[p. 424] [scan. 480]

1

[ 212 ] / [ 213 ] / 224 / [ 246 ]

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina

3

Osnabrück 1647 Mai 17/27

5

Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 865–868’.

6

Unterredung mit den kaiserlichen Gesandten: Entschädigung Mecklenburgs, Braunschweig- Lüne-

7

burgs und des Adm. Friedrich; Autonomie in den Erblanden. Unterrichtung Rosenhanes über die

8

Vorgänge in Osnabrück. Kaiserliche Absicht, den punctus autonomiae zurückzustellen und die

9

Äquivalentfrage vorrangig zu behandeln. Entschädigung Mecklenburgs; Praetentionen des Adm.

10

Friedrich; Braunschweiger Ansprüche; französische Haltung in der Osnabrückfrage. Jarmi in

11

Osnabrück; Schreiben des Fürsten Rákóczy. Hochstift-Osnabrück-Problematik. Interessen der

12

Städte Erfurt, Magdeburg und Minden. Visite des Gf. Wittgenstein: Reisepläne Trauttmans-

13

dorffs . Autonomie in den Erblanden und satisfactio militum.

14

Tractaten beroor nu nästan i the terminis som vij den 10 huius [ 10./20. Mai ]

15

uthi vårt då afgångne särskilte breef

40

Vgl. [ Nr. 220 ] .

underdånigst månde förmäla.

16

Den 12 [ 12./22. Mai ] vore the keijsl:e hoos oss, då vij tänckte effter vårt

17

aftaal medh them göra itt ändteligit sluuth om theras vederlag som inter-

18

essera i Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction. Och efter vij någre dagar förr

19

hade gifvit them keijsl:e vårt opsatt uthi Mecklenborgz, Brunsswijk-

20

Lunnenborgz och erkiebispens af Bremen compensation

41

Vgl. [ Nr. 220 Beilage G ] .

, jämväll een

21

artickell om restitutione religionis i erffländerne, med sådant innehåldh af

22

hvarthera punchten som jagh, Johan Oxenstierna, them bijlade hoos mit

23

underdånigste breef af den 10 huius [ 10./20. Mai ]

42

Vgl. [ Nr. 219 ] , [ 220 Beilage B ] .

, så svarade the keijsl:e

24

det dee hade opsatten af ofvanbem:e punchter communicerat medh grefven

25

af Trautmanssdorff, som nu är i Munster, och fåt till svar at ehuruväll uthi

26

bem:e opsatt om Mecklenburg och Brusswijk vore någre efftertänkelige

27

saker, ville han lickväll finna uthväg och tillsee att the bägge husen efter thet

28

öfvergifne förslaget kunde i thet närmaste skee itt nöije, såframpt vij ville

29

då strax förklara oss att vara till fridz med the keijsl:es declaration för auto-

30

nomien i erffländerne, som then finnes i theras instrumento pacis och nu

31

härhoos under lit. A. Men ther vij skulle emot all theras hopningh stå på

32

vårt förslagh, som nu lägges under lit. B, måste the befalla Gudh saken och

33

vänta hvadh han theri görandes varder. Keijssaren hade för fridens skuldh

34

och till att stiffta een godh och förtroligh vänskap medh Eder Kongl:e

35

Maij:tt uthi alle öfrige proponerade saker, ther han hafver tycht Eder

36

Kongl:e Maij:tt skulle hafva något interesse, effter all möijeligheet gåt

37

Eder Kongl:e Maij:tt till handa och så vijda lämpat sigh i thenne tractaten

38

att rikzsakerne äre nu mästedels afhjelpte. Thetta vårt postulatum om erff-

39

länderne ginge honom, Keijssaren, altför när. Han förmåtte ju så mycket i

[p. 425] [scan. 481]

1

sitt landh som itt annat ståndh i rijket vi territorialis iurisdictionis förmår

2

i sitt territorio

42

Vgl. zum Problem der Autonomie in den Erblanden Dickmann S. 405; Almquist S. 4 und

43

passim zum Problem des Protestantismus in Österreich im 17. Jahrhundert.

