Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
58. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1646 Februar 21/März 3
–/ 58 /–
Stockholm 1646 Februar 21/März 3
Gesandtschaft Saint-Romains. Zulassung La Bardes zu den Verhandlungen. Widerstand der
Franzosen gegen die Säkularisierung geistlicher Stifter. Verhalten der Kronen in reichsständischen
Angelegenheiten. Ermahnung zur Standhaftigkeit. Salvius und Rosenhane. Erzbistum Bremen.
Saint-Romain, der am 17./27. Februar ankam, sei mit Chanut bei ihm gewesen, habe
Briefe übergeben und Beschwerde über die Nichtzulassung La Bardes geführt, die
allein den Feinden der Kronen Hoffnung auf Zerfall des Bündnisses mache. Saint-
Romain habe um Beilegung des Streites gebeten und dann von der Verwandlung geist-
licher Stifter in weltliche Fürstentümer gesprochen. Die Antwort darauf habe gelautet,
daß die Zulassung La Bardes keine Schwierigkeiten finden würde, wenn die Franzosen
die Zulassung Rosenhanes beim Nuntius durchsetzen könnten. Im übrigen habe die
Anwesenheit der Residenten bei den Verhandlungen doch nur formale Bedeutung.
Belangande stiften komme sådant oss här helt fremmed före, at de Françö-
seske plenipotentiarii uthur så slette principiis ville disputera Eder instruc-
tion och schriffva Hennes Kgl. Maj. före, hvadh hon skulle begära till
satisfaction. Här faller ingen quaestio om religionen (den man kan på annedt
sät praecavera), men quaestion här ähr om chronones satisfaction uthij
bequeme landh och furstendömen. Vij disputerade inted Elsas och dess
dependentier, oanseet där månge städer funnos aff vår religion. Så såge vij
icke medh hvadh rett och skääl de kunde görat oss, föruthan ded så vore
desse stiften mest alle evangeliske nu snart öfver 100 åhr och kongen i
Danmarks son härtill possessor aff ded förnembste, Bremen, så och preten-
derade coadjutoried i Halberstadh. Den Franzosen stehe es nicht zu, hierüber
Schweden Vorschriften zu machen.
Die Franzosen antworteten, daß man den Nuntius nicht zwingen könne, die Anwesen-
heit Rosenhanes zu dulden. Sie, die Franzosen, hätten auch die gesamte Vermittler-
aufgabe nur Contarini aufgetragen. Och om stiften kunde han inted anned
svara opå ähn at det vore bona ecclesiastica som inted kunde alieneras.
Jag frågade därpå, om Françoserne hadhe förstöt och rejicerat nuncium
uthur tractaten, så at han medh mediationen inted hadhe till at göra. Ty eliest
vore detta allenast en spegelfechtning. Och at de inted kunde förmå honom
därtill, ded vore deres skuldh och inted vår, och hadhe bort aff dem
betänkias nähr pacterne giordes, alldenstundh man på den tijdhen viste at
Påven skulle mediationen på sig taga. Proprietatem bonorum ecclesiasti-
corum kom oss inted ved här at disputera, och hade vij däröfver med
Frankrike inted at strida. Bona ecclesiastica voro hos dem evangeliske länge
indragne. Och Passawiske fördraget i Tysklandh så och religionsfreden
lethe desse subtiliteter inted till, men hadhe giordt där sned uthij. Och kunde
Påven ded inted hindra, så moste han lijdha detta medh. Och Hennes Kgl.
Maj. hadhe sin satisfaction efter Påvens godtyckio heller behag inted at
regulera.
Saint-Romain habe darauf nicht mehr geantwortet, lediglich gebeten, die Angelegenheit
zu beachten.
Sedhan begynte han at tala om stenderne och sadhe sig haffva i befalning
at förnimma däröfver Hennes Kgl. Maj. mening.
Jag remonstrerade de sakerne vara sådane som inge andhrestädes ähn in
loco och in praesentia ordinum aut delegatorum kundhe resolveras och
tracteras, efter de angingo dem directe och per consequentiam.
Desse haffve så varit summevijs våre discurser, dem jag haffver achtat nödigt
at upteckia Dig, på ded våre discurser och conferencier måge vara lijk-
formige . Hvadh härundher sticker, kan jag icke ähnnu döma. Om jag skulle
holla ded för flychter och kanskee imaginationer heller om der skyler något
anned under. Begge haffva sit skeen. Men här få de ingen annan resolution,
såvijdt jag hafver konet penetrera, och inge skäl sijr jag till något anned.
Hålt Du fast ved förbunded och instructionen och lat inted skremma Dig.
In realibus lat inted beveka Dig. In curialibus eller formalibus gack caute.
Drag Din socium så mykedt Du kant, med godhe heller ju med adparente
[skäl] till Dig, alt till Hennes Kgl. Maj. och fäderneslandzens tjänst. Och
förmana Rosenhan at gåå behiärtadt medh saken om, och icke göre Hennes
Maj. eller saken något praeiudicium, sosom skedt ähr medh hans närhvaru
hos Contarenum, nähr han såg sig inted admiteras hoos nuncium.
Den Ausgang der Ständeverhandlungen müsse man abwarten. Die Bremer Gesandten
beschwerten sich, daß das Herzogtum als schwedische Satisfaktion begehrt werde.
Jag remonstrerade dem Hennes Kgl. Maj. fordra satisfactionem ex usu suo,
ded inted kone afflöpa med mindhre någon moste kennat som mister.
Der jetzige Administrator besitze nur ein zweifelhaftes Recht auf das Land.