Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
262. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Münster 1647 Juni 28/Juli 8
–/ 262 / [ 272 ]
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 6 ] fol. 1108–1111; Eingangsvermerk Stockholm 1647
Juli 15/25.
Schwedisch-französische Verhandlungen. Konzept des französischen Friedensvertragsentwurfs.
Visite einer Deputation der evangelischen Stände. Unterredung mit den französischen Gesandten:
Pfalz, Hessen-Kassel, Baden. Sessio des Htm. Bremen. Mecklenburg; Gut Toitenwinkel. Militaria
Summarischer Bezug auf Nr. 228, 233, 262; Verweis auf Nr. 236, 250, 257.
Thet hade fuller varit gott och tjenligit att legatio Gallica hade hafft sitt
project lijka med oss färdigt, som vij vidh vår ankompst väntade, hälst
effter the hafva tillförende stält sigh som vore inthet hinder och oppe-
håldh at vänta hoos them. Men effter vij befunne them theruthi ofärdige och
ville lickväll, medan vij skulle på någre dagar töfva pa thet Frantzöske pro-
jectet , något uthrätta, hafve vij, effter föregången concert medh them, prae-
mitterat the Pfaltziske, Badiske och Hessiske sakerne, gifvandes them uth
åth the keijserl:e, som thet tillförende refererat. Imedlertijdh hafva the
keijsl:e och status evangelici hoos oss och vij åter hoos the Frantzöske
drifvit på ofvanbem:e project att få thet fram och i ljuset och sakerne till
lijkformig tractat. Effter the drögde och sinkade thermedh från then eene
dagen till then andra, då vij viste att the vore i thet närmaste färdige och at
the behöfde föga tijdh thertill, låthe vij förmärkia att vij vidh så fatte saker,
sedan vij hade legat här i een heel månadt och inthet kunnat något synner-
ligit uthrätta, tänkte begifva oss åter till Ossnabrugge, villjandes ther
äfvensåväll som här fulborda thet som står tillbakar. Therpå äre tvenne
saker folgde: 1) komo plenipotentiarii Gallici fram med sitt concept
Vgl. Meiern V S. 140–151; Nég. Secr. IV S. 353–372.
at the thet nu hafva uthgitvit, uthan the lästet för oss. Vij befunno att the
behölle och fölgde vår opsatt mäst i alla stycker, undantagandes the ohrter
ther vij röra de restitutione sacrorum et bonorum ecclesiasticorum; them
vella the sättia uth och i theras ställe igen een clausulam at thet som i vårt
instrument förmäles om compositione gravaminum eller andre slijke saker,
thet må vara in puncto restitutionis eller annorstädes, skall vara så gyldigt
som vore thet ord från ordh infördt i theres instrument.
Vij hafva theremot repraesenterat at the gjorde bättre om the blefve såssom
i alt annat, altså och in forma et materia tractatus, eenkannerlig och i the
saker, lijka med oss, alldenstundh thet vore effter alliancen och chronorne
hafva i dess krafft med samfält macht och rådh hulpit sakerne till itt sådant
sluth. Status protestantes, som erkänna hvad som härtill är skedt till theras
billige restitution, skulle fatta olijka ta[n]kar om man nu vidh ändan och
kröningen af heela värket ville uthan orsak sättia någon gaal och illsneedig
clausula inn, som i framtijden kunde gifva theras vederpart occasion till
strijdigheeter. Thet kunde snart hända at een eller annan status besvärade
sigh häreffter dät honom tillfogades orätt emot tractatum gravaminum eller
något som honom borde hafve effter punctum restitutionis. Thensamma,
gifvandes sigh an hoos chronan Sverige, finge till svar at hans praetension
vore funderat och at chronan ville bjudan handen. När han i krafft af samma
tractat sökte sin hjelp hoos Frankrijke, kunde lätteligen hända at Frankrijke
svarade dät then saken funnes inthet i sin tractat. På thet sättet vore thenne
handell och instrumenterne fåfänge och inthet nyttige. Therföre sade vij
at the skulle med thenne acten icke allenast obligera status protestantes,
uthan och tyska soldatescan som tjänte Frankrijke och får som offtast part
af thet som här passerar till sitt fädernesslandz bästa. Caesareani och status
catholici gå them, the Frantzöske, före med sitt exempell, i thet the hafva
tracterat och ville tractaten confirmera, förandes alt effter sin art och natur
in i instrumentet.
