Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
44. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1646 November 16/26
–/ 44 /–
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 863–867’; Eingangsvermerk Stockholm 1646
Dezember 3113.
Abreise aus Münster verschoben. [1] Unterredung mit Nassau und Volmar betr. Satisfaktion;
Entschädigung Brandenburgs und des Bremer Administrators. [2] Reichsständische und französische
Bemühungen, die Verhandlungen auf Münster zu konzentrieren. [3] Rückkehr nach Osnabrück.
[4] Unterredungen mit den brandenburgischen Gesandten, Vollmachten. [5] Kaiserliche Antwort
auf die schwedischen Forderungen übermittelt. [6] Unterredung mit Krane und Lamberg betr.
Satisfaktions- und Aequivalentforderungen. [7] Keine Verhandlungen mit den Kaiserlichen in
Abwesenheit Salvius’. [8] Briefwechsel mit Salvius. [9] Ablehnung der kursächsischen Politik in
Münster. [10] Vorschläge der Gesandten Pommerns und Stralsunds zur Pommernfrage. [11] Unter-
redung mit dem brandenburgischen Sekretär Chemnitz. [12] Französisch-niederländische Spannungen.
[13] Bevorstehende Einigung zwischen dem Kaiser und Frankreich; wenig Rücksichtnahme Frank-
reichs auf die reichsständischen Interessen, causa Palatina. [14] Französische Haltung in der
Pommernfrage; Vorschläge Johan Oxenstiernas. [15] Kritik an Salvius’ Bestreben, in Münster
zu verhandeln; Mißtrauen gegenüber Frankreich.
För otta dagar sedan
Das Schreiben ist z. T. beschädigt; vgl. [ Nr. 31 ] .
jagh och min collega, herr Salvius, uthur Munster hvadh som tå var om
vår tractats beskaffenheet at förmäla. Ibland annat var bijfogat een afskrifft
af det vij in puncto satisfactionis et militiae item landgraviae Hassiae hade
dem keijsl.:e per secretarium Biörneklou låtit tillställa. Hvadh nu sedan är
föreluppit varder Eder Kongl:e Maij:tt allernådigst behagandes at för-
nimma af denne min korte underdånige rapport och dess bijlagor.
I måndags, dagen eftersom vij hade låtit öfvergifva dem keijsl:e förbem:e
vår skrifft, ärnade jagh at fortsättia min återreesa hijt, men kunde lickväll
för visiter och revisiter skuldh icke afkomma. [ 1 ] Om aftonen klockan
emellan 7 och 8 låthe sigh the keijsl:e gessandterne i Munster, grefven aff
Nassou och her Wollmar, anmäla, hvarpå vij dem och strax admitterade.
Deras anbringan bestoodh uthi hälssningh af grefven von Trautmanssdorff
och excuse at han för sin opassligheet inthet sjelf kunde uthkomma at tala
medh oss. Sedan opreepade dee contenta aff vår öfvergifne skrifft och att
dee icke hade hindt ändå at författa svaret deropå, men förmeente till andre
dagen at blifva thermedh färdige. Dee hade förnummit att jagh ville sättia
min återreesa fort, hvarföre dee aff bem:e grefve von Trautmanssdorff vore
committerade migh at önska lycka på reesan och derhoos in antecessum
detta på ofvanbem:e vår skrifft förklara: att dee till annat aequivalentz än
stifft Halberstadt för det vij aff Pommeren cedera till churfursten af Branden-
burgh icke kunne förstå. Sedan befunne dee sigh inthet skyllige at gifva
administratoren af ertzbiskopzdömet Bremen något v[eder]lagh, quia pro-
pria culpa et iure belli eum amiserat. Om Wissmar talte the inthet; men[te]
sidst att her Salvius måtte subsistera i Munster till dess dee medh svaret
måtte kunna [blifva] färdige. Vij discurrerade något häröfver medh them,
men remitterade oss på theras uth[lo]vade skrifftelige svar, hvilket jagh
ville fölljande dagen afbijda, der dät kunde blifva [fär]digt, tesmoignerandes
them alleenast att the änteligen måste vara betänckte på aequi[va]lentz åth
chronan för den deel Eder Kongl:e Maij:tt cederar Hans Churfl:e Durchl:tt
af Hinderpommeren. Dermedh skildes vij åth.
[ 2 ] Samma dagen begynte [sta]tus imperii sinemellan at conferera om grava-
minibus , och ville altså heela vår [ne]gotiation dragas till Munster och vår
locus tractatus därhän gemachligh förlägg [ia].
