Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
48. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Februar 10/20
Stockholm 1646 Februar 10/20
Verärgerung der französischen Gesandten über Rosenhanes Verbalten und die Nichtzulassung
La Bardes, Hinzuziehung Dänemarks zu den Verhandlungen, Separation Königsmarcks von der
französischen Armee im letzten Sommer und den schwedischen Waffenstillstand mit Kursachsen.
Bedingungen für die Zulassung der französischen und schwedischen Residenten La Barde und Rosen-
hane zu bestimmten Verhandlungen. Satisfaktionen Schwedens und Frankreichs
Am Tage zuvor hatte die Königin die Ankunft Generinis in Stockholm Mitte Januar 1646 mit-
geteilt ( RR, 355’–356’). Sie könne sich jedoch nicht zu einer tatsächlichen Unterstützung der
Republik Venedig verstehen, uthan närmare intelligentie medh samma republike. Einen von
Generini vorgelegten Vertragsentwurf zu einem Bündnis fügte sie mit dem Bemerken bei, sie werde
Johan Oxenstierna und Salvius zu Verhandlungen darüber bevollmächtigen, sobald Contarini
seinerseits Vollmacht von der Republik erhalte.
Vij hafve på sidste ordinarie post bekommit Edert bref, daterat Osnabrugk
den 19. nästförleden månadz Januarii [ 19./29. Januar 1646 ] , och däraf sedt
förnämbligen tvenne saker, först huru ständernes och i synnerheet chur-
furstens af Brandenburgz och hertigens af Mechlenburgz gesandter hafve
optagit det punctum uthi repliken öfver vår och chronornes begärte satis-
faction ; och sedan dhen offence, som dhe Frantzösiske plenipotentieradhe
öfver någre passerade saker hafva fattat, och hvadh reprocher the hafva
giordt emot vår resident i Munster, Skäring Rosenhane.
Att vij nu må underrätte Edher om vår meeningh öfver thesse saker, och
särdeles the Frantzösiske commissariernes fattade offencer och theropå
theras folgde förvijtelser, så hafve vij deels af Edher till oss, deels af bemelte
vår residens till Edher gångne relationer omständeligen intaget, thet the
Frantzösiske plenipotentierade hafve funnit sigh så theraf i synnerheet offen-
derade , att then Frantzösiske residenten La Barde icke hafver varit admitterat
till then congress som skedde vedh replikens insinuation i the keijserlige
plenipotentierades huus som elliest att vij hafve i repliken nembde någre
stiffter till vår och chronans satisfaction. Dhertill medh och hafve dhe
förbråt Edher dett bijlagde Danske kriget och att konungen i Danmarck
af then occasion är kommen ifrån mediationen i Munster; item att general-
leutenanten Köningzmarck är nästförleden sommer gången ifrån duca de
Anguien. Dhe hafve och förkastat Edher them emellan oss och churfursten
af Brandenburg snart för fem åhr
Vgl. [ S. 89 Anm. 3 ] .
oprättade sex månaders stilleståndh af vapnen
Vgl. [ S. 88 Anm. 2 ] .
Frantzösiske commissarierne giordh medh så skarpe ordh, som vore alt
detta skedt emot then alliance som emellan oss och konungen i Frankerijke
är sluten, jämväl och emot det afftahl som emillan Eder, grefve Johan
Oxenstierna, och them Frantzösiske sidst skulle vara skedt i Munster,
efftersom alt detta, så i bemelte Edher till oss som Rosenhanes bref till
Eder vijdare blifver beskrifvit och vij medh förundran sådant hafve läsit
och strax theropå anhördt, hvadh then Frantzösiske här varande residenten
Chanut
Pierre Hector Chanut, französischer Resident in Stockholm, * 22. Februar 1601 Riom, † 3./4.
