Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
202. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 April 17/27
[ 185 ] / 202 /–
Stockholm 1647 April 17/27
Eigenhändige Ausfertigung: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 372–373’ = Druckvorlage; Ein-
gangsvermerk Osnabrück 1647 Mai 3/13. Druck: Gjörwell S. 383–387.
Stellungnahme zu Beschwerden und Klagen Johan Oxenstiernas betr. die Differenzen mit Salvius
und Privata.
Nr. 185 kom an medh näste post. Och sijr jag uthur den till mig och drot-
ningen huru tractaterne stodhe vedh deres dato. Jag merker och att Dig
åthskillige difficulteter tryckia och göra perplex, dem jag somptt väl förstår
uthur Din schrijffvelse, somptt ähr jag fuller så kundig aff Din condition
och vilkor så här hema som däruthe att jag dem kan eftertenkia och döma.
Du äst råkader i en vijdlyfftig och 〈b〉enig fredztractat, där hela Europa
haff:r interesse och öga opå och streckiar sig i flere delar aff verlden. Där
haf:r Du ståt en så långan tijdh i verldenes conspect, och gongett alt härtill
medh godh reputation ditt verk igenom, icke uthan mödho, arbete, affvund
och myked förtrett. Huru högt Dig Dins s. vanartt trycker, troo vist at jag
förstår och värderar och kanskee veet tilfelle därtill, ded jag intet förtroor
pennan.
Im folgenden geht Axel Oxenstierna auf das Problem der Beisetzung der Gattin
Johan Oxenstiernas ein.
Hvadh fredztractaten vedkommer, låt inted turbera Dig at han löper long-
sampt så och fåår ofta slag och nye inkast, och kanske på lychtone et åther-
slag , ded ähr så ringare tractate〈r〉s artt och natur, och kräffves hoos en
commissarium däremot ett stadigt iudicium och fast resolution, serdeles i en
saak där så månge contrari interessenter och opponenter finnes. Störste
konsten ähr att gåå på en rett foott, och ehuru man moste för orsaker skuldh
understundom göra en diversion i gongen, att man lijkväl ifrån målett intet
böijer. Skulle man och anten för andras galenskap heller nye vichtige
emergentier skuldh nödgas att göra någott, så sij doch till at Du kant
remonstrera Din skääl och att Du äst necessitate och ratione förder vorden.
Ded dig aff Din s. hender, ded holtt för ett necessarium malum och för en
påla i Ditt kött. Sådane och deslijke förtreett lychtas intet medh fredz-
tractaten , och kanskee haffva vijdhare uthseende orsaker och fomenteras
aff flere, ty eljest vore de väl att remedera; iniuriae saepe maiori cum in-
commodo et ludibrio arcentur quam tolerantur et dissimulantur: quod licet
coniunctum sit cum magno fastidio, nec generosis animis videatur compe-
tere , sic tamen res comparata videmus ut ne reges quidem et principes
summos iis conditionibus imo malis exemptos et liberos inveniamus. Att
fredztractaten löper långe an, ded latt Dig intet turbera hvarken för eventen
och uthgongen så och de intervenientia skuldh, eij heller att någon incom-
moditet Dig privatim däraff tilvexer, ty Du haf:r lagdt handen till plogen
och kant medh ähran intet sij tilbakars, moste intet lathe Dig turbera aff
ded Dig in privato kant mötha. Du står nu in theatro orbis terrarum, och
ehvadh Dig trycker på högre eller venstre sijdhan, och på hvadh sätt sådant
anten kan bothas eller moste undragas och lijdas, så moste Du doch alle
vädren lathe blåsa öf:r Dig och näst Gudh och gott samveet all〈e〉nast vara
bekymbrat öf:r Ditt ährlige nampn och godhe renommee ad posteritatem.
Nähr Du nu dette sätter sosom et principium, då må Du icke obilligt vara
åhugse huru Du de andre besvär anten undanböijer ded best vore eller ju
lindrer och excuserar, såframpt de icke in toto stå till att botha.
Im folgenden behandelt Axel Oxenstierna erneut das Problem der Beisetzung der
Gattin Johan Oxenstiernas.