Dagen therefter, som var then 10 huius [ 10./20. November ], väntade jagh
heela dagen efter bem:e svar af the ke[ijsl:e], men förgäfves.
Imedlertijdh var legatio Gallica hoos oss, begärandes man ville där subssistera
på någon tijdh, at värket kunde i thet närmaste ther afhöflas. Jagh svarade
oss vara dijt till Munster komne efter vårt förre maneer at tala och öfv[er]-
läggia sakerne medh dem, men icke at negotiera eller tractera medh them
keijsl:e. Oss [är] in conventione praeliminari pro loco tractatus determinerat
Ossnabrugge och dem Munster, så vore och grefven af Lambergh och Crane
legimiterade att tractera medh oss och grefven af Nassou och Wollmar
medh them. Grefven af Trautmanssdorf [vore] caput legationis; kunde han
icke sjelf, som han föregifver, komma öfver, så kunde medh dee andra tvåå
nogsampt tractera och afhöfla; summa, dät lände Eder Kongl:e Maij:tt
och Sveriges chrono till stoor förkleenring att vij skulle löpa effter [Traut]-
manssdorf ifrå vår loco tractatus. Dät vore och tractaten medh Churbranden-
burgh at företaga i Ossnabrugge, eftersom the Churbrandenburgiske nu-
mehra h[ade] fåt fullmacht ifrå churfursten, som dee Churbrandenburgiske
näst tillförende hade medh theras visite oss berättat. Jagh kunde altså der
inthet vijdare subsistera, uthan måsta min återresa fortsättia at maturera
och befordra värket på all menniskligh och möijligh sätt et decenti modo.
Her Salvius måste hvadh heller vore för sin vagns reparation skuldh där
förblifva på någre dagar; vore något af consideration mehra att göra, kunde
honom dät communiceras och sedan migh öfverskrifvas, då man sigh efter
sakens beskaffenheet derpå kunde förklara, hvarmedh dee Frantzöske sigh
tillfridz gåfvo och tesmoignerade vara contente.
[ 3 ] Jagh reeste altså den 11 [ 11./21. November ] ganska bijtida uhr Munster,
så at jagh kom hijt klockan 1 eftermiddagen. Annat förelop vidh min
anväsenheet inthet i Munster som meriterar Eder Kongl:e Maij:tt att be-
rätta . Under vägen kom migh Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste skrif-
velsse af den *** till handa, hvilken jagh strax lät fortgå till her Salvium.
[ 4 ] Så snart jagh var hijt i staden kommen notificerade jagh grefven af
Wittgenstein min återkompst, därpå han lät begära at komma till migh,
hvilket och strax skedde
strax fram sine nyss unfångne fullmachter, varandes stälte och stijlizerade
som copierne under lit. A, B uthvijsa. Men jagh tesmoignerade migh billigt
desiderera på them 1) at the inthet vore på Latin, 2) att der någre ordh vore
uthi som måste uthlåthas, i synnerheet dee orden „demnach wir auss liebe
zur frieden undt zu der Königlichen Würde undt chrone Schweden tragender
sonderbahrer neigung undt affection uns endtlich insoweit überwunden“ –
och i dät stället sättias något annat bättre a propos; så måste och dät ordet
aequivalentz vara uthur fullmachten med någre andre små notis, som jagh
då strax remarquerade; sade lickväll migh ännu villja öfverläsa dem och så
andre dagen migh vijdare härpå förklara. Elljest förnam jagh att dem inthet
var om vår öfvergifne skrifft i Munster något vitterligit, eij eller sade jagh
dem något theraf. Per discursum blefve the vidh sin förre propos, nembl:n
att churfursten allrigh medh consens släpper Stettin och Oderen, thet gånge
och medh honom och hans Staat huru thet vill. Dät bleef så thervidh den
gången.
[ 5 ] Dagen therefter, som var then 12 [ 12./22. November ], fick ifrå Salvio
jagh breef, som copian lit. C förmäler, och därhoos thet keijsl:e svaret på
vår öfvergifne skrifft, som är och här hoosfogat lit. D. Hvadh jagh nu
samm[a] dagh svarade her Salvio uthvijsar bijlagon lit. E.
Dee keijsl:e gessandterne grefven von Lamberg och Crane, som och hade
varit åth Munster, stälte sigh och här inn igen samma dagen.
