Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
285. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Februar 12/22 Pr.: Stockholm 1645 April 25/Mai 5
285
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 2], 124–
132; Duplikat: ebd., 324–329; zitiert bei F. Dickmann S. 542–548
Besuch d’Avaux’ in Osnabrück: Geleitbriefe für Stralsund u. Straßburg, Beschlag-
nahme der Leiche Botelhos u. seines Gepäcks, langsame Anreise der reichsständischen
Gesandten u. Beginn der Verhandlungen, Friedensbedingungen u. Schönebecker Pro-
jekt, Behandlung Brandenburgs u. der übrigen Reichsstände während der künftigen
Verhandlungen, hansestädtische Deputierte, Rangordnung beim Empfang der kur-
fürstlichen Gesandten, Streit um Quartiere zwischen Hessen- Kassel, Ostfriesland u.
den Generalstaaten sowie dem Prinz v. Oranien, Gerüchte über ein Bündnis mit dem
englischen Parlament u. Verwicklung der Niederlande in den dänischen Krieg. –
Über Rorté u. St. Romain. Postwege durch Dänemark. Kriegslage.
Auf Nr. 246. Efter vij uthur dess postscripto då förnummo, att Eder Kongl:e
Maij:tt vidh uthgången af then tå påstående rikzdagh voren sinnade i her-
rans nampn at anträda regimentet, och sidermeera är öfver hela världen blif-
vit rychtbart och kundt, detsamma Eders Kongl:e Maij:tts opsat efter
rikssens sluuth och alle undersåternes högsta önskan och glädie skall vara
skedt och consumerat den 8./18. Decembris nästförfluten, så at Eder Kongl:e
Maij:tt då är satter på des högstberömligaste förfäders kongl:e thron och
sielf antagit rikssens scepter och regeringh, ty hafve vij eij kunnat underlåta,
uthan achtat vara vår underdånigste skylligheet at härmedh önska Eder
Kongl:e Maij:tt till anträdelssen af samme regeringh Gudz nåde och väl-
ssignelsse, at Eder Kongl:e Maij:tt under samma svåra börde och mit i then-
ne fahrlige och vidtuthseende krigzbråna, som fäderneslandet och nästan
heela Europa sväfver uthi, må erhållas vidh långvarig önskeligh hälssa,
träffa hälssosame rådh och vinna gode och hälssosame uthslagh, Gudz kyr-
kia och församblingh sampt fäderneslandet till hägn och försvar och Eder
Kongl:e Maij:tt till it evigtvarande lofford …
Hinweis auf Nr. 265, 266, 273 u. 279. Såssom vij nu i någre af them månde
förmäla, at grefve d’Avaux lät gå talet i Munster, at han ville reesa hijt, altså
kom han och den 25. passato [ 4. Februar] seent på afftonen al incognito med
een sin nepote, 1 page och itt par lacqueyer brukandes baron de Rortées vagn
och sin hade lembnat 2 mijl härifrå i Lengrichen. Han var här intill den
31. dito [ 10. Februar] och bleef i medier tijdh besökt och beneventerat af stän-
dernes gessandter, doomcapitlet och thenne staden. Vår förste och yterste
visite till honom giorde vij, som the pläga göra i Munster till oss, med 6
carretter; men dessemellan hade vij efter lägenheeten een eller två. Men han
foor altidh så till oss som op i kyrkian och clöstren i baron de Rortées vagn
med 2 hästar före.
Orsaken till sin ankompst
som på våre vägnar beneventerade honom, säija vara een lijten devotion,
som han ville här i staden göra; men emot oss mälte han föga therom, uthan
häst curialier sade sigh vara hijt kommen, först till att tesmoignera och vijsa
thermedh emot andre then gode och förtrogne correspondence, som Frank-
rijke hafver med Sverige, sedan och therhoos at personligen och in loco
erkundiga sigh hoos oss om the saker, som nu kunna liggia i vägen och hin-
dra tractaten på vår sijdo, eftersom mediatorerne i Munster skulle vara i then
meeningen, thet the disputer, som vij här hafva hafft med the keijss:e om
passen för Strålssund och Strassburg, sampt Botelhoes lijk och saker skola
oppehålla heela värket, förmodandes han, d’Avaux, at kunna här med oss
finna något expedient i saken, thermed alt måtte disponeras och ställas i lijka
gångh. Uthi Munster, sade han, at fullmachterne vore inkomne, men ändå
inthet uthväxlade, uthan at the keijss:e stå therpå och ville hafva, at the
Frantzöske plenipotentiarii måtte, förän fullmachterne extraderas, göra och
uthlefverera sin proposition; hvilket han meente inthet kunna skee eller med
fogh af them begäras.
