Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
199. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 April 17/27
Stockholm 1647 April 17/27
Kopie: RR fol. 922–923’. Konzept: Kungliga Koncepter .
Satisfactio militum; Gesandtschaft Erskeins. Ratifikation des Waffenstillstandes mit Bayern.
PS: Weisungen für den Fall, daß in Osnabrück rasche Entscheidungen verlangt werden.
Vij hafve på denne sidste ankombne ordinarie posten fådt Nr. 184, theraf
vij enkannerligen sij Eder vara bekymbrade att vår ordre och resolution om
soldatesquens contentement blifver något längre uthe än I hade förmodat,
särdeles nu sedan både dee keijserlige såväl som Romersche rijkzens ständer
begynne hoos Eder drifva och mana oppå att I må komma till slut icke
mindre häröfver an [än] andre saker. Nu ändock vij fuller gärna hade velat
förr öfversända Eder vår resolution häruthinnan, att I så mykedh mehr och
hastigare hade kunnat avancere i fridztractaten, likväl efter vij pröfver den
saken vara af så stoor consideration och consequentie att vij förmehne ingen
fridh vara till att sluta och ingåå, medh mindre dette punctum om soldates-
quens contentement blifver ricktigt och militien tillbörligen och effter sine
praesteradhe gode tjänster och meriter förnögdh och Edre theri intedh
funderadh slut eller afhandling kunne ingåå, medh mindre en högnödig och
pertinent communication först skeer emillan Eder och feltmarskalken, tå
I sedan kunne komma till resolution och slut i thetta ährendet och armeen
i själfva värkedh bekomme sitt contentement, ty hafve vij hooss oss icke
kunnat sij huru en sådan communication bättre voro till anställe och plägha
låte än genom adsistentzrådet Alexander Ersken. Och faller oss här så
myckedh svårare att praescribere Eder ett vist quantum att efftergå och
postulere som vij eij heller kunne det här specificera, men hafve måst låte
kommat på feltmarskalkens och Edert uthslagh och determination så och
afhandling medh ständerne både om själfve quanto såväl som modo ex-
solutionis , sedan I hade öfvervägat vår öfver thenne saken fattade och medh
Eskin skickade instruction och elljest tagit häröfver feldtmarskalkens con-
silium och godtfinnande. Derföre och såsom han för tree dagar sedan ähr
hädan reest, tagandes sin reesa på Stralsundh och skyndandes sigh dedh
mäste han kan, så tvifle vij intedh, men hålle för nödigt och rådsampt thedh
I excusere Eder emoth vederparten och ständerne theraf att I icke hafve
ännu bekommit vår fullkomlige och ändtlige resolution öfver soldatesquens
contentement, men förväntte henne medh en express hädan, som ähr under
vägen, förmodandes att dee icke låte falle sig thenne litzle moram för-
treteligh .
Elljest hafve vij sedt af feldtmarskalkens her Wrangels och agentens Snoils-
kys sidste bref
Wohl Bezug auf [ Nr. 174 ] , [ 175 ] .
därhooss stält ordre till Yberlingens och Memmingens ofverandtvarding i
feltmarskalkens händer
Gemeint ist wohl die Interimsratifikation des Kf. Maximilian vom 19. März 1647; vgl. Meiern
V S. 14 ; ST VI 1 S. 80f.
derera , men i vårt bref till honom adproberat thetta slutet, så tänke vij och
till ratificera samme recess så snart den öfversänd och i någre artiklar af
feltmarskalken förbättradt kommer oss till handa.
PS:
Skulle så hända att anten dee keijserlige eller dee Frantzösische pleni-
potentierade eller och ständernes i Romersche rijkes deputeradhe vordo
så hårdt och inständigt hooss Eder drijfvande på en viss resolution om sol-
datescans contentement, och särdeles ett vist quanto och summa till militiens
betalning att praesteras af ständerne, att I icke kunne holle uthan efftertaal
och andre consequentier then saken oppe intill dess I genom Esken hade
communicerat häröfver medh feltmarskalken i armeen, tå synes oss icke
vara orådeligit att I öfverlägge thet ährendet medh Esken när han kommer
till Eder och kan undervijsa och ther Eder egentligen beskaffenheeten af
heela vår milities force, och då på den relation och information öfver vår
mening han Eder in loco görandes varder, så och huru stark hele vår militie
ähr Eder vijsandes varder, slute och resolvere till ett vist quantum, men
strax affärde honom till feldtmarskalken met communication theröfver, så
att I ther i Osnabrugg kunne theröfver tractera medh ständerne, och samme
saak i armeen förtaghes och sålunda thedh varkedh drijfves på båda sijdor
tillijka. Dette vij Eder in eventum och på fall I intedh kunne så lenge töfva
att I få communicera medh feldtmarskalken öfver militiens contentement
genom Esken icke hafve velat förhålle, allenast I icke uthlåte Eder öfver
något quanto förrän offtabe:te Esken kommer till Eder.