vehrden under
erchie- och bischoplige rätt och conditioner. Medh mindre och så skulle
kunna blifva afhandlat, att i thedh pacterne blefve oprättade bemelte stiffter
per expressum exciperas a temporali possessione bonorum ecclesiasticorum
och oss sampt Sveriges chrono cederes och effterlåtes absoluta perpetuitas
possessionis archi- et episcopatus Bremensis et Verdensis af Romersche
rijket att recognoceres. I hvilkedh fall thesse ofvanbemälte våre påminnelsser
äre öfverflödige. Men skulle oss och chronan ingen perpetuitas possessionis
på dhem bevillias, ja och i dedh fallet vill vara af nöden att I drifve och
erhålle thedh vij och Sveriges chrono till perpetuum må behålla stiffterne
Brehmen och Vehrden under iure ducatus.
Och är så dette, hvadh vij hafve funnit godt och nödigt att gifva Edher till
svar och effterrättelsse i thesse saker tillkenna.