.

3

Vij svarade dät vij inthet hade proponerat för subditis evangelicis i erff-

4

länderne effter interessenternes begäran och praetention, then vij therhoos

5

vidlyffteligare af itt inkommit memorial och bijfogade documenter remon-

6

strerade gå högre och begripa mehra, uthan hafva beflijtat oss at finna och

7

göra theri itt temperamentum, hvilket icke allenast status evangelici appro-

8

bera , uthan och plenipotentiarii Gallici och the Beyerske, som d’Avaux lät

9

sigh emot oss märkia. Vore i samma vårt opsatt än något som vij med ma-

10

neer kunde ändra, thet satte vij till sin ohrt och ville theri beqväma och lämpa

11

oss såvijda möijeligit vore. Oss tyckte vara bäst at vij först togo punctum

12

satisfactionis före och brachte then till ända.

13

Caesareani blefve vidh sitt propos och ville inthet tala om satisfactionens

14

perfection förän vij förklarade oss effter theras begäran om erffländerne,

15

allegerandes at then vore een hufvudhpuncht, som förmåtte stöta alt annat

16

omkull, och therföre vore om inthet hvadh vij i thet öfrige göra om thenne

17

blefve oslijtin; ville vij göra ständernes sentiment häröfver, skulle the för-

18

modeligen inthet råda oss at sättia tractaten, som nu är så när bracht till een

19

godh ända, på slijka extremiteter, medh annat slijkt mehra. Vij, seendes

20

at the inthet vore då till at bringa ifrå [ unleserliche Passage ] sin meeningh,

21

tesmoignerade dät vij inthet hade väntat att the nu, när tractaten går som

22

bäst, skulle hafva vellat kasta thetta hindret i vägen och komma värket till

23

att stanna.

24

Om vij hade kunnat träffa een förlijkningh i thesse två saker, nembl:en

25

perfectionen af Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction och autonomien i erff-

26

länderne , såsom then eendeste punchten som står tilbakar in compositione

27

gravaminum, så hade man strax kunnat ryckia öfver till Munster och ther

28

tillijka medh legatione Gallica göra itt sluuth i the artickler som angå bägge

29

chronorne tillijka. Om the tänckte simpliciter bestå på theras opsatt om

30

autonomien i erffländerne och inthet ville på något sätt beqväma sigh måtte

31

the till äfventyrs förorsaka allehanda väsende. The, keijsl:e, hafva öfvertalt

32

och förmåt catholicos status att effterlåta autonomien i sine landh och draga

33

lickväll Keijssarens landh undan som hörde the inthet under Römerske

34

rijket. Thertill hafver nu Keijsaren bevilljat at någre rijkzhoffrådh skulle

35

vara af Augssburgiske confessionen. The kunna på thet sättet inthet boo

36

och vijstas vidh Keijssarens hoff, icke häller evangeliske ständernes agenter.

37

Thet syntes som vore theras consilia rättade på exterminatione religionis,

38

hvilket Gudh plägar hämma och högeligen straffa.

39

Aldenstundh Eder Kongl:e Maij:tt blefve nu förmedelss thenne tractaten

40

een constatus i rijket, kunde vij inthet annars än råda the keijsl:e att bätre

41

öfverväga och betrachta thenne saken, som i sigh sjelf är billigh och funde-

[p. 426] [scan. 482]

1

rat på månge keijsl:e förskrifningar, pacter, ordh och lofven; hvilkes

2

bekräfftelsser skulle stiffta icke allenast roo inom hans erffländer, uthan

3

och itt bättre förtroende med the evangeliske, som till äfventyrs hoc rerum

4

statu inthet skulle stå honom illa. Och emedan them hafver på thetta sättet

5

behagat att afkorta våre congresser, så måste vij, ehuruväll onödigt, thet

6

låtha skee.

7

Thermed skildes vij åth efftermiddagen klockan inn moot femm.

