Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
228. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1644 September 26 / Oktober 6 Pr.: Osnabrück 1644 September 28/Oktober 8
228
Ausf. : J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 3 der Nr. 231
Besuch bei d’Avaux: Vollmachten, französischer Brief an Reichsstände.
Vidh min visite hoos h. d’Avaux i förledne tijssdags förnam jag keijss. och
Spanische legaterne hafva öfvergifvit til mediatorerne the besvär, som the
hade emot the Frantzösches fulmacht, och oansedt thetsamma icke var
them. ännu schriffteligen inhendigadt, berättade lijkväl h:r d’Avaux sig
hafva förstådt theruthi föga mehra förmälas, än hvadh the tilförende hafva
remarquerat och Eders E. för detta är kunnigt; och var hans meening, at
the uthi alt vilia gå them tilhanda och låtha förandra i fulmachten, hvadh
the godt finna. Allenast om underschrifvande komma the inthet öfvereens,
i thet the keijss. icke allenast stå upå at enckiedrottningen skal under-
schrifva fullmachten, uthan och thertil föreslå parlamentet, hvilke beggies
han hölt för omöijeligit och aldrig til practiseras. Han berättade och
therhos, at the Frantzoserne then dagen förmiddag hafva sammaledes
öfverantvardadt mediatorerne the feel, som the i vederpartens fullmacht
hafva befunnit, äfven och lijka lydandes medh thet förra. Dogh bekände
han, at the inthet voro sinnade at stå upå heller disputera then puncten om
titlarna öfver Burgundien, Navarre, Catalonien etc., uthan vore nog, at
the hade sig thet förbehållit; sammaledes thet besvär öfver the orden super
mediis, viis et conditionibus etc. vore the tilfridz thet motte blifva, som
thet är, såframpt vederparten låther thet oförandrat i theres fulmacht, men
elliest inthet. Öfver thet, at the keijss. inthet nempnas legati, vore the väl
tilfridz, att thet motte skee för een lijkheet skuldh, men ther Keijssaren
sådant inthet ville göra, så vore the resolverade at låtha thet falla på sin
sijda, att the uthi sine fullmachter inthet nempnas uthan plenipotentiarii,
hvaröfver her d’Avaux sade sig någon möda hafva hafft at thertil disponera
h. Servient; beropade sig och opå praeliminar Hamburger slutedt, at ordet
legati theruthi inthet blifver nembnas, uthan allena plenipotentiarii, och at
the inthet skääl heller fundament hade at stå theropå. Sådan sade han vara
theres resolution och önskade, at thet motte blifva een lijkheet i Ossnabrüg.
Hvadh nu sedan mediatorerne hafva giordt til saken, hafver jag inthet för-
nummit ; och effter nuncius i dag hafver varit hoos d’Avaux, vil jag i mor-
gon sökia tilfälle therom at förfara. Jag hafver i dag som i går tänckt be-
sökia h. Servient, men ehuru kalt och elackt väder hafver varit, så hafver
han lijkväl varit uthe på jacht. Jag kom och thessföruthan til tals medh h.
d’Avaux om theres breef til Tyske fursterne, dogh lät jag inthet märckia, at
Eders E. reda hade fådt copien. Så enskyllade han sig, at the härtil för åth-
skillige hinder och synnerlig at her Servien som offtast inthet hafver varit
hemma, inthet hafva hafft tilfälle at schrifva til Eders Ex. och thet öfver-
sända , som the hade ärnadt, hvilkedt the lijkväl ännu vore sinnade at göra.
Thermedh lät han strax gifva mig een copie och sade, jag må väl såssom in
particulari föruth sända then til Eders Excell:e, om jag ville, men at jag
inthet låthe h. Servien theraf veeta, och begärte, jag ville låtha honom få
veeta, hvadh Eders Excell:es iudicium öfver samme breef vore …