Duc de Longueville svarade att the hade samma intention med oss, nembl:en
att skaffa chronorne och theres adhaerenter frijden och dess rätta nytta,
undvijkandes alt hvad som förorsakar misstankar hoos interessenterne, och
thet alt d’un commun concert. Media att komma thertill vore 1) att försökia
om man icke kunde komma till rätta med een clausula salvatoria, hvilken
the hälst hade till at någorlunda betaga them Spagniske orsaken till at
blasmera Frankrijke, som hade thet hulpit till at uthroota sin ägen religion.
Men ther vij och the protesterande ständerne skulle 2) meena at the inthet
vore tjänte thermedh och Frankrijke inthet skulle få skyla sigh under thenne
apparence, uthan the ville stå på een soliditet, ville the och tänckia therpå.
The resolverade therföre först och satte strax in uthi amnestiepunchten
thesse af the uthlåtne orden: in sacris et profanis. Hvadh nu i the öfrige
skeer, thet får man framdeles, när instrumentet kommer fram, see och före-
nimma .
Thet 2:dre som skedde, sedan roopet kom uth at vij ville hädan, var att
status evangelici den 25 huius [ 25. Juni/5. Juli ] besökte oss förmedelss een
anseenlig deputation aff alle 3 rikzcollegierne, tackandes och berömmandes
Eders Kongl:e Maij:tts christelige ijfver och stoore arbete för thet allmänne
väsendet, med anhängd begäran at å Eder Kongl:e Maij:tts vägnar vij
theruthi ville så häreffter som härtill framhärde, eenkannerlig och 1) at vij
ville än något töfva här qvar och 2) informera them om the saker ännu äre
ogjorde och i vägen för sluthet. The ville med tjenlige remonstrationer
hjelpa under hoos een och annan, bjudandes oss handen på alla görlige sätt.
Vij, repeterandes i kortheet op hvadh som på een tijdh bortåth var gjordt
till vårt opsatte mååhl, contesterade thet vij syfftade och arbeetade ännu
therpå och hade ingen skillnat på tijdh eller ohrt, som kan hjelpa oss till
Eders Kongl:e Maij:tts och alles theras intention. Thet vore fuller betäncke-
ligit för oss att liggia här längre, betrachtandes att vij förnimma dät status
catholici retractera een hoop saker in puncto gravaminum, som vore emel-
lan oss och them keijsl: e aftalte; jämväll ryggia caesareani eller gifva nya
uthtydningar på något i then Hessiske saken, som lickväll tillförende hafver
varit gillat, uthaf hvilket vij lätteligen kunde märkia at the ville temporizera
och afsee sitt raam. Men ther vij viste och kunde hoppas någon godh värkan
på vårt blifvande här, ville vij see öfver alt annat, allenast hafva våre ögon
på thet allmänne bästa, lofvandes villja blifva här på någre dagar.
Hvad sjelfve materien vidkommer underrättade vij them om alle saker som
ännu disputeras. The begärte till sin effterrättelsse een skrifftelig förteck-
ningh , hvilken vij fuller inthet difficulterade för oss, men lofvade at vij
ville först förnimma om legatio Gallica vore färdig med sitt project och
funne för gott at vij gafve een sådan åth ständerne.
Mehrbem:e legatio Gallica tesmoignerade fuller sin begärelsse till at avan-
cera värket, men hölt orådeligit att man skulle tala om någon annan saak
förän then Pfaltziske och landtgrefvinnans F:e Nådes äre richtige, allden-
stundh the bägge och then Badiske hafva nu länge varit under händerne.
