Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
60. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Februar 23/März 5
–/ 60/ [79]
Osnabrück 1646 Februar 23/März 5
Rechenschaft über aus- und eingegangene Post. Auftrag Lillieströms. Haltung der Stände zum vor-
geschlagenen Waffenstillstand. Französisch-bayrische Geheimverhandlungen. Weigerung der Katho-
liken, mit den Evangelischen über die Gravamina zu verhandeln. Haltung der Stände zur franzö-
sischen und schwedischen Satisfaktion. Ablehnung der Abtretung Pommerns an Schweden seitens
der Generalstaaten. Behinderung der Verhandlungen in Münster durch Verfahrensfragen. Besuch
La Bardes. Zweifel an Frankreichs Bündnistreue.
Att Eder Kgl. Maj. förmedelss dess af den 31. passato [ 31. Januar/10. Februar
1646] uhr Stockholm i förgår hijt komne allernådigste breef kallen vara
gott och med nåder optagen, hvadh vij näst för och vidh replicquens uth-
färdande hafva giordt, thet stärker och animerar oss uthi vår närvarande
commission, then vij, så härefter som härtill, efter vår allerunderdånigste
plicht, bästa förståndh och alla krafter finnas villige och skyllige at förrätta.
Sedan vår relation af den 5. Januarii [ 5./15. Januar 1646] , som räcknas then
sidste bland them, som då vore komna i Eders Kgl. Maj. händer, sändes
härifrå, är enn hvar veeku, nembligen den 12. [ 12./22. Januar 1646] , 19.
[ 19./29. Januar 1646] och 26. Januarii [ 26. Januar/5. Februar 1646] , 2.
[ 2./12. Februar 1646] , 9. [ 9./19. Februar 1646] och 16. Februarii [ 16./26.
Februar 1646] härifrån afgångne, och theri hörsambligen förmält hvadh
för yterligare effecter äre fölgde på replicquen och hvadh sigh hafver till-
dragit här och i Munster. Och såssom vij vidh så fatta saker hafva aller-
underdånigst begärat och nu i ofvanbemälte breef blifva förtröstade om
Eders Kgl. Maj. allernådigste förklaringh öfver itt och annat, altså förvänte
vij och then nu med längtan eenkannerligh resolutionen på grefvens aff
Trautmanssdorfs tilbodh i satisfactionspunchten och mediatorernes förslagh
om stilleståndet.
Feldtmarskalken her Torstensson, befinnandes at han på vår begäran och
efter sakernes nödtorft bäst skulle kunna förmedelss een förtrogen och i
Eders Kgl. Maj. staat förfaren man communicera oss sine tankar |:om
soldatescens contentement och det föreslagne stilleståndh:|, hafver till then
ända fordrat assistentzrådet her Lillienström
Johan Nicodemi Ahus, 1636 geadelt Lillieström, schwedischer Assistenzrat in Pommern,
* 6. März 1597 Örebro, † 5. März 1657 in Pommern. SMK IV S. 596. Über seine Anwesen-
heit in Osnabrück und den Erhalt kaiserlicher Pässe für die Reise nach Schweden unterrichtete
Johan Oxenstierna am 19. Februar/1. März 1646 Rosenhane ( J. Ox. Slg. A II). Vgl. C. Th.
Odhner S. 38ff.
och honom per posta hijt öfversändt, eftersom han och på 7 de dagen är
med generalmajoren her Gustaff Otto Steenbock
Vgl. [S. 13 Anm. 2] .
