Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
204. Salvius an Per Brahe Osnabrück 1646 Oktober 5/15
–/ 204 /–
Osnabrück 1646 Oktober 5/15
Ausf.: Skokloster Slg.
Zwingende Gründe zur Annahme der jetzigen, wenn auch unzureichenden Angebote der Gegenseite
für die schwedischen Satisfaktionen.
Eder Greffliga Nåde hade jagh billigt offta skolat besökt medh mina underdå-
nige skrifvelser, ther jagh icke hade draget skij före at bemöda Eder Greffliga
Nåde dubbelt medh thet som Eder Greffliga Nåde dessföruthan af våre
underdånige relationer och pacquetter till Kgl. Maj. nogsampt förnummet
haffve. Nu ändoch jagh icke heller denne gången hafve något synnerliget
öffver thet som i vår kommun skrifvelse till Kgl. Maj. inneholles, at berätta,
lijkväl hafver jagh till underdånig påminnelse aff mijn skyldigheet allenast
detta velat gifva Eder Greffliga Nåde såsom summo consiliorum praesidi i
underdånigheet till betänckia, at thet som Kgl. Maj. och chronan til satis-
faction nu ahnbiudes, kan fuller absolute icke synes giöra tilfyllest för den
skada som Kgl. Maj. och fäderneslandet hafver lijdet af detta krijget och
mindre vara suffisant at holla här uthe nogon kostbar stat och guarnisoner
aff the inkomster häreffter, så är thet lijkväl comparative til säijan des icke
at förachta. Käijsaren och hus Österrijke är en stoor och mächtig fiende,
ja större och mächtigare än Sveriges chrona nogon tidh tilförende haft haf-
ver . I detta 28 åhrs Tyska krijgh hafva sechs konungar haft medh Käijsaren
at göra och ingen så vijda kunna bracht thet som nu vår allernådigste drott-
ning hafver giort. Kungen i Böhemen förlorade icke allenast thet kungarij-
ket , uthan ock sitt arfvelige churfurstendöme Pfaltz tillijka. Bethlen Gabor
ahntog i begynnelsen thet honom updragne kungarijket Ungarn, men moste
ock thet genom fridztractaten afstå. Kung Jacob i Engeland begynte fuller
i förstonne assistera Churpfaltz, men märkiande hvadh för ett hett jern thet
var, nappade strachs fingerna tilbakes och uhr den elden. Kungen i Dan-
marck fick medh stoor möda sitt förlorade Cimbricum chersonesum igen
vidh sin fridztractat, fick icke allenast ingen satisfaction för sitt krijgh, uthan
moste sielff betala sihn soldatesca och theröffver renunciera fem stifter,
Butzow, Bremen, Verden, Halberstadt och Ossnabrugge, thertil hans söner
lijkväl för krijget vore valde eller postulerade. Kungen i Frankrijke köper
nu sijn satisfaction och contenterar sielff sijn soldatesca. När man nu häremot
holler och comparerar, hvadh Kgl. Maj. och Sveriges chrona biudes, så ähr
thet lijkväl ein ehrliches, ett hertigdömet, ett furstendöme, tvenne stifter,
den bästa hampn i Römerska rijket och thertil soldatescans lijdelige contento,
och thet alt at garanteras af heela rijket. Polen, Danmarck, Holland äre ther
icke lijthet jaloux öffver och ther the ännu kunne hindrat eller mindrat,
varda the thet icke låtandes. Skulle nu Sveriges chrona länga dröija medh
thes accepterande, motte tiden och sakerna ändra sigh och man sedan icke
nhå thet. Den Nederländska friden står in proxima potentia at slutas, om
heela thet krijget väleras sedan inpå oss i Tyskland, om Franske subsidierna
uphöre, om Romerske rijkz ständerne sluta à part och föreena sigh medh
Käijsaren, om vår Tyska soldatesca icke länger vil eller kan tiäna, om
Polackens armatur blefne oss här eller annorstedes emot, så kan man lätter-
ligen tänckia, hvadh difficulteter sedan ville falla, icke allenast medh satis-
factionen , uthan ock i monga andra mottor. Och oahnsedt man kunde
allegera nogra spes melioris theremot, så synes doch dessa optalde considera-
tioner praevalera; och fattar man gemeenligen consilia moot thet värste.
Medan nu Eder Greffliga Nåde alt sådant myket höghvijseligare kunnen
döma än jagh beskrifva, så beder jagh Eder Greffliga Nåde på thet hörsam-
liste att thet icke motte länger medh Kgl. Maj. extreme resolutioner för-
dröijas , heela mora tractatuum kastas nu elliest på oss.