Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
326. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Mai 2/12 Pr.: Stockholm 1645 Mai 30/Juni 9
326
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 2] , 425–430’
Joh. Oxenstiernas Besuch in Münster: Besprechungen mit d’Avaux u. Servien über
die Proposition II, Verhandlungsmodus, Friedensbedingungen, militärische Hilfe gegen
Bayern, antischwedische Vorwürfe Estrades in den Haag. – Unzufriedenheit mit
dem Streit zwischen d’Avaux u. Servien. Schwedische Intervention für d’Avaux in
Paris durch Cerisantes. Besuch Serviens. Verhandlungen mit kaiserlichen Gesandten
über die Adhaerentes durch Heystermann. Gespräch mit Scheffer: Auslegung des
Wortes Adhaerentes. Titulatur für kurfürstliche Gesandte. Einzug der mainzischen
u. brandenburgischen Gesandten. Schriftwechsel über bayerisches Neutralitätsangebot.
Unterbrechung der Berichte wurde verursacht durch Joh. Oxenstiernas Reise nach
Münster ( 22.–30. März/1.–9. April) , durch die Osterfeiertage u. zahlreiche Visi-
ten u. Revisiten der neu angekommenen kur- u. fürstlichen Gesandten. Men mästa
vållandet härtill hafver varit thet missförståndet, som för een tijdh sedan är
opvuxit emellan the Frantzöske gessandterne, hvilka hafva nu länge sön-
drat then confidente communicationen, som the sigh emellan skulle hafva,
och sedan förhindrat, at the inthet för än nu nyligen äre komne till een real
concert med oss öfver propositionen. När jagh, Johan Oxenstierna, i the
Frantzöskes första visite till migh i Munster den 24. Martii/ 3. April giorde
them een kort recite om sakerne på thenne ohrten, och the efter middagen
uthi d’Avauxes huus komo på samma taal, brusto the sigh emellan uthi min
närvaru nästan i lijka ordkast och private förvitningar, som the tillförende
hafva giordt uthi residentens Rosenhanens praesentz; hvilket förorsakade
them at skillias åt i begynnelssen på conferencen och mig at sedan besökia
och tala med them à part någre gånger. Moot thet jag lickväll ville reesa min
koos, nembl:en den 28. Martii/ 7. April, komo the på een dagh både förr och
efter middagen tillsamans hoos migh och plägade då conference öfver
sakerne, så gott som thet skee kunde. Ty föruthan at theras trätor inthet
tillåthe them at talas vidh och öfverläggia saken sigh emellan, som thet bor-
de, så hade the eij heller particular och fulkomligh resolution på itt och
annat, som i propositionen skulle införas, mycket mindre något skrifteligit
opsatt, uthan väntade då alla dagar ordres ifrå hofvet med S:t Romain, så
at jagh för then skuldh hölt inne med thet conceptet, som jagh hade med
migh. Vij togo lickväll saken före och efter hållet samtaal blefve i efterföllian-
de eensee oss emellan, 1. at thet vore tijdh, att propositionen giordes, alden-
stundh ständernes gessandter, som vij hade väntat efter, då vore till itt gott
tahl tillstädes och the churfurstl:e i negden alle urgerandes på at värket
måtte få een begynnelsse, 2. att man lickväll inthet skulle quittera och släppa
the praetensioner, som vij på bägge sijdor hafva i kraft af praeliminarsluthet
sökt satisfaction uthi hoos vederparten, uthan theruthi tala för hvarannan
och bäggestädes ännu stå therpå 1. att oss måtte skee itt nöije med nödige
pass för Eders Kongl:e Maij:tts adhaerenter, som härtill äre disputerade,
och 2. att Trevirensis måtte komma löös och på frija fötter, 3. att, såframt
vederparten difficulterade i thesse obstaculis än vijdare och man för then
skuldh funne gott at gå them förbij och till propositionens uthlefvereringh,
måtte man lickväll thet göra med it vist reservato hafvandes frijt och öppet
at örkia och stå på thetsamma, när så kunne gott finnas, efftersom thet och
tycktes vara tienligit; man skulle röra therom in exordio propositionis
toucherandes the orsaker, som hafva så länge oppehållit tractaten, 4. at alla
punchterne, som på cronornes vägnar komma i consideration och skola
proponeras, måtte tillijka och alla ihoop sub unum intuitum sättias på pa-
peeret, men therhoos achtandes, at thet måtte vara på bägge sijdor frijt at
föreslå och göra then första propositionen mundt- eller skrifteligen. The
Frantzöske disputerade fuller thetta i förstone säijandes vara brukeligit
emellan them och Spaniorerne sampt Italianerne at först mundteligen trac-
tera och sedan föra thet som aftalt var på paperet läggiandes hvar puncht
efter annan sin koos i mediatorum händer, så länge alt var ändat; thet me-
diatores, både Italianer, och på then ohrten syntes villia föllia och observera.