och den 17. huius [ 7./17. Februar 1646] therifrå hijt med grefvens af Traut-
manssdorfs pass. Hvadh feldtmarskalken skrifver oss till och genom mon-
sieur Lillienström hafver giordt för ouverture i ofvanbemälte punchten,
thet vijsar brefvet under lit. A och itt her Torstenssons memorial under
lit. B. Och efter feldtmarskalken hafver theri gifvit åtskillige gode och väll
grundade förslagh, men inthet uthtryckligen sagt, hvilket thera han håller
vara bäst och practicerligast, så vill man än vijdare correspondera medh
honom theröfver och i medler tijdh vänta Eders Kgl. Maj. allernådigste
declaration, |:det stillestånd af nogre åhr:|, som i bemälte memorial röres
om, synes falla betänkeligh för |:ständernes:| skuldh, |:låtandes dee reeda
höra och finna otolighe öfver mediatorernes:| förslagh |:och at ett sådant
stillestånd bevilliet och i verket stellt:| skulle draga med sigh itt oändeligit
krigh, odrägelige besvär och Tysklandz fulkomlige undergångh. Om man
med alfvare skulle tala therom, måtte ständerne tilläfventyrs apprehendera
thet alt för mycket och på hvariehanda sätt accommodera sigh med Keijssa-
ren. Thet andre slaget |:om stilleståndet:| som |:på nogre månader:| kunde
|:ingås, tyckes bettre lämpa sigh i fall man:| vore |:för viss, at och:| hade
|:friden:| lijka som |:emillan ständerne:|, besynnerligen för then orsak
|:som feltmarskalken allegerer, nembligen at under:| varande |:stillestånd
dess bettre separera soldatescan och medh henne tillrätta komma:|. Hvadh
feldtmarskalken sidermehra skrifver migh, Johan Oxenstierna, till |:i denne
saken:| och i aftonse kom hijt på posten, är under lit. C. Vij hafvandes
hvarken instruction eller fullmacht at ingå och slutha någothera, ställa alt
till Eders Kgl. Maj. allernådigste gottfinnande och ordre. I fall Eders Kgl.
Maj. skulle villia förstå till een slijk vapnehvilo, som mediatores slå före
och i våre och residentens Rosenhanens förre breef är mält, vore gott at vij
och bekomme fullmacht at tractera theröfver.
Föruthan thetta ährendet till oss hafver och assistenzrådet monsieur Lillien-
ström commission at reesa neder till Pommeren och sedan, som han finner
vägen vara genast och beqvämast, öffver till Sverige, at gifva Eders Kgl.
Maj. part om armeens närvarande tillståndh och feldtmarskalkens oför-
gripelige förslagh om itt och annat, som länder till vapnens direction och
förande emot fienden. Han hafver vijst och gifvit oss copian af thet memori-
alet som han förer med sigh, varandes nu här färdigh och sinnat, at i morgon
begifva sigh på återresan.
Sedan grefven af Trautmanssdorf reeste till Munster, är här emellan oss
och them keijsserlige inthet förefallit. Hvadh residenten Rosenhanen skrif-
ver om Trautmanssdorfs förrättningar i Munster, finnes under lit. D, E, F.
Grefven af Wittgenstein, som på een tijdh hafver varit i Munster och för
någre dagar sedan kom hijt igen, berättade migh, Johan Oxenstierna, at
grefven af Trautmanssdorf skulle ther i Munster hafva funnit för sigh itt
förvirrat väsende, deels genom the idkesame och secrete tractater som
Frankrijke och Beijern pläga, deels at the catholiske ständerne, som the
föregifva, opstyfvade af legatione Gallica, inthet villia komma till handels
med them evangeliske öfver gravaminibus. Han sade och, at ständerne i
Munster hafva allaredo trädt ad classem 2 dam och debatterat chronornes
satisfactionspuncht, varandes vota in collegio electorali eenhälleligen ther-
hän fallne, att Frankrijke kunde med ingen rätt och foogh praetendera
någon satisfaction af Römerske rijket och ständerne , uthan häller vice
versa thesse af Frankrijke, icke desto mindre och, till at erhålla fridh och
bringa rijket i roo igen, kunde the lijda at Frankrijke måtte få och uthaff
Römerske rijket iure feudi recognoscera Pignerole och Mayevijk med
biskopzdömerne Metz, Toul och Verdun. Innelagde breef ifrå staden Nurn-
bergz syndico
Tobias Oelhafen. Vgl. [S. 22 Anm. 2] .
