Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
48. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Februar 10/20

16
[ 31 ] / 48 / [ 73 ] , [ 87 ]

17

Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius


18
Stockholm 1646 Februar 10/20

19
[ Pr.: Osnabrück 1646 März 7/17 ]

20
Kopie: RR, 396–400

21
Verärgerung der französischen Gesandten über Rosenhanes Verbalten und die Nichtzulassung
22
La Bardes, Hinzuziehung Dänemarks zu den Verhandlungen, Separation Königsmarcks von der
23
französischen Armee im letzten Sommer und den schwedischen Waffenstillstand mit Kursachsen.
24
Bedingungen für die Zulassung der französischen und schwedischen Residenten La Barde und Rosen-
25
hane zu bestimmten Verhandlungen. Satisfaktionen Schwedens und Frankreichs

30
Am Tage zuvor hatte die Königin die Ankunft Generinis in Stockholm Mitte Januar 1646 mit-
31
geteilt ( RR, 355’–356’). Sie könne sich jedoch nicht zu einer tatsächlichen Unterstützung der
32
Republik Venedig verstehen, uthan närmare intelligentie medh samma republike. Einen von
33
Generini vorgelegten Vertragsentwurf zu einem Bündnis fügte sie mit dem Bemerken bei, sie werde
34
Johan Oxenstierna und Salvius zu Verhandlungen darüber bevollmächtigen, sobald Contarini
35
seinerseits Vollmacht von der Republik erhalte.
.

26
Vij hafve på sidste ordinarie post bekommit Edert bref, daterat Osnabrugk
27
den 19. nästförleden månadz Januarii [ 19./29. Januar 1646 ] , och däraf sedt
28
förnämbligen tvenne saker, först huru ständernes och i synnerheet chur-
29
furstens af Brandenburgz och hertigens af Mechlenburgz gesandter hafve

[p. 152] [scan. 192]


1
optagit det punctum uthi repliken öfver vår och chronornes begärte satis-
2
faction ; och sedan dhen offence, som dhe Frantzösiske plenipotentieradhe
3
öfver någre passerade saker hafva fattat, och hvadh reprocher the hafva
4
giordt emot vår resident i Munster, Skäring Rosenhane.

5
Att vij nu må underrätte Edher om vår meeningh öfver thesse saker, och
6
särdeles the Frantzösiske commissariernes fattade offencer och theropå
7
theras folgde förvijtelser, så hafve vij deels af Edher till oss, deels af bemelte
8
vår residens till Edher gångne relationer omständeligen intaget, thet the
9
Frantzösiske plenipotentierade hafve funnit sigh så theraf i synnerheet offen-
10
derade , att then Frantzösiske residenten La Barde icke hafver varit admitterat
11
till then congress som skedde vedh replikens insinuation i the keijserlige
12
plenipotentierades huus som elliest att vij hafve i repliken nembde någre
13
stiffter till vår och chronans satisfaction. Dhertill medh och hafve dhe
14
förbråt Edher dett bijlagde Danske kriget och att konungen i Danmarck
15
af then occasion är kommen ifrån mediationen i Munster; item att general-
16
leutenanten Köningzmarck är nästförleden sommer gången ifrån duca de
17
Anguien. Dhe hafve och förkastat Edher them emellan oss och churfursten
18
af Brandenburg snart för fem åhr sedan och nu nyligen medh Chursaxen
19
oprättade sex månaders stilleståndh af vapnen . Och detta alt hafve dhe
20
Frantzösiske commissarierne giordh medh så skarpe ordh, som vore alt
21
detta skedt emot then alliance som emellan oss och konungen i Frankerijke
22
är sluten, jämväl och emot det afftahl som emillan Eder, grefve Johan
23
Oxenstierna, och them Frantzösiske sidst skulle vara skedt i Munster,
24
efftersom alt detta, så i bemelte Edher till oss som Rosenhanes bref till
25
Eder vijdare blifver beskrifvit och vij medh förundran sådant hafve läsit
26
och strax theropå anhördt, hvadh then Frantzösiske här varande residenten
27
Chanut