Men på invände skääl, 1. at thet syntes vara bättre, det alla punchter stältes
fram för ögonen, såväll för bundzförvanternes och vår skuldh, som sakerne
skola negotiera, som för ständernes skuldh, at the som äre hijt inviterade
och nu vänta efter at få see propositionen må i första ögnesynen fatta saken
och erkänna then omsorg chronorne bära för theras bästa; 2. at mediatores
skulle ändå bringa punchterne på paperet, i hvilket fall thet syntes vara
tryggare för the Frantzöske at hafva them tillförende affattade, at
the icke må försnappa sigh på it eller annat sätt; 3. at thet och vore
emellan populos septentrionales brukeligit och reeda i the förre projecterne,
som vij mästedeelen föllia, practicerat och giordt, så bleef, som ofvantill är
mält, sluttit, at oftabem:e propositions punchter måtte, hvar icke för någon
annan skuldh lickväll åtminstone till foederatorum inbördes bättre com-
munication och efterrättelsse alle ihoop uthkastas och bringas på papeeret,
sedan måtte vij, som hvar funne gott, punchtevijs eller heela propositionen
antingen skrift- eller mundtelig extradera; 5. att hvadh som proponerades
skulle skee communi regnorum nomine af een intention och lijka concert,
så at then eena talar för then andra betrachtandes, at thet länder till bägge
chronornes reciproque heder och nytta; 6. at artiklarne skulle nu i första
propositionen fattas aff in terminis generalibus, doch så at man pro re nata
gör ad specialia, så vijda thet skee kan.
Sedan detta var debatterat om modo, hafver man fuller så obiter gåt igenom
punchterne fölliandes inthet då förhanden opsatt, uthan ungefär then ord-
ning, som hålles i thet Schönbeckiske och the andre therefter opsatte pro-
jecter. Men mäst och in specie taltes om regnorum securitate et satisfactione
sampt soldatecans contentement. Hvadh nu thet första anlangar, så blef till at
sättia naboerskapet, som ligger kring Tyskland, i sin förre securitet för gott
ansedt, 1. at man måtte stå på een generalem et illimitatam amnestiam räk-
nandes henne ifrå begynnelssen af then Behmiske oroon; 2. at man därhän
drefvo saken, at imperii Romani ordines må åter igen, sedan the nu på een
godh tijdh äre turberade vordne, blifva compotes iurium sibi competentium
secundum leges fundamentales et imperii constitutiones, affskaffenandes alt
thet som i krigztijden är emot ofvanbem:e leges uthan comitiale et legiti-
mum ordinum decretum stifftat och infördt; 3. at man måtte vara betänckt,
medan tractaten står på, med alla interessenters gottfinnande at på något
billigt och practicerligit sätt bijläggia och afhielpa the tvister, som af een
lång tijdh hafva vahrat och än äre emellan bägge religions förvanterne i
Romerske rijket; 4. att Keijssaren inthet må härefter hafva macht at directe
eller indirecte mängia sigh i the tvister och krigh, som cronorne kunna hafva
eller få med sine naboer eller och på något sätt göra them adsistentz cronor-
ne till praejuditz.
Om satisfactionspunchten och soldatescans contentement rördes allenast
in genere och at man så theri som the andre skulle tala för hvarannan. Ther-
på fans gott, at projecterne af första propositionen måtte förfärdigas och så
lagas, at the innan otta dagar från thet datumet kunde reciproce vijsas. Jagh
ville och gärna vetta tijden och huru snart the meente man skulle kunna
uthlefverera propositionerne. Men the kunde thet inthet determinera,
uthan hoppades kunna skee emellan Påska och Pingessdagen.
Näst thetta, som tractaten angick, talte jag, Johan Oxenstierna, med the
Frantzöske om then diversionen, som Frankrijke hafver genom d’Avan-
gour försäkrat feldtmarskalken, h:r Torstensson, om, att thet då var rätta tij-
den, eftersom rychtet lopp, at Eders Kongl:e Maij:tts armee hade fuller
behållit fäldtet i Behmen, men köpt samma victoria temmelig dyrt, at feldt-
marskalken för then skuldh måtte tilläfventyrs inthet vara bastant till full-
föllia victorien, hälst om Beyern skulle få luft och tijdh at unsättia Keijssaren.
The lofvade alt gott i thenne saken förtröstandes, att mareschal de Tourenne,
som då giorde mine at bryta op, hade ordre at göra sitt bästa, säijandes ther-
hoos, at the hade reeda skrifvit och ville än på thenne min påminnelsse låta
afgå breefvet till hofvet förmodelig till någon efterfölliande operation.
Jagh hölt them och före, at then propositionen, som d’Estrade hade giordt
i Haagh, rijmbde sigh inthet väll med then confidence, som Frankrijke tes-
moignerar bära till Eders Kongl:e Maij:tt, vijsandes them för ögonen, at,
efter Frankrijke sökte med hast bijläggia kriget emellan Eder Kongl:e
Maij:tt och kongen i Danmarck, måtte thet fast mehra befordra än hindra
General Staternes förehafvande, eftersom thet vore it krafftigt meddell at
bringa Danmark till billigheet och commercierne på sin frije gångh. The
syntes avouera mine skääl och mycket ogilla d’Estrades proposition, vijste
mig och copian af cardinalens Mazarini breef till d’Estrade, theruthi han
reprocherade honom, d’Estrade, at han uthan ordre hade sådant propone-
rat |:innuerandes, att printzen von Oranien skall hafva instigeret och öf-
vertalet d’Estrade dertill:|.
När nu the i Munster bevilliade 8 dagar at projectera propositionerne vore
förbij, hafva vij genom residenten Rosenhanen låtit påimnna hoos the Frant-
zöska och therhoos säija, at vij vore färdige och reeda at sända vårt tijtöfver
till residenten, at han kunde them vijsa och och läsa theras igen. Men the
hafva inthet kunnat hålla tijden, uthan blifvit thermedh tilbakar intill den
20./30, Aprilis, då Servien kom hijt; dazu Beilagen A, B, C, D u. E. |:Vij
ähre illa deran medh dee Frantzöske ambassadeurer såvell derföre att dee
medh deres privat oeenigheet hafve till een deel hindrat negotia publica:|
såssom och för thet |:at the på begge sijdor sökia till engagere oss uthi deres
querelle:| villiandes |:hvarthera medh vår applausu deres saker vedh hofvet
godh göra; ty:| thet som vij i våre förre rapporter hafva mält om theras
deels skrift- och per internuncios, deels i egen person förebrachte saker här
hoos oss, kom Serviens hoffjunkare hijt den 1./11. Aprilis, tridie dagen efter,
sedan jagh, Johan Oxenstierna, kom igen ifrå Munster, bringandes breef
till oss både ihoop och särskildt, sökiandes, at vij ville gifva honom vårt
sentiment om then relationen han hafver giordt till hofvet; dazu Beilagen
F, G u. H. Vij |:merkiandess icke allenast intention, uthan och jagh:|, Jo-
han Oxenstierna, |:någre anstöter i relationen:| öfver thet som för så få da-
gar var passerat i Munster, undveeke sådant med een höflig excuse före-
bärandes, at vij inthet kunde alle slijka saker minnas, eij heller hålla theröf-
ver protocoll. Thet ville icke häller väll anstå oss at förmedelss sådant gifva
orsak till meera vidhlyftigheet them emellan, uthan fast meera, at vij em-
ployerade vår flijt och officia at bijläggia theras missförståndh. Med ungefär
thet svaret och våre handbreef bleef samma hoffjunkare affärdat.
Något therefter, nembl:en den 12./22. Aprilis, kom baron de Rorté hijt
berättandes, at d’Avaux vore entelig resolverat at retirera sigh ifrå Munster,
hade fuller tänkt, vij skulle med meera ijfver fatta i hans sak och then med
honom företrädt, efter han vore mästeparthen kommen i missförstand med
sin collega, för then respect han bore till Frankrijkes allierade och in specie
cronan Sverige. Men efter sådant inthet vore skedt, uthan hans illvilliande
thermed fåt öfverhanden och honom nu, ehuruväll thet giorde honom ondt,
stodo frijt at blifva eller reesa bort, så ville han i tijdh laga sigh uhr vägen
låtandes |:lijkväll så oförmärkt göra:|, som torde |:d’Avaux än blifva, om
vij ville för honom tala:|. Nu såssom vij altidh hafva sökt at elognera oss
ifrå theres tvister och inthet meera röra thervidh, än hvadh man ex occasio-
ne kunde tala till bästa, altså stodo vij fuller an at göra något härtill. Lick-
väll och emedan oss tyckte, det vij hade orsak at komma d’Avaux ihog på
bästa måtton och gärna see, at han blefve här qvar, förmodade och kunna
thet göra uthan Serviens förkleening och uthan at mängia oss i theras quer-
eller, så låte vij igenom baron de Rorté och i Munster förmedelss residenten
säija d’Avaux, at vij ville skrifva till Cerisantes och gifva honom commission
at tala favorabiliter i hans saak sökiandes på hörige ohrter och med dertill
tienlige skääl, at han, d’Avaux, måtte blifva qvarhållin i Munster. |:Så snart
han får denne vinken, skickade han en memorial:|, som finnes här in copia
under lit. J, |:till baron de Rorté:| at |:communicera medh oss in secreto
medh:| begäran, |:att vij till fölgia dess memorial ville hanss sak drifva:|.
Vij |:finnandess betenkeligh att göra så stoor gny deraff, i synnerheet efter:|
oss ville komma så före, som vore d’Avaux resolverat at reesa oachtandes
|:hvadh vij göra, allena han hade:| fåt |:ett sådant testimonium aff oss:|,
blefve vidh vår resolution och skrefve allena till Cerisantes, som Beilage K
betygar. Något förän vårt breef till Cerisantes gick sin koos, lät d’Avaux
säija oss, det han ville komma hijt at valedicera oss och sedan begifva sigh
på vägen, eftersom han då reeda hafver låtit inpacka alle sine saker och een
deel reeda sändt föruth till Wesell, hade klädt af väggiorne i sine gemacher
och lagt neder silfret spisandes då allenast af teen. Nu höre vij, at han diffe-
rerar thermed. Om thet skeer till att |:afvänta, hvadh effect Cerisantes ne-
gotiation får:|, thet lärer tijden.
Vij hade gärna sedt, at bägge the Frantzöske gessandterne hade kommit
hijt till then sidst hållne conference öfver propositionerne eller och d’Avaux
allena, eftersom vij och gåfve residenten vidh handen at sökia, om thet kun-
de skee, som bijlagon under lit. [E] ofvantill anfördt uthvijsar. Både hade
the nepligen kunnat sämias, och d’Avaux såssom reesefärdigh excuserade
sigh låtandes thenne reesan komma på sin collegam, h:r Servien. Hans för-
nämbste värff var, att efter giordt aftal i Munster vijsa sijt och see vårt pro-
ject jämväll at conferera med oss theröfver. Therpå vij då vexlade projecter-
ne, sådane som the här under lit. L, M finnas, och hafva uthi åtskillige våre
conferencer sagt, hvadh vij meente och desiderade i hvars annars, hvilket
nu i hast inthet hafver kunnat föras häruthi, uthan efter vårt project är i
någre punchter ändrat och d’Avaux säijes komma hijt till måndagen, så
ställes then rapporten och sielfva opsattet af punchterne till nästa lägenheet,
at man då kan specialius itt och annat beröra och dessförinnan förnimmas,
om d’Avaux hafver något theri at säija.
Förän Servien kom och medan han var här, hafva vij och Servien à part i
sitt nampn låtit the keijss:e, som här äre, vetta, det vij nu vore till värka och
färdige med våre propositioner, men hade betänkiande at komma med them
fram, förän oss skedde itt nöije efter praeliminarsluthet med Eders Kongl:e
Maij:tts adhaerenters förpassande. Efter nu the keijss:e hade här tillförende
beropat sigh på the churfurstl:e, som nu vore in loco, så hoppades man, at
theri skulle inthet meera obstaculum finnas.
Den 25. Aprilis/ 5. Mai kom decanus Heysterman till oss, medan Servien
och baron de Rorté vore ther, berättandes i the keijss:es nampn, at the
kaijss:e efter undfången påminnelsse ifrå oss hade varit i två dagar till tals
med the churfurstl:e och så mycket förnummit, at the inthet ville befatta
sigh med then saken, såssom then ther hörer till alla ständernes judicatur;
och efter the på deputationsdagen i Frankfurt församblade hade reeda de-
batterat then saken och thet icke vore them keijss:e alldeles vitterligit, hvad
meeningh the hade fallit opå, uthan förmodade, at deputati, som nu skola
vara oprychte ifrå Frankfurt, skola intill den 5./15. Maii finnas i Munster,
så begärte the, vij måtte låta then saken så länge sättias à part och till then
tijden och nu fara fort med propositionen. Therpå vij då efter inbördes plä-
gat communication med the Frantzöska svarade oss väll see, at sådane op-
skof frå then eena tijden till then andra, från the churfurstl:e till deputations-
dagen vore inthet annat anseedt än at eludera saken. Vij erkände inthet i
thetta fallet, at thet som een gång är aftalt och med Keijssarens hand, segell
och parole bekräfftat, skulle nu på nytt revoceras in dubium eller kastas un-
der någons judicatur. Ville the inthet förklara thertill, så kunde the inthet
häller förtänkia oss, at vij hålla inne med propositionerne.
Then Hessiske abgesandten Schäffer mötte migh, J. O., uthi fältet then 29.
huius/ 9. Mai berättandes, at Krane hade dagen tillförende varit hoos Lam-
padium och vidhlyfteligen vellat remonstrera och honom öfvertala, at han
och the andre evangeliske måtte i explicationen af thet ordet adhaerentes,
som vij nu strijda om, falla the keijss:e bij, gifvandes thet at förstå, det han
ville thetsamma repraesentera the andre här närvarande. Och thet at före-
komma, at thet icke måtte något värka hoos een eller annan, vore Lampa-
dius äfven then dagen oss Schäffer detta kungiorde, föruth till the furstl:e
och Dr. Stenglin, syndicus i Frankfurt, hoos the städtiske at förebyggia, thet
Cranes ord, om han kommo, inthet skulle mycket väga eller häfta. Som La-
padius säger, skulle Crane hafva släpt fram någre ord, theraf han hafver för-
stådt, at them keijss:e inthet är så mycket at göra för ständernes skuldh, som
ville the så länge opiniastrera för theras rätts conservation, uthan thet skeer
allramäst och eenkannerligh för Kaijssarens egne undersåter i erffländerne,
befarandes, att the under Eders Kongl:e Maij:tts favor sambla sigh hijt.
Vij hafva därhoos eij kunnat oförmält låta, hvadh som här är passerat
emellan the churfurstl:e och oss med theras receptioner, visiter, preseance
och titlerne. Then competence, som churfursterne praetendera med repub-
lica Veneta, hafver, som tijden nu vijsar, till een stoor deel hållit the chur-
furstl:e gessandterne tilbakar, at the inthet så tijdeligen som andre hafva
här comparerat. The hafva med flijt arbetat på och omsijder erhållit af
Keijssaren at theras gessandter måtte blifva lijka tracterade med the
Venetianiske. Therpå är biskopen i Ossnabrug, Frantz Willhelm, anreester
till Munster och ther, som vår här tillförende inskickade particularrapport
therom mäler, fägnat af Påfvens, Keijssarens, kongl:e, Venetianerne och
andre med samma ähra, som man gifver legater af krönte hufvuden, men i
titulum var åtskillnat, i thet the keijss:e och andre Tyskar kallade honom
efter ståndet Euer Furst:e Gn[a]d[e] och the Frantzöska Vostre Principale
Dignité. Näst efter honom komo Bavari gessandter, hvilka the på lijka
sätt hafva mött undantagandes, at legati Gallici inthet hafva gifvit honom
titulum excellentiae, uthan talt medn in tertia persona mons. le baron,
hvilket h:r baron Haselang hafver giordt the Frantzöske igen och tracterat
them med lijka mått, ehuruväll han är sänder af Churbeyern allena och inthet
nomine collegii electoralis. Vij hafva fuller sielfve och genom residenten
admonendo vellat förekomma och hindra thetta hoos the Frantzöske, men
fåt till svar, 1. at the inthet kunna ändrat, efter Keijssaren, som är chur-
fursternes hufvudh, låter sine gessandter göra the churfurstl:e then ähran,
2. thet inthet skada, at churfursterne blifva lijtet ährade, på thet Keijssaren
må hafva några regulos bredevidh sigh och altså meer och meer efter
handen mista af sin store potestet.