Then Pfaltziskes afhjelpningh tjenar till at divertera Beyeren ifrå vidrige
consilier; och landtgrefvinnans Furstl:e Nåde kunde vij inthet sättia aller-
effterst , emedan Hennes Furstl:e Nåde är then eendeste som så manligen
och stadigt hade ståt med chronorne, för hvilken skuldh the andre, snart
sagt, vänner och ovänner äre henne hädske. I gåår, när evangelici vore hoos
oss i preedijkan, påminte the åter och begärte samma designation. Then
samma bleeff them vijst, men inthet finge the henne, uthan allena differen-
tier uthi then Hessiske saken, som lit. A uthvijsar, begärandes vij at the
ville använda sin flijt till at afhjelpa then saken; sammaledes och caussam
Palatinam, hvilken effter åthskillige växlingar gafz i går öfver i the terminis
som lit. B förmäler. Var meeningh hafver varit at uthandtvarda heela desig-
nationen och då förorda at Hassiaca caussa skulle först decideras. Men
plenipotentiarii Gallici hafva rådt att vij måtte thermed anstå till öfvermår-
gon , då ville the komma med sitt instrumento, hoppades at caesareani
skulle thessemellan lämpa sigh närmare i then Hessiske saken
Huru caesareani sigh hafva förklarat om cessione für hertigdömet Bremen,
thet vijsar lit. C.
Hertigen aff Mecklenburg släpper nu condominium på Wissmar. Therföre
står han effter 1) exspectantzen på Sassen-Lawenburg, sedan thetta huset
är uthdödt; 2) två commenderijer, Demmerau och Mirau, som liggia i
Mecklenburg, och nu innehafves then eena af hertigen sjelff, then andre aff
Hans Furstl:e Nådes äldste son; 3) än een tunna guldh at få aff contribu-
tionen . Thet första och andra difficulteras, såssom the ther inthet stå i
plenipotentiariorum caesareanorum händer. Exspectantzen måtte till äf-
ventyrs vara förgifvin, eller om hon vore oppen, så borde hon sökias hoos
Keijssaren sjelff. Med commendiernes förgifvelsse skulle Keijssaren reeta
heela riddareordningen på sigh. Thet 3:dje bevillja the m/50 rikzd:er at slåes
till the m/100 som förr äre bevilljade.
Hvadh anlangar godsset Teutewinckell, som Eder Kongl:e Maij:tt i thet
sidsta brefvet allernådigst mäler om, hafve vij icke så egentelig underrättelsse
om dess närvarande beskaffenheet mehr än hvadh Eders Kongl:e Maij:tt
sjelf förmälen, men hoppas lickväll kunna blifva informerade, efftersom vij
vella oss therom beflijta och Eder Kongl:e Maij:tt thet behörligen referera.
Thet synes fuller betänkeligit at föra thet inn i thenne tractaten, och ther-
emot bättre at låtha tala och handla med hertigen therom, effter sakerne
tyckes effter slutten fridh komme ther i thet laagh at man måste något handla
med hertigen.
Vij hafva nu på een tijdh inthet hafft ifrå feldtmarskalken herr Wrangell.
Hvadh honom är tillskrifvit, thet ligger under lit. D. General Königzmark
är för Wiedenbruck och gör sin flijt till ohrtens emportement.
A:, B: Lit. A och B kunne thenne gången icke blifva afskrifne, uthan skole härnäst föllja
C: 1112 Artikel betr. sessio ducatus Bremensis (Art. IX § 4)
D: 1113–1113’ Johan Oxenstierna an C. G. Wrangel. Münster 1647 Juni 24/Juli 4
1114–1117 Protocollum catholicorum Monasteriensium in puncto religionis grava-
minum Gallis proposito
1118 1120 Churbayrische protestation; vgl. Meiern IV, S. 610–616
1121–1122’ Bericht aus Münster. 1647 Juni 14
1123–1125’ Avise
1126–1128 Continuatio protocolli ( 3.–5. Mai st. v. )