39
Pierre Hector Chanut, französischer Resident in Stockholm, * 22. Februar 1601 Riom, † 3./4.
40
Juli 1662 Livry. DBF VIII (1959) Sp. 402f. Vgl. seine Memoiren, herausgegeben von Linage de
41
Vauciennes : Memoires de ce qui s’est passé en Suède. Paris 1675, schwedisch: Anteckningar
42
om det som tilldragit sig i Sverige ifrån år 1645 till år 1649, samlade ur Franska Ambassadörens
43
i Sverige, Pierre Chanuts, brevväxling. Tillika medh drottning Christinas egenhändiga anmärk-
44
ningar vid herr Chanuts uppgifter, funna i ett exemplar av hans Memoires de ce etc. Stockholm 1826.
hafver oss häröfver föredraget, uthur thet bemelte bref Frantzösiske
28
plenipotentierade i Munster hafve skrifvit till ambassadeuren de La Tullerie,
29
och denne varande på reesan härifrån hafver samme bref undervägen und-
30
fådt och residenten tillskickadt medh ordre att sådant hoos oss andraga.
31
Hvilcket och går på samma slagh uth, doch är medh höfligare ordh än
32
reprochen munteligen är giordh residenten Rosenhane i Munster.

33
Vij befinne af förrige Eder deels särskildt öfver dedh som i Munster ter
34
passerat emillan Eder, her Johan Oxenstierna, och dhe Frantzösiske com-
35
missarierne , deels samptliges till oss, om thet som vedh sielfve replikens
36
insinuation är förelupit, än thet vij ju billigt hafve till approbera, derföre

[p. 153] [scan. 193]


1
och oss myckit förundrar, huru the Frantzösiske plenipotentierade komma
2
till att beskylla Eder och igenom Eder oss sielfve för sådane tillmälen, ther
3
vij doch fast mehra och större orsaak hadhe dhem att beskylla, ther vij elliest
4
thertill lust hadhe, och icke ginge sådant för andre orsaker förbij.

5
Ty så myckit det första, att I icke hafve admitterat then Frantzösiske resi-
6
denten La Barde till congressen vedh replikens communication medh dem
7
keijserlige anlangar, aldenstundh vår resident Rosenhane icke kunde til-
8
städies att vara närvarande vidh congressen, tå repliken af them Frantzösis-
9
kom blef insinuerat nuntio pontificis i Munster, befinne vij icke thette vara
10
oskäligt; det hafve vij sielfve svarat och justificerat emoot den Frantzösiske
11
residenten; äre och än i det sinne och meningh, att ther nuntius såsom
12
mediator emellan them Frantzösiske och then keijserlige och Spaniske i
13
Munster icke vill lijda och tillstädia, att vår resident kommer i the förnämste
14
congresserne tillstädes, uthan allenast hoos then Venetianiske ambassadeu-
15
ren och mediatoren, det må komma och härröra anten af Frantzoserne sielfve
16
eller af nuntio, så vele eij heller vij tillåta, att den Frantzösiske residenten
17
må komma i dhe congresser, som I hålle medh dem keijserlige, men vele
18
dhe Frantzösiske och nuntius admittere vår resident Rosenhane i theras
19
förnämbste congresser honesta cum sessione, men uthan voto och potestate
20
agendi effter alliances lijdelse, tå ähre och vij väll tillfredz, att then Fran-
21
tzösiske residenten La Barde är tillstädes vidh the congresser, som skee
22
emellan Edher och then keijserlige; men kan det icke skee och hvarken
23
dhe sielfve vele eller kunne, eij heller förmå Påfvens legat till att bevillia
24
vår residents admission vedh the förnämste congresser, som skee i hans,
25
nuntii, huus, såsom vij i thet fallet inthet vele oss affrontera låta, så må eij
26
heller the Frantzösiske gesandterne härföre beskylla Eder eller oss, uthan
27
sigh sielfve som äre in culpa, att the anten eij kunne eller vele praestera och
28
effterkomma sielfve, hvadh dhe vele hafva af oss, och dhe förmena alliancen
29
oss tillbiuda, och moste altså denne saken härvidh [ Lücke ], och I hafve att
30
rätte Eder häreffter.

31
Then andre beskylningen om någre stiffters förslagh till vår satisfaction, så
32
ändoch vij icke så egentligen och fulkomligen kunna vetha, huruvidt thenne
33
saken sidst i Munster var afftahlt emillan Eder, her Johan Oxenstierna och
34
dhe Frantzösiske commissarierne, så sij vij lijkväl på Eder sijdo inthet annat
35
vara giordt uthi det I hafve nämbt stiffterne, än thet skähl är, aldenstundh
36
I för Eder hafve hafft vår befalning, then Eder icke hafve bort sättia tilbakar,
37
och deri annorlunda hade giordt, hade vij thermedh inthet varit tillfridz.
38
Icke kunna vij heller afsee och döma, hvadh denne saken stort angår
39
Frankerijke, aldenstundh dhe nämbde stiffter äre mäst evangeliske eller ju
40
hafve för detta hafft evangeliske biskopar; och ther the skönt hade varit
41
papistiske eller som dhe nämbne catholiske, så är lijkväll uthi thetta fallet
42
och förslaget religionen, som på annat sätt kan praecaveres och försees,
43
principaliter icke till att considera, uthan hvem som skall vara herre öfver
44
samma stifft och länder. Och hafver Franckrijke så lijten orsaak till opponere

