Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
101. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1647 Dezember 24/1648 Januar 3
–/ 101 /–
Stockholm 1647 Dezember 24/1648 Januar 3
Kopie: RR (sv) fol. 3301’–3304’.
Einhaltung der kursächsischen Neutralität. Quantum der Satisfaktionen für die Soldateska. An-
schlag des Obristen Wanicke auf Dresden. Anweisung von einer Tonne Gold Reichstaler für
Wrangels Armee. Verstärkung des Heeres durch Infanterie anstelle der Kavallerie. Verhalten
Wrangels gegenüber möglichen Ersatzforderungen Turennes für die von Frankreich zu Schweden
übergetretenen Weimarischen Truppen.
Oss äre igår på ordinarie posten tilhanda kombne fem Edre bref, daterade
tvenne den 23. Novembris i hufvudqvarteret Oldendorf, 1 i Nyenburg den 6.
och tvenne i Stade den 10. huius, her feltmarskalck, hvilckes contenta i een
summa contraherande deropå uthgå: 1. om neutralitetens conservation medh
Chursaxen; 2. begäre I, att våre commissarier i Osnabrugg måtte beordras, att
icke bevillja till något ringare quantum af soldatescans contentement än tijo
millioner Rijkzdaler; 3. att I af her Salvio motte ännu till armeens behof be-
komma 1 tunne guldh; 4. så gifve oss I och Edert betänckiande om tillkom-
mande åhrs härifrån uthgående succurs, begärandes een post penningar, i det
stället rytteriedt skulle uthskickas, men förväntandes sjelfve footfolcket till
thet myckit afgående infanteriets förstärckning. Sidst och till dett 5. förfråge I
Eder, huru I Eder skole förholle, ther mareschal Touraine fordrar satisfaction
för dee troupperne, som från honom till generalen Königzmarck i förleden
sommar gångne äre, efftersom desse saker blifva i förberörde Edre bref vij-
dare ihughkombne.
Till svar och resolution kunne vij Eder nådeligen icke förhålle, anlangande
neutraliteten medh churfursten af Saxen, så göre I myckit väll, att i den söke
medh alle skähl och görlige maneer till conservere och icke gifva å Eder sijdo
honom nogon billigh occasion till bryta. Och kan fördenskuldh hafva sine
skähl, först, att I icke så hårdt låta strängia opå restanterne af the subsidierne,
som han effter neutralitetsrecessen utur sitt landh bör praestere. Sedan och,
att I tänckte, till att låte executere den domb, som I skrifve och förmäle vara
af krigzrätten föld och gången öfver Wencken
Vgl. [ S. 95f. ]
hade sedt, att hvar icke actere, då åthminstone sjelfve domen hade varit hoos
Eder bref copialiter lagdh och oss communicerat. Efftersom vij icke hafvan-
des någon synnerlig kundskap af thenne hans beskylning och emoth Chursa-
xen förehafvande act, inthet kunne rätteligen afsij och pröfva, om han hafver
varit klook eller fåvisk, när han hoos sigh skall hafva resolverat, att medh 500
ryttere gå ini Dressden och det sigh bemächtige.
Sedan för det andra, hvadh quantum af soldatescans contentement vidhkom-
mer , så må I vara försäkrade, att vij ganska gärna unne vår trogne och tappre
soldatesca det högsta och största contentement, som för henne kan nåås och
erholles, efftersom vij uthi detta kriget ingen tingh högre skatte eller nyttigare
och säkrare holle, än conservera henne i vår och chronans devotion. Men
såsom vij på den ene sijdan moste vachta oss, att friden igenom ett förhögt
stegrande och postulerande af een odrägelig penningesumma icke blifver hin-
dradt , och på andra sijdan gärna befordre och tillaccordere soldatescan hen-
nes vällförtjente contentering, så måste vij ju gå heelt caute emillan desse
bägge klipperne, at vij icke anstöte. Och derföre, såsom vij inthet tvifle, att I
ju sij opå possibiliteten af det, som kan praesteres, så myckit mehr, som I
sjelfve bekänne, nepligen flere än fyra creitzer i Romerske Rijket till vår sol-
datescas contenteringh afläggande skole kunne vara at förmå, så hafve vij och
befallat våre legater, drifva denne puncten det högste dem är möijeligit, alt
som vij både dem såväll som Eder och praesidenten Erskein på detta slaget
monde uthförligen tillskrifva i våre bref af den 11. huius
Nr. [ 90 ] und [ Nr. 91. ]
saken hafver sin bevändning och vij thensamme ordren nu å nyo opreppa till
våre commissarier. Efftersom vij och icke sij, hvadh orsaak skall beveka och
försättia dem, till att komma nu så hastigt och ther vij sij oss langt vara från
friden stadde och sakerne icke än i thet karet, the rätt göras skole till remis-
sionen och återslaget af ett högt quanti postulato. Till det tridie hafve vij och
nu recommenderat och befallat her Salvio, att han till den förre adsistencen
skall Eder bijspringa medh een tonna guldh Riksdaler . Skulle thet och ho-
nom falla besvärligit att opbringa, och I kunne genom någon köpmän så stor
post anticipera och åstadhkomma, tå hafve I till försäkra bemälte köpman om
betalningen af nästkommande sommersubsidiers termin hoos her Salvium
och giva honom såvijdt på her Salvium anvijsning, efftersom vij honom i lijka
motto derom tillskrifvit och befallat hafva. 4. Edert inrådh om tillkommande
succurs är funderadt. Och efftersom vij nu hafve juhle helgedagarna i händer
och icke kunne nu strax vetta Eder beskedh om thet footfolck, som uthgå
skall, eller medh hvadh vij Eder elljest kunne härifrån endsättie, ty skole vij
Eder theröfver medh aldraförste gifva een viss och special underrättelse.
Imedlertijdh vill tjena, att ropet och rychtet går om een stor och anseenligh
succurs på folck till häst och foot, som i tillkommande vår härifrån uth-
skickes skall. Femte: Endoch vij icke vele troo och förmoda, att Touraine
skall fordra af Eder någon satisfaction och restitution i andre regementer för
dem, som till Königzmarck äre gångne. Lijkväll, ther så skulle hända, tå hafve
I Eder till at excusera blott ex defectu mandati, remonstrerandes der hoos per
discursum, att hvarcken vij sjelfve eller någon af våre ministrer äre vållande
till, att dee förr så nämbde Weimerske troupperne äre gångne från Franck-
rijke . Dhe hade ju expresse svarit och förbundet sigh, att aldrigh meera skulle
tjena Franckrijke. Och ther vår general platt skulle hafva förvägrat dem, at
taga sin retraicte till oss, och icke tilläte dem agere emot vår gemeene fiende,
tå hade inthet vissare händt, att ingen annan uthvägh för dem varit behollen,
än att dhe hade most gå till fienden. Dette för denne reesan.