Johann Georg von Merckelbach: APW, [III D 1 S. 350;] Bildnisse II S. 4; APK 16915–16917;
J. Helm: Johannes Georg von Merckelbach. In Das Markgräflerland 30 (1968) S. 21–28.
Er starb demnach in der zweiten Dezemberhälfte des Jahres 1680.
i furstenrådet hafva gått på samma vägh. Uthi Eders Kgl. Maj. satisfaction
skole electorales hafva fallet them keijsserlige bij och tyckt, man kunde theri
gå efter Schönbeckiske projectet. Som Wittgenstein sade, skole the i Mun-
ster hafva resolverat at ständerne måtte förmedelss een deputation beskicka
chronornes legationer, at optäckia thenne ouverturen i satisfactionen, dis-
ponerandes them at gifva sigh thermed tillfridz.
Hvarpå jagh då strax svarade, at thet vore een onödigh och öfverflödigh
beskickningh, alldenstund chronorne inthet tractera med ständerne, eij
häller äre thesse mediatorer. The måtte man gifva them keijsserlige sådan
rådh och förslogh, som the finna vara drägliga till friden, och thet inthet
styckevijs, uthan, som vij hafva replicerat, fullkomligen öfver alle punch-
terne. När thet vore färdigt, ville vij vänta svar af them keijsserlige, men
inthet föruth gå plåcketals i värket. Hvilket han, Wittgenstein, måtte them
föruth säija, vara vår meening, then vij hoppas stämma in med the Frant-
zöskes.
Thet som Eders Kgl. Maj. resident Rosenhanen i sitt breef mäler om Gene-
ralstaternes ambassadeurer, att the läggia sigh emot och villia hindra at
Pommeren inthet blifver gifvin Eder Kgl. Maj. till satisfaction, confirmerade
grefven af Wittgenstein, säijandes at hans herre, churfursten, blifver icke
allenast af Generalstaterne, uthan och andre fleera thertill styrkter.
Under lit. H är itt extract uhr then keijsserlige secreterarens Schröders breef
om contenancen af sakerne i Munster, skrifvit till öffversten Peskewitz, som
ligger här i staden.
Ständerne på thenne ohrten äre inthet än i sine consultationer komne uhr
then första classen, ty sedan Österrijkiske directoriumet ville per maiora
göra sluthen uthi amnestien och the andre punchterne och inthet attendera
the skääl som evangelici hafva på sin sijda, hafva thesse, som tillförende är
mält, protesterat theremot och, förän the trädde vijdare, vellat föreena sigh
om itt samfäldt betänkiande öfver hvar puncht, eftersom the och reeda
hafva thett giordt öfver amnestien och i förgår låtit oss inhändiga thet samma
härhoos lagt under lit. I, med begäran, vij ville öfverläggia saken och sättia
några deputerade af the evangeliskes meddell een viss stundh at komma
till oss.
Hvilket skedde i går efter middagen. Theras anbringan var, at efter the
catholiske i Munster ville efter gamble vahnan på rikzdagarne drifva alla
saker igenom per maiora och hålla, hvadh the i Munster slutha, för rikz-
sluuth, berörandes evangelicorum rationes obiter, men the catholiskes uth-
förligen och medh alle omständer, hade the evangelici, betrachtandes thet
store förfång, som evangelica causa med itt slijkt procedere ville tillfogas,
jämväll at närvarande rikzconvent och dess consultationer fuller vore an-
stälta ad modum comitiorum, såvijda collegia vidhkommer, at the uthi dee
3 rikzcollegierne skulle föras, men efter een frij tractats art och natur, så at
rationes validiores skulle gälla och icke pluraliteten af een hoop samman-
samkade toome suffragiis, sig reeda in pleno opponerat sigh thetta the catho-
liskes förehafvande och them remonstrerat, at ehuruväll ständerne skulle
villia aapas härmed och förmedelss pluralitate votorum något slutha, som
chronan förmeente sigh hafva rätt uthi, skulle thesse inthet achta och räckna
hüru månge vota som vore fallne, uthan väga och öfverläggia theras funda-
ment och skääl, och ehuru fåå the och måtte vara, stå på them som the
befinna vara solide och med rikssens constitutioner och ständernes iuribus
och privilegier instämbde. Men nu, finnandes the evangeliske at slijk theras
vällgrundade remonstrationer inthet vella dragas i någon consideration,
hafva the reeda opsatt och föruth communicerat med oss sitt betänkiande
öfver puncto amnestiae, hvilket the ämnade tillställe thett Österrijkiske
directorio och anhålla at samma evangelicorum betänkiande måtte föras
inuthi thet resultat och conclusum, som öfver ofvanbemälte puncht blifver
stält. Skulle directorium vägra at göra them itt nöije theruthi, vore the
sinnade at öfverantvarda thet samma betänkiande åt chronornes och the
keijsserlige fullmächtige, lembnandes i vårt frija arbitrio, om vij ville tractera
theröfver med them keijsserlige, förän the andre punchterne blifva debatte-
rade, eller eij; begärandes vetta vårt sentiment öfver materien af oftabe-
mälte evangelicorum betänkiande och sedan sielfva modo procedendi.