[4] Jagh skickade elljest samme dagen om morgonen dee Brandenburgiske
gessandterne fullmachterne igen och gjorde dem sedan een revisite, uthi
hvilken jag dem gaf till förstå dät jagh på the fullmachter inthet medh dem
någon tractat kunde anträda, uthan at dee måste necessario skaffa sigh een
annan, hvarpå grefven aff Wittgenstein svarade sigh villja öfver till chur-
fursten och skaffa sådan fullmacht som vij ville begära; badh allenast at
saken måtte hållas in integro, därhoos om jagh ville göra in antecessum
någon appertur på conditionerne. Effter vij nu hade i Munster gifvit dem
keijsl:e öfver bem:e skrifft och apparentligit var dät thet inthet skulle länge
dröijas förän det komme dem till handa, så sade jagh dem hvadh vij hade
öfvergifvit them keijsl:e, deröfver dee då i förstone blefve något besturtzte,
hållandes före att vij därmedh allenast speelade medh them och föregåfvo
oss vella tractera à part medh them, ther vij doch sub manu göra richtigt
medh Keijssaren. Jagh tröstade them igen och sade dee måtte skaffa sigh
nöijachtigh fullmacht, så skulle ingen nödh hafva. Men hvadh sjelfva saken
vidhkom, så hade the fult och fast sigh at försäkra det af dee conditionibus
i vår skrifft vore införde vij ne minimum quidem remitterade. Dätt klingade
dem inthet väll i öronen. Men jagh togh thermedh ifrå dem afskeedh.
[ 6 ] Den 13 [ 13./23. November ] gaf jagh dem keijsl:e een visite och tes-
moignerade dem migh hafva fåt svaret på vår öfvergifne skrifft; jagh vorde
nu snart förväntandes her Salvium tilbakar, då vij coniunctim oss ville
förklara på densamme; allenast ville jagh in antecessum dem hafva optäckt
dät vij a postulatis et conditionibus nostro scripto contentis inthet kunde
relaschera, iustificerandes deeras billigheet och raison medh behörlige skääll
och argument. Dee låthe sigh förmärkia at churfursten nepligen vorde sin
consens gifvandes till desse postulata och conditioner; och om han än
gofven, så kunde lickväll Keijssaren inthet förstå till annat aequivalentz
anteen för Eders Kongl:e Maij:tt eller churfursten än som stifft Halberstadt.
Höllo derföre att dät ändteligen lärde komma uppå heela Pommeren uthan
churfurstens consens, hvilket dee icke så stoort ogilla eller låthes vara sigh
emot. Dät bleef altså alt in iisdem terminis denne gången.
[ 4 ] Efftermiddagen kom grefven aff Wittgenstein att valedicera migh och
meente ändå att få något uthleeta hoos migh, men jagh önskade honom
lycka på reesan och lät blifvat vidh det förre laget. Den 14 [ 14./24. November ]
kom her von Löben till migh uthi samma intention, men bleff och af migh
remitterat medh lijka svar som then förre.
[ 7 ] Dee keijsl:e låthe sigh och samma dagen anmäla at villja göra migh een
revisite, men jagh excuserade migh till andra dagen, som var i går, då dee
sigh instälte klockan 1 eftermiddagen, men dät passerade hufvudhsakligh
inthet, aldenstundh jagh inthet med dem allena här företaga kan eller vill
förän her Salvius kommer medh tillstädes.
[ 8 ] Hvadh han, her Salvius, migh yterligare skrifvit och jagh honom svarat
hafver är att see af bijlagorne lit. F, G, H. Jagh förmodar icke annat än at
han sigh här varder i dagh eller morgon till dät allerlängsta inställandes,
på thet vij här måge vårt värk fullföllja och uthföra såssom dät sigh bör
och bäst skickar.
[ 9 ] Huru the här anväsende och qvarblefne evangeliske (hvilka lickväll sigh
belöpa till 15 vota) ähre medh the öfverlupne Sachssiskes procedurer i
Munster tillfridz, thet hafva migh den Brunssvijk-Lunenburgiske sampt
Magdeburgiske
copierne sub lit. I. K. allernådigst med mehra hafven at see. Dee Chur-
sachssiske ähre nu som altidh the som förvilla och irra heela värket, och
synes aldeles otjänligit och spotligit at löpa efter theras näsa och gallna
hufvun.