8

Sedan vij nu hade öfverlagt saken och befunnit vara bäst at vij höllo stilla

9

i någre dagar icke allenast för Ersheins skuldh at hafva något som vij kunde

10

skjuta skulden på så länge han komme, uthan och att vijsa them keijsl:e

11

och heela thenne conventen Eders Kongl:e Maij:tts omsorgh och ijfver

12

at beskydda vår religion, så sände vij Biörneklou till them keijsl:e och låthe

13

säija 1) att vij höllo för onödigt att fordra och begära ständernes sentiment

14

öfver automonien i erffländerne, alldenstundh evangelici status hade oss

15

opdragit tractatum gravaminum och då sagt oss sin meeningh om denne

16

saken; ther een eller annan skulle för hvarjehanda respect skuldh nu villja

17

vijka therifrå, kunde thet inthet praejudicera Eder Kongl:e Maij:tt, allden-

18

stundh saken är i sigh sjelf billigh och angår commembra nostrae ecclesiae.

19

Till thet 2) låthe vij them säija at ehuruväll vij hafva resolverat och vore

20

färdige at reesa öfver till Munster at ther fulborda rästen af sluthet, måste

21

vij lickväll nu, ther the två ofvanbem:e saker, såssom punctus satisfactionis

22

och gravaminum ecclesiasticorum, som proprie böra här förafskeedas,

23

sättes tilbakar, ändra vår resolution och tillsee att eenthera reeser öfver icke

24

at ther något med them keijsl:e tractera, uthan at gifva legationi Gallicae

25

revisiten och part om vårt tillståndh i tractaten på thenna ohrten. Vij sände

26

och strax andre dagen Biörneklou öfver till Munster att ther particulariter

27

informera residenten Rosenhanen om tractaten och thetta incidentet, på

28

thet han i thetta fallet kunde berättat icke allenast them Frantzöske uthan

29

och Contareni, jämväll nyttjat emot grefven af Trautmanssdorff. Duc de

30

Longueville hafver adproberat vårt postulatum och lofvat villja tala medh

31

grefven af Trautmanssdorff.

32

Imedlertijdh medan thetta står och sjuder ifrå den 12 intill den 1〈6〉 [ 12./22.

33

bis 16./26. Mai ], komo the Altenburgiske och Brunsswijk-Lunenburgiske

34

och berättade oss dät the keijsl:e hade låtit sigh förmärkia nägne att reas-

35

sumera tractaten, villjandes nu sättia punctum autonomiae afsijdes och först

36

företaga interessatorum vederlagh

42

Vgl. Meiern IV S. 525f.

, förfrågandes om vij och skulle kunna

37

förstå thertill? Effter vij nu hade fåt breef ifrå h:r Ershein uhr Strålsundh

38

af then 6:te huius [ 6./16. Mai ]

43

Vgl. chronologisches Register.

att han ville begifva sigh till vägz den 11

39

[ 11./21. Mai ] och skynda sigh med thet första hijt till oss och vij elljest

40

inthet väll kunde afslå thetta tilbodet, som syntes vara komne af them keijsl:e

41

sjelfve, så annuerade vij thertill och komo altså i går efftermiddagen med

[p. 427] [scan. 483]