Vij förtälde honom theropå, hvadh som här var föreluppit uthi the 3 ofvan-
berörde saker, eenkannerligen och först, huru såssom städerne Strålssund
och Strassburg hafva then förre ofta gånger tillförende och nu på nytt både
mundt- och skriffteligen, men Strassburg nyligen genom sitt breef och för-
medelss thenne stadz secretarium låtit hoos oss anhålla och begärat förme-
delss vårt addresse och assistence i krafft af praeliminarsluthet pass af the
keijss:e commissarier; oss och therpå behörligen hafva låtit the keijss:e
besökia och fåt till svar, at the inthet thera kunna göra, efter 1. att Strålssund
vore een subordinat stadh och för then skuld inthet kunde inprijpas och för-
ståås under salvo conductu generali, efter then vore rättat på cronans Sveri-
ges foedererade och adhaerenter, som vore status immediati; 2. at Strass-
burg fuller måtte tillförende hafva varit i bund med cronan Sverige, men
sidermeera och på sidste rikzdagen hafver förklarat sigh moot Keijssaren och
ständerne, at the inge foederationer hade med the uthländske cronorne och
för then skuldh the keijss:e nu inthet kunna gifva them pass efter praelimi-
naraccordet, sökiandes med bägge thesse uthflychter at bringa praeliminar-
föreeningen på it nytt förståndh, tvertemot thet han, d’Avaux, viste chronor-
ne hafva intenderat och omsijder efter een långh tijdh med stoor mödo er-
hållit, hvilket inthet annars kunne optagas, än at the ville eludera then eene
och andre, kastandes omkull och öfver ända thet som på then tijden vore
slutit. Doch hafver man sedan förnummit, at the keijss:e hafva gifvit pass
för the Strassburgiske, hvarmed then saken vore uhr vägen, efter at man
inthet meera söker, än at ständere må säkert komma hijt. Hvadh Strålssund
vidhkommer, efter the keijss:e hafva beropat sigh på Churbrandenburg,
at the inthet kunna eller villia praejudicera honom i thetta fallet, uthan först
höra hans gessandters sentiment, hafve vij icke at begifva oss then saken,
men för theras the keijss:es förevändning, at the inthet kunna göra till then
saken, måst låtat stå therhän, efter vij dessföruthan väll märkte, at här lijtet
skulle kunna företagas, förän the Brandenburgiske, som med the andra
churfurstl:e böra vara här på thet churfurstlige collegii vägnar, äre in loco,
så at och then saken inthet hade stoort hinder med sigh eller kunde nu vara
i vägen för tractatens begynnelsse, om alt annat vore richtigt.
Så mycket sedan Botelhos lijk och saker angår, giorde vij honom samma-
ledes efter våre förre till Eder Kongl:e Maij:tt i then saken afgångne
underdånigste skrifvelsser een kort recité, huru the keijss:e hafva med thet
omgåt. Han för sin person ogillade the keijss:es gärningh, men sade, at the
till sitt försvar förebära, 1. at passet var generaliter stält och inthet nampn-
gifvit, at thet vore Portugisens lijk och saker; 2. at thet inthet var meer än
af eenthera, nembl:en mig, Johan Oxenstierna, underskrifvit. Theremot
bleeff honom remonstrerat, at the keijss:e må fuller nu, sedan the befinna
sin faute, bruka sådane praetexter och äntskyllningar, men när lijket togs
bort, taltes inthet om at thet vore något feel i passet, uthan, när man
heela theras procedere jämförer, är at befinna, det sådant vore skedt af
berådt mood och opsåt till at få och komma öfver Portugisens krop, folck,
saker och eenkannerlig the acta, som Botelho kan hafva hafft. Uthi Vecht
hafver öffversteleutenanten Plettenberg oppenbart och öfver bordet sagt
moot andra keijss:e cavallieri, det lijket vore fast- och optagit efter biskopens
ordre och at the, sedan the befinna inthet alt vara rätt, gärna ville vara af
medet, men viste inthet huru. En officerare uhr Furstenou hafver bekändt
moot visse personer och vore elliest här i staden vitterligit, det han hafver
ungefär i 3 veekur här legat på spaning at förnimma, när och på hvadh
sätt Portugisern, som då giorde sigh färdige till reesan, ville bryta op och
gå härifrå. Thensamme hade och fölgt lijket och sakerne uhr staden, strax
gifvit sigh med drabanten, som var hoos samma lijk och tingest och hade
passet, i taal, skräpt af sin försichtigheet och thet gode hopp han hade at
blifva deelachtigh af bytet. Ryttmästaren Wulff, som förde parthiet och tog
lijket sin koos till Furstenou, hafver inthet scrupulerat i passet, uthan strax