[ 10 ] I går förmiddagen stälte sigh the Pommerske och Strålssundiske till-
hoopa hoos migh inn, gifvandes migh till förstå thet dee förnummit hade,
såssom at tractaten medh churfursten af Brandenburgh föga fortgångh hafva
skulle; dee vore derföre, såssom högt interesserade i then saken, inthet lijtet
bekymrade huru alt lickväll emellan Eder Kongl:e Maij:tt och churfursten
måtte väll aflöpa och till godh vänskap uthslåå. Dee hade tänckt på alla
meddell och uthvägar, men doch änteligh inthet annat expedient hoos sigh
kunnat finna än dät som the på papeer hade opsatt och migh ville tillstält
hafva, medh begäran jagh dät ville uthi een godh meeningh optaga, efter-
som dee dätt icke annars än vällmeent hade opsatt etc. Hvadh dät nu är för
itt förslag, sänder jagh härhoos copialiter under lit. L. Jagh laas thet elljest
illis praesentibus strax igenom och svarade dem, förslaget kunna hafva
någon apparence till skääl, men komma för seent och vara mindre practi-
cabelt ähn de postulata på Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij allaredo gjordt
hafva. Hvadh nu Eder Kongl:e Maij:tt härom tycker, ställer jagh billigt
till dess allernådigste dijudication.
[ 11 ] Förän the keijsl:e komo i går hijt skickade ännu Brandenburgici hijt
deras secretarium Chemnitium
medh dem keijsl:e något till theras herres stoore praeiudicium; bode at
saken måtte blifva lijtet in integro; i dagh skulle grefven af Wittgenstein
(som och skedt är) vist sättia sin reesa fort till Hans Churfl:e Durchl:tt.
Jagh svarade mig lijtet till saken göra för Salvii återkompst. Därmedh han
och vandrade sin vägh. Allenast gaf han mig een copia af een skrifft, som
den Pollniske residenten Krakou hafver uthgifvit i Munster, angåendes
thenne tractaten medh Churbrandenburg, som är at finna under lit. M.
Och detta är så hvadh som sedan min återkompst ifrå Munster är passerat.
Om något ännu mehra i dagh ifrå Munster och h:r Salvio inkommer, kan
härunder alt blifva berättadt.
[ 12 ] Aff alla omständigheeter uthi Munster hafver jagh fuller så mycket
kunnat aftaga att Frantzoserne icke äre aldeles pickhogade på freden, i syn-
nerheet medh Spagnien, men Holländerne draga them efter sigh, så at dee
i många styker emot theras villja måste conformera sigh deras förslagh,
dem dee elljest inthet gärna anginge. Holländerne hafva fuller och temlige
rationes status att studssa Frantzosernes progresser i Flanderen, eftersom
ordspråket lyder bonum esse habere Gallum amicum sed non vicinum. Och
kan det falla Holländerne nu fast betänckeligit, efftersom Frankrijke så stoore
avantager innehafver och sigh på alla sijdor så firmerar at han vicinis blifver
formidabel. Huru dee bägge lähra sin saak menagera vijsar fuller tijden,
men apparentligit är at the lickväll i denne vinter varda görandes ändskap
på thetta värket. Om som dee dät göra, så lärer fuller denne tractaten och
få sitt uthslagh.
[ 13 ] Emellan Keijssaren och Frankrijke kan nu snart vara gjordt, och är
Frankrijke föga bekymrat de rebus imperii Romani eller restitutione statuum
in pristinam conditionem. Dee våhla sigh och lijtet om gravaminibus eller
att dee måge blifva sopierade. Dät mästa som häruthi skall obtineras måste
fuller genom Eders Kongl:e Maij:tts resolution och beständige omhållande
skee. In caussa Palatina äre Galli medh Caesareanis af een meeningh, nemb-
l:en at Carolus Ludovicus
och Bavarus primarium inter seculares, såssom och att Bavarus behåller
Palatinatum Superiorem och den andra Inferiorem med Bergstraßen ect.,
så at där föga är som dee discrepera uthi.
[ 14 ] Hvadh vij nu för assistence hafva af dem in puncto nostrae satisfactionis,
dät måste vij ställa till tijden. Deras meeningh var elljest att vij skulle sättia
Oderam pro termino in omnibus, men the inclinerade lickväll alt uppå
Stettin, att dät electori måtte och cederas, discurrerandes om een summa
penningar pro aequivalente för Stettin och hvad af Hinderpommeren cede-
rades . Emot thenne partagen och gräntzen opponera nu Pomerani och
electorales sigh heelt och hållit medh allehanda argumenter af inconvenientier
som föllja skulle där så skedde. Men det allrahögste dem ligger i magan är
at Stettin på thet slaget skulle rijfvas från Hinderpommeren, hvilket ganska
hårdt skulle gå them till sinnes och dee fast hålla för ogörligit och orijmligit.