Vij, befinnandes: 1. at the fuller i sitt betänkiande talte något leent i the
Phaltziske och Behmiske sakerne, giorde therom och någre andre behörligh
påminnelsse och 2. att the lickväll i thet närmaste ginge efter thet som på
Eders Kgl. Maj. vägnar vij i amnestien hafva proponerat och replicerat,
jämväll att i modo procedendi inthet praejudicerligit syntes infalla, uthan
fast mehra at oss theraf gafves tillfälle att komma till taals med them
keijsserlige under praetext af thenne saken, hafva inthet funnit theras pro-
position vara orådelighit.
La Barde var idagh för middagen hoos oss och berättade: 1. att General-
staternes ambassadeurer opponera sigh emot cessionen af Pommeren och
att legatio Gallica hafver remonstrerat them ingen orsak eller foog hafva
till at görat; 2. att Trautmanssdorf hafver emot legationem Gallicam ex-
cuserat sin drögzmåhl här i Ossnabrugge och 3. att legatio Gallica håller
så före, att här måtte på een så lång tijdh något vara emellan oss och Traut-
manssdorf förefallit, hälst efter vij hafva någre gånger varit ihoop med
honom, och grefven af Wittgenstein är så oförseendes dragen ifrån Munster,
apparentligen förtröstat af Trautmanssdorf, thet man här skulle kunna finna
rådh och inthet behöfves bruka andres hielp till att maintenera Pommeren.
Therpå är honom svarat, dätt 1. Eder Kgl. Maj. inthet hade förmodat och
försedt sigh at Generalstaterne och theras ambassadeurer skulle villia under-
handen contrecarrera, fastmindre offenteligen läggia sigh emot Eders Kgl.
Maj. satisfaction, betrachtandes att Generalstaterne äre Eders Kgl. Maj.
foedererade och hafva inthet interesse, hvem som besitter Pommeren, an-
tingen Eder Kgl. Maj. eller churfursten. Men fastmeera måste bekänna,
at Eders Kgl. Maj. krig och så vijda brachte saker hafver gifvit them på
sin ohrt lufft och giordt them een godh diversion, at therunder sökia sine
ägne fördeelar och försäkringh. Vij hoppades therföre, att the skulle saken
betänkia och oss framdeles gifvas lägenheet at få tala medh them.
I medler tijdh hörde vij gärna legationis Gallicae officia och på Eders Kgl.
Maj. vägnar försågo oss till them, at the än yterligare foro theri fort; 2. dätt
Trautmanssdorf hade längre varit här än i Munster, kunde vij inthet före,
eij häller stodo thet oss att skrifva vederpartens ministris före, hvar the
skole vara och huru länge; men 3. att här skall något synnerligit vara med
honom tracterat, thet vijste vij inthet. Fuller hade han i någre conferencier
discurrerat om väsendet och eenkannerlig exaggererat Eders Kgl. Maj.
postulatum till satisfactionen, kallat Schlessien pupillam oculi Caesarei,
uthmålat Pommeren och Wissmar sampt the oppositioner Eder Kgl. Maj.