han thet fick see, sagt thet vara gott, fåtet åt drabanten igen och vellat
skynda honom thermed sin koos med förevändning, at sakerne, som vore i
föllie, inthet kunne gå frij, uthan vore prijs, såssom the ther hörde fienden
till. På thet fallet och när the hade een sådan meeningh om Portugisens
folck och saker, så hade thet lijtet hulpit, om Portugiske lijket och vahrurne
hade varit nampngifne eller och passet af oss bägge undertecknat. Oss
tillförende pläga stundom tillijka, stundom särskildt förpassa vårt folck
och saker och hafva sedt, at d’Avaux, Auerssberg och Lamberg göra
thetsamma, stundom allena, stundom ihoop och med sine colleger. Sådane
pass vore ju inthet annat än een attestation, at then som reeser eller och thet
som föres hörer till någonthera aff ambassadeurerne; hvilket vitnessbörd
billigt borde vara gyldige hoos partherne, såframpt meera confusion skulle
blifva afstyrt.
Vij sade honom therhoos, at feldtmarskalken, greef Gleen, hade, som
innelagde copia under num. 1 uthvijsar, skrifvit till mig, Johan Oxenstierna,
och offererat sigh till at låta lefverera lijket igen per courtoisie, men inthet
som vore han obligerat thet at göra biudandes till at excusera factum;
hvilket hade mig förorsakat at svara honom behörligen therpå igen,
som under num. 2 finnes, förmodandes, at han, Gleen, varder sigh an-
norledes förklarandes, hvilket och i thesse dagar, sedan d’Avaux var sin
koos, är skeedt, som copian under num. 3 betygar, therpå lijket och sa-
kerne nu äre affordrade ifrå Furstenou och hijt i staden brachte. Och
ehuruväll det då, när d’Avaux var här, inthet var så vijda kommit, hoppades
vij lickväll, at then saken skulle komma till richtigheet och inthet hinder
theraf vijdare förorsakas. Allena och emedan af thenne acten resulterade
någre inconventier, 1. at the keijss:e commissarier, när något klagomåhl,
som nu är skedt, kommer öfver then keijss:e soldatesquen, at hon hafver
något giordt till förfång af praeliminarsluthet, sådant skiuta från sigh och
till generalitet, 2. at efter af theras procedere med Portugisens lijk och dess
försvar synes, at the gifva officerarne frijheet at censurera plenipotentia-
riorum pass, så at, om formularerne inthet äre efter theras hufvudh stälte,
må them vara frijt at an- och ophålla sakerne, ja känna them vara förfallne,
så begärte vij d’Avauxes sentiment theröfver, om han meente, sådant
stode till at tåla eller och hvadh böther therpå kunne skaffas?
Han adprehenderade thetta jämpte oss mächta högt och ville vara omtänkt,
huru thet eene och andre stodo till att förekomma, eftersom honom syntes
vara, hvadh thet förre angår, tienligast, at plenipotentiarii, när klagemål
öfver theras parthies soldatesca inkommer, togo them op och befordrade
thenne till een rättmätigh ändskap, hvadh then tå kunde falla med eller moot,
och at i then andra saken borde med rätta plenipotentiariorum handh och
zegell meritera troo och respect hoos hvar och een och inthet theras pass
vara underkastat slijka förtreetelige, praejudicerlige och ofta skadelige ran-
sakningar.
Såssom han nu improberade alle ofvanbem:e the keijss:es förfängelige
uthtydningar och handlingar öfver och emot praeliminaraccordet, altså
rådde han, vij för the consequencer, theruthur lätteligen kunde springa,
inthet måtte cedera them i någotthera, uthan stå på på vår rätt och er-
hållelsse såväll af praeliminaraccordets egentelige förståndh som vår
och vår suites securitet. Men på thet at hufvudvärket icke måtte theraf
råka i någon qvarstadh, meente han, thet skulle tiena till it expedient i
saken, om vij beskickade the keijss:e och på nytt erkundigade oss, om the i
the ofvanbem:e disputerlige, eenkannerlig then Strålssundiske saken ville
och kunde gifva oss contentement? I fall the ville nu som för sökia sin
retirada på Churbrandenburgiske gessandterne, måtte man då förmedelss
een protestation sigh förbehållat och them låta säija, at, ehuruväll vij hade
orsak och gott fogh at strängia på samma saak och inthet, förän the hade
giordt oss nöije, skrijda närmare till tractaten, lickväll och på thet the må
see, at vij göra alt hvadh som möijeligit kan vara till saken, så ville vij så
vijda låta then nu falla och gå till handelen, at oss skall stå frijt at återigen
örkia therpå och inthet lijda någon vijdare tractat, förän thet blifver oss
fullgiordt.
Vij togo thet förslaget op för gott och sade oss villia hafva thet i tankar
och nyttiat, om så kan behöfvas. Allenast och efter ständernes ankompst
vore een hårdare knut, frågade vij honom, hvadh han meente therom? om
man skulle längre vänta efter them och huru länge? Han deducerade något
vidhlyfftigt then saken och meente, at cronorne hafva giordt sitt till saken,
både på itt sätt och annat, sökt ständernes bästa förmedelss praeliminar-
tractaten, gifvit them part om alt och, sedan thenne vore begynt, med åts-
killige skrifvelsser inviterat och påmint them. At nu så fåå och thesamme så
seent komma, vore theras ständernes egen skuldh. Thet ville falla cronorne
betänkeligit at vijdare drifva på them som sielf inthet hafva villia eller
resolution at hielpa sigh, när the kunna. The tesmoignera, at the villia
komma, men thet lyder så lijtet för them, och villia lickväll, at cronorne
skole både sustinera invidiam och lasten af kriget. Thet vore någre, som
rådde thertill och höllo före vara reputerligare för cronorne at tractera
ständernes interesse. Thermed skulle the vinna meera ära, affection och
tijdh än i så mangas sammankompst, ther then eena hindrar then andra och
publico litet eller föga vore betient medh, exaggerandes therhoos thet
öfverlop, som han och Servien hafver af mediatorerne för ständernes
drögzmåhl och theraf förorsakade dilation med tractaten.
Vij sade oss thetta alt hafva öfverlagt och vore i thet närmaste med honom
theri eense, hafva och hållit them aff ständerne, som här äre in loco, thet-
samma före, hvilka, eenkannerligh Schäffer, som å landtgrefvinnans
Furstl:e Nådes vägnar talar mäst i the andras nampn, contestera, at cro-
norne göra mycket, men theras medledemöther med sit utheblifvande
lijtet till oprättelssen af sin egen staat, begärandes therhoos, at man then
ringa moram, som nu anstår, måtte öfversee och tåla, lofvandes och för-
säkrandes, at thes medconsorter med thet förderligaste skole komma.
Effter nu landtgrefvinnans Furstl:e Nåde thetta så högt låter här och i
Munster urgera och cronorne sökia förmedellss ständernes redressement
sin säkerheet, then man allramäst måste ansee och achta. D’Avaux och hans
collega hade och nyligen, som copian under num. 4 förklarar, inviterat
ständerne på nytt. Vij få och dagh från dagh skrifvelsser, at the äre i op-
och antoget, som nu och är at see af någon härhoos lagde copier under
num. 5. Så stälte vij till hans gottfinnande, om han icke ville sielf höra
ständernes abgesandter, som här äre?
|:Det han och togh på sigh och lät:| strax |:då Lampadium, Schäffer och
Kayser:| sampt |:den Sarbruchiske till sigh komma:|, hvarthera |:á part,
hvilcke alle eenhelligt och aff een mun hafve anhållit:|, at cronorne måtte
hafva fördrag medh propositionerne, så länge the andre af ständerne, som
|:dee förvente:|, comparera. Thenne lilla mora kunna compenseras med
desto förderligare negotiation, när alle få läggia sine rådh ihoop ständerne
till recuperationen af then härtill förfallne Tyska staten, och cronorne
blifva bätre försäkrade om sin securitet, som i ständernes gamble vällståndh
märkeligen är interesserat.
Hvarpå d’Avaux sedan i conferencen medh oss tyckte för allehanda orsaker
skuldh vara tryggast, man ginge |:the deputerade heruthi till handa:| och
giorde |:them lijka såssom opus erogationis:| väntandes än något lijtet
efter the andra, hälst efter ständernes gessandter, som praetendera ius
pacis et belli, förmeenandes, at, såframpt propositionerne giordes och the
inthet vore här på vist sätt församblade, skulle theras vällfångne rätt lijda
een sådan meen, som i framtijden inthet stodo till at reparera, theras heem-
stat och naborskapets securitet till itt stoort praeiudicium. Vij vore therföre
med honom |:i consultation, huru man då på bästa sättet:| skulle |:media-
toribus möta, så at deputati, som ähre här, icke måtte begära skuddas
fram och till svar; och bleff för bäst ansedd, at man på thet fallet:| måtte
|:säija, som det och i sanning ähr:|, att, efter Churmaintz och Branden-
burg, som nomine collegii electoralis böra vara på handelsplatzerne, inthet
än hafva sändt sine hijt, kunde man inthet göra någon hufvudhproposition
och vänta therpå fruchtbarlig effect, förän the vore här. Themsamma nu
med det förderligaste vara väntandes, efter på Churmaintzes vägnar een
capiteen hade här bestält logemente och andre nödtorffter, och på Branden-
burgs vägnar vore Cuila igen kommen med berättelsse, at hans herres
gessandter innan få dagar vara här och i Munster. Medh thenne resolu-
tionen vore |:status deputati:| väll tillfridz och hoppas, at the andre, som
väntes, skole skynda sin ankompst, så mycket någonsinn kan vara möijeligit.
Efter desse discourser ville d’Avaux gärna komma under vädret och vetta
|:E. K. M:tz intention i conditionerne:| förebärandes, at theras |:vetskap
kunne:| på bägge sijdor |:tiena till:| närmare |:inrättande af huffudh-
propositionen, som nu snart göras:|, kom |:till then enda:| fram med pro-
jecter, som han hade giordt och vore särskildt öfver the Tyske, Italianiske
och Spagniske sakerne alle med nästan lijka ingång, som then Frantzöske
fullmachten var, bestående i justification af Frankrijkes saak, sade och, at
the Tyske sakerne med Tyske ständernes och the Italianske ständernes
advis skulle sökia at inrätta. Men thet öfrige var in generalissimis terminis,
thet men så inthet kunde behålla, efter han vijstet så obiter fram och
opsattet var inthet punchtvijs och distincte giordt.
Hvadh oss anbelangar, sade vij, det vij ännu inthet hafva giordt något vist
uthkast i then saken, men torde tilläfventyrs blifva vidh then offerten, som
the keijss:e i sin proposition för een tijdh sedan giorde, tagandes åter för
handen thet som reedo är tracterat emellan rikzcantzleren och Chursachsen,
hvilket the keijss:e kalla thet Schönbeckische projectet, |:apterandes det
och:| dess |:puncter efter tijdhen och saakerne, som sedhan ähre infallne
och:| böra |:i consideration komma:|. På thet vij lickväll måtte vijsa
honom något igen, sattes härhoos lagde under num. 6 op och teddes på
lijka sätt åt honom. Öffver |:chronornes säkerheet och satisfaction:| var
hans mästa taal meenandes, at |:chronorne:| för |:desse både saker:| hade
orsak at stå på och efter all möijeligheet |:hielpa ständerne hijt:|, efter
theraf kunde förorsakas, 1. at |:chronorna:|, som |:så högt theruthi
interessera, det ständerne komma till theres förre esse och välstandh i
kyrkio- och estatssaker:| kunna |:här in loco:| hämpta och pläga |:stän-
dernes rådh och:| them på bästa måtto |:nyttia och adaptera:| efter ett och
annat, som till redresserande aff een sådan saak:| fordras; 2. at |:ständerne:|
effter dess erhållelsse kunde |:haffva lägenheet och tillfälle:| at sinemellan
|:sigh till sammanknippa och medh visse clausuler vidh thenne tractaten:|
förvara |:sin egen rätt, så at uthi fallet Keijseren:| ville vijdare attentera på
them eller på the |:uthländiske chronor:| thet som här |:bliffver sluttit,
the då på alle fall:| kunde hvarannan |:och then gemene saken secundera:|;
3. att |:ständerne till viss lijt och correspondentz medh chronorne:| skulle
|:unna dem någon fott doch fäste her i Tysklandh:| bredevidh |:sigh han
sade, det Frankrijke icke:| vore sinnat at |:släppa Brisach och Philipsburg,
uthan dhet skeer medh force och svärdzlagg. E. K. Maij:tt:| meente han
|:och sig skulle contentera medh någre hampner vidh siökanten:| såssom
|:Stralsundh, Colberg och slike:|. Vij läte oss inthet stoort i taal med honom
häröfver, uthan hörde hans sentiment.
Uthaf tillfälle, at vij här beröre thenne materie, hafva vij inthet kunnat låta i
underdånigheet opåmint om … Churbrandenburgs skrifvelsse till migh
Johan Oxenstierna, hvilken … lägges copialiter härhoos under num.
7. Thet är än inthet meer svarat therpå än mundteligh åt breefdragaren
Cuila, at thet kunde bestå, till dess churfurstens gessandter komma hijt.
|:Om nu E. K. M:tt täckes på det fallet försee oss medh specialfullmacht
och nya ordrer:| lämpade |:effter denne tijdhen:|, emedan någon |:för-
andring:| är infallen såssom med Frankfurt och Crossen, sedan |:den
förre instruction utfärdades, det:| ställes |:till E. K. M:ttz allernådigste
behagh:|. Elliest och i fall at ständerne nu komme hijt och tractaten tå
vunne it önskeligit uthslag efter cronornes intention och ständernes
contentement eller och går sönder och till inthet |:och ständerne alle:|
eller |:några:| på etthera fallet |:sökia:| nagot |:förbund medh:| Eder
Kongl:e Maij:tt till sin stats conservation eller Eders Kongl:e Maij:tt
funne gott thet at göra, så heemställes i lijka nåtto Eder Kongl:e Maij:tts
allernådigste behag, om thet måtte vara rådeligit, at vij hade particular-
fullmacht och ordre, på thet slaget at tractera och sluta något |:medh them:|.
Hvadh the Hänsestädtiske deputerade, som då, när d’Avaux var här, höllo
till i Munster och nu äre åter hijt komne, skrefve oss till om sine desideriis
in genere och Hamburger stadh in specie, finnes under num. 8, 9.
Om Frankrijke må gå om med it långt stilleståndh, det hafve vij inthet
kunnat erfara. Een discours, som nu går härhoos under num. 10, är i trycket
publicerat på thet slaget, och |:d’Avaux förde ungefähr sådant taal, doch
under general nampn:|, som vore the meera nägne till stilleståndh än fridh.
Uthi ofvanberörde samtal medh d’Avaux komo vij incidenter till at mentio-
nera om the churfurstl.:e gessandternes reception, rang, säte och titlar. När
biskop Frantz Wilhelm hämptades inn och besöktes i Munster, hafva the
ther församblade keijss:e och kongl:e plenipoteniarii tracterat honom
nästan al pari, eftersom hans intog är at see af bijlagon num. 11. Orsakerne
thertill sade d’Avaux, hafva varit, 1. at han var een churfurstl:e gessandte,
2. gesandten sielf fursteligit ståndh i rijket; 3. Keijssaren, som doch är
churfursternes öffverheet, hafver befalt och hans fullmächtige giordt honom,
bispen, den ähran, som var vederfaren then Venetianiske gessandten; 4.
Frankrijke hafver therföre inthet mindre kunnat görat än Keijssaren, så-
frampt thet icke i stället för affection skulle förorsaka churfursterne till
vidhrige tankar. Nu förnimmer man, at tvenne Beyerske gessandter, han
von Haselang och Dr. Krebs, liggia uth för Munster och låta ther och i sta-
den göra praeparatoria till sitt intogh. The Maintziske väntes och hijt,
sampt the Churbrandenburgiske till bägge ohrterne. Thesse alle meente
d’Avaux man måtte à part möta med samma ära, som then Cöllniske vore
verderfaren, och thet icke allenast för ofvantilberörde orsaker, uthan och
eenkannerlig therföre, att |:det kan tiena för chronorne, at Keij seren haff-
ver uthi sin estat:| någre |:regulos:|. Doch viste han inthet än, hvadh re-
solution kommer ifrå hofvet på hans och Servients breef i then saken. The
hafva bägge infördt sine rationes, d’Avaux sådane som ofvantill äre tecknade
rådandes at gifva churfurstlige then ähran, men Servien tvertemot. Man får
nu see, hvadh therpå föllier med the Beyerske och Churbrandenburgiske,
som först ämna göra sitt entrée i Munster.
