Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
155. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 Februar 27/März 9
–/ 155 /–
Eigenhändige Ausfertigung: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 358–361 = Druckvorlage; Eingangs-
vermerk Osnabrück 1647 März 16/26. Druck: Gjörwell S. 368–373.
Stellungnahme zu den schwedisch-kaiserlichen Satisfaktionsvereinbarungen; Donationsproblematik.
Unterstützung der Religionsverwandten. Alliance mit Brandenburg. Erklärung im Zusammenhang
mit der Reichsstandschaft Schwedens. Ereignisse in Schweden. Donationsproblematik. Satisfactio
militum. Interessen der Städte Magdeburg und Erfurt. Ereignisse in Schweden.
Dine schrijffvelser med den förre posten ankomme först i förledne tijsdags ,
den senere aff den 8 huius [ 8./18. Februar ]
Gemeint ist möglicherweise [ Nr. 133 ] oder [ 134 ] ; ein Schreiben Johan Oxenstiernas an Axel
Oxenstierna unter dem Datum 8./18. Februar ist nicht ermittelt worden.
at vår satisfactionspunct så vijdha ähr medh interessenternes consens aff-
handlatt , och kan jag intet anned seija ähn att altt efter nährvarande lägen-
hetens tilstondh och vilkor ähr gott, allenast att jag sijr ded cessionen aff
Hinderpomern lährer kasta oss i stora difficulteter medh våre generaler och
officerare, som där hafve interesse uthi och satt sitt hopp och kostnadt opå.
Huru ded vill afflöpa och huru de ståå till att contentera, sijr jag intet väl
aff, heller ähnnu kan besinna, uthan moste föruthan andhre considerationer
affsij och förventa huru soldatescans contentament blif:r afftaaltt och aff-
handlatt . Doch ehuru ded ähr och alt afflöper, så ähr mig kärtt saken så
vidha vara komen och alt genom Gudz skickelse, så vijdha Sveriges chrones
interesse vedkomer, affhandlat att ingen skuldh dilatae pacis på Hen[ne]s
K. M:t och chronan kan kastas och vij lijkväl medh ähran att kone komma
till fredh. Saken ähr H. K. M:t och flerom här heeltt behagelig, så att jag
inted stoort omaak haf:r att tydha ded till ded bestha. Hvadh Du näst Gudh
haf:r gjordt uthij saken, ded kan jag nagorlundha besinna nähr jag alla
omstendigheterne betrachtar; och må ded väl aestimaras så mykedt högre
som Dine hinder kone somptt Dig och mig bekendhe, sompt obekendhe
vara. Fuller hadhe jag önskatt att saken någott styffvare och formiligare
hadhe bleffvedt fordt, och tvijfflar jag intet att rebus uti hactenus fluentibus
fuller någott mehra hadhe varit att nåå. Men eftersom intentionen och alt
haffver varitt skickat och consilerne så och modus procedendi haf:r varit
affattat, ähr till at undraa och Gudh högeligen till at tacka ded I så vijdha
ähre kompne.
I resten, så bed Gudh om nådh och sij till huru vijdha Du kantt koma.
Bruka alla skälige medell att adsistera våra religionsförvanter emott dem
Påveske såväl som dem reformerade, doch altidh haffvandes ögat på dem
förrige.
Sedhan där Du finner någon affection hoos dem Brandeburgske haf:r och
Du att tesgmoniera Kong. M:tz generalaffection till en alliance medh ded
hused och intill des Du fåår ordre, så inquirere per indirectum hvarthen
churfursten intenderar och om han alliancen haf:r lust att extendera uthan
om Pomerske staten och provincien till chronan, så och Mark Brandenburg,
Pryßen etc. Men at Du uthij sådane och deslijke tractater åstundhar at allena
få veta ultimam resolutionem, såframpt Dig medh Din collega conjunctim
något härefter skulle blijffva committerat. Så troor jag fuller inted att saken
sig således lather tractera. Tijderne, som ähro i verldenne föranderlige, de
lijdha intet sådane consilia, därom Du frambdeles betre underrettelse få
kantt.