måtte vänta theruthi, och beskrifvit för oss stiffternes natur, at the inthet
kunne alieneras, sökiandes han, Trautmanssdorf, på alla sätt at disponera
oss till lindrigare satisfactionsmeddell, såssom een deel af Pommeren och
annat som the kunde knoppa ihoop åt chronan Sverige. Thetta kunde man
ju inthet hålla för itt rätt tilbodh, fastmindre för någon tractat, eftersom
man inthet kan achta Trautmanssdorfs tilbodh, om icke interessenterne i
thet eene eller andra stycket och samptlige ständerne gifva sin consens
thertill. Och komme oss främmande före, at legatio Gallica på itt så ringa
fundament icke allenast besvärar sigh emot Eders Kgl. Maj. resident, som
äntå kan hafva sin vägh, men beskyller oss moot grefven af Wittgenstein
och mäst var man, låtandes them höra at chronorne hafva itt ringa förtroende
till hvarannan. Vij hafva fuller bättre grundh och sages män för oss om
Frankrijkes secrete tractat med Beijern, blandh annat Wittgenstein expresse
ordh, at Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige måtte sigh väll föresee och
inthet göra alt för viss räkning på Frankrijkes beständigheet. Thetta och
annat slijkt, som hvar dag, ja ifrån Frankrijkes betiente sielfve inkommer,
oachtande blifva vij lickväll i vår fasta hopningh, at Frankrijke går ferm
effter alliancen. Vij ville inthet hafva sagt på them, men kunde lickväll
inthet underlåtha att säija honom, La Barde, itt Svänskt ordspråk, assavoir,
que les larrons pensent que tout le monde derobbe, effter dee då så ofta
och uthan fundament eller någon viss sageman förvijta och beskylla oss,
som bröte vij då på dätt, då på itt annat sätt alliancen och afskeden, så måtte
the see sigh före, att the icke gå med sådane tankar hafvande, och leeta
allenast efter någon svink med Eder Kgl. Maj. och dess ministrer. Vij, som
förr är sagt, hoppandes fast itt bättre, ville med them gå oprichtigt och
förtroligen.
La Barde apprehenderade och frågade effter, om Wittgenstein hade så talt
om then Beijerske tractaten, och befinnande, at vij therpå bestodo, svarade,
qu’il a receu toutes sortes de contentement de la France, att the nepligen
hade väntat sådant taal af honom. Som Wittgenstein sielf bekänner, hafver
han erhållit sin broders restantier och kan hända lijtet på köpet för sigh till
pension. Föruthan thetta hafve vij gifvit La Barde part om evangelicorum
anbringan hoos oss, som ofvantill är mält.
B: 317–320’ Memorial öffver någre ährenden, som Hennes Kongl. Maijestätts och
Sveriges rijkes rådh feldtmarskalk och generalgouverneur uthi Pommeren, välborne
her Linnardt Torstensson till Reestadh, Forstena och Rossich secreteraren af staten
och assistentzråden edle och välbördige her Johan Lillienström committerat och
opdragit at förrätta i Ossnabrugge. Leipzig 1646 Januar 24/Februar 3
C: 321–323’, 327 Torstenson an Johan Oxenstierna. Leipzig 1646 Februar 12/22
D: 328 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Februar 17/27 [Nr. 55]
E: 329–331’ Rosenhane an Salvius. Münster 1646 Februar 20/März 2 [Nr. 56]
F: 332 Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Februar 22/März 4 [Nr. 59]
H: 335–335’ Sekretär Schröder an Obrist Peschkewitz [Auszug ]. Münster 1646 März 2
I: 336–340 Memorial der evangelischen Stände. Ohne Ort und Tag [ Druck: J. G. v. Meiern II
S. 568–572, dictatum 21. Februar/3. März 1646]
341–342’ Erskein an Johan Oxenstierna. Leipzig 1646 Februar 15/25
343 Auszug aus einem Schreiben des Grafen Colloredo. Prag 1646 Februar 18
344 Nachrichten über die Verhandlungen der Stände. Münster 1646 März 2
345–346 Avise aus Mainz. 1646 Februar 11/21
347–348’ Schreiben aus Frankfurt an den Sekretär Schröder. 1646 Februar 26
349 Bilderbeck an Keller. Köln 1646 März 1