[p. 154] [scan. 194]


1
sigh oss i förslaget om någre stiffter, som vij lägga oss op emot dem Fran-
2
tzösiske i theras begäran och förslagh om heela Elssas, ther månge våre
3
religionsförvandter äre. Derföre I och hafve till hålla Edher vedh våre Eder
4
gifne resolutioner och ordrer, thertill I icke mindre äre förbundne än dhe
5
Frantzösiske till deres herres instruction.

6
Hvadh dhe andre reprocherne vidkommer, äre dhe sådane, som Edher icke
7
i synnerheet angå, uthan oss sielfve och feltmarskalken. Den Danske saken
8
hadhe vij tänckt och förmodat, att dhe icke skulle nu hafva understådt sigh
9
att beröra och icke så heelt otijdigt kastat oss före, såsom then ther nu
10
genom Franckrijkes mediation är förlijkt och bijlagd vorden, och är fögo
11
annat, än som ville vij låta förvijta den Frantzösiske, att det lupo emot vår
12
alliance, när dem hemme någon svår stors olägenheet tillstötte. Eij heller
13
förstå vij oss till alliancen så vijda och stricte vara obligerade, att vij ju
14
må framför vår uthrijkes taga vår hemstat i acht. Königzmarck hafve
15
hvarken vij eller vår general befalt gå till dhe Frantzösiske trouperne, myckit
16
mindre att blifva hoos dem länge eller på kortare tijdh; hafve thet doch icke
17
ogillat effter vårt krigzväsende det på then tijden tillät, och hafver thenne
18
hans motion hafft den effect, som medh och genom conjunctioner pläge
19
intenderas. Men att den skulle blifva perpetuel eller så långvarachtigh, att
20
vij sielfva skulle sleppa alle occasioner uthur händerne och sättia vår hufvudh-
21
armee i fahra, och Königzmarck uthslå feltmarskalkens ordre, thet var ju
22
heelt oskäligt; att vij här stilla tijgande förbijgå, huru mycket på Frankerijkes
23
sijdo är härtill skedt, som oss i denna eller annan motte inthet behagar,
24
ther vij ville draga sakerne alle tillhopa.

25
Stilleståndet medh Churbrandenburge

41
Das Folgende inhaltlich und auszugsweise in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 82.
går så lijtet Frankerijke an, som oss
26
det krigh han förer uthi Italien och därutinnan är inflechtat. Och hafver
27
Churbrandenburgen aldrigh hafft, thet vij vete, någon misshelligheet medh
28
Frankrijke, föruthan det, så var förre churfursten trädd ifrån oss och Sveriges
29
crono, och derföre hafve vij då icke funnet communi causae eller foederi
30
otildrägeligit, utan mehra nyttligt och fördeelachtigt att retrahera och draga
31
denne churfursten tilbakar igen. Och när här blef först begynt att tracteras
32
medh churfurstens gesandter härom, tå är thet alt skedt medh tå här in loco
33
vahrande Frantzösiske residentens baron de Cortees

42
Claude des Salles, Baron de Rorté, ehemaliger französischer Resident in Stockholm. Vgl. P.
43
Sondén S. 187. Rorté war 1633–1635 Resident bei den Kurfürsten von Sachsen und Branden-
44
burg , 1636–1643 Resident in Hamburg.
vetskap, ja på hans
34
giorde intercession. Churfursten af Saxen hafver varit vår allierade, men är
35
sedhan från oss trädd, och kan han för sine visse skähl alt draga honom
36
tillbakar igen, ju så store och godhe, som konungen i Franckerijke hafver
37
hafft och tractata fördt, att förlijka sigh medh hertigen af Lothringen; och
38
så myckit mehra, som Lothringen var icke allenast Frankerijkes uthan och
39
vår fiende, ther doch Frankerijke ingen fiendskap hafver hafft medh Chur-
40
saxen , föruthan att vij inthet hafve vist af dette stilleståndet, uthan general-

[p. 155] [scan. 195]


1
erne giordt thet ad interim och på sex monaders tidh till dhen ända, att
2
passagen emellan vår hufvudharmee och våre quarteer må hållas open; och
3
som vij icke annat vethe oss till påminne, än sedhan theröfver medh then
4
Frantzösiske plenipotentierade communicerat vordet. Men ther Frankrijke
5
skattar thetta för ett bundzbrott, tå kunne vij det väll ännu declinera och
6
uprijfva, bådha medh Chursaxen såväll som medh Churbrandeburger, och
7
kanskee vore oss samme stillståndz ruptur profiteligare än att vij them skulle
8
lengre hålla och prolongera låte.