Juli 1662 Livry. DBF VIII (1959) Sp. 402f. Vgl. seine Memoiren, herausgegeben von Linage de
Vauciennes : Memoires de ce qui s’est passé en Suède. Paris 1675, schwedisch: Anteckningar
om det som tilldragit sig i Sverige ifrån år 1645 till år 1649, samlade ur Franska Ambassadörens
i Sverige, Pierre Chanuts, brevväxling. Tillika medh drottning Christinas egenhändiga anmärk-
ningar vid herr Chanuts uppgifter, funna i ett exemplar av hans Memoires de ce etc. Stockholm 1826.
plenipotentierade i Munster hafve skrifvit till ambassadeuren de La Tullerie,
och denne varande på reesan härifrån hafver samme bref undervägen und-
fådt och residenten tillskickadt medh ordre att sådant hoos oss andraga.
Hvilcket och går på samma slagh uth, doch är medh höfligare ordh än
reprochen munteligen är giordh residenten Rosenhane i Munster.
Vij befinne af förrige Eder deels särskildt öfver dedh som i Munster ter
passerat emillan Eder, her Johan Oxenstierna, och dhe Frantzösiske com-
missarierne , deels samptliges till oss, om thet som vedh sielfve replikens
insinuation är förelupit, än thet vij ju billigt hafve till approbera, derföre
och oss myckit förundrar, huru the Frantzösiske plenipotentierade komma
till att beskylla Eder och igenom Eder oss sielfve för sådane tillmälen, ther
vij doch fast mehra och större orsaak hadhe dhem att beskylla, ther vij elliest
thertill lust hadhe, och icke ginge sådant för andre orsaker förbij.
Ty så myckit det första, att I icke hafve admitterat then Frantzösiske resi-
denten La Barde till congressen vedh replikens communication medh dem
keijserlige anlangar, aldenstundh vår resident Rosenhane icke kunde til-
städies att vara närvarande vidh congressen, tå repliken af them Frantzösis-
kom blef insinuerat nuntio pontificis i Munster, befinne vij icke thette vara
oskäligt; det hafve vij sielfve svarat och justificerat emoot den Frantzösiske
residenten; äre och än i det sinne och meningh, att ther nuntius såsom
mediator emellan them Frantzösiske och then keijserlige och Spaniske i
Munster icke vill lijda och tillstädia, att vår resident kommer i the förnämste
congresserne tillstädes, uthan allenast hoos then Venetianiske ambassadeu-
ren och mediatoren, det må komma och härröra anten af Frantzoserne sielfve
eller af nuntio, så vele eij heller vij tillåta, att den Frantzösiske residenten
må komma i dhe congresser, som I hålle medh dem keijserlige, men vele
dhe Frantzösiske och nuntius admittere vår resident Rosenhane i theras
förnämbste congresser honesta cum sessione, men uthan voto och potestate
agendi effter alliances lijdelse, tå ähre och vij väll tillfredz, att then Fran-
tzösiske residenten La Barde är tillstädes vidh the congresser, som skee
emellan Edher och then keijserlige; men kan det icke skee och hvarken
dhe sielfve vele eller kunne, eij heller förmå Påfvens legat till att bevillia
vår residents admission vedh the förnämste congresser, som skee i hans,
nuntii, huus, såsom vij i thet fallet inthet vele oss affrontera låta, så må eij
heller the Frantzösiske gesandterne härföre beskylla Eder eller oss, uthan
sigh sielfve som äre in culpa, att the anten eij kunne eller vele praestera och
effterkomma sielfve, hvadh dhe vele hafva af oss, och dhe förmena alliancen
oss tillbiuda, och moste altså denne saken härvidh [ Lücke ], och I hafve att
rätte Eder häreffter.
Then andre beskylningen om någre stiffters förslagh till vår satisfaction, så
ändoch vij icke så egentligen och fulkomligen kunna vetha, huruvidt thenne
saken sidst i Munster var afftahlt emillan Eder, her Johan Oxenstierna och
dhe Frantzösiske commissarierne, så sij vij lijkväl på Eder sijdo inthet annat
vara giordt uthi det I hafve nämbt stiffterne, än thet skähl är, aldenstundh
I för Eder hafve hafft vår befalning, then Eder icke hafve bort sättia tilbakar,
och deri annorlunda hade giordt, hade vij thermedh inthet varit tillfridz.
