Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
186. Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 September 7/17
–/ 186 /–
Eintritt des befürchteten Abschlusses der kaiserlich-französischen Verhandlungen über die franzö-
sischen Satisfaktionen. Fertigstellung des schwedischen Friedensinstruments. Allgemeine Ablehnung
einer Erwerbung ganz Pommerns durch Schweden. Gründe für einen schwedischen Verzicht darauf
und Mäßigung in den Satisfaktionsforderungen.
Såsom vij hafve tilförende befahrat och i underdånigheet öffverskrifvit, så
är thet nu skedt, at Franckrijke hafver slutet medh Kaijsaren, och fehlar
inthet myket förän rijkzständerne blifva och richtige, så at heela mora et
odium protractae pacis begynner nu nalkas oss. Doch stå sakerne ännu
således, at ther Eder Kgl. Maj. funne gott at moderera satisfactionspuncten,
synes migh at Eder Kgl. Maj. skal kunne medh stoor ähra, reputation, affec-
tion och tämmeligh nytta få fridh. Fransoserne hafve inthet slutet mehr än
theras satisfactionspunct. The bekomma landgrafskapet Elsas til satisfaction,
doch undantaget stifftet Strassburg (och altså Benfeldt medh) så ock the
13 rijkzstäde. The beholla ock Brisach medh Philipsburg.
Men the gifva therföre 1. tree millioner, 2. betala the två trediedeelar af
landzens skuld till halfannan million; 3. sålenge apprehensionen är af Turken-
krijget , gifva the Kaijsaren åhrligen 150 000 rd., 4. när han kommer actua-
liter i Turkenkrijget, skal Frankrijke assistera honom på sin pung medh een
armée af 10 000 man eller gifvan så myket i peningar åhrligen, sålenge
Turkenkrijget vahrar, så at Franckrijke dyrt nogh köper Elsas, och blifver
thet nu icke ett feudum, uthan allodium. Vij vänte alle tree legatos Gallicis
hijt idagh eller morgon
fölliande post öffversända.
Vij hafve nu fuller här vårt instrumentum pacis färdigt, medh myket flere
rijkzsaker och particulariteter bespäckiat, än thet jagh sidst i underdånigheet
heemtsändhe. Och begäre rijkzständerne inständigt af oss, at vij motte thet
så snart möijeligit uthleffrera til the kaijserische, således at Eders Kgl. Maj.
satisfaction och theras interesse icke motte separeras, uthan tillijka theri
begripas och uthställas. Men aldenstund ständerne hafve härtil både heem-
ligen och offentligen tracterat och flöidet på theras saker, så at the snart
kunne sluta hvadh them ahngår ut universos (At contentera singulos vil
blifva nogot svårare!).
Så på thet heela mora och odium icke må komma på oss allena, meenar jagh
at Fransoserne läre moste blifva lijka såsom våre mediatores till at först
af handla Eders Kgl. Maj. satisfactionspunct medh fienden och at disponera
Churbrandenburg och Mechelburg til skäligheet; sedan kunne chronorne
coniunctim desto bättre afhielpa rijkzsakerne. Men två stora difficulteter
falla härvidh: 1. at Fransoserne läre inthet vele fåås vidh the gravamina
ecclesiastica, som dem evangeliske ständerne mäst ahngå; 2. at Eders Kgl.
Maj. satisfaction ingalunda vil bevillias, såsom vij den begärt hafve. Den
förre difficulteten sökia vij fuller at afhielpa, så vida mäst möijeligit kan vara.
Men at heela Pommeren skal cederas, ther är icke allenast Churbrandenburg
emot och protesterar, at han aldrig i evigheet thertill consenterar, uthan ock
Fransoserne och heela conventen afråder oss thet.
Polen hafver nu en resident i Mönster, hvilken omnium manus apprehen-
derar och afråder, at icke nogot af Pommeren må Eder Kgl. Maj. cederas.
Han apprehenderar högt, at Eder Kgl. Maj. skulla komma sittiande på både
sijdor om honom, i Lif land och Pommern, och säger sigh par rayson d’estat
icke kunna thet tillåta. När ock Eder Kgl. Maj. får stifft Bremen och Wiss-
mar , så sitter Eder Kgl. Maj. i lijka motto på både sijdor om Danmarck.
Hvadh ock Danmarck therom tycker, är lätt at döma. Huru jaloux Lubeck
och Hänsestäderne i förtijden hafve varit, at icke den eena nordiske chronan
motte blifva mächtigare än den andra, thet vijsa historierne, och låta the
thet nu icke obscure förmärkia sigh. Så see thet ock Holländerne ogärna:
1. först för commerciernes skuld, fruchtandes at när Eder Kgl. Maj. blifver
trium fluminum Visurgis, Albis, Oderae (hvilka alle äre navigable) mächtigh,
at då handelen, hvadh icke äfven nu strachs, doch på fölliande mutationer i
framtijden skal dem märckeligen kunne besväras; secundo ock derföre, at
Churbrandenburg är theras religion förvant, och kanskee hoppas printzen
af Orange, at han tors blifva hans mågh. Holländerne, Franckreich och
Engeland arbetade sidst i siu åhr på kungen i Danmarck, at han skulle gå i
krijgh moot den förre Kaijsaren. Men inthet argument var så mächtigt,
som kunde öffvertala honom thertill, såsom jalousien moot Eders Kgl. Maj.
herfader. När the funne på at sända den Churbrandenburgische gesandten
Bellin
Christian von Bellin (Pseudonym: Carl von Vierraden), kurbrandenburgischer Hofrat. Ch. A. L.