1

them ihoop hoos grefven af Lambergh. Näst föregående contestationer

2

först på vår sijda, att vij ogärna hade sedt then infallne moram och att vij

3

therföre på the Altenburgiskes och Lunenburgiskes berättelsse, att caesa-

4

reani nu åter velle fort, hafva vij vellat göra them revisiten at höra them

5

sjelfve, sedan på the keijsl:es sijda, att the i lijka måtto gärna ville foort

6

och förthenskuldh satte punctum autonomiae afsijdes icke att the kunde

7

eller tänckte gifva något effter theruthi, uthan at the hoppades att theras

8

facilitet i the andre skulle beveeka oss i then eene som så högt angår Keijs-

9

saren , öfvergåfvo al〈l〉så the oss sine tanckar om hertigens aff Mecklen-

10

burgh compensation, som lit. C uthvijsar. The berättade therhoos 1) att

11

then Mecklenburgiske gessandten står på condominium i Wissmar, såframpt

12

han inthet får annat vederlagh. The bekände och strax therhoos att bem:e

13

Mecklenburgiske gessandten hafver ännu alrig förklarat sigh vara absolute

14

nögder med condominio, som thet vore oss emellan förlijkt och bevilljat,

15

och therföre, effter non consentire eo modo quo debet och dissentire äre

16

lijka gode, så ville the therföre inthet hålla op värket. Huru han ville hafva

17

condominii conditiones inrättat, thet vijsar hans notae till vårt opsatt, här

18

hooslagde under lit. D. 2) Hade fuller huus Brunsswijk begärat att dess ius

19

på stifft Ratzeburg måtte falla till Brunsswijk igen, extincta domo Mega-

20

politana . Vij sökte theremot at samma stifft i thet fallet måtte föllja Wissmar.

21

The keijsl:e slogo thetta inthet aldeles uth, men stältet på tijden och thet

22

förståndh som häreffter måtte blifva emellan Keijssaren och Eder Kongl:e

23

Maij:tt. Keijssaren skulle icke allenast thetta uthan annat mehra gärna de-

24

fera Eder Kongl:e Maij:tt, när vänskapen hade fåt lijthet sättia sigh. 3)

25

Viste the inga meddell till reeda penningar för Mecklenburg, uthan offere-

26

rade hertigen exemptionen aff rikzanlagorne, till thess hans quota belöpe

27

sigh på m/100 richzd:r.

28

Vij communicerade i går med hertigens gessandter thetta, the keijsl:es,

29

förslagh och vänta nu hans declaration. Han är något seen i sine saker.

30

The keijsl:e och vij offererade honom på een dagh tillijka stifftet Minden.

31

Men han slog thet uth och excurserade sigh defectu mandati. Någre dagar

32

thereffter komo the Brandenburgiske theremellan och finge skriftelig till-

33

säijelsse af them keijsl:e.

34

Hertigh Fridrich af Hollstein, kongens af Danmarkz son, ville the inthet

35

höra aff

43

Vgl. Lorenz S. 169.

. Effter vij hafva spordt theras vedervertigheet theruthi, så hafve

36

vij desto oftare bracht hans compensation före att vara desto bätre änt-

37

skyllat och vijsa hoos hvem skulden står at han inthet bekommer.

38

Under lit. E är the keijsl:es svar på huus Brunsswijkz praetension. När the

39

then öfvergåfvo berättade the att Frankrijke står ännu styfft på at behålla

40

Ossnabrugge för the catholiske, hootandes them keijsl:e att såframpt the

41

Ossnabrugge cedera åth them evangeliske, ville the hafva therför igen icke

42

allenast stifft Strassburg uthan och Wall[d]städerne och Brissgau. Caesare-

[p. 428] [scan. 484]

1

ani stälte till sin ohrt hvadh man hafver att byggia på slijk hoot, men skulle

2

thet villja effectueras för Ossnabrugges skuldh, så hoppades the at vij

3

gjorde thertill hvadh som skee kunde och tjenligit vore.

4

Rakoczys

37

Rákóczy, Georg I., Fürst von Siebenbürgen: * 1591, † 11. 10. 1648; 1630 Fürst von Sieben-

38

bürgen , 1643 Bündnisse mit Frankreich und Schweden. Vgl. Isenburg IV T. 102; Szilagyi ;

39

Depner ; Dickmann S. 122–124: Magyar Irók Sp. 483–486.

gessandter, Fransiscus Jarmi

40

Franciscus Jarmi, siebenbürgischer Gesandter; vgl. APW [ III D 1 S. 347 ] ; die dortige Angabe

41

ist für Münster richtig, nach dem vorliegenden Bericht war Jarmi Mitte Mai auch in Osnabrück.