Men jag håller före, dät skulle fuller låtha practicera sigh, där Eders Kongl:e
Maij:tt så nådigst täcktes, nembl:n at alt cis Oderam blefve medh Wollin
till Förpom[m]eren räcknat och Wiedenbruch
Dam igen till Hinderpommeren sampt heela stifftet Camin. Churfursten
kunde sättia sin residentz anteen i Nyenstettin eller i Rugenwalde och föra
så votum på rikzdagarne för Hinderpommeren, och Eder Kongl:e Maij:tt
hafva till residentz Altenstettin och föra votum för Förpommeren. Hvadh
staden Stettin hafver på andra sijdan Oderen kunde fuller blifva staden för-
behållit . Hvadh och Wollin hafver på Hinderpommerske sijdan kunde och
reserveras. Men uthi detta alt står oss inthet at determinera uthan Eders
Kongl:e Maij:tts allernådigste befallningh. Men skulle Eder Kongl:e Maij:tt
sigh detta allernådigst låtha behaga och churfursten ville inthet gifva thertill
sin consens, så blifver fuller bästa rådet at behålla alt ihoop sine consensu.
Ty nepligen troor jagh att Eder Kongl:e Maij:tt varden dee Pommerskes
förslagh aggreerandes, eftersom dät är allenast ansedt på att få Eder Kongl:e
Maij:tt så gemachligh theruthur. När Salvius nu kommer tilbakar varder
jagh medh honom alle saker öfverläggiandes och så tillseendes huru alt sigh
bäst efter Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste ordre och intention göra
låther. Jagh önskar allenast at vij måtte hafva tijdh och at vij icke af Hollän-
derne och Frantzoserne blifva öfverijlade.
[ 15 ] Rätt som jagh nu skulle slutha brefvet kommer ifrå her Salvio migh
breef til handa, som copian uthvijsar lit. N. Jag hafver honom in continenti
derpå svarat, som bijlagan lit. O förmäler. Her Salvius är cum aliis af then
meeningh att i Munster apud Gallos cum Trautmansdorffio måste värket
afhandlas. Därtill seer jagh ingen raison, uthan fast mehra skäligt att han,
her Salvius, kommer tilbakar och vij altså här drifva värket igenom. Jagh
seer inthet annat drifvas ähn at lickväll – ehuru dät löper – Eder Kongl:e
Maij:tt af Frantzoserne itt praeiudicium skee må och at dät för världen må
den apparence hafva at Eder Kongl:e Maij:tt af Frankrijke dependerar och
måste föllja dess humeur och fortune, där doch Eders Kongl:e Maij:tt:
herr fader glorvärdigst i åminnelsse, fordom vår allernådigste herre och
konungh, och Eder Kongl:e Maij:tt sjelf till sitt odödelige nampn nu och
i tilkommande tijder hoos posteriteten aldrigh hafva sökt efter Frankrijkes
vänskap, uthan dee luppit för theras interesse efter Eders Kongl:e Maij:tts
vänskap, förbundh och realassistence, den dee och till deeras stoore fördeel
nuttit hafva och ännu sigh vetta väll at föra till nytta, heder och respect.
Dätta är migh itt starkt motivum at jag i dee Frantzöskes fantasier inthet
kan condescendera, eij heller med her Salvio, min collega, in hoc passu
eense vara. Peccerar jag här uthinnan, så skeer thet af ijfver till Eders
Kongl:e Maij:tts och chronans Sveriges högheets erhållande och conser-
vation och sedan at jag finner mig vara bunden med ordre af Eder Kongl:e
Maij:tt icke annorledes at procedera. Frantzoserne postulera af oss in puncto
satisfactionis mehra än vij kunna effterlåtha, nembl:n att vij simpliciter skole
anamma Oderam pro termino. Dät är ju oss inthet tillåtit, derföre blifver
man billigt vidh ordren som vij hafva. Så käck är jag inthet i mit sinne at
jagh mig drista skall at gå emot Eders Kongl:e Maij:tts befallningh, om jag
icke evidentissime seer periculum et damnum patriae skola äntstå theraf, at
jagh thet inthet gjorde, sed hic non video tale periculum meo parvo iudicio.
