Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
154. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Februar 27/März 9
Kopie: RR fol. 248–251.
Stellungnahme zu den schwedisch-kaiserlichen Satisfaktionsvereinbarungen; Korrekturen in der
Grenzziehung; Angefälle betr. Neumark etc.; Dank für Arbeit der Gesandten. Problem der
Donationen in Hinterpommern. Satisfactio militum. Junktim zwischen satisfactio militum und
gravamina.
Vij hafva i denne nu till Eder [ ända ] löpande veku bekommit Nr. 128, 134
och theraf sedt att I voro kombne till slut uthi vår och cronans satisfaction
och hade heela den punchten affattadt och inrättat uthi een särdeles act,
den begge secretarii legationis hadhe undertecknadt och således framdeles
skulle i hufvudhpacterne införes, erhollandes deruthi Förpomern, Rugen,
Wollin, Stettin, Gartz, Dam, Golnau medh alle 3 uthlopen och heele Oderen
på bägge sijdor nidh i sjön, condominium af Wissmar medh tvenne empter,
förvandlungen af stiffternes Brehmens och Vehrdens andeligheet i verldzlige
furstendömen sampt privilegium de non appellando i alle thesse länder och
licenterne i Pomern alt framgeent och i Mechlenburg till een tijdh medh
moderation i deres taxa sampt 6 t:r guldh rd. etc. Nu hade vij gärne fuller
sedt att I effter vår ordrer, hädan gångne den 9 januarii [ 9./19. Januar ] ,
och theropå fölljande 4 andre poster hadhe blifvit stricte bestående på heele
Pomern och icke recurrerat till den förre alternativam, eller ju att thet icke
hadhe varit såvidt slutet, förän våre bref, här skrefne och hädan gångne den
13 huius [ 13./23. Februar ]
[ Nr. 139 ] , [ 140 ] .
befalle Edher vidh förre alternativa besynnerligen att taga i acht gräntzernes
belägning emellan oss och churfursten i Hinderpomern, görandes från
Wildenbruch på Colbatz och så forth nedh i Saltsjön, så att churfurstens
landh altidh blefve ett godt stycke från Oderen, Friske Hafvet och Tiefenou;
sedan och att våre generaler och officerere åthminstone behölle deres bene-
ficia och godz i Hinderpomern dee åhren uthöfver som vij dem hafve
förundt, och när the them sedan afstodo at då refunderades dem deres
sumptus och på godzen använde omkostnadh, och dertill medh att per
expressum förbeholles oss och Sveriges crono recadentien af Nyemarck,
landt Sterneberg, Vierraden och Lökenitz deficiente linea masculina mo-
dernorum Marchionum Brandenburgensium.
Men aldenstundh numehra emellan Eder och them keijserlige är slutet och
acten mutuessementen uthväxlat, desföruthan och kan finnas ännu rådh att
förmå churfursten till ofvanberörde grantzelägning och bevilning, och
recadentien af Nyemarck medh the andre stycken måste implicite förstås
och begrijpes under spe successionis et simultanea investitura af Hinder-
pomern , hvarföre äre vij medh thed som således af Eder in puncto satis-
factionis är gjordt och slutet väl till fridz och holle thet gott, betackandes
Eder nådeligen för använde flijt, och särdeles att I hafve gjordt våre con-
ditiones gode i stiffternes förvandling till furstendömen, licenternes bij-
behollande , obtention af privilegio de non appellando och dee 6 t:r guldz
rd. Hade man och nådt absolutum dominum of Wissmar, hade varit myckit
vähl; men effter thet icke är skedt, måste man sigh sålunda medh condomi-
nio benöija låta och ställa therhän huru hertigen sigh theropå förklarandes.
