Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
41. Rosenhane an Johan Oxenstierna Münster 1646 November 15/25
Münster 1646 November 15/25
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1, Resident p. 455–456, 461 = Druckvorlage. Kopie:
DG, A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 910–910’ = Beilage P zu Nr. 44.
Beratungen Salvius’ betr. kaiserliche Antwort auf die schwedischen Satisfaktionsforderungen. Vor-
würfe gegen J. Oxenstierna, die Verhandlungen zu behindern. Französische Gesandte durch Chanut
über schwedische Weisungen und Intentionen unterrichtet. Locus tractandi. Brandenburgisch- nieder-
ländische Kooperation. Ausführungen Generinis.
Sädan E. Excell. reste härifrå, haffver h. Salvius confererat med Frantzösche
gesandterna och them kaijserl. öffver theras sidste ingiffne resolution och
svar och därpå öffvergifvit them en sådan förklaring, som E. Ex. aff copian
haffver förnummit.
Dässföruthan ähr intet synnerligit passerat, allenast i afftons klåkan emellan
6 och 7 komme Frantzösche gesandterna ifrå Hållenderna hijtt och med
vidlyfftige contestationer och äfftertänkelige ord beklagade att tiden förlöper
och värket intet bliffver avancerat, som the gärna ville och nöden fordrar,
synnerlig äffter the förnimma E. Excell. intet kunna acceptera Brandebur-
gesche fullmachten och alltså på dän sidan till handel ringa apparence ähr,
att E. Ex. då icke allenast intet själlff tänker att komma häröffver, som the
sade E. Ex. them hade låffvat, uthan och E. Ex. råder h. Salvius att begiffva
sig härifrån, hvarigenom the befinna sig besvikne, såsom tillförende i andre
fall the sade någre resor vore skedt, och the thäraff måtte dömme att man
alla occasiones undflye, fördänskull om annorledes måtte utslå, ville the
vara excuserade.
The hade genom Chenut förnummit H. K. M:tz intention och hvad full-
komlig ordre till legaterna vore affgången att sluta freden; om the nu för
onödige formaliteter ville uppehålla värket, så kunde the intet låta binda
sig därtill, och om pestilentzen äller ellden vore i Ossnab., så måtte freden
likväll slutes. Och kunde the intet see att cronans reputation thärigenom
skulle laederas att man här med Trautmansdorff, som för sjukdom intet kan
komma till Ossnab., afftalte thet svåreste och dåch likväll tracterade och
slöte sädan i Ossnab., dijt sädan största deelen aff conventen ville förfoga
sig att hjällpa befodra och solennisera hvad thär behöffdes; åtminstone måtte
h. Salvius för sin affresa närmare förklara sig emot them kaijserl. och låta
sädan heele conventen driffva värket hooss churförsten äller på hvad sätt
man däröffver bliffver eense. Tiden vore nu så pretieux att våra saker hvar
dag förvärres, och vore reda empires sädan E. Ex. affreste. The försäkrade
oss med eed att churförsten, som i Hag reda har slutit giffermålet
något tillhopa med Hollanderna, hvilka allerede här begynna mumla och
knårra emot oss. Skulle nu theres fred slå därtill med Spanierna förän vij
någorledes bleffve richtige, så måtte vij taga oss till vora; i Frankerike gjordes
icke häller någon praeparation till kommande campagne. Sådant och mera,
som E. Ex. måtte till äffventyrs illa uptaga, om jag med mera vidlyfftigheet
utförde, exaggererade the mächta högt med äfftertänkelige ord.
Generini
Generini, Vincentio (Vincenzo): Sekretär Contarinis; vgl. APW [ II C 2 S. 25 A 1 ] .
kring allt att the Svänske intet villja fort, uthan undfly mera och kasta nya
hinder in. Thätta jag kårtelig intet haffver kunnat E. Ex. förhålla.