Altsammans som i Munster kan göras kan och bör här göras, och är inthet
af nöden att föllja Frantzosernes fantasier, om vij icke elljest sjelfva villja
deliberato animo prostituera Eder Kongl:e Maij:tt och oss, hvilket är
oförsvarligen et longe a me alienum. Detta är jagh förorsakat så i hastigheet
at mentionera om, efter jag seer att her Salvius efter Frantzosernes anled-
ningh nästan sjelf finner bäst att villja ther tractera saken in alieno loco och
seperatim. Jagh förmodar han betäncker sigh och kommer igen hijt at göra
coniunctim med dem vij hafva at negotiera richtigt.
Hvadh ifrå andre öhrter mig är för denne gång af aviser inkommit, dät
finner under lit. P.
C: 875 Salvius an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 11/21 [Nr. 32]
E: 875’–876 Johan Oxenstierna an Salvius. Osnabrück 1646 November 12/22 [Nr. 34]
F: 877 Salvius an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 12/22 [Nr. 33]
H: 880–881 Johan Oxenstierna an Salvius. Osnabrück 1646 November 14/24 [Nr. 37]
J: 882–883’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Osnabrück an die Gesandten der evan-
gelischen Stände in Münster. Osnabrück 1646 November 10/20; dictat. Osnabrück 1646
November 11/21
884–885 Die Gesandten der evangelischen Stände an die Gesandten von Sachsen-Altenburg
und Sachsen-Weimar. Osnabrück 1646 November 8/18
K: 886–886’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Osnabrück an die Gesandten der evan-
gelischen Stände in Münster. Osnabrück 1646 November 14/24
889–892’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Münster an die Gesandten der evan-
gelischen Stände in Osnabrück. Münster 1646 November 11/21; Eingangsvermerk Osnabrück
1646 November 12/22; vgl. Meiern III, S. 412–414.
887–887’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Münster an die Gesandten der evan-
gelischen Stände in Osnabrück. Münster 1646 November 12/22; Eingangsvermerk Osnabrück
1646 November 13/23
mit Beilagen:
888–888’ A Sessio septima, conclusum. 1646 November 12/22; vgl. Meiern III, S. 415
894–896 B Verzeichnuß derer discrepantien, so zwischen der herren evangelischen
den 14. Augusti 1646 außgestelten endtlichen erklerung und der herren
catholischen darauf verfasten bedencken von 17. Septembris zue befin-
den und wahrgenommen, auch bey vorgangener conferenz zu Münster
den 10. und 11. Novembris eiusdem anni beharret worden. Vgl. Meiern
III, S. 419–422
893–893’ Ad Lit. B: Differentien, so sich der erbb. stätt halben zwischen den evan-
gelischen und catholischen befinden
897 Wen der herr Braunschweigische und Mechelburgische gesandte herüberkombt,
wohnen der deputation bey:
897’ Wann aber Braunschweig und Mechelburgh außen pleibt, ist … deputirt:
N: 903–904 Salvius an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 15/25 [ Nr. 40 ]
905–905’ Ultima legationis Suedicae declaratio circa punctum satisfactionis et caetera
quae Caesarei domini legati die 12/22 Novembris eidem in scriptis obtulerunt
906 Memorial der schwedischen Gesandten an die Kaiserlichen betr. satisfactio militum et
Hassiacorum (als Beilage zu Lit. N, vgl. fol. 903’)
O: 907–908’ Johan Oxenstierna an Salvius. Osnabrück 1646 November 16/26 [Nr. 45]
P: 909–909’ Die Gesandten von Hessen-Kassel an die schwedischen Gesandten. Münster 1646
November 14/24
910–910’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 15/25 [ Nr. 41 ]
911–914 Conventiones circa punctum satisfactionis inter plenipotentarios Caesaris et
Christianissimi regis inserandae tractatui pacis universalis in imperio. Münster 1646
September 15
915 Avise
916 G. Fürstenhäuser ( 1517 ) an G. Keller [ Ausfertigung ]. N [ ürnberg ] 1646 November 6/16
917 Avise
918–918’ Relation der pommerschen Gesandten [Auszug]. Osnabrück 1646 April 3/13
919–927 Avise
928 Hiltebrandt an B. Wolffrat [Ausfertigung]. Nürnberg 1646 Oktober 30/November 9
929–930 Avise