9
Detta mentionera vij så korteligen emot Edher och vele så Eder hermedh
10
befalle, att I comportere Eder emot dhe Frantzösiske plenipotentierade medh
11
all möijeligh vänskap och civilitet, men när det kommer till realiteterne, tå
12
remonstrere och vijse hvadh skäligt och billigt, hållandes Eder stricte vedh
13
alliancen och icke görandes sielfve något deremot, men eij heller lijdandes,
14
att oss obtruderes eller uthi sakerne något företages, som länder oss till
15
förklening eller våre saker till praeiuditium; tesmoignere altidh thet vij
16
inthet högre hafve sökt eller söke, än att sammanfoga våre consilier och
17
actioner medh Frankerijke, så i fridztractaterne som i kriget, och täncke vij
18
altså och obrotzligen hålla alliancen, så länge Franckerijke på sin sijdo gör
19
thet samma. Derföre vij och icke hafve velat opreppa alle små förtreet, som
20
kunne af Frankrijke vara passerade, olijkmätige vår inbördes alliance, men
21
altidh tänckt däropå, att hvadh i så motto under tijden passerade, heller
22
borde och vara till emendera, ä[n göra] förvijtelser theraf. På detta slaget
23
hafve vij här oss uthelåtet emot residenten och vele att I och gå på samma
24
vägh och intention.

25
Elliest beklagande Tyske ständernes comportement öfver vår och cronornes
26
begärte satisfaction, så låter Eder öfver theras discurser eller, ther the så
27
vidh kommer, theras protestationer

42
Gemeint sind die Proteste der Reichsstände gegen die in der schwedischen Replik vom 28. Dezember
43
1645/7. Januar 1646 erhobenen Satisfaktionsforderungen.
inthet movere. Aldenstundh vij väll
28
vethe, att denne saken icke kan annorledes gå och sigh igenom drifva låta,
29
än att difficulteter och åthskillige oppositioner, så af the keijserlige som af
30
våre vänner och naboer, besynnerligen them alle som boo vidh Östersiön,
31
härvedh låte sigh yppa och anspinna. Och äre sådane similitates, iniuriae
32
och detractiones vederfarne vordne vår högtährade sahlige konglige her-
33
fader , glorvärdigst i åminnelse, och oss sampt våre och rijksens förmyndare
34
och regering i våre omyndige åhr, af hvilcke vij doch icke hafve låtit oss
35
commovere eller förfära, myckit mindre nu, sedan vij till regeringen trädde
36
äre, täncke till förfähra låta, men altidh een vägh som annan vele och skole
37
göra hvadh skäligt är och vårt rijksens försäkringh fordrar. Ingen skall
38
fuller gärna och medh goda vela något mista af sin praetension eller imagina-
39
tion och vethe lijkväl, att thetta icke är till nå och erhålla, medh mindre
40
nöden afpresser them thenne resolution, att dhe, till att undfly maius malum,
41
måste tillförstå och eligere thet minus är, och måste omsijder medell sökes

[p. 156] [scan. 196]


1
och bevillias till så skäliget vårt contentement, och att förvijsa oss till
2
Ungern, Italien eller Constantinopel, thet låte vij vettigt fo[l]ck dömma,
3
om dhe i deres sinne tro oss vara därtill att öfvertala, eller att vij och
4
Sveriges chrono thermedh kunne vara försäkrade.

5
Vij tvifle inthet, än att desse discurser och under ju sättie sigh och effter
6
någon tijdh blifver görliget, hvadh nu synes vara otroliget. Vij förlåte oss
7
på Gudh och vår nödträngde vapen, försäkrandes oss om Edher, at I
8
härutinnan gå på det försichtigste och discreteste och procederen, så i
9
fridztractaten medh vederparten och ständerne som emot dhe Frantzösiske
10
plenipotentieradhe, medh gott modh och resolution, insisterandes i alt
11
öfriget den instruction vij Eder hafve gifvit, och i synnerheet hvadh con-
12
ditiones futurae pacis och thervidh förande nödige promess anlangar, den
13
ordre och skrifvelse, som vij till Eder läto afgå den 10. Novembris förleden
14
[ 10./20. November 1645 ] .

Dokumente