Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
Eders Konglige Maijestätt täches allernådigst förnimma af bijfogade bref un-
der littera A, hvad greve Magni Excellence skrifva mig till uhr Wolgast af
then 5. huius, och i lijka måtto af littera B, hvad jag therpå hafver svarat
sampt med then lägenhet om vår tractat hörsambligen berättat till herr gene-
ralissimi Furstlige Durchlaucht, som littera C uthvijsar.
Greve Servient hafver skicket een sijn hoffjunkere, Ponceau
Pierre Amys, Sieur de Ponceau, aus der Bretagne, infolge der inneren Wirren verarmt, trat in
königliche Kriegsdienste und wurde 1648 Sekretär der französischen Gesandtschaft in Münster.
Er hinterließ einen Traktat: Discours de la noblesse qui s’acquiert par la pourpre des parle-
ments de ce royaume, Angers 1667 (BUD XV S. 338).
Hans Furstlige Durchlaucht, att gratulera Hans Furstlige Durchlaucht thenne
commissione och ther hoos göra rapport om tractaten. Han, Ponceau, är een
snäll och capabel persohn, som hafver i thesse fem åhren varit med här på
tractaten och är blifvin bruket på greve Servientz vägnar här och ther.
Näst för och sedan han reste härifrån, hafver greve Servient och ständerne
hafft nog göra med the 3 Fransöske punchterne och theröfver växlat någre
skriffter, men greve Servient omsijder gifvit saken i herr Salvii hand och
thenne therpå smält ihoop ett opsatt af theras vexelskriffter, som littera D
vijsar. Thermed var greve Servient tillfridz, och ständerne hafve inthet uthlå-
tit mer än the orden, som äre theruthi corrigerade. The fremste, nembligen
„omnes et singulos“, vill greve Servient fuller låta uthplanes, men the andre
ingalunda. Hvadh nu theraf blifver, gifver näste conferentz imorgon. Om nu
thette kommer, som lijkt synes, till ändskaap här, så finnes någre difficulteter,
först angående validitatem eorum, quae inter dominum comitem Servient et
status hactenus acta sunt, och sedan huru thet, som här göras, må bäst inca-
mineras i Münster. Huru högt the keijsserlige plenipoteniarii och status, som
äre i Münster, hafva sig lagt, skrifvit och protesterat emot thenne, statuum
Osnabrugensium, handel, täches Eders Kungliga Majestett allernådigst för-
nimma af litterae E och F och i lijka måtto af litterae G och H, hvadh greve
Lamberg och Crane nyligen hafve i samme sak hållet städernes gesandter
före. Theröfver äre ständerne här råkade i tree hooper. Bavarus, Altenburgici,
Brunsvicenses och een del andre med them äre falne therpå, men skulle här
sluta och skrifva under the Fransöske saken, bärandes henne sedan således in
för the keijserlige och the, som äre i Münster. Ville the then så acceptera,
voret gott. Ville the inthet, så skulle frijden gå för sig, ständerne, som toge
thervijd, få sijne platzer och annat igen, oachtandes att Keijsaren och hans
partij ståde in armis. På then andre sijden äre förnemblig Brandeburgici,
Würtenbergicus, een del af fürstenrådet och alle städerne, hvilke råda, man
måtte här afhandla Fransöske saken, göra ett vijst aftal med greve Servient
och therpå reesa öfver till Münster och ther decenter optächia caesareanis et
constatibus suis sitt sentiment och hvad orsaker the hafva hafft, att här före-
taga och således procedera i then Fransöske saken, lagandes i alt, att the keij-
serlige (som hålles före inthet gärne vele till frijden, och tilläfventyrs sotto
mano och de longe gifva råd, att the måtte blifva affronterade) icke må be-
komma någon skälig och rättmätig orsak, att beklaga sig, som vore the be-
skimfade, och förthenskull taga orsak, att förhaala värcket. När nu the Fran-
söske saken kommer, såvijda här kan, till ändskap, moste tvifvelsuthan regii
legati göra uthslaget i saken.