I thet öfrige recommenderade han oss på landtgrefvinnans vägnar then Ost-
frisiske saken berättandes, at the hade af viss handh, det våre förre breef,
som vij skrefve till General Staterne och princen af Oranien inthet äre komne
till sine hörige ohrter, uthan tilläfventyrs understuckne. Vij skrefve ther-
före, emedan han var här, på nytt till themsamma af innehåldh, som bijla-
gorne num. 12, 13 uthvijsa. Schäffer berättade den 4./14. huius, det general-
auditeuren Pagenstäcker, som är i Haagh på fru landtgrefvinnans Furstl:e
Nådes vägnar, hafver lijthet bijståndh af then Frantzöske nys ankomne öff-
versten d’Estrades begärandes, at vij ville vara tänkte på någre uthvägar
och meddell, huru hans furstinna måtte blifva conserverat vidh the Ostfri-
siske qvarteeren. Vore |:det då icke längre ähn på ett åhr:| häreffter, ellies
nödgades hon |:see på andre particulartractater för underhålts skull:|, som
|:så märkelig skal affgåå medh dee Ostfrisslänske qvarteeren:|. Om Estrade
nu förer sigh i dispute -med then Hessiske i Haag allena till at erfara hans
argument eller något annat är therunder, som kan hafva sit uhrsprung |:af
printzen von Oranien:|, som mycket är |:pågrefven von Ostfrieslandz sida:|,
thet är än dölt. D’Avaux förde fast annat taal och discourser. Schäffer slogh
före, om thet inthet vore een sak, at |:generalmajor Königzm[arck], som
nu säijes |:gå in i stifft Brehmen:|, nappade |:bort Vecht, Meppen och an-
dra deromkring liggiande orther sökendes dermedh bettre till försäkra then
Westphaliske estaten, men under handen oumbragera grefven von Ost-
friesslandt:|. Thetta förslaget stältes därhän |:och till krijgzdirectoriumet
och desseignen:|, som thet kan förehafva och efter tijden finna gode at före-
taga. På vår sijda ville vij förmedelss skrifvelsser till hörige ohrter secundera
Hennes Furstl:e Nådes interesse, så mycket som möijeligit vore och vij
kunde göra, men tyckte nu vara bäst, man töfvade och afsågo, hvadh för
effect som föllier på våre sidste breef till General Staterne och princen sampt
Spiringz commission.
D’Avaux ville och gärna vetta, hvadh fundament |:thet taalet hade, som:|
uthsprijdes, |:det E. K. M:tt skulle hafva een negotiant hooss parlamentet i
Engel[andh] och ther söke alliance:|, sammaledes och hvadh |:resolution
så the Holländske gesandter Bicher och Stavenesse hade hafft uthur Sverige?
Frankrijcke ville icke förmoda, det E. K. M:tt skulle:| villia |:mengia sig:|
något |:in medh parlamentet:| eij heller, såframpt thet icke vore |:allenast
een parade at oumbragera Denmark, hielpandes:| desto förr |:detta kriget
till endskapp, at E. K. M:tt medh alfvar söka at vekla Hollandh i krijget
emot Danm., diverterade dermedh then estaten från andre desseigner, ther-
medh publico mycket:| vore betient.
Vij svarade, at vij om inthet thera hade någon viss efterrättelsse hemman
efter. Hvadh General Staterne anlangar, viste han icke allenast, huru Danne-
mark then eene tijden efter then andre tracterat theras undersåter, som bruka
farten genom Sundet, uthan och huru högt then staten vore interesserat i
commerciernes frije lopp in och uthur Östersiön. Om the nu vidh så be-
skaffade saker emellan Eder Kongl:e Maij:tt och Dannemark villia taga sitt
och thet gemeene bästa i acht hielpandes, at the med tijden och nu under
varande kriget infallne besvär på handelen och dess cours må blifva styrde
och efter billigheeten rättade igen, sampt på hvadh sätt och med hvad med-
dell thet skulle kunna skee, thet |:sadhe vij oss icke haffva:| någon |:egent-
ligh kundskap om:|, hade allenast hördt, at |:Bicher och Stavenesse:| vore
|:igen komne:|.
Sedan d’Avaux var sin koos, |:komme ifrån Apelbom:| bijlagde under
num. 14 punchter, som skola hafva varit och uthan tvifvell äre fuller hoos
General Staterne under berådslag, sedan ofvanbem:e: theras gesandter hade
giordt sin rapport om sitt förrättande i Sverige. Hvadh |:Apelbom skriffver
therom:| i sine breef, thet finnes extractvijs under num. 15.
Baron de Rorté hafver fåt viss ordre ifrå Paris, at han skall begifva sig till
Eder Kongl:e Maij:tt, som man förnimmer, 1. |:at gratulera E. K. M:tt på
kongen och drottningen i Frankrijkes vägnar anträdandet aff regeringen:|;
2. at sedan residera vidh Eders Kongl:e Maij:tts hoff i qualitet af ordinarie
ambassadeur negotierandes i the saker, som kunna förefalla. Han är i thesse
dagar reester till Munster at conferera härom medh plenipotentiariis. Kan
hända, at han töfvar här qvar, intill S:t Romain, som säijes vara destinerat i
hans ställe, kommer igen från Paris. Han vill och sända sin son till hofvet
och vänta hans återkompst, förän han förfogar sigh härifrå. Om han reeser
genom Dannemark eller siöledes genast åt Sverige, hafver han inthet sluthet.
Laut Mitteilung d’Avaux’ hat König v. Dänemark gegenüber Thuillerie nur zu-
gegeben , daß in dringenden Angelegenheiten, die den ganzen Traktat angingen, Boten,
die nicht Schweden seien oder in schwedischen Diensten stehen dürften, frei durch Däne-
mark geschickt werden. Thuillerie hat darauf angeboten, schwedische Gesandtschafts-
post durch französisches Personal befördern zu lassen. |:Kan hända, at vij försökia,
om det kan taga lagh:|.
Alle menniskior äre nu intent och vänta, hvadh feldtmarskalkens marche in
i Böhmen lärer bringa för consequence efter sigh. The Weymarske röra sigh
och vidh Rheenströmen, om thet skeer med alfvar at draga Jean de Werth
och the Beyerske uhr Behmen och från feldtmarskalken, thet lärer tijden.
Baron d’Avangour, som kom hijt den 31. passato /10. Februar, emedan
d’Avaux var qvar, och reeste samma aftonen sin koos på Minden och så fort
åt armeen, ville mycket tala om Frankrijkes praeparatorier till thenne nu
fölliande campagnie och at the på then sijdan ville sättia Beyern nogh göra.
Rakoczy blifver beständigh, så mycket vij än vetta. Hinweis auf Beilage 16.
Om han [Königsmarck] går in i Hollstein eller Bremen, får man snart see.
Thet synes lijkt och nu bästa lägenheeten för honom at gå in i Bremen.
Öffversten Wrangell är kommin uhr Jutlandh och hafver ther hållit sigh väll,
så at the Danska, ehuruväll the hafva varit honom vidt öfverlägne och nu
reeda nästan såldt hans skinn, hafva måst låta honom och gå tilbakar uhr
Jutland. Hinweis auf Beilage 17.
1: 135–136’ Geleen an Joh. Oxenstierna. Dortmund 1645 Januar 15/25
2: 137–140 Joh. Oxenstierna an Geleen. Osnabrück 1645 Januar 25/Februar 4
4: Denne bijlagan är förlänt och skall med nästa sändas.
5: [ Fehlt].
6: 1. Cesset bellum inter utriusque partis principales eorumque adsistentes utrinque.
2. Sit pax perpetua cum fidae amicitiae et vicinitatis cultu sincero.
3. Commercia terra marique reflorescant.
4. Captivi utrinque liberi dimittantur.
5. Quicunque foederatis toga vel sago militaverant aut adhaereserant, fruantur jure
postliminii.
6. Omnes et singuli status imperii imprimis qui cum regnis foederatis interassati
fuerant, restituantur plenarie in eum statum in sacris et profanis, in quo fuerunt ante
hos motus in eoque inviolabiliter perpetuo conserventur.
7. Quacunque vero per hos motus in contrarium acta admissave sunt rescindantur.
8. Omnis futuris motibus tam internis quam externis ansa convenienti modo praeci-
datur.
9. Hac pacificatione ex parte regum et regnorum foederatorum comprehendantur
rex regnumque Magnae Britanniae, Lusitaniae, respublica Veneta, foederatum Bel-
gium, princeps Transylvaniae et protestantes Helvetiae cantones.
10. Regiae Maiestati regnoque et militiae Sueciae pro damnis et expensis operisque
belli decenter satisfiat.
11. Statuta pacis firmitudini et securitati debite caveatur.
9: 148–148’ Memoriale sive specialis declaratio civitatis Hamburgensis pro abolendis
1. teloneo Gluckstadiensi atque annexis incommodis; 2. restitutionibus aliisque
Albis totius commercii impedimentis.
149–149’ König Christian IV. v. Dänemark an Bürgermeister u. Rat von Hamburg. Fried-
richsburg 1645 Januar 7/17
16: 157 Christoph v. Königsmarck an Joh. Oxenstierna. Halberstadt 1645 Januar 25/Februar 4
17: Avise [ fehlen].