Icke kunna vij heller afsee och döma, hvadh denne saken stort angår
Frankerijke, aldenstundh dhe nämbde stiffter äre mäst evangeliske eller ju
hafve för detta hafft evangeliske biskopar; och ther the skönt hade varit
papistiske eller som dhe nämbne catholiske, så är lijkväll uthi thetta fallet
och förslaget religionen, som på annat sätt kan praecaveres och försees,
principaliter icke till att considera, uthan hvem som skall vara herre öfver
samma stifft och länder. Och hafver Franckrijke så lijten orsaak till opponere
sigh oss i förslaget om någre stiffter, som vij lägga oss op emot dem Fran-
tzösiske i theras begäran och förslagh om heela Elssas, ther månge våre
religionsförvandter äre. Derföre I och hafve till hålla Edher vedh våre Eder
gifne resolutioner och ordrer, thertill I icke mindre äre förbundne än dhe
Frantzösiske till deres herres instruction.
Hvadh dhe andre reprocherne vidkommer, äre dhe sådane, som Edher icke
i synnerheet angå, uthan oss sielfve och feltmarskalken. Den Danske saken
hadhe vij tänckt och förmodat, att dhe icke skulle nu hafva understådt sigh
att beröra och icke så heelt otijdigt kastat oss före, såsom then ther nu
genom Franckrijkes mediation är förlijkt och bijlagd vorden, och är fögo
annat, än som ville vij låta förvijta den Frantzösiske, att det lupo emot vår
alliance, när dem hemme någon svår stors olägenheet tillstötte. Eij heller
förstå vij oss till alliancen så vijda och stricte vara obligerade, att vij ju
må framför vår uthrijkes taga vår hemstat i acht. Königzmarck hafve
hvarken vij eller vår general befalt gå till dhe Frantzösiske trouperne, myckit
mindre att blifva hoos dem länge eller på kortare tijdh; hafve thet doch icke
ogillat effter vårt krigzväsende det på then tijden tillät, och hafver thenne
hans motion hafft den effect, som medh och genom conjunctioner pläge
intenderas. Men att den skulle blifva perpetuel eller så långvarachtigh, att
vij sielfva skulle sleppa alle occasioner uthur händerne och sättia vår hufvudh-
armee i fahra, och Königzmarck uthslå feltmarskalkens ordre, thet var ju
heelt oskäligt; att vij här stilla tijgande förbijgå, huru mycket på Frankerijkes
sijdo är härtill skedt, som oss i denna eller annan motte inthet behagar,
ther vij ville draga sakerne alle tillhopa.
Stilleståndet medh Churbrandenburge går så lijtet Frankerijke an, som oss
det krigh han förer uthi Italien och därutinnan är inflechtat. Och hafver
Churbrandenburgen aldrigh hafft, thet vij vete, någon misshelligheet medh
Frankrijke, föruthan det, så var förre churfursten trädd ifrån oss och Sveriges
crono, och derföre hafve vij då icke funnet communi causae eller foederi
otildrägeligit, utan mehra nyttligt och fördeelachtigt att retrahera och draga
denne churfursten tilbakar igen. Och när här blef först begynt att tracteras
medh churfurstens gesandter härom, tå är thet alt skedt medh tå här in loco
vahrande Frantzösiske residentens baron de Cortees
giorde intercession. Churfursten af Saxen hafver varit vår allierade, men är
sedhan från oss trädd, och kan han för sine visse skähl alt draga honom
tillbakar igen, ju så store och godhe, som konungen i Franckerijke hafver
hafft och tractata fördt, att förlijka sigh medh hertigen af Lothringen; och
så myckit mehra, som Lothringen var icke allenast Frankerijkes uthan och
vår fiende, ther doch Frankerijke ingen fiendskap hafver hafft medh Chur-
saxen , föruthan att vij inthet hafve vist af dette stilleståndet, uthan general-
erne giordt thet ad interim och på sex monaders tidh till dhen ända, att
passagen emellan vår hufvudharmee och våre quarteer må hållas open; och
som vij icke annat vethe oss till påminne, än sedhan theröfver medh then
Frantzösiske plenipotentierade communicerat vordet. Men ther Frankrijke
skattar thetta för ett bundzbrott, tå kunne vij det väll ännu declinera och
uprijfva, bådha medh Chursaxen såväll som medh Churbrandeburger, och
kanskee vore oss samme stillståndz ruptur profiteligare än att vij them skulle
lengre hålla och prolongera låte.