Men ett moste vij Edher de novo påminne och medh ordre inbinda, nembl.
att I per expressum förbeholla våre generaler och officerare sampt civilbe-
tjente dee godz och beneficia i Hinderpomern och stifftet som vij förmedelst
våre bref them hafve confererat, att dee dem behålle den tijden igenom som
i våre bref är specificerat, mehrendeels på 10 åhr, men dee stifftiske bene-
ficia förståendes på lijfzthidh, och sedan när åhren är om och förbij och
generaler medh officererne dem afstå skole, att dem tå refunderes all bevijss-
ligh använde meliorationskostnadh på godzen i Hinderpomern, drijfver
detta medh all flijt och serdeles för generalerne; men skulle och emot för-
hopning I inthet theruthi kunne vinna och nåå, uthan befahrande fölljande
fridzbrott, tå måste man låtha komma then saken än på then deputation som
skall skee framdeles öf:r gräntzelägningen medh churfursten. Elljest och
emedan vij sij thet I till ofvanbe:te Eder brefzdato icke hafva något tracterat
om soldatescans contentement och vij äre sorgfäldige huru then punchten
må blifva rätt afhandlat till vår och cronans respect och tjenst, altså och än-
doch vij förleden åhr monde finna gott thet förslaget som feltmarskalcken
grefve Linnardt Torstensson theri gjorde och fuller tjenar Edher till bäste
effterrättelssen i then sakens negotiation, lijkväl effter vij skatte then saken
af stor importantz, consequentie och svårheet och ett ting som icke väll
och medh fundament låter sigh göra med mindre att alt är först i armeen
afftahlt, derföre och communicationen emellan Eder och feldtmarskalcken
her Wrangel och generalerne i armeen är högnödig, dy vele vij näst in-
gående veeku taga den saken till deliberation medh vårt rijkzrådh och sedan
med näste post gifve Eder vår vijdare mening therom til känne, och så vij
derhoos uthi betänckiande och äre fäste sinnade att affärda till Eder någon
man som therom hafver vettenskap och kan alt mundtligen berätta Eder
vår meening therom och then I kunne medh effect och frucht hoos Eder och
i armeen bruka Edher til handa i then saken. Imedler gå I fuller effter berörde
förslagh, men låter Edher ingalunda öfverijla och förhasta medh nogot slut
heri, förän I få från oss all vijdare ordre om modo procedendi om sjelve
saken och alt blifver afftaalt i armeen, dy såsom vij alt meer och meer then
sakens vichtigheet adpraehendere och befinne giörligen att vår Tyske och
fremmande militie är starck till häst, effective nijtton tusende, och till foot
emellan 23 och 24 tusende föruthan vår Svenske militie och officererne
under den Tyske alt skönt och väl försökt folck och oss sampt cronan
mycket devot därtill medh och hafver om oss och cronan sampt alle evan-
geliske så myckit gott förtjänt, och thet ständerne må tala på tractaten, hafve
the ingen annan än näst Gudh soldatescan att tilskrifva; men ifall denne icke
blifver satisfacierat och stält till fridz, skole ständerne icke hafva icke mindre
än vij och cronan store difficulteter att befahra; derföre och emedan con-
silia tractatus förnemblig reguleres effter som soldatescan opererar medh
vapnen och elljest är villig och ovillig till, dy vill eij heller annars vara än
att I så myckit meera låte Eder militiens contentering vara befallat, som
then länder oss och fäderneslandet till stor respect och märckelig lysa, så
och ständerne sjelfve till gagn och säkerheet. Låter fördenskull then saken
icke komma till nogot slut förän alt är richtigt och afftalt medh feldtmar-
skalcker och generalerne och I få vår vijdare ordre herom. Och särdeles
måste I ingalunda afhandla punctum gravaminum statuum imperii eller den
slätta förän soldatescans contement blif:r richtigt, men går imedlertidh alt
conjunctim heruthinnan och drijven soldatescans contentement tillijka och
pari passu medh puncto gravaminum. Hvadh elljest denne saken meera
anlangar, särdeles om contenteringen, skall skee anten mediate af oss genom
ständerne eller immediate af ständerne på vår adsignation, item anten effter
monadzsold och capitulationerne eller elljest effter een viss accordsummas
uthdeelning, det vill af oss här väll öfverlägges och resolveres, då hedan alt
skall Edher blifve tilskickat; allenast I uthi medlen gå heruthinnan heelt
caute och hålle thenne saken in integro, som för är sagt.