Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
213. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Mai 1/11
Stockholm 1647 Mai 1/11
Kopie: RR fol. 1033’–1035.
Order, die Interessen der Stadt Erfurt betreffend.
Vij vele Eder nådeligen icke förhålla thet borgmästere och rådh i Erffurdt
hafve någre resor belangat oss medh sine skrifvelser och theri af anlåtelsse
att vij uthi nästförleden höst månde effterlåta thet Meintziske hofvet i
Erffurdt Hans K:t landgrefve Fredrich af Hessen
Vgl. [ Anm. 3 S. 152 ] .
interesse theras stadh theruthinnan hafver, bedjandes oss att them icke
motte vederfahres therigenom nogot praejudicium; sedan och hafva dhe
jempte ett annat deres bref genom adsi[s]tentzrådet Alexander Erskein
hoos oss låtet inlefverera sitt manifestum, theri the deducera sin rätt och
principia till stadzens immedietet, begärandes sedan i ett annat sitt bref att
emedan Churmaintz och thet furstlige Saxiske huset undherstå sigh till göra
dem däruthinnan meen och inpass, vij fördenskuldh ville genom Eder i
Osnabrugg låte denne stadzens immedietet tages i sin rätte observantz, så
att staden anten därvidh motte blifva conserverad eller ju immedieteten
staden i desse almänne tractater och pacta till accorderad, och sidst effter
en stor deel af Romerske rijksens ständer gifve Erffurdt gott hopp till nåå
immediatam sub imperio subiectionem, såframpt staden ville emottaga
translationen af Spiriske cammerrätten
Vgl. Meiern V S. 192–196.
sjelfve hålle staden icke nyttigt, men för the höge och privilegierade per-
soner skuldh, som tijt komma skulle, heelt besvärligit, altså bidje dee och
att I motte få vår ordre om sådan translation of then Spiriske rätten och
således den befahrande belastning i stadzens immuniteter att förekomma.
Såsom vij nu och jämvähl altidh hafve burit ett godt nöije till stadens
Erffurtz gode comportement den tijden uthöfver som vij hafve hafft staden
inne och medh vår guarnizon besadt, altså och på det sådan stadens och des
borgerskapz och invånernes godvilligheet icke må lända dem till skada, ty
sij vij ganska gärna dem adsisterade och hulpne i alla skälige och giörlige
mottor, enkannerligen hvadh thet Maintziske hoffvet i Erffurdt och then
disposition vij hafve theröfver låtet göra förmedelst concessionen eller
donationen in opå landhgrefve Fridrich af Hessen anlangar, hafve vij för
detta genom vår commendant i Erffurdt låtet remonstrera des magistrat att
sådant icke är af oss ansedt till förfördela i någon motto staden i deres til-
stående rätt och i thet hofvet verserande interesse, men vara af oss effterlåtet
till höghbem:te landgrefve att kunna theropå låta sin gemåhl hafva sitt
tillhåldh emedan kriget vahrar, men så snart dette ophörde kommo thenne
saken medh Maintziske hofvet i förre ståndh igen.
Denne andre tvenne ehrenden, såsom conservationen eller erhållelssen af
stadzens immediata subiectione under Romerske rijket och icke under
andre praetendenter, jämvähl och förskoning för Spiriske cammarrättens
translation till Erffurdt, de äre af större importance, och särdeles immedie-
teten (dy medh translationen af Spiriske cammarrätten synes kunna anten
declineras eller ther then af alle interessenter, och särdeles the evangeliske
ständerne, skulle blifva paciterat, synes then kunne skee och till resolveres
uthan mindre stadsens mehn och praeiudicio uthi des immuniteter); der-
före och aldenstundh offtabe:te stadh hafver uthi dette Tyske kriget myckit
uthstådt och dervidh tesmoignerat emot oss och Sveriges crono ett oför-
vijteligit förhållande, dy är vår nådige villje och befalning att der nogre
drifve contrarium emot stadsens immedietet, då först theröf:r höre stad-
sens fulmechtige i Osnabr.
Johann Hallenhorst, Bürgermeister zu Erfurt, und Rudolf Geisler, Syndikus zu Erfurt; vgl.
APW [ III D 1 S. 353 ] .
bijstånd, så att des magistrat och borgerskap må blifva deelachtigh af en
rätt immedietet under Romerske rijket och frelst ifrån den praetenderade
superio[ri]tet, förmedelst hvilcken staden sökes att hålles under okedt.
Dette vele vij att I låte Eder medh all [flijt] och åhnga vara befallat, så att
välbe:te staden Erffurdt må i thetta måhle njuta sine meriter till goda.