, kom den 8 huius [ 8./18. Mai ] hijt

5

med general Königzmarks convoij, hafvandes reest genom Pålen på Dantzigk

6

och therifrå till sjös på Lubeck och så genom Hamburg och Bremen till

7

Vechte. Han bar breef med sigh till oss ifrå sin herre och then unge prin-

8

cen

42

Rákóczy, Sigmund: * 14. 7. 1622, † 4. 2. 1652; dritter Sohn des Fürsten Georg. Vgl. Isenburg

43

IV T. 102.

, som lit. F, G med mehra uthvijsar. Hans förnämste värff han än hafver

9

förebracht är 1) att fordra af the Frantzöska någon räst af penningar effter

10

alliancen, 2) att hans herre måtte blifva comprehenderat i thenne tractaten

11

såssom coronarum foederatus, ty ehuruväll han hafver sluttit fridh med

12

Keijssaren, så vore then inthet än fulkomligen executerat och ovist hvadh

13

theraf blifva måtte, för hvilken skuldh han gärna ville vara på then sijdan

14

förvarat.

15

Vij svarade honom thet hans herre vore reeda comprehenderat i thenne

16

tractaten, och ther han än något theröfver begärte ville vij thet spara till

17

Munster at öfverläggiat medh legatione Gallica. I förgår skaffade vij honom

18

tijt öfver.

19

Generalmajor Duglas hafver och varit här i två dagar att gifva oss part om

20

armeens tillståndh och huru armistitii tractaten var afluppin. Han reeste i

21

går härifrå till Vechte, ärnandes sigh in i Sverige. Vij hafva informerat

22

honom om vår tractats tillståndh, såvijda thet i thenne hasten hafver kunnat

23

skee, att han måtte kunna göra Eder Kongl:e Maij:tt någon berättelsse

24

therom.

25

Inn moot posten skulle gå sin koos komo Eders Kongl:e Maij:tts tvenne

26

breef af den 1 huius [ 1./11. Mai ]

44

[ Nr. 212 ] , [ 213 ] .

, förmälandes thet eena om staden Erffurt

27

och thet andra om stifft Ossnabrugge. Vij hafva effter handen skrifvit om

28

stifft Ossnabrugge, och med sidste och nu thenne posten, huruvijda thermedh

29

är kommit. Evangelici status hafva fuller fallit therpå at man måtte lembnat

30

åth Frantz Willhelm ad dies vitae, men at thet sedan skulle continuerligen

31

blifva hoos evangelicos. Nu sedan är thet kommit på een alternation emellan

32

bägge religionerne. The Frantzöska, såssom the läggia sigh uth för sine

33

religionsförvanter medh största ijfver, altså glömma the inthet bort catho-

34

licorum interesse vidh thetta stifftet. Vij vella pro extremo hafva i minnet

35

hvadh Eder Kongl:e Maij:tt i thetta sitt nådigste breef oss befaller och

36

tillsee at then saken inthet skall förorsaka något viderligit. Kan man och

[p. 429] [scan. 485]

1

erhålla thetta stifftet, som thet är nu på förslaget, synes thet vara gott, hälst

2

effter mäst alle äre evangeliske och liggia oss alle dagar ann med sine böner.

3

För Erffurt velle vij använda vår flijt, men befara at thet lijtet värker, effter

4

icke allenast the keijsl:e uthan och bägge churfursterne, Maintz och Sachsen,

5

äre theremot.

6

Huruvijda vij hafva i Churbrandenburgz recompense bracht städernes

7

Magdeburgz och Mindens interesse, thet vijsar lit. H.

8

Grefven af Wittgenstein var för två tijmor sedan här och berättade att

9

grefven af Trautmanssdorff vist ville förreesa ifrå Munster, rådandes han

10

at vij ville begifva oss tijt öfver, hvilket till äfventyrs lärer skee.

11

Och effter vij nu inthet hafva mehr än någre få saker öfrige, eenkannerlig

12

then svåreste om erffländerne, som vij fuller måste stå på till thess vij see

13

huru thet går medh militiens contentement, så skulle vij gärna hafva Eders

14

Kongl:e Maij:tts nådigste gottfinnande theruthi hvarpå vij theri skole

15

stana.

Beilagen in DG, A I 1 , Legat . [ 6 ]: