Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
36. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 Januar 24/Februar 3
–/ 36 /–
Münster 1646 Januar 24/Februar 3
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 5 ], 1248–1248’
Verstimmung der französischen Gesandten über die schwedische Replik.
Huruledes repliquen blef här i Munster af legatione Gallica tilstelt media-
toribus på den 28. sidstförvickene Decembris [ 28. Dezember 1645/7. Januar
1646 ], rapporterade til Eders Kgl. Maj. uthi störste underdånigheet jag
uthi min sidste ödmiukeligen afgångne schrifvelse. Straxt derpå reste jag
til Ossnabrügk och, effter öfverändade nyåhrs högtijdh, begof mig strax
hijt tilbakars igen, finnandes legationem Gallicam heelt altereradt öfver den
act som förelöpp vidh repliquens uthfärdande af Eders Kgl. Maj. legater i
Ossnabrügk, i det 1. til observantz af alliencen den Fransösche residenten
La Barde icke blef admitteradt
Die Empfindlichkeit der Franzosen in der Frage der Zulassung La Bardes war keineswegs rein
formal bedingt, wie das Memoire Mazarins vom 27. Januar 1646 an die französischen Gesandten
( Négociations secrètes III S. 31) offenbart: Cette conduite, après tout ce qui s’est
passé en la négociation de Rosenham avec les Espagnols, et un désir si opiniâtre de
demeurer en entière liberté dans leurs conférences avec nos ennemis, sans que personne
y assiste de notre part, quoique nous aions apellé leur Ministre aux nôtres, seroit bien
capable de donner de mauvais soupçons de leur intention à des gens tant soit peu
mefians.
catholiske stiffter, såssom Minden och Ossnabrüg, blifva uthnämbde
Die Franzosen rechneten das als Vertragsbruch. Vgl. die Relation der französischen Gesandten
vom 27. Januar 1646 ( Négociations secrètes III S. 32): Qu’il ne s’agissoit pas seulement
d’appeller Monsieur de la Barde à leurs conférences, mais d’exécuter deux autres articles
concertez entre nous conformément à l’Alliance dont l’un regarde les Evèchez catho-
liques , qu’ils s’étoient formellement obligez de ne point demander.
dem af deres religionsförvandter invidie pådrages, som the medh dhe evan-
gelische til catholische religionens undergång conspirera skulle, och dette
alt vidh min igenkompst emoot mig medh ifver repraesenterade sampt annat
mehra, hvadh förmedelst impatience och chaleur inlöpa kunde, deraf the
ville remonstrera chronan Franckrijke til mespris vara förbijgången, såssom
i synnerheet begynte krijg medh Danmarckh, armistitia medh Chursachssen
och Brandenburg, jemväl och generallieutenanten Cönigsmarcks giorde
secession i sommars från duc de Enguien, villiandes af sådane procedure
bevijsa een violation af alliencen vara underhanden. Hvilke beskylningar
såssom snörerätt löpandes emot Eders Kgl. Maj. välmeente intention, jag
då strax såväl som effter giord noga schrifft- och mundtelig relation
häröfver til Eder Kgl. Maj. legater och intagne vidare information från
them bödh til förläggia; såssom 1. bevijsandes uthi admissionen den dispa-
ritet som härunder lupe, Eder Kgl. Maj. til föga nöije uthi sakerne, dher
han, La Barde, immediate bevistede Eders Kgl. Maj. legaters congresser
medh vederparten och jag derimot allenast vore tilstedes hoos den eene
mediatoren allena, veetandes sedan, hvadh conferencer Galli medh nuncio
och mediatorerne tillijka plägade, heller desse hoos dhe keijsserlige och
vederparten på Frantzosernes vägnar negotierade; sedan för det 2. stiffterne
angående, them inthet begäras til Eder Kgl. Maj. satisfaction, utan theraf
proportionaliter förnöija them som någon deel vista, hvartil heele stiffterne
icke kunna upgå. Men sådant oachtadt continuera the ännu uthi fattade
vedervillie och meening, låthandes sig förmärkia at dher berörde torter
vore därhän ansedde, at uppenbarligen låtha sij någon disunion chronorne
emellan vara å färde, heller at the icke mehra blifva achtade; så ville the på
sin sijda göra thet samma. Fördenskuldh at förekomma alt missförståndh,
contestera the in particulari häröfver een stor bedröftelse och i det öfrige
begiähra af Eders Kgl. Maj. legater, det föregångne actioner på görlige sätt
och medel motte redresserade blifve. Hvadh vidare häruthinnan kan skie,
gifver tiden, och jag härhoos inthet vil tvifla, at sådant medh mehra lärer
Eders Kgl. Maj. mundtligen förebringa den Frantzösche adelsmannen Saint
Romain benandh, hvilken för dette å chronan Franckrijkes vägnar i Ham-
burg är brukadt i qvalitet af resident, och nu sedan vidh innevarande trac-
taten opvachtadt den Frantzösche legationen, af hvilken idag til Eders
Kgl. Maj. han blifver expedierat.
Elliest står uthi tractaterne stilla, och stenderne ännu öfver repliquerne
ingen sessiones hållit, allenast är af härvarande stenderne i denne veeka
slutit: 1. at the vela opsättia sitt serdeles betänckiande öfver hvardere
chronans giorde replique; 2. genom deputerade beskicka the keijsserlige
och Frantzöske, at befråga sig uthi någre mörke och tviflachtige ehronden;
3. vidh begynnelsen af consultationerne vela först satisfactionspunchten
öfverläggia, såssom den svåreste, menandes dhe andre gravamina lätteligen
kunna afhielpas och sedan göras richtige; 5. medh förste gifva uth grava-
mina catholicorum.