Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
128. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Juni 6/16
Stockholm 1646 Juni 6/16
Kopie: RR, 950–952
Angebliche Bereitschaft Rákóczys zum Eintritt in den Krieg gegen den Kaiser. Neutralität Kurkölns
und des Bischofs Franz Wilhelm von Wartenberg. Militärische Lage. Abschaffung des Prager
Friedens. Entschädigung Mecklenburg-Schwerins durch Ratzeburg.
Vij hafve nu på tvenne poster fådt tvenne Eder bref af den 11. och 18. näst-
förflutne monadz Maii [ 11./21. und 18./28. Mai 1646 ] uthur Ossnabrügg;
deraf af vij sij, hvadh then Frantzösiske ministren Marseilli, som hafver
varit hoos Rakocij, hafver medh Eder communicerat, först öfver hans,
Rakocijs, villie och contestation till armera på nytt emot Keijsaren och
hvadh princen sielf föreslår Edher för conditioner at praesteras, serdeles
om consensu Portae impetrando och subsidierne effter förre alliance, och
sedan om Churcöllns och biskopens Frantz Willhelms neutralitet. Sedan
berätta I, thet bemelte Marseillij hafver sökt thet samme om Churcölns och
biskopens neutralitet hoos generalen Wrangell, jämväl och gifvit honom
slätt hopp om Tourennes cooperation till conjunction eller diversion förr
ny fram på sommeren; therföre I råde och påminne, att successen motte
tijdeligen uthkomma. I förmäle och, at dee evangelische ständerne hafver
theres endeste lijt till oss om assistence i rijkssakerne, såsom och at Mechlen-
burg -Swerin vill begära stifftet Ratzburg till vederlagh för Wissmar.
Belangande nu det förste, om Rakocij, kan väl vara, at han hafver orsaker
till at angå ånyo kriget medh oss och Frankrijke emot Keijsaren; men at
oss skulle om hans conjunction i vapnen snart vara till göra eller opå honom
något realt och beständigt till at lijta, det hafve alle hans förre actioner och
consilier medhgifvit, sökiandes nu till at mängia sigh i tractaterne, men
icke at stort offendera Keijsaren, mindare till tasta honom fiendtligen ahn.
Derföre vij och holle betänckeliget, at något realement engagera oss medh
honom. Men det tycker oss icke vara orådeliget, at men entretenerar honom
i godh humor, ju så länge man såge hvart uth thet värket vill och men
kunde hans, princens Rakocijs, förslagh nyttia på fall at the keijserlige till
ingen ehrligh och skäligh fridh ville förstå; och ther man fördenskuldh i-
medlertijdh kunde styrkian och göra honom godhe hopp, bådhe om reunion
in foedere, jämväl om hans interesses negotiation i fredztractaterne, så at
han giorde Keijsaren een ombrage och förorsakadhe honom holla något
folck tillbakar ifrån Tysklandh, skulle det tilläfventyrs något lijsa våra saker.
Men at man skulle fulkombligen inlåta sigh medh honom till sluth af nogre
visse conditionibus foederis, thet ähr fåfängt, peningerne illa anlagde och
mycket betänckeliget at beskicka Portam Ottomannicam till den endan, at
skaffa Rakocij af Türcken lof och få hans minne till att bekriga churfursten ,
serdeles ther then sielf är i stark tillrustningh, efftersom vij Edher för dette
om then saken in specie hafver tillskrifvit.
Neutraliteten för Churcöln och biskopen af Ossnabrügk och Minden, Frantz
Wilhelm, tienar oss inthet, eij heller hafve vij någon orsaak at tillåte dem
och, ther vij thet ville effterlåte, ähr intet till tivfle at thet ju skulle mycket
studza vår vapn och serdeles förrhafvande krigsdessein. Och effter vij sij
af duca de Longevilles discurser hafde medh Rosenhane, så hafver man
heller till remonstrera contrarium, än at man därtill skulle förstå. Och vele I,
så mycket I kunne, medh persuasionen göra hoos de Frantzösiske ambassa-
deurerne , befordra Tourennes hastige action emot fienden på det at occa-
siones icke försumes, men på både sijdor fienden skaffes till göra. Succursen
som här uthur rijket i åhr skall uthgå, gåår nu in Junio uth och landhstiger
i Wissmar; recrüerne som höre till hvart regemente, emädan desse ligge i
guarnisonerne, gå någre dels på Wollgast.
Elliest så mycket dee evangeliske ständerne och rijkzsakerne anlangar, så
moste I medh flijt och alfvar uthi det värcket negotiera, efftersom vij för
8 dagar sedan monde Edher therom vidhlöfftigare i cifrer tillskrifve, och
serdeles moste I vinlägga Edher om, at Prager friden må få itt håål och icke
blifver hollen i Romerske rijket för een pragmatica sanctione. Ty hvar det
icke sker och Keijsaren nu fåår fridh medh oss och sedan kan appaisera
Turcken, lärer han åther framdeles söke till trängia igenom medh sine
desseiner, theri han och hafver dee papistiske ständerne på sin sijdo och
man nepligen kan få een så godh occasion i een lången tijdh, som vij och
the evangeliske ständerne nu hafve; och serdeles hafve vij så mycket mehr
orsaak till sij oss häri före, at Keijsaren icke må stånda fritt, at fåå någon
fart vidh siökanten, tå vij verre skulle vara therom än förr kriget var.
Kunde I och adsistere hertigen af Mechlenburg-Sverin, at han får biskops-
dömet Ratzburg och vij få Wissmar, vele I och göre theruthinnan Eder flijt.