Efter nu Hennes K. M:t på de Tyske cederade provinciernes skuldh haf:r
sine vota in imperio et circulis Saxonicis och ähr så vijdha et standh, ty ähr
aff nödhen att Du emott alle stenderne i Römerske rijkedt aff hvadh religion
och condicion de ähro contesterar Hen[ne]s K. M:ts affection och åhoge;
och excepto puncto religionis ac inde dependentium causarum Du giff:r
occasion till en confidentie emott dem andhra och vedh nampn emot dem
catholiske, på ded framdeles kunde läggas bettre fundament till correspon-
dence och någott förtroende.
Im folgenden berichtet Axel Oxenstierna über den RT in Schweden und Theologen-
steitigkeiten (Auseinandersetzung der Lutheraner mit dem Theologen Johan Mathias
Johannes Matthiae Gothus: * 29. 12. 1592 Västra Husby skn (Östergötland län), † 18. 2. 1670
Stockholm, 1629 Hofprediger Gustav II. Adolf, seit 1632 Lehrer der Königin Christina, 1643
Bf. von Strängnäs.
J. Matthiae Gothus stand in Verbindung mit nicht-orthodox-lutherischen protestantischen Strö-
mungen , so mit der böhmischen Brüdergemeinde und Comenius. In seinen Reden und Schriften
vertrat er die Idee einer Union aller protestantischen Kirchen, womit er auf Widerstand bei der
orthodox lutherisch ausgerichteten schwedischen Kirche stieß. Königin Christina und ihr Nachfolger
Kg. Karl X. Gustav standen hinter Matthiae, doch nach Karl X. Gustav Tod durften Matthiae
Bücher nicht mehr verbreitet und gelesen werden, und Matthiae selbst wurde von der Geistlichkeit
gezwungen, von seinem Bischofsamt zurückzutreten (1664).
Axel Oxenstierna und sein Sohn Johan gehörten zu den Gegnern Matthiae, während Salvius die
entgegengesetzte Auffassung vertrat.
Vgl. SMK IV S. 71f.; Stolpe S. 120, 122–127; Weibull S. 65–68, 71f.
dem reformierte Gedankengänge vorgeworfen wurden) sowie das Ableben Gabriel
Oxenstiernas Gabrielsson und Jesper Andersons.
PS: Käre Son. Ingenting trycker mig högre i fredztractaten, enkannerligen
in puncto satisfactionis Suecicae, ähn at genom Hinderpomerns cession
månge generaler och officerere ähro frustrerade i deras hopp of:r de godz de
i Hinderpomern undfanget haffve; och skall ded ingen ringa anstött göra i
deras contentament.
Den artikel om soldatescans contentament haff:r hafft i sig sine store dif-
ficulteter , men haf:r intet stått att röra om eller accurate att disputera om
så länge hoppet om fredzhandeln och chronones satisfaction haf:r varit
oaffhandlatt. Nu sijr jag däruthij så stora besvär att jag icke veet huruledes
de ähro att superere; och fruchtar jag att där de icke medh förnufft förtages,
de då skole kone settia den ena och den andra nye leges. Jag råder att I
däruthinnan gåå heelt caute, och öf:rijlar Eder intet, på ded I sakerne ma-
turo consilio måge fatta och I icke medh våldh utan medh rådh heller solda-
tescans desoderia dirigera ähn aff dem dirigerade varda. I tilkomendhe veka
ährnar H. K. M:t att holla consultation däröf:r och så latha Eder veta sijne
tankar och intention. Blijf:r på Eder sijdha in terminis deliberandi et
correspondendi, doch at res blijf:r in integro till alle interessenters vijdare
resolution. Magdeburgernes och Erffurternes saak och interesse recommen-
derar jag Dig till ded bestha. Latt Dig deras saak vara i allo motto recom-
menderat at heller bettra deras vilkor ähn dem i någor motto förringa, icke
allenast för rättvijsan skuldh, ded som I sig sjelfft nog ähr, uthan och i
respect aff Hennes K. M:ttz stat, som doch fordrar medh dem en stark
correspondens och förtroende. Jag påminner detta allena; Du haf:r ded
at nyttija och bruka till Din information.