Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
103. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 Mai 3/13
–/ 103 /–
Münster 1646 Mai 3/13
Übergabe der kaiserlichen Duplik. Zurückhaltung Trauttmansdorffs in der französischen Satis-
faktionsfrage , angeblich auf Grund seiner Hoffnung, Schweden durch günstige Angebote auf seine
Seite zu bringen. Aufschub der französisch-schwedischen Konferenz bis zum Vorliegen einer
äußersten Erklärung der Kaiserlichen. Weigerung Trauttmansdorffs, der Abtretung Breisachs
zuzustimmen, und Ablehnung seines Vergleichsvorschlags durch die Franzosen.
Eders Kgl. Maj. kan jag hermedh i underdånigheet ödmiukeligen icke för-
hålla , det på den 21. passato [ 21. April/1. Mai 1646 ], var väl ärnadt at
keijsserlige dupliques på denne orthen skulle i conformitet medh den act
som på samma dag skiedde i Ossnabrugk, tillijka och här öfverlefreras
Fransöske legationen
Vgl. J. G. von Meiern III S. 9ff.
medh månge skähl alleguerandes sitt ius, hvarföre the icke kunde cedera
Elsass sampt annat slijkt, som mehra gaf orsak til förbittra än lindra
gemütherne, ty interponerade sig mediatorerne hoos dhe keijsserlige com-
missiarerne och öfvertalte medh them, at the droge samme sit scriptum
korteligare tilsammans, sampt til vinna mehra tijdh uthi fridens maturation,
instälte medh sine documenter, emedan the omsijder ändå hafva förstådt
til cessionen af bemälte provincie Elsass. Hvilket och sålunda blef effter-
kommit och på sätt och vijs, som copien här bijfogadt uthvijsar, blef mehra
emenderadt på den 25. sidstledne [ 25. April/5. Mai 1646 ]
Duplica Caesareanorum ad Gallorum replicas ad sensum Mediatorum abbreviata iis-
demque exhibita sabbatho 5. Maii 1646: J. G. von Meiern III S. 13–17 .
tilstält.
Hvarpå grefven af Trautmansdorff reeste här öfver den 27. eiusdem [ 27.
April/7. Mai 1646 ]. Denne oansedt han blef af duc de Longueville samma
dagh uthan staden ex occasione quasi och såssom par hazard beneventeradt,
hafver dogh legatio Gallica medh sin magnificence och suite på den 29.
[ 29. April/9. Mai 1646 ] solenniter besökt honom och han dem Fransöske
i förgår [ 1./11. Mai 1646 ] tilbakars igen. Fransöske ambassadeurerne beklaga
högeligen öfver den obenägenheet the nu spöria emot sig mehre än til-
förende . Synnerlig låther han, Trautmansdorff, sig märckia myckit retiré
uthi satisfactionen, och ehuru han tilförende hafver giordt them tilseijelse
om Elsass och Suntgow
Der Kayserlichen Gesandten Memorial über das den Frantzosen offerirte Elsaß und
Sundgau: J. G. von Meiern III S. 6f.
låfvandes sådant favorabiliter vela schrifva och recommendera til keijsserlige
hofvet. Men nu håller han dette sedermehra, nembligen Brisacs öfverlåtande
itt heelt omöijeligit ting
Kaiser Ferdinand hatte inzwischen im Reskript vom 27. April 1646 an die kaiserlichen Gesandten
nachdrücklich die Abtretung Breisachs an Frankreich abgelehnt. Vgl. J. G. von Meiern III S. 18.
ageuxe conditioner som Eders Kgl. Maj. och chronan Sverige äre föreslagne,
upå hvilkes adsistence the keijsserlige sig tiläfventyrs vela förlåtha. Och är
dette orsaken, hvarföre conferencen emellan cronornes legationer, som nu
på både sijdor värfvas öfver, är någorlunda tilbakars gången och på någre
dagar suspenderadt, inntil dess legatio Gallica närmare kan penetrera dhe
keijsserliges ytterste resolution, hvareffter the sedan kunna sin förklaring
bättre comformera. Skulle elliest bemelte congress vidh denne ovissheet
gå för sig, så förorsakades deraf icke allenast een onyttig conference, emedan
inthet vist kunde parterne emellan sluthas, uthan och gofve dette rycktet
om deres sammankompst een esperance til vederparten, som cronornes
legater reedan hafva accepteradt hvadh förslagit ähr, och sålunda samptligen
föreenade sig nu öfver itt vist concluso heller forma instrumenti, at således
alt vore klart, och the keijsserlige härigenom bekräfftades i sin obstination.
Dette til förekomma finna the gådt ännu på någre dagar medh bemälte
congress at inställa, til dess något vist kan tilgiöras. Hvar och uthan för-
hopning dhe keijsserlige skulle opiniastrera uthi sin meening och icke vela
öfverlåtha Brisac, så äre the fulkommeligen sinnade på cronan Franckerijkes
vägnar heller resolvera sig til continuationen af kriget ännu på någre åhr,
än det at quittera.
Jag besökte i går grefven af Trautmansdorff, hvilken alt dette sammalunda
berättade, hållandes för aldeles impracticabelt at förmå Keijssaren til cession
af offtberörde Brisac, allenast för den orsak at det är situeradt på denne
sijdan om Rhenströhmen. Vore det på andre sijdan beläget, skulle det ingen
difficultet gifva, fast det vore flere fästningar. Men emedan dermedh vore
gifvit ryckelen til heele Tysklandh och kunde sig tildraga at, när Keijssaren
framdeles vore empescherat emot Turken, så skulle Frantzoserne, som af
naturel äre capricieuxe och oroolige, dermedh bryta löss och troublera
nästomliggiande länder medh inkrächtande af den eene platzen effter den
andre. Ty kan det aldrig skie. Och effter ingen af Tyske stenderne någon
tidh kunde inråda heller samtyckia dhertill, såssom deres ägen ruin. Hvar-
före hoppades at Eders Kgl. Maj., som nu träder i possession af så månge
länder och Tyske provincier, i lijka motto hereffter såssom itt incorporeradt
rijkzens standh och ledemoot, använder all möijelig cooperation til Tyske
nationens välferdh och säkerheet. Icke dess mindre at betyga Keijssarens
fridhbegirige intention, är till Fransöske ambassadan genom mediatorerne
föreslagit, at Galli motte på andre sijdan om Rhein byggia sig så godh fest-
ning , hvar och som dhe bäst ville, deremot Keijssaren tilbiuder sig vela
låtha rasera Brisac i grundh, sampt ruinera bryggian dher är för passagen.
Men the hafve härutaf inthet velat hördt. Och när skählen dertil ähre före-
brachte , hafver een af legatis Gallicis svaradt, at the inthet vore capable at
höra någre skähl. Hvaraf han, grefven af Trautmansdorff, sade sig hafva
blifvit bestördt, när inge skähl skulle höras och gälla; hvaröfver han af
samme occasion strax togh ifrån them sit afträdh.