Detta mentionera vij så korteligen emot Edher och vele så Eder hermedh
befalle, att I comportere Eder emot dhe Frantzösiske plenipotentierade medh
all möijeligh vänskap och civilitet, men när det kommer till realiteterne, tå
remonstrere och vijse hvadh skäligt och billigt, hållandes Eder stricte vedh
alliancen och icke görandes sielfve något deremot, men eij heller lijdandes,
att oss obtruderes eller uthi sakerne något företages, som länder oss till
förklening eller våre saker till praeiuditium; tesmoignere altidh thet vij
inthet högre hafve sökt eller söke, än att sammanfoga våre consilier och
actioner medh Frankerijke, så i fridztractaterne som i kriget, och täncke vij
altså och obrotzligen hålla alliancen, så länge Franckerijke på sin sijdo gör
thet samma. Derföre vij och icke hafve velat opreppa alle små förtreet, som
kunne af Frankrijke vara passerade, olijkmätige vår inbördes alliance, men
altidh tänckt däropå, att hvadh i så motto under tijden passerade, heller
borde och vara till emendera, ä[n göra] förvijtelser theraf. På detta slaget
hafve vij här oss uthelåtet emot residenten och vele att I och gå på samma
vägh och intention.
Elliest beklagande Tyske ständernes comportement öfver vår och cronornes
begärte satisfaction, så låter Eder öfver theras discurser eller, ther the så
vidh kommer, theras protestationer
vethe, att denne saken icke kan annorledes gå och sigh igenom drifva låta,
än att difficulteter och åthskillige oppositioner, så af the keijserlige som af
våre vänner och naboer, besynnerligen them alle som boo vidh Östersiön,
härvedh låte sigh yppa och anspinna. Och äre sådane similitates, iniuriae
och detractiones vederfarne vordne vår högtährade sahlige konglige her-
fader , glorvärdigst i åminnelse, och oss sampt våre och rijksens förmyndare
och regering i våre omyndige åhr, af hvilcke vij doch icke hafve låtit oss
commovere eller förfära, myckit mindre nu, sedan vij till regeringen trädde
äre, täncke till förfähra låta, men altidh een vägh som annan vele och skole
göra hvadh skäligt är och vårt rijksens försäkringh fordrar. Ingen skall
fuller gärna och medh goda vela något mista af sin praetension eller imagina-
tion och vethe lijkväl, att thetta icke är till nå och erhålla, medh mindre
nöden afpresser them thenne resolution, att dhe, till att undfly maius malum,
måste tillförstå och eligere thet minus är, och måste omsijder medell sökes
och bevillias till så skäliget vårt contentement, och att förvijsa oss till
Ungern, Italien eller Constantinopel, thet låte vij vettigt fo[l]ck dömma,
om dhe i deres sinne tro oss vara därtill att öfvertala, eller att vij och
Sveriges chrono thermedh kunne vara försäkrade.
Vij tvifle inthet, än att desse discurser och under ju sättie sigh och effter
någon tijdh blifver görliget, hvadh nu synes vara otroliget. Vij förlåte oss
på Gudh och vår nödträngde vapen, försäkrandes oss om Edher, at I
härutinnan gå på det försichtigste och discreteste och procederen, så i
fridztractaten medh vederparten och ständerne som emot dhe Frantzösiske
plenipotentieradhe, medh gott modh och resolution, insisterandes i alt
öfriget den instruction vij Eder hafve gifvit, och i synnerheet hvadh con-
ditiones futurae pacis och thervidh förande nödige promess anlangar, den
ordre och skrifvelse, som vij till Eder läto afgå den 10. Novembris förleden
[ 10./20. November 1645 ] .