I medier tijdh lopp rychtet, at the Brandenburgiske ville och komma och
såssom the äre deputerade till både ohrter, altså bäggestädes hålla entrée,
men först uthi Munster; hvilket vij genom then churfurstl:e hoffjunkaren
Cuila låte divertera, så at the såssom förordnade på the evangeliskes sijda
och af een evangelisk herre hafva resolverat at hålla sitt intog först här i
staden. Men the låto oss den 30. Martii/ 9. April och äntå någre gånger
beskicka genom Cuila begärandes, at vij ville bevijsa them then ähran, som
then Venetianiske var vederfarin i Munster med receptionen uth för staden
med vårt folck och vagnar, första visiten, préséancen i huset och titulo
excellentiae, och thetta alt för efterfölliande skäll, 1. at caesareani och andra
souverainers gessandter hade thet giordt och bevijst the Cöllniske i Munster,
2. the keijss:e, som här äre, offerera sigh till thetsamma; 3. the vore deputati
af thet churfurstl:e collegio, theruthi een konung och sitter, 4. theras herre
een evangelisk och 5. Eders Kongl:e Maij:tts blodzförvant, som the
förmodade vij för alle af lijka meddell skulle sådant deferera.
Vij finnandes på then eena sijdan, 1. at thet härtill inthet hafver varit
brukeligit, at kongl:e gessandter skulle så tractera någon churfurstl:e,
2. håller vår ordre i instructionen oss in specie thertill at vij inthet skola
gifva the churfurstl:e första visiten; och på then andra sijdan vore the
rationes, som Cuila oss förestälte, therhoos sielfve betrachtandes, at, om
vij skulle mycket difficultera häruthi, måtte the Brandenburgiske göra sitt
intog först i Munster och sedan ther efter unfången ähra, som andre chur-
furstl:e var vederfaren, biuda till at differera sin ankompst hijt, till dess
vij kunde gifva them och the Maintziske, som och vore i antoget, satis-
faction. Hafva länge ståt an, hvadh vij änteligen in hoc casu skulle göra,
men omsijder och principaliter i regard af theras commission ifrå heel
thet churfurstl:e collegio, theribland een kong och erkännes och at sådant
inthet kan härefter praetenderas af churfursterne in particulari, förklarat
at vella göra thetsamma, som andra af theras meddell vore vederfarit i
Munster. …
Folgt ausführliche Beschreibung des Einzuges der mainzischen (10./20. April)
u. der brandenburgischen Gesandtschaften (14./24. April) in Osnabrück.
Hvadh Cerisantes skrifver hijt om Churbeyerns värf hoos hoos Frank-
rijke, thet är på it extract under lit. N. Thetsamma refererade och Servien,
när han var här. Vij hafva svarat Cerisantes, som bijlagon under Lit. O
med meera innehåller och nästan på thet slaget discurrerat med comte
Servien. D’Avaux hafver låtit säija oss, att vij ville man höra Servien i the
saker och spara vår vijdare discours, till thess han kommer. Inkonme
adviser från andre ohrter finnes härhoos …
PS.: Hinweis auf Beilagen P, Q u. R.
A: 431–433 [Nr. 316] Rosenhane an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1645 April 4/14
B: 434 [Nr. 318] Joh. Oxenstierna u. Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1645 April 7/17
C: 435 [Nr. 319] Rosenhane an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1645 April 8/18
E: 438 [Nr. 321] Joh. Oxenstierna u. Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1645 April 15/25
F: 439 Servien an Joh. Oxenstierna. Münster 1645 März 31/April 10
G: 440–441’ Derselbe an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1645 März 31/Arpil 10
H: 442–450’ Servien nach Paris [undatiert]
J: 451 Memoire d’Avaux’ für die schwedischen Gesandten [undatiert]
K: 452–453 Joh. Oxenstierna u. Salvius an Marc Duncan Cerisantes. Osnabrück 1645 April 10/20
L: 454–454’ Conditiones pacis [ Entwurf der schwedischen Proposition II.]
M: 455–456’ Entwurf der französischen Proposition II.
O: 458–459’ [Nr. 325] Joh. Oxenstierna u. Salvius an Cerisantes. Osnabrück 1645 Mai 1/11