Klaproth und C. W. Cosmar (Hrsg.): Der Königl. Preußische und Churfürstl. Branden-
burgische Wirklich Geheime Staatsrath an Seinem zweihundertjährigen Stiftungstag den 5. Januar
1805 (Berlin 1805) S. 338 Nr. 14: Bellin wirkte 1612 und 1619 bei den Wahlen der Kaiser
Matthias und Ferdinand II. mit, wohnte 1613 dem Reichstag zu Regensburg und 1619 der Ver-
sammlung der Protestanten in Nürnberg bei. Er war Hauptmann der Ämter Ruppin und
Fehrbellin. Unter Kurfürst Georg Wilhelm erhob sich gegen ihn der Verdacht, den Einfall der
Dänen in die Mark begünstigt zu haben. 1627 wurde deshalb gegen seine Erben ein Prozeß ein-
geleitet , der jedoch ergebnislos verlief. Demnach muß Christian von Bellin in diesem Jahre oder
kurz vorher gestorben sein. Vgl. auch von Zedlitz-Neukirch : Neues Preußisches Adels-
lexicon I (Leipzig 1830) S. 199.
samma krijgh, och Eder Kgl. Maj. thet accepterade, föreslåendes at föderati
skulle skaffa Hans salige Kgl. Maj. Wissmar och Bremen cum dominorum
consensu, ther Eder Kgl. Maj. kunde medh sin armée ahnlända. Och the
sedan secreto och artigt läte kungen i Danmarck then acceptation och för-
slagh veta, då sade han, at det skal dälen forbyde honnem, och gick så ther-
medh löös. Altså är icke svårt at döma, hvadh tanckar han nu hafver, när
han hörer hvadh vij här i Ossnabrugge postulere. Primum principium status
är, at in aequilibrio singulorum imperiorum consistit securitas universi.
När enn begynner blifva förmächtig och formidabel hoos the andra, så
läggia the sigh per uniones et foedera i een vichtskål theremot, at väga op
honom igen och holla balancen. Eders Kgl. Maj. herfader hafver ökat
Sveriges chrona medh Ingermanland och Lifflandh , Eder Kgl. Maj. sielff
medh Ösel , Gotland , Jempteland
thertill hertigdömet Förpommeren, furstendömet Rugen, både stiffterne
Bremen och Verden och condominium af Wissmars stadh och hampn, och
thes armée blifver af Tyskland nogorlunda contenterad, så är heela conven-
ten i Münster och här i den meeningen, at Eder Kgl. Maj. hafver inthet illa
emploierat sina consilia. Thet meenas kunne skee medh allas contento, och
at heela conventen vil thertill hielpa. See vij nogot hopp at nhå nogot mehra,
så hoppas vij vist at Eder Kgl. Maj. tiltroor thet vår plicht och troheet, at
ingen consideration skal oss frå des ijfrige drifvande afholla. Men til dato
kunne vij thet icke see. Alle man holla bättre, at Eder Kgl. Maj. tager hellre
nogot mindre medh alla interessenternes consens och villia, än stå effter
myket moot alles villia. Chi troppo imbraccia, poco stringe! Om Chur-
brandenburg nu tycker sigh och tijger, så kan framdeles een annan föran-
dring infalla, at han söker til at taga thet ena medh thet andra igen, hvartil
alle interessenter, Polen, Danmark, Anseatici, Holland, ja the mäste Pom-
mersche ständer sielfve nu, deels offentlich deels underhanden, mächtog
ting styrkia honom. Frankrijke hafver så dyrt köpt fridh och sijn satisfaction,
at han näpligen blifver för Sveriges chronas satisfaction skuld i krijget. Och
ther Fransösche subsidierner uphöra, så är inthet möijeligit, länge kunna
continuera kriget och moste doch een gång göras fridh. Ther Holländerne
ock sluta medh Spagniern, så kommer the Spanske armeerna moot oss i
Tydskland [!]. Våre egne officerer i armeen, skrifvas, hafve samsatt sigh at
the inthet vela länger tiäna än denne campagnen. Blifve the Tyske ständerne
eenige om gravaminibus, såsom inthet annat synes, så kan man lätteligen
tänckia, hvadh resolution the sedan coniunctim fatta. The evangelische holla
sijn och consequenter heela Tysklandz, ja Sveriges egen säkerheet till en
stoor deel theri bestå, at Eder Kgl. Maj. och hus Brandenburg äre venner.
Skeer annat, så fruchta the åter framdeles en stoor eld, thet äre så monga
tilblåsare.
Thet är ock ingen ringa ting, om ständerne contentera Eders Kgl. Maj.
armée. Frankrijke hafver aldeles låtet falla satisfactionen för sijn armée och
contenterar henne sielff. Och om thet icke syntes vara ett paradoxum, så
kunde man nogh skääl ahnföra, för hvar schuld Franckrijke sielff icke seer
gerna, at Eders Kgl. Maj. satisfaction blifver annan.
Detta är så, hvadh jagh här observerar nödigt vara at väl öffverläggias och
betänckias. Gudh gifve, at nogot gott consilium funnes; som alle desse
considerationer kunde superera, jagh ville strachs all mijn meening condem-
nera . Beder ödmiukeligen, Eder Kgl. Maj. vänliges medh nåde förnimma,
at jagh alt så dristigt uthtrycker. Jagh holler mijn